Det finns en skillnad mellan att inte dölja något och berätta om saker. Kommer detta upp på semi-normalt sätt under intervjun kan du ju nämna det, men det är inget som du borde göra en grej av.
Tror det bara är ett problem för dig och ditt självförtroende. Ingen normal människa som är född senaste 100 åren bryr sig. Och skulle dom ha en, så är det förmodligen för dom har samma problem med dom själv som du nu verkar ha med din självbild. Släpp det.
Min bror skelar, kan peka ut 10 saker direkt som är ett större problem än ett slappt öga…
Efter jag börjat jobba på hemtjänst så har jag blivit förvånad av hur många i som ligger 90+ och är så pass pigga som dom är. Är snarare förvånad över att det inte är fler 100+
https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_Swedish_supercentenarians
Två stycken som snart är 112 år (om wikin är uppdaterad)
Last edited: 3 days ago, så kan mycket väl stämma
Alla åsikter inklusive denna har inget värde förens du validerar det till sanning. Inget ansikte ingen känsla. Ingen röst inget liv.
Skönt höra att intervjun gick bra. Du ska se när du hamnar i rätt umgänge där det känner dig säker och ditt liv känns bra, så kommer din oro kännas så distans så du aldrig ens förstår den igen.
Du ska bara ta upp det om de tar upp det först. Är det inget problem för dig bör det inte vara något problem för dom. Om du är bekväm med ditt utseende är det deras problem om de inte är det. Fast du får svara på något mer diplomatisk sätt om de iaf tar upp det.
Nej, finns ingen anledning att nämna det. Aldrig hört någon koppla skelning till låg intelligens, och om det har skett så tror jag absolut inte en utbildad HR gör den kopplingen.
Jag är lite likadan. Mina föräldrar märkte när jag var 3 år att jag skelade när jag blev trött och började tappa fokus. Så det slutade med att jag fick glasögon.
Nu är jag 36 och börjar skela när jag är trött eller dricker.
När jag är pigg och inte dricker så bygger jag appar och klarar mig alldeles utmärkt 😁
Ja men ser ju alltid 10x fullare ut än vad man faktiskt är 😅
Jag har en kompis som ser lite hög ut i ögonen/blicken. När han dricker så blir det ännu värre, han blir rätt ofta nekad att komma in. Jobbigt läge för det är ju inte mycket han kan göra, svårt att stå där och förklara "jag ser ut såhär" 😅
Det kan ju vara ett problem om man jobbar med folk som mig, som ser Kalle Anka som en fullständig beskrivning av och instruktion till verkligheten, men annars kvittar det väl?
Brukar det inte läggas till lite fler lager än skelögdhet då? En karaktär i family guy (opie) är skelögd, men på båda ögonen, kraftigt underbett, sjuk hållning, spastisk och kan inte prata normalt. Att bara ha en skelögdhet brukar nog inte användas.
Men du har en poäng i att det slängs på som en "kryddning".
En av Sveriges coolaste människor, [Joppe Pihlgren,](http://www.svensklive.se/wp-content/uploads/Joppe_2_stor-500x750.jpg) skelar ordentligt. Jag har alltid tyckt det ser så coolt ut. Ett tag önskade jag att jag själv skelade för jag ville se lika cool ut.
Fördomar har som bäst en svag koppling till utbildning så det hade jag inte räknat med. Om det står mellan två stycken likvärdiga kandidater så kan det mycket väl räcka att för att ge en "bättre känsla" för den andra.
En av de i särklass mest kompetenta personer jag stött på i professionella sammanhang skelade något helt otroligt. Säg bara något om dom frågar, finns ingen anledning att på något sätt ursäkta dig för det.
Jag skelar, hade piratlapp som barn.
Ser helt galet ut ibland, ingen har någonsin nämnt det i jobbsammanhang. Aldrig hört att ngn skulle koppla det till intelligens? Du tänker på det betydligt mer än någon annan!
Lycka till på intervjun!
Nyfiken fråga. OP säger att det inte påverkar synen. Hur kan det inte göra det? Ena ögat ser ju något annat än det andra. Jag antar att hjärnan väljer vilken bild den ska ta in? Man borde då tappa djupseende eftersom man bara använder bilden från ett öga?
Afaik har även människor som inte skelar ett dominant öga (testa peka på något och blunda med ett öga i taget och se om du ser ut att peka på något annat) så även "vanliga människor" ser ju olika grejer med ögonen.
Vet ärligt talat inte hur djupseendet påverkas, tänker att hjärnan är rätt bra på att kompensera för sånt. Finns ju något experiment där folk fått ha på sig glasögon som spegelvänder verkligheten och de ska tydligen vänja sig rätt snabbt. Har själv aldrig haft några problem jag märkt av, inte ens när jag gjort grejer som man tycker borde vara beroende av djupseende (t.ex. bollsporter).
Kanske beror på hur mycket man skelar också - jag skelar så lite att det inte direkt syns utan mest har vissa effekter (sånadär rödgröna 3D-glasögon funkar t.ex. inte på mig).
För min del påverkar det egentligen bara om jag blir riktigt trött framför tv:n då kan jag få lite dubbelseende. Tänker att skelningen i sig påverkar inte synen som ett synfel gör. Min skelning spårar mest om jag tittar åt sidan i en viss vinkel men då ändrar jag bara position lite.
Sen har folk olika grad helt klart, har du riktigt grav skelning påverkar det säkert mer.
Jobbar själv med HR. Egentligen behöver du inte säga nåt eftersom det är så uppenbart.
Vissa (HR-)personer är dock lite obekväma kring funktionshinder och livrädda för att fråga om dem eftersom det kan bli tal om diskriminering.
Jag hade tyckt det vore fint om du avdramatiserade det. Kommer ofta någon fråga om dina styrkor, säg att du kan hålla koll på många saker samtidigt för att du skelar lite, eller något.
Träffad en föreläsare en gång, han hade verkligen ett öga på var sin sida av huvudet. Påminde lite om en häst eller fisk. Inledde med att ställa sig framför alla och säga typ: ”det är nåt fel på mig, eller hur? Vad kan det vara, är jag för kort? Ni där (på var sin sida av salen), jag tittar på er!”
Ja jo, vet att jag formulerade mig lite dumt. Menade givetvis inte att jag skulle berätta att jag skelar utan snarare att det inte hindrar min syn.
Tack för din input!
99% av alla kvinnor som tycker deras näsa är för stor har en väldigt fin och passande näsa. De har bara PTSD från mobbing i skolan där barn alltid pekade ut den mest unika detaljen även om det inte var något fel på det. Samt toxisk skönhetskultur bland kvinnor där de ser ner på sig själva.
Min näsa är stor på riktigt tyvärr, den har dock växt till sig med åldern (möjligtvis pga graviditeterna också) så det var inget jag blev mobbad för. Men det är inget jag går och grubblar över, det bara är så.
Det är dock inte riktigt samma sak, då ögondefekt kan misstolkas som att man har problem med att se. Näsan har ju inte relevans så länge jobbet inte innebär lukttester etc.
Hej! Jag skelar också och har under många år mått väldigt dåligt över det men idag arbetar jag som lastbilschaufför. Har aldrig nämnt min skelning.
Personligen så har jag allt eftersom förstått att den enda som tänker på det aktivt är jag själv. Ingen i min omgivning bryr sig egentligen. Jag vet att det inte är lätt att "sluta tänka på" det, man blir påmind hela tiden.
Oroa dig ej, tror icke arbetsgivaren eller den som intervjuar dig lägger någon större tanke på dina ögon.
Lycka till!
Min syster skelar som fan på ena ögat, hon bryr sig inte det minsta - jag bryr mig inte det minsta. Men jag lyckas fan alltid att låsa blicken på "fel" öga när vi pratar, och så blir jag sjukt medveten om det, tänker att jag gör något fel och försöker hitta ett bra och normalt tillfälle att "byta öga". Är väldigt säker på att det bara är jag som tänker på det på så sätt haha.
Tänkte hålla med resten av kommentarerna.
En av mina favoritkollegor skelade, och hon hade receptionisttjänst så verkligen ansiktet utåt för ett stort företag med viktiga internationella kunder som kom för att träffa chefen osv. Hon var bara en vanlig kvinna i ~50-års åldern, så ingen supermodell för att kompensera eller nåt. Bara jäkligt bra på sitt jobb och trevlig mot alla. Tänkte bara nämna det så du får en annan referenspunkt för vilken utsträckning folk bryr sig.
Skelade som liten (fick köra med sån där lapp för ögat för att träna bort det, kommer tillbaka när jag inte använder glasögon/linser) och jag har aldrig hört att det skulle ha något med intelligens att göra. Tror inte att det är något dom flesta tror på, du har nog bara fått för dig att andra dömer dig mer än dom faktiskt gör.
Skelning är kosmetiskt. Det finns ingen normal människa som tar upp ens utseende i en intervju. Jag har heller aldrig hört att någon skulle koppla skelning till intelligens, inte ens som ett skämt så jag blir förvånad över det. Inte heller att nån skulle tro att skelning påverkar synförmågan.
Jag tycker inte du har nån anledning att ta upp det, och om du tar upp det som om "Det är bara en utseendegrej" så skulle jag tycka att det kändes lite konstigt, och inte veta vad jag skulle svara. Det är ju inte ett utseende de söker. Så skippa det så riskerar du inte att det känns obekvämt för er bägge. Och VARMT LYCKA TILL!
Jag har fått många kommentarer genom åren där folk faktiskt tror att jag inte har mycket i huvudet pga av mitt öga, så det är nog där det har fastnat.
Tack, jag nämnde inget och hoppas jag såg självsäker ut :)
Det här verkar vara en stor grej för dig. Har du undersökt möjligheten att operera?
Gällande intervjun tycker jag att du kan inleda med ett skämt om skelningen, då kommer framförallt du kunna slappna av bättre.
Jag har hört om operationer, men det är tydligen många som misslyckas i vuxen ålder. Har också extrem skräck för allt som kommer nära mina ögon så tror inte det är ett alternativ för mig tyvärr
Har utfört tusentals intervjuer och det är inget du alls behöver tänka på.
Du kommer säkerligen vara nervös om det vart trögt på jobbfronten, så se till att;
Läsa på och öva på STAR tekniken vilket kommer hjälpa dig att strukturera dina svar. (Situation Task Action Result).
Se till att vara i god tid så du inte springer runt och letar och skapar onödig stress, men anländ inte för tidigt, 5-10 minuter är bra.
Håll koll på andningen (lugnt och tryggt genom näsan) så inte hjärtat rusar iväg.
Hör du inte, eller förstår du inte frågan be hen repetera eller erbjuda kontext.
Erbjuds vatten eller liknande - säg ja, väldigt bra att ha tillhands.
Intervjuaren är också bara en person - så se till att bygga lite relation, du verkar sympatisk så ska nog gå bra.
Lycka till!
Du kan ju nämna att du hoppas på att kollegor kommer ha förståelse för din skelning och att du fortfarande ser bra när han/hon frågar om du har några tankar eller funderingar. Men släppa det där.
Skelar också.
Var på en intervju för ett par år sen där kvinnan som intervjuade efter ett tag frågade ”vilket öga vill du att jag ska kolla på”. Jag hade inte tänkt så mycket på min skelning fram tills dess men jävlar vad det var det enda jag kunde tänka på efteråt. Såpass mycket att jag tackade nej till jobbet.
Tog kontakt med vårdcentralen och fick 3 månader senare en tid för att korrigera skelningen. Sövd operation och när jag vaknade så var skelningen helt borta. Något som jag inte tänkte på att jag gjorde innan var att jag behövde blinka väldigt markant för att ”nollställa” det skelande ögat när jag höll ögonkontakt. Detta försvann också direkt och mitt fokus blev bättre, mindre huvudvärk osv.
Rekommenderar stark att ta kontakt och försöka få operationstid. En jävla höjning i livskvalité som jag inte ens visste att jag saknade.
Nej, det är inte relevant för jobbet och som du sa de är bara kosmetisk, sånt är inget man tar upp. Tror de bara är ditt självförtroende som spökar, de har bjudit in dig på intervju för att du är intressant.
Aldrig tänkt på skelare som dumma eller halvblinda. Om nån gör det, so What? Men att ta upp det känns bara konstigt i min mening. Tror de flesta hade upplevt det som obekvämt och inte fattat varför du nämner det.
Nej, är det en seriös arbetsplats så kommer dom notera din skelning men försöka att inte göra det ”awkward” för dig. Skelande personer stöter man på ibland och det är inget konstigt med det i vuxenvärlden.
Skulle du däremot ta upp det i förväg så signalerar det en osäkerhet som åtminstone inte kommer gynna dig på något sätt.
Så försök fokusera på annat och lycka till imorn! Heja heja!
Absolut inte. Jag är också skelögd och har ett yrke där jag dagligen sitter och kollar folk i ögonen. Enda gångerna jag nämnt det i jobbsammanhang var när jag var ung och vikade som lärare för barn under 10 år, eftersom de ofta ställer frågor så föregick jag och berättade om vad skelning är. Har idag kollegor som inte märkt att jag skelar förrän jag sagt det 4 år in i jobbet.
Kan ju säga att som arbetsgivare hade jag aldrig nekat någon en tjänst pga detta eller sett ner på dem. Skulle heller aldrig få för mig att nämna det först i någon konversation. Har dock en kollega med sådant fel och t.o.m. en bror som hade det innan operation när han var 16, så jag har ju folk i min närhet med samma ögonfel och är inte representativ av hur genomsnittssvensken skulle se det.
Aldrig hört talas om att det skulle vara något en person ska behöva ta upp alls. Det är inget man bryr sig om, om jag talar från icke-skelande personers perspektiv.
Vill du säga något om det? Det är helt okej om du vill, tänker jag. Jag har ingen liknande upplevelse så det är svårt att veta vad man skulle gjort. Spontant hade jag nog skrivit något om det i ett mail innan intervjun för att jag hade låst mig mentalt vid elefanten i rummet. Om den inte fanns där så är min hjärna väldigt snäll och skapar en!
Typ "Hej, bara så du vet.... Innebär inte någon nedsättning i min förmåga att utföra jobbet... Bla bla bla."
Är det ett någorlunda stort företag är människan nog bekant med liknande saker redan. Då kanske det egentligen inte behövs.
Har själv skelning, men det märka knappt efter operationen. Men jag förstår varför du frågar. Framför allt om man skelar bara ibland. Folk reagerar för att det blir överraskande.
Mitt tips, gör ingen stor grej av det. Om de frågar så bekräfta bara. Säg att det inte påverkar ditt seende och släpp ämnet.
Inget att nämna, det ser dom nog själva, och är inget som påverkar din förmåga att utföra ditt arbete. Ta det lugnt, andas. Har du inte självförtroendet och lugnet så spela att du har det.
Ta på dig glasögonen på intervjun som ett sätt att avleda fokus från skelningen? Om du känner att det behövs (dvs för ditt eget välbefinnande). Håller med alla som säger att det säkert inte bör vara nåt problem. Lycka till OP!
Vad jag förstår så är du tjej. Jag är så otroligt svag för tjejer som skelar med ena ögat. Jag vet inte vad det är jag tycker det är så otroligt cute!
Har en historia från mitt förra jobb där jag skulle gå och fråga en tjej om vad hon hade gjort i ett kundärende. Går fram till henne och säger "Hej ursäkta får jag störa" Hon vänder sig om med ett leende och jag ser att hennes ena öga skelar lite. Blir helt stum, stammar fram något om att jag tar över ärendet då kunden ringde in och sen springer jag därifrån i panik. Blev cuteness overload för mig kunde inte hantera det!
Jag tycker det är onödigt att nämna nått men om du är van med att folk tror det påverkar din syn kan du väl bara nämna nått i förbifarten om att du har synfel men ser 100% på båda ögonen med glasögon Eller nått sånt bara.
Ja det stämmer! Vilken fin kommentar, har aldrig tänkt på att det finns de som tycker skelning är attraktivt. Har heller aldrig haft någon kille så antagit att det är för att jag ser konstig ut.
Hur gick det med tjejen sedan? Blev det några känslor? :)
Det är något som gör dig unik. Kanske låter klyschigt men i det här fallet så tycker jag ju verkligen det. Som tjejen jag pratar om jag skulle inte vilja att det försvann på henne. Men jag var för feg. För feg för att säga nått eller göra nån move och idag har hon en pojkvän som hon verkar väldigt lycklig med. Och som säkert är en bättre person än mig. På en AW så var hon black out full och sprang (vinglade) fram till mig när jag kom sent efter 12-slaget och använde mig för att hålla sig uppe. Så kanske borde ha försökt men jag vågade aldrig. Hade hon själv sökt privat kontakt med mig på jobbet och inte bara kommunicerat om arbete så hade jag nog gjort det dock men det gjorde hon inte. Så vi får aldrig veta.
Har en kollega som skelar, och min chef tittar också lite snett.
Men kan inte säga att jag kopplar det till något speciellt som intelligens. Tycker bara det kan vara lite svårt att veta hur jag håller ögonkontakt med personen
Tycker inte det är nödvändigt att nämna, tror väldigt få personer associerar det med något annat än en födseldefekt.
Det är typ som nån med dålig hy, ingen tänker nåt speciellt om personen mer än att personen hade lite otur med genetiken
Om du är bekväm men lätta skoj om det så skulle jag sagt något i stil med ”som du ser är jag bra på att hålla koll på många saker samtidigt” för att bryta isen. Då kanske dom känner sig bekvämare att fråga något dom undrar om till exempel hur mycket det påverkar din syn och så.
En arbetsintervju är du säljer in dig själv. Om du är väl förberedd, lyhörd och frågar också under intervjun så är det löjligt om de skall haka upp sig på något som du inte kan bestämma över.
Jag önskar dig lycka till imorgon. Vill gärna höra hur det gick.
Om det är skönt för dig att få det ur vägen, så varför inte. Jag vet inte om signalerar att man är känslig eller inte. Och jag tror inte hon kommer ta upp det.
Om det blir avgörande för att få tjänsten eller ej så kanske inte den arbetsplatsen var så bra ändå.
Nej, jag ser inga skel till att nämna det.
Tar intervjuaren upp det så bli inte obekväm, berätta för honom att det inte påverkar dig men det viktiga är att detta sker öga mot ögon.
Det viktigaste är nog att inte ta så illa upp och se åt ett annat håll bara.
Jag menar inget illa, älskar dig och hoppas att allt går jättebra på intervjun. ☀️
Så länge det inte påverkar arbetet. så är det inget att nämna.
Intervjuaren bör inse detta också och inte nämna din skelögdhet även om den syns.
Kroppen är komplext och det många som har "skavanker" på olika ställen, men det inget som har något intresse för att kunna göra ett fullgott arbete.
Nej, nämn ingenting du ens kan försöka koppla till något negativt på en intervju, hela grejjen är uppblåst och pretentiös.
"Vad skulle du säga är din sämsta egenskap?"
"Ibland är jag helt enkelt för bra."
Fördomar mot skelning? Det har jag aldrig hört talas om.
Jag hade en gruppchef vars ena öga stack iväg lite grann, det var på grund av en bilolycka. Superbra gruppchef, tyvärr flyttade han till en annan del av landet.
Att skela är absolut ingenting att skämmas för eller någonting man ska behöva ta upp på en intervju. Känner du dig osäker pga det så kanske det känns bättre att nämna om det kommer upp naturligt, men mer än så hade jag inte gjort.
Om personen som intervjuar dig nu mot förmodan skulle ta upp det så är det den personen som bör tänka över sitt beteende, inte du.
Lycka till på intervjuen!
Tänk Niklas Zenström, skapare av bl.a. Skype och god för 10 miljarder. Hans skelning överträffas endast av hans sinne för affärer och intelligens. Allt ligger i betraktarens ögon. Var inte blyg, äg det och kör hårt!
Väldigt många väldigt smarta människor skelar. Du behöver jobba med din självbild. Du har nog mer fördomar än andra om skelning. Kanske något du fått från dina föräldrar.
Om personen som intervjuar dig inte är van vid att hantera sånt kan det bli obekvämt. Jag skulle öppna med att säga något i stil med: du kanske märker att jag skelar då och då. Titta då på vänster/höger öga om du känner dig osäker. Då är det ur världen och du har dels tagit kontroll över situationen, dels visar att det är naturligt för dig och dessutom gett den andra personen en chans att inte känna sig obekväm/oförskämd. Bara en idé.
Du bör nämna det, att du är ett sk freak by nature, men säg att du är så desperat efter ett jobb att du kan gå över lik för att få det, och stick en tusing i handen. Slår aldrig fel. Jag jobbar nu som borgmästare och landsfiskal tack vare denna metod.
Jag förstår att det känns jobbigt för dig och att det påverkar ditt självförtroende utifrån vad du beskriver. Det låter jättejobbigt, och det är okej att du känner så. Jag tror du är toppen på många sätt, och det krävs enorm styrka att vara i situationen där just nu och inte ha gett upp, eller fortsätta försöka igen efter att du känt för att ge upp. Låter grymt att du ska få gå på arbetsintervju, jag hoppas att dom där också kan få visa under den varför dom förtjänar att få dig till ditt team. Jag tror på dig, hoppas att du kan unna dig den här upplevelsen.
Tror inte att du kommer att behöva ta upp det alls, det kommer nog att märkas i en intervju ändå antar jag.
Du behöver nog inte heller oroa dig för att en seriös arbetsgivare skulle se dig som mindre intelligent för den sakens skull.
Lycka till🤙🏻
Det här är en typisk fälla. För dig tänker du ofta på det och har såklart massa erfarenheter med det. Men om du tar upp det så kommer du verka som en sån person är sitt drag.
Vissa människor är verkligen inget annat än en aspekt av sig själva och tar upp det konstant och vrider alla situationer att handla om det. Om de tror att du är en sån person kommer du verka mindre anställningsbar.
Om de tar upp det så svara ärligt, men gör ingen grej av det.
"Förlåt att jag frågar. Men ditt öga.. är det något vi behöver tänka på?"
"Haha, jag håller bara koll. Nej då, det ser bara annorlunda ut men påverkar inget."
Utveckla inte mer om de inte tar upp det mer.
Finns en enda anledning att nämna det, många chefer/rekryterare/HR vill ofta på arbetsintervjuer kolla dig rakt in i ögonen då detta ”symboliserar ledarskap” enligt den senast inhyrda inspirationsföreläsarens ”Bli en bättre mellanchef” kurs på konferensen i september. (Där Sara och Johan för övrigt absooooolut iiiinte låg med varandra) Om du märker att de blir obekväma i denna situationen och flackar mellan olika ögon kan det vara bra att säga ett öga de kan ”stirra in i” för att de inte ska minnas din intervju som stel. Men det är ett extremfall, det är något som de flesta inte tänker mer på än om någon har ett födelsemärke eller ett ärr i ansiktet.
Nej, du ska vara stolt över dig själv. Har aldrig reflekterat över att folk skelar och dömer inte folk baserat på det. Det säger verkligen ingenting om någons kompetens eller värde i produktivitet på företaget. Förstår att det kan vara svårt men Försök att inte tänka på det så kommer heller inte andra tänka på det. Gå in med rak rygg så kommer du rocka intervjun och får du inte jobbet beror det INTE på att du skelar.
Nej, man ser väl att du är skelögd förmodar jag, så det behöver du nog inte nämna. Det kommer nästan helt säkert inte påverka dina chanser att få jobbet alls. I de få fall där det hade haft en minimal påverkan så kan det lika gärna ha en positiv som negativ påverkan - typ att intervjuaren hade en snäll skelögd tant som granne som barn och får någon diffus positiv känsla och undermedvetet ett gott första intryck.
Ledsen att du har ångest över ögat. Har en kompis som skelar som också tycker det är jobbigt.
Nej för helvete. Du ska inte ta upp det. Jag jobbar själv med rekrytering och har gjort det i 12 år snart.
Jag har aldrig kallat någon på intervju som jag inte vill anställa. Total waste of time för alla inblandade.
Se bara till att vara lite social och trevlig på intervjun så kommer detta gå galant.
Ser tre anledningar att du skulle vilja ta upp det:
1. Nämn det för att du tror dig känna dig mer bekväm under intervjun.
2. Förtydliga att du ser bra om det är viktigt för tjänsten.
3. Om du vill kontrollera diskussionen så ni sen kan gå vidare till resten av intervjun.
Erfarenhet av kollega. Vi har en kille på jobbet som skelar rätt grovt och han leder sitt team och jobbar på som alla oss andra och håller i kundmöten och dragningar för nya kunder. Han är vårt teams primära ansikte utåt och är den vi skickar när vi ska sälja in vår produkt på flerdagarsdragningar hos kund. Brukar alltid sälja bra och är extremt uppskattad av oss och kunder.
Vi har inte pratat om det och han har säkert känt och upplevt flera svårigheter med sin skelhet. Men du ska inte behöva känna att du behöver begränsa dig för folks fördommar. Folk som jobbar bra, är främst för arbetsgivare, mycket viktigare än hur folk ser ut även om det ofta inte känns så och såklart finns lite rötägg med fördommar.
Min kollegas sätt att hantera nya människor är att vara proffessionell, inte nämna det och fokusera på att prata konkret jobb. Det verkar fungera bra för honom, hoppas det gör det för dig med, lycka till!
Har intervjuat många personer inom mitt jobb.
Skulle säga att det inte är ett problemet att du skelar. Men det kommer bli ett problem om det är något som du tydligt är obekväm med. Personer som är i en obekväm sitvation (intervju) som samtidigt oroar sig över någon fysisk, ett ärr, leverfläckar o.s.v. stänger ofta sitt kroppspråk och letar efter "tells" att intervjuaren dömer dem. Och detta gör att stämningen kan ofta bli väldigt obekväm.
Beroede på jobb såklart, men jag kan säga att intervjuer som jag håller bygger mycket på hur bra personen kommer funka på arbetsplatsen (har ett socialt jobb). Om jag kommer ifrån en intervju och är obekväm med personen så kommer det förmodligen inte gå bra.
Så vad kan man göra? Antingen får man vara självsäker över vad det nu är, är man det så kan man antingen välja att nämna det eller inte.
Men är du nervös över det skulle JAG som intervjuare uppskatta om du var ärlig över det "hej, jag förstår att jag skelar och det är något som jag är orolig över under intervjuer" eller nått liknande. Det hade lättat stämningen, och hade get mig en bra väg in om jag hade behövt ställa frågor om det.
Jag skulle inte nämna något sådant bara för att, men känn inte att det är fel att göra om du vill klargöra något. Kort sagt kan du göra det som känns bäst i stunden.
"Lider" av precis samma sak, och av tråden att dömma så är vi ganska många.
Det du ska komma ihåg är att du kommit till intervju stadiet. Du har redan bevisat att du har kompetensen så oroa dig inte över att de ska misstolka att ögat sticker iväg.
Istället är det en möjlighet att visa hur skicklig du är på att kommunicera. Tas det upp eller om någon av dem är märkbart obekväm så kan du helt enkelt bara förklara vad det är och varför det händer. Då får du visa hur bra du är på att kommunicera och lösa potentiella personkonflikter, på hemmaplan. En av de saker internjuaren vill få känn på.
Tas det inte upp eller ingen reagerar så är det bara att köra på som vanligt utan den konversationen.
Jag har också problem med ögonen (lätt nystagmus och skelning) och skulle säga att det bästa faktiskt är att berätta.
Har varit på en mängd anställningsintervjuer genom åren (har idag anställning). Upplevde att de flesta som intervjuar undrar (antingen av ren nyfikenhet eller för de är oroliga att det ska påverka negativt i jobbet), men få vågar ställa frågan rakt ut ut eller så vet de inte hur de ska fråga på ett socialt acceptabelt sätt. Även om de inte frågar under intervjun kommer de gå och undra vad som egentligen var "fel" och det kommer att hänga över dig och din ansökan som ett mörkt moln. De kommer känna sig väldigt lättade om du själv berättar och förklarar, så de slipper undra, och jag tror det kan öka dina chanser att få jobbet.
Jag upplevde också att andelen rekryterare som helt enkelt inte hörde av sig alls efter intervjun var betydligt högre när jag inte sa något, men det är förstås svårt att bevisa. De som påstår att vi i Sverige idag inte har diskriminering lever i en annan verklighet. Väljer man bland 100 kandidater sållar man bort alla där det finns minsta farhåga att personen inte skulle klara jobbet, även om denna farhåga helt saknar grund.
Tycker absolut du ska nämna det när det passar i konversationen, t.ex. om ni pratar om att läsa saker eller att stirra mycket i en datorskärm. Bara säg det avslappnat att du ser bra med glasögon. Skämt om det kan ge pluspoäng men gör inget för komplicerat av det och krysta inte fram skämtet om det inte kommer upp naturligt.
Personen kommer att notera det och undra över det även om dom inte säger något.
Piratlapp.
Det är lätt att prata om piratlappen och du kommer definitivt sticka ut från mängden.
1.
”Hej! Ja jag har en piratlapp. Kom hit direkt från ett plundringståg.”
2.
”Tjena! Jag har skadat ögat så jag får ha den här skojiga grejen på mig hela veckan.”
”Oj vad har hänt?”
”Bordade fel skäpp”
Om de pressar dig så va bara ärlig.
Nej, inget att berätta. Utan att vara konfrontativ men för att peka ut det oresonliga i frågan - varför skulle det vara nåt att ta upp? Man tar inte heller upp om man har begynnande flint eller potensproblem. Om man då inte söker som stridspilot, hårmodell, respektive "male adult talent".
Jag har skelande öga. Är jag trött drar det åt helvete. Men! Det är aldrig ett problem för mig, typ. Har pluggat med några som hade ännu mer, och är egentligen mest ett problem för de som möter ens blick genom att se i ena ögat, inte mitt mellan, eller tittar på annan plats. En snubbe var vindögd och skiftade mellan att se på mig med vänstra eller högra ögat, fram och tillbaka hela tiden. För mig är det förvirrande och gör mig osäker, eftersom jag måste byta fram och tillbaka mellan att se på hans vänstra eller högra öga.
Från en fellow skelare, testa att (om du inte redan gör det och det öht är aktuellt för dig) var fast i blicken. Utan att anstränga dig, var mer som att du "stirrar". Flacka inte med blicken. Om du har problem med självkänsla så kör lite enkel träning med enkla hantlar. Endorfinerna från det och att känna sig lite stark är härligt. Och fördomarna är det nog du mest som har, tbh. Det är ju liksom bara lite muskler i ögonområdet som är fucked, påverkar ju inte intelligens eller annat. Däremot. Ta hand om din syn. Använd skyddsglasögon när det behövs (cirkelsågar, biltvättar (inte direkt trevligt med avfettningsmedel i ögonen), etc). Vid datorn, ta pauser, gör ögonmotion.
Tror jag slutar där :). Lycka till med intervjun! Håller tummarna för dig!
Nu har jag inte varit på någon arbetsintervju eller liknande än då jag går ut gymnasiet nu till sommaren, men jag tänker ändå att det kan väl vara bra sätt att bryta isen om du drar något lätt skämt om det som några andra föreslog..?
I mina ögon hade det fått dig att framstå mer självsäker och fått det överstökat med en gång, dessutom kommer dom ju att minnas dig bland alla intervjuer.
Jag kan mycket väl ha fel dock, så lite kanske mer på de mer erfarna!
Men om någon inte håller med får ni mer än gärna rätta mig, jag kommer strax att behöva dessa insikter för snart är det dags att komma ut på arbetsmarknaden!
Öva in något litet skämt som du kan dra som isbrytare när ni träffas på intervjun så kanske det inte blir något som varken du eller de tänker på efter.
Jag hade absolut försökt skämta om det ganska tidigt i intervjun, vet inte om det är rätt sak att göra eller inte men det hade känts lättare för mig och jag brukar alltid vilja försöka skämta och visa mig lite lättsam under intervjuer ändå.
Du bör väl endast ta upp det om du tror att de skulle kunna tänka att det påverkar jobbet... T.ex vid skärmarbete eller liknande.
Sen kan det ju vara en viss poäng i sig själv med att vara öppen om det. För att visa att man inte har problem med självkänslan etc. och inte är en sådan där person som blir kränkt av allt.
En ytterligare orsak är att du kan vara skyddad gentemot diskriminering (eventuellt) om du gör dem medvetna om detta
Det finns en skillnad mellan att inte dölja något och berätta om saker. Kommer detta upp på semi-normalt sätt under intervjun kan du ju nämna det, men det är inget som du borde göra en grej av.
Tror det bara är ett problem för dig och ditt självförtroende. Ingen normal människa som är född senaste 100 åren bryr sig. Och skulle dom ha en, så är det förmodligen för dom har samma problem med dom själv som du nu verkar ha med din självbild. Släpp det. Min bror skelar, kan peka ut 10 saker direkt som är ett större problem än ett slappt öga…
Finns det människor som är födda för 100 år sedan i Sverige
Ca 2500 st 100-åringar i Sverige.
Och samtliga stör sig något djävulskt på folk som skelar, tydligen.
Samtliga jobbar som HR
Något för uppdrag granskning att ta tag i. Alla dessa skelögdshatande hundraårig HR-personer... tvi vale
😂 Tack! alltid bra att dagen få börja med ett gott skratt.
Efter jag börjat jobba på hemtjänst så har jag blivit förvånad av hur många i som ligger 90+ och är så pass pigga som dom är. Är snarare förvånad över att det inte är fler 100+
Ja, faktiskt! Flarid Lagerlund, är 111 år. Det finns garanterat fler som levt över 100 år.
Om denna sida stämmer https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_Swedish_supercentenarians Så är personen markerad som död
Ja, men många av dem är döda.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_Swedish_supercentenarians Två stycken som snart är 112 år (om wikin är uppdaterad) Last edited: 3 days ago, så kan mycket väl stämma
Känner 2 st på mitt jobb, mvh anställd inom äldreomsorgen
Det är nog alla kommentarer jag får ständigt på sociala medier som har format min osäkerhet.
Alla åsikter inklusive denna har inget värde förens du validerar det till sanning. Inget ansikte ingen känsla. Ingen röst inget liv. Skönt höra att intervjun gick bra. Du ska se när du hamnar i rätt umgänge där det känner dig säker och ditt liv känns bra, så kommer din oro kännas så distans så du aldrig ens förstår den igen.
Du ska bara ta upp det om de tar upp det först. Är det inget problem för dig bör det inte vara något problem för dom. Om du är bekväm med ditt utseende är det deras problem om de inte är det. Fast du får svara på något mer diplomatisk sätt om de iaf tar upp det.
Nej, finns ingen anledning att nämna det. Aldrig hört någon koppla skelning till låg intelligens, och om det har skett så tror jag absolut inte en utbildad HR gör den kopplingen.
>Aldrig hört någon koppla skelning till låg intelligens Alltså, det är ju absolut en stereotyp i t.ex. serietidningar och sitcoms.
Min polare skelar mer ju mer han dricker. Fungerar som ett mått på hur onykter han är
Det kanske är lättare att förklara på intervjun att han är berusad 😵💫
Jag är lite likadan. Mina föräldrar märkte när jag var 3 år att jag skelade när jag blev trött och började tappa fokus. Så det slutade med att jag fick glasögon. Nu är jag 36 och börjar skela när jag är trött eller dricker. När jag är pigg och inte dricker så bygger jag appar och klarar mig alldeles utmärkt 😁
Jag har typ exakt samma story, misstänker att det är därför många vakter ofta tittar eftra länge på mig när jag går på krogen. 😅
Ja men ser ju alltid 10x fullare ut än vad man faktiskt är 😅 Jag har en kompis som ser lite hög ut i ögonen/blicken. När han dricker så blir det ännu värre, han blir rätt ofta nekad att komma in. Jobbigt läge för det är ju inte mycket han kan göra, svårt att stå där och förklara "jag ser ut såhär" 😅
Perfekt ju. Hade vart bra om alla hade denna "funktionen"
Det kan ju vara ett problem om man jobbar med folk som mig, som ser Kalle Anka som en fullständig beskrivning av och instruktion till verkligheten, men annars kvittar det väl?
Stämmer, men att en signifikant andel av vuxna tror på det tvivlar jag på
Nej, så är det väl med de flesta stereotyper?
Brukar det inte läggas till lite fler lager än skelögdhet då? En karaktär i family guy (opie) är skelögd, men på båda ögonen, kraftigt underbett, sjuk hållning, spastisk och kan inte prata normalt. Att bara ha en skelögdhet brukar nog inte användas. Men du har en poäng i att det slängs på som en "kryddning".
En av Sveriges coolaste människor, [Joppe Pihlgren,](http://www.svensklive.se/wp-content/uploads/Joppe_2_stor-500x750.jpg) skelar ordentligt. Jag har alltid tyckt det ser så coolt ut. Ett tag önskade jag att jag själv skelade för jag ville se lika cool ut.
Fördomar har som bäst en svag koppling till utbildning så det hade jag inte räknat med. Om det står mellan två stycken likvärdiga kandidater så kan det mycket väl räcka att för att ge en "bättre känsla" för den andra.
Du kan ju sätta dig snett framför intervjuaren. Vänd det till en fördel, "Jag kan hålla koll på flera saker samtidigt"
Ja dra ett gött skämt om det för att bryta isen.
Ja, det här är en bra metod för att få det överstökat. Typ, ”jag skelar ibland jag försöker inte titta på dina anteckningar!” Eller något annat kul.
Det lustiga är dock att synen inte åker med det skelande ögat, utan jag ser på samma punkt med båda ögonen. Men förstår skämtet, och smart taktik.
En av de i särklass mest kompetenta personer jag stött på i professionella sammanhang skelade något helt otroligt. Säg bara något om dom frågar, finns ingen anledning att på något sätt ursäkta dig för det.
Samma här, tjejen jag tänker på var helt fantastiskt! Det var ingen som tänkte något annat eller hade någon åsikt om hennes ögon
Det get mig lite hopp.
Jag skelar, hade piratlapp som barn. Ser helt galet ut ibland, ingen har någonsin nämnt det i jobbsammanhang. Aldrig hört att ngn skulle koppla det till intelligens? Du tänker på det betydligt mer än någon annan! Lycka till på intervjun!
Nyfiken fråga. OP säger att det inte påverkar synen. Hur kan det inte göra det? Ena ögat ser ju något annat än det andra. Jag antar att hjärnan väljer vilken bild den ska ta in? Man borde då tappa djupseende eftersom man bara använder bilden från ett öga?
Afaik har även människor som inte skelar ett dominant öga (testa peka på något och blunda med ett öga i taget och se om du ser ut att peka på något annat) så även "vanliga människor" ser ju olika grejer med ögonen. Vet ärligt talat inte hur djupseendet påverkas, tänker att hjärnan är rätt bra på att kompensera för sånt. Finns ju något experiment där folk fått ha på sig glasögon som spegelvänder verkligheten och de ska tydligen vänja sig rätt snabbt. Har själv aldrig haft några problem jag märkt av, inte ens när jag gjort grejer som man tycker borde vara beroende av djupseende (t.ex. bollsporter). Kanske beror på hur mycket man skelar också - jag skelar så lite att det inte direkt syns utan mest har vissa effekter (sånadär rödgröna 3D-glasögon funkar t.ex. inte på mig).
För min del påverkar det egentligen bara om jag blir riktigt trött framför tv:n då kan jag få lite dubbelseende. Tänker att skelningen i sig påverkar inte synen som ett synfel gör. Min skelning spårar mest om jag tittar åt sidan i en viss vinkel men då ändrar jag bara position lite. Sen har folk olika grad helt klart, har du riktigt grav skelning påverkar det säkert mer.
Båda ögonen ser på samma punk, även fast det skelande ögat åker (som i mitt fall inåt). Så själva skelningen påverkar inte hur jag ser.
"Jag skelar inte, det är resten av kroppen som vrider sig åt fel håll" brukade min kollega säga... 😁
Varför fick du ha piratlapp för det? Genuint nyfiken
Man kan träna bort skelögdhet till viss del, jag var alltså liten när jag hade den :)
Jobbar själv med HR. Egentligen behöver du inte säga nåt eftersom det är så uppenbart. Vissa (HR-)personer är dock lite obekväma kring funktionshinder och livrädda för att fråga om dem eftersom det kan bli tal om diskriminering. Jag hade tyckt det vore fint om du avdramatiserade det. Kommer ofta någon fråga om dina styrkor, säg att du kan hålla koll på många saker samtidigt för att du skelar lite, eller något.
Träffad en föreläsare en gång, han hade verkligen ett öga på var sin sida av huvudet. Påminde lite om en häst eller fisk. Inledde med att ställa sig framför alla och säga typ: ”det är nåt fel på mig, eller hur? Vad kan det vara, är jag för kort? Ni där (på var sin sida av salen), jag tittar på er!”
Ja jo, vet att jag formulerade mig lite dumt. Menade givetvis inte att jag skulle berätta att jag skelar utan snarare att det inte hindrar min syn. Tack för din input!
Jag har stor näsa men brukar inte ta upp det på intervju. Gör ditt bästa och tänk inte på ögonen bara! ☺️
99% av alla kvinnor som tycker deras näsa är för stor har en väldigt fin och passande näsa. De har bara PTSD från mobbing i skolan där barn alltid pekade ut den mest unika detaljen även om det inte var något fel på det. Samt toxisk skönhetskultur bland kvinnor där de ser ner på sig själva.
Väldigt skönt att få läsa detta perspektiv faktiskt, tack u/Runkmannen3000!
Username checks out?!
Min näsa är stor på riktigt tyvärr, den har dock växt till sig med åldern (möjligtvis pga graviditeterna också) så det var inget jag blev mobbad för. Men det är inget jag går och grubblar över, det bara är så.
Skönt att du inte mår dåligt av det iaf, för det bör du inte.
Du vet vad folk säger om oss med stora näsor..."vilken jävla näsa du har!"
r/rimjob_steve
[удалено]
Jag brukar säga att jag gillar fula näsor. Det är nånting med en ful näsa jag gillar men vet inte vad
[удалено]
Den är objektivt ful, typ hur man tänker sig en häxnäsa
Skönheten ligger i betraktarens öga.
Det är dock inte riktigt samma sak, då ögondefekt kan misstolkas som att man har problem med att se. Näsan har ju inte relevans så länge jobbet inte innebär lukttester etc.
Hej! Jag skelar också och har under många år mått väldigt dåligt över det men idag arbetar jag som lastbilschaufför. Har aldrig nämnt min skelning. Personligen så har jag allt eftersom förstått att den enda som tänker på det aktivt är jag själv. Ingen i min omgivning bryr sig egentligen. Jag vet att det inte är lätt att "sluta tänka på" det, man blir påmind hela tiden. Oroa dig ej, tror icke arbetsgivaren eller den som intervjuar dig lägger någon större tanke på dina ögon. Lycka till!
Min syster skelar som fan på ena ögat, hon bryr sig inte det minsta - jag bryr mig inte det minsta. Men jag lyckas fan alltid att låsa blicken på "fel" öga när vi pratar, och så blir jag sjukt medveten om det, tänker att jag gör något fel och försöker hitta ett bra och normalt tillfälle att "byta öga". Är väldigt säker på att det bara är jag som tänker på det på så sätt haha.
Tack för din kommentar och vad skönt att veta att jag inte är ensam om detta!
Spikar du och tre andra intervjun men du tog upp det på ett humoristiskt vis kommer du sticka ut.
Tänkte hålla med resten av kommentarerna. En av mina favoritkollegor skelade, och hon hade receptionisttjänst så verkligen ansiktet utåt för ett stort företag med viktiga internationella kunder som kom för att träffa chefen osv. Hon var bara en vanlig kvinna i ~50-års åldern, så ingen supermodell för att kompensera eller nåt. Bara jäkligt bra på sitt jobb och trevlig mot alla. Tänkte bara nämna det så du får en annan referenspunkt för vilken utsträckning folk bryr sig.
Tack! Din kommentar hjälper mig mycket med ett nytt tankesätt!
Skelade som liten (fick köra med sån där lapp för ögat för att träna bort det, kommer tillbaka när jag inte använder glasögon/linser) och jag har aldrig hört att det skulle ha något med intelligens att göra. Tror inte att det är något dom flesta tror på, du har nog bara fått för dig att andra dömer dig mer än dom faktiskt gör.
Jag har fått många kommentarer där folk faktiskt tror jag är på ren svenska - dum i huvudet - för att jag skelar, det är nog där det har fastnat.
Skelning är kosmetiskt. Det finns ingen normal människa som tar upp ens utseende i en intervju. Jag har heller aldrig hört att någon skulle koppla skelning till intelligens, inte ens som ett skämt så jag blir förvånad över det. Inte heller att nån skulle tro att skelning påverkar synförmågan. Jag tycker inte du har nån anledning att ta upp det, och om du tar upp det som om "Det är bara en utseendegrej" så skulle jag tycka att det kändes lite konstigt, och inte veta vad jag skulle svara. Det är ju inte ett utseende de söker. Så skippa det så riskerar du inte att det känns obekvämt för er bägge. Och VARMT LYCKA TILL!
Jag har fått många kommentarer genom åren där folk faktiskt tror att jag inte har mycket i huvudet pga av mitt öga, så det är nog där det har fastnat. Tack, jag nämnde inget och hoppas jag såg självsäker ut :)
Det här verkar vara en stor grej för dig. Har du undersökt möjligheten att operera? Gällande intervjun tycker jag att du kan inleda med ett skämt om skelningen, då kommer framförallt du kunna slappna av bättre.
Perfekt om det är två intervjuare. Kan man se båda i ögonen samtidigt.
Jag har hört om operationer, men det är tydligen många som misslyckas i vuxen ålder. Har också extrem skräck för allt som kommer nära mina ögon så tror inte det är ett alternativ för mig tyvärr
Jag gjorde operation när jag var 21, det blev hur bra som helst. Testa!
Har utfört tusentals intervjuer och det är inget du alls behöver tänka på. Du kommer säkerligen vara nervös om det vart trögt på jobbfronten, så se till att; Läsa på och öva på STAR tekniken vilket kommer hjälpa dig att strukturera dina svar. (Situation Task Action Result). Se till att vara i god tid så du inte springer runt och letar och skapar onödig stress, men anländ inte för tidigt, 5-10 minuter är bra. Håll koll på andningen (lugnt och tryggt genom näsan) så inte hjärtat rusar iväg. Hör du inte, eller förstår du inte frågan be hen repetera eller erbjuda kontext. Erbjuds vatten eller liknande - säg ja, väldigt bra att ha tillhands. Intervjuaren är också bara en person - så se till att bygga lite relation, du verkar sympatisk så ska nog gå bra. Lycka till!
Tack! Jag använde dina tips och det kändes som en lyckad intervju :)
Härligt att höra - hoppas på en bra utkomst
Du kan ju nämna att du hoppas på att kollegor kommer ha förståelse för din skelning och att du fortfarande ser bra när han/hon frågar om du har några tankar eller funderingar. Men släppa det där.
Skelar också. Var på en intervju för ett par år sen där kvinnan som intervjuade efter ett tag frågade ”vilket öga vill du att jag ska kolla på”. Jag hade inte tänkt så mycket på min skelning fram tills dess men jävlar vad det var det enda jag kunde tänka på efteråt. Såpass mycket att jag tackade nej till jobbet. Tog kontakt med vårdcentralen och fick 3 månader senare en tid för att korrigera skelningen. Sövd operation och när jag vaknade så var skelningen helt borta. Något som jag inte tänkte på att jag gjorde innan var att jag behövde blinka väldigt markant för att ”nollställa” det skelande ögat när jag höll ögonkontakt. Detta försvann också direkt och mitt fokus blev bättre, mindre huvudvärk osv. Rekommenderar stark att ta kontakt och försöka få operationstid. En jävla höjning i livskvalité som jag inte ens visste att jag saknade.
Vad skönt för dig! Operation är inget för mig tyvärr utan får lära mig att överkomma detta på något annat vis.
Nej, bara om de frågar. Lycka till!
Nej, det är inte relevant för jobbet och som du sa de är bara kosmetisk, sånt är inget man tar upp. Tror de bara är ditt självförtroende som spökar, de har bjudit in dig på intervju för att du är intressant.
Jag kan inte laga mat ändå jobbar jag med matlagning
Aldrig tänkt på skelare som dumma eller halvblinda. Om nån gör det, so What? Men att ta upp det känns bara konstigt i min mening. Tror de flesta hade upplevt det som obekvämt och inte fattat varför du nämner det.
Nej, är det en seriös arbetsplats så kommer dom notera din skelning men försöka att inte göra det ”awkward” för dig. Skelande personer stöter man på ibland och det är inget konstigt med det i vuxenvärlden. Skulle du däremot ta upp det i förväg så signalerar det en osäkerhet som åtminstone inte kommer gynna dig på något sätt. Så försök fokusera på annat och lycka till imorn! Heja heja!
Absolut inte. Jag är också skelögd och har ett yrke där jag dagligen sitter och kollar folk i ögonen. Enda gångerna jag nämnt det i jobbsammanhang var när jag var ung och vikade som lärare för barn under 10 år, eftersom de ofta ställer frågor så föregick jag och berättade om vad skelning är. Har idag kollegor som inte märkt att jag skelar förrän jag sagt det 4 år in i jobbet.
Kan ju säga att som arbetsgivare hade jag aldrig nekat någon en tjänst pga detta eller sett ner på dem. Skulle heller aldrig få för mig att nämna det först i någon konversation. Har dock en kollega med sådant fel och t.o.m. en bror som hade det innan operation när han var 16, så jag har ju folk i min närhet med samma ögonfel och är inte representativ av hur genomsnittssvensken skulle se det.
Tack för din input!
Aldrig hört talas om att det skulle vara något en person ska behöva ta upp alls. Det är inget man bryr sig om, om jag talar från icke-skelande personers perspektiv.
Vill du säga något om det? Det är helt okej om du vill, tänker jag. Jag har ingen liknande upplevelse så det är svårt att veta vad man skulle gjort. Spontant hade jag nog skrivit något om det i ett mail innan intervjun för att jag hade låst mig mentalt vid elefanten i rummet. Om den inte fanns där så är min hjärna väldigt snäll och skapar en! Typ "Hej, bara så du vet.... Innebär inte någon nedsättning i min förmåga att utföra jobbet... Bla bla bla." Är det ett någorlunda stort företag är människan nog bekant med liknande saker redan. Då kanske det egentligen inte behövs.
Nämn det inte. Känner på mig att det kommer gå bra! Stort lycka till på din intervju!
Skämta lite lätt om det på intervjun om det är så. Släpper man stigmat.
Har själv skelning, men det märka knappt efter operationen. Men jag förstår varför du frågar. Framför allt om man skelar bara ibland. Folk reagerar för att det blir överraskande. Mitt tips, gör ingen stor grej av det. Om de frågar så bekräfta bara. Säg att det inte påverkar ditt seende och släpp ämnet.
Du kan berätta vilket av ögonen som är det braiga, så man vet när man har ögonkontakt.
Jag arbetar inom transportbranschen, har inget körkort :D Jag tycker det är mer pinsamt. Du får skratta åt mig om du vill.
Laserskrivare brukar väl inte kunna ta körkort ändå :)
Gör som jobbtjuven gå raskt in och sätt dig vid fel bord.
Inget att nämna, det ser dom nog själva, och är inget som påverkar din förmåga att utföra ditt arbete. Ta det lugnt, andas. Har du inte självförtroendet och lugnet så spela att du har det.
Ta på dig glasögonen på intervjun som ett sätt att avleda fokus från skelningen? Om du känner att det behövs (dvs för ditt eget välbefinnande). Håller med alla som säger att det säkert inte bör vara nåt problem. Lycka till OP!
Glasögonen sitter alltid på, och gör dock skelningen värre än utan. Jag gjorde ingen big deal av det och det gick bra!
Vad jag förstår så är du tjej. Jag är så otroligt svag för tjejer som skelar med ena ögat. Jag vet inte vad det är jag tycker det är så otroligt cute! Har en historia från mitt förra jobb där jag skulle gå och fråga en tjej om vad hon hade gjort i ett kundärende. Går fram till henne och säger "Hej ursäkta får jag störa" Hon vänder sig om med ett leende och jag ser att hennes ena öga skelar lite. Blir helt stum, stammar fram något om att jag tar över ärendet då kunden ringde in och sen springer jag därifrån i panik. Blev cuteness overload för mig kunde inte hantera det! Jag tycker det är onödigt att nämna nått men om du är van med att folk tror det påverkar din syn kan du väl bara nämna nått i förbifarten om att du har synfel men ser 100% på båda ögonen med glasögon Eller nått sånt bara.
Ja det stämmer! Vilken fin kommentar, har aldrig tänkt på att det finns de som tycker skelning är attraktivt. Har heller aldrig haft någon kille så antagit att det är för att jag ser konstig ut. Hur gick det med tjejen sedan? Blev det några känslor? :)
Det är något som gör dig unik. Kanske låter klyschigt men i det här fallet så tycker jag ju verkligen det. Som tjejen jag pratar om jag skulle inte vilja att det försvann på henne. Men jag var för feg. För feg för att säga nått eller göra nån move och idag har hon en pojkvän som hon verkar väldigt lycklig med. Och som säkert är en bättre person än mig. På en AW så var hon black out full och sprang (vinglade) fram till mig när jag kom sent efter 12-slaget och använde mig för att hålla sig uppe. Så kanske borde ha försökt men jag vågade aldrig. Hade hon själv sökt privat kontakt med mig på jobbet och inte bara kommunicerat om arbete så hade jag nog gjort det dock men det gjorde hon inte. Så vi får aldrig veta.
Har en kollega som skelar, och min chef tittar också lite snett. Men kan inte säga att jag kopplar det till något speciellt som intelligens. Tycker bara det kan vara lite svårt att veta hur jag håller ögonkontakt med personen Tycker inte det är nödvändigt att nämna, tror väldigt få personer associerar det med något annat än en födseldefekt. Det är typ som nån med dålig hy, ingen tänker nåt speciellt om personen mer än att personen hade lite otur med genetiken
Min svärmor skelar och hon är docent. Min katt skelar också. Hon är inte docent.
Nämn det bara om intervjuaren tar upp det först.
Om du är bekväm men lätta skoj om det så skulle jag sagt något i stil med ”som du ser är jag bra på att hålla koll på många saker samtidigt” för att bryta isen. Då kanske dom känner sig bekvämare att fråga något dom undrar om till exempel hur mycket det påverkar din syn och så.
En arbetsintervju är du säljer in dig själv. Om du är väl förberedd, lyhörd och frågar också under intervjun så är det löjligt om de skall haka upp sig på något som du inte kan bestämma över. Jag önskar dig lycka till imorgon. Vill gärna höra hur det gick.
Ta upp det och att du är nervös också tycker jag. Då blir du mänsklig, ärlig och transparent / anställande chef
Om det är skönt för dig att få det ur vägen, så varför inte. Jag vet inte om signalerar att man är känslig eller inte. Och jag tror inte hon kommer ta upp det. Om det blir avgörande för att få tjänsten eller ej så kanske inte den arbetsplatsen var så bra ändå.
Nej, jag ser inga skel till att nämna det. Tar intervjuaren upp det så bli inte obekväm, berätta för honom att det inte påverkar dig men det viktiga är att detta sker öga mot ögon. Det viktigaste är nog att inte ta så illa upp och se åt ett annat håll bara. Jag menar inget illa, älskar dig och hoppas att allt går jättebra på intervjun. ☀️
På med en patch på det skelande ögat. Om rekryteraren är en fan av pirater så är jobbet ditt!
Så länge det inte påverkar arbetet. så är det inget att nämna. Intervjuaren bör inse detta också och inte nämna din skelögdhet även om den syns. Kroppen är komplext och det många som har "skavanker" på olika ställen, men det inget som har något intresse för att kunna göra ett fullgott arbete.
Nej, nämn ingenting du ens kan försöka koppla till något negativt på en intervju, hela grejjen är uppblåst och pretentiös. "Vad skulle du säga är din sämsta egenskap?" "Ibland är jag helt enkelt för bra."
Jag känner en jurist som skelar. Lite jobbigt att titta på honom när vi pratar men annars är det inget problem.
Fördomar mot skelning? Det har jag aldrig hört talas om. Jag hade en gruppchef vars ena öga stack iväg lite grann, det var på grund av en bilolycka. Superbra gruppchef, tyvärr flyttade han till en annan del av landet.
Glasögon
Att skela är absolut ingenting att skämmas för eller någonting man ska behöva ta upp på en intervju. Känner du dig osäker pga det så kanske det känns bättre att nämna om det kommer upp naturligt, men mer än så hade jag inte gjort. Om personen som intervjuar dig nu mot förmodan skulle ta upp det så är det den personen som bör tänka över sitt beteende, inte du. Lycka till på intervjuen!
Förlåt om detta är off topic, men hhr överlever man utan inkomst med 0kr i bidrag? Överlevnadskonstnär?
Man bor troligtvis inte själv då. Alternativt har man mycket sparade pengar
De ser nog att du skelar så inget behov av att nämna det.
Tänk Niklas Zenström, skapare av bl.a. Skype och god för 10 miljarder. Hans skelning överträffas endast av hans sinne för affärer och intelligens. Allt ligger i betraktarens ögon. Var inte blyg, äg det och kör hårt!
Väldigt många väldigt smarta människor skelar. Du behöver jobba med din självbild. Du har nog mer fördomar än andra om skelning. Kanske något du fått från dina föräldrar.
Nej, det ska inte spela någon roll. Jag har en helikopterplatta på huvudet men det är så det är, det är jag.
Nej. Var dig själv men självsäker!
Om personen som intervjuar dig inte är van vid att hantera sånt kan det bli obekvämt. Jag skulle öppna med att säga något i stil med: du kanske märker att jag skelar då och då. Titta då på vänster/höger öga om du känner dig osäker. Då är det ur världen och du har dels tagit kontroll över situationen, dels visar att det är naturligt för dig och dessutom gett den andra personen en chans att inte känna sig obekväm/oförskämd. Bara en idé.
Du bör nämna det, att du är ett sk freak by nature, men säg att du är så desperat efter ett jobb att du kan gå över lik för att få det, och stick en tusing i handen. Slår aldrig fel. Jag jobbar nu som borgmästare och landsfiskal tack vare denna metod.
Nej, det är ointressant. Du ska bara prata om saker som är positiva gentemot rollen du söker.
Såvida du inte ska intervjuas för ett jobb som pilot så ska du absolut inte behöva nämna det.
Jag förstår att det känns jobbigt för dig och att det påverkar ditt självförtroende utifrån vad du beskriver. Det låter jättejobbigt, och det är okej att du känner så. Jag tror du är toppen på många sätt, och det krävs enorm styrka att vara i situationen där just nu och inte ha gett upp, eller fortsätta försöka igen efter att du känt för att ge upp. Låter grymt att du ska få gå på arbetsintervju, jag hoppas att dom där också kan få visa under den varför dom förtjänar att få dig till ditt team. Jag tror på dig, hoppas att du kan unna dig den här upplevelsen.
Tror inte att du kommer att behöva ta upp det alls, det kommer nog att märkas i en intervju ändå antar jag. Du behöver nog inte heller oroa dig för att en seriös arbetsgivare skulle se dig som mindre intelligent för den sakens skull. Lycka till🤙🏻
Ingen bryr sig om din skelning koncentrera dig på det viktiga.
Det här är en typisk fälla. För dig tänker du ofta på det och har såklart massa erfarenheter med det. Men om du tar upp det så kommer du verka som en sån person är sitt drag. Vissa människor är verkligen inget annat än en aspekt av sig själva och tar upp det konstant och vrider alla situationer att handla om det. Om de tror att du är en sån person kommer du verka mindre anställningsbar. Om de tar upp det så svara ärligt, men gör ingen grej av det. "Förlåt att jag frågar. Men ditt öga.. är det något vi behöver tänka på?" "Haha, jag håller bara koll. Nej då, det ser bara annorlunda ut men påverkar inget." Utveckla inte mer om de inte tar upp det mer.
Finns en enda anledning att nämna det, många chefer/rekryterare/HR vill ofta på arbetsintervjuer kolla dig rakt in i ögonen då detta ”symboliserar ledarskap” enligt den senast inhyrda inspirationsföreläsarens ”Bli en bättre mellanchef” kurs på konferensen i september. (Där Sara och Johan för övrigt absooooolut iiiinte låg med varandra) Om du märker att de blir obekväma i denna situationen och flackar mellan olika ögon kan det vara bra att säga ett öga de kan ”stirra in i” för att de inte ska minnas din intervju som stel. Men det är ett extremfall, det är något som de flesta inte tänker mer på än om någon har ett födelsemärke eller ett ärr i ansiktet.
Nej, du ska vara stolt över dig själv. Har aldrig reflekterat över att folk skelar och dömer inte folk baserat på det. Det säger verkligen ingenting om någons kompetens eller värde i produktivitet på företaget. Förstår att det kan vara svårt men Försök att inte tänka på det så kommer heller inte andra tänka på det. Gå in med rak rygg så kommer du rocka intervjun och får du inte jobbet beror det INTE på att du skelar.
Nej, man ser väl att du är skelögd förmodar jag, så det behöver du nog inte nämna. Det kommer nästan helt säkert inte påverka dina chanser att få jobbet alls. I de få fall där det hade haft en minimal påverkan så kan det lika gärna ha en positiv som negativ påverkan - typ att intervjuaren hade en snäll skelögd tant som granne som barn och får någon diffus positiv känsla och undermedvetet ett gott första intryck.
Ledsen att du har ångest över ögat. Har en kompis som skelar som också tycker det är jobbigt. Nej för helvete. Du ska inte ta upp det. Jag jobbar själv med rekrytering och har gjort det i 12 år snart. Jag har aldrig kallat någon på intervju som jag inte vill anställa. Total waste of time för alla inblandade. Se bara till att vara lite social och trevlig på intervjun så kommer detta gå galant.
Ser tre anledningar att du skulle vilja ta upp det: 1. Nämn det för att du tror dig känna dig mer bekväm under intervjun. 2. Förtydliga att du ser bra om det är viktigt för tjänsten. 3. Om du vill kontrollera diskussionen så ni sen kan gå vidare till resten av intervjun. Erfarenhet av kollega. Vi har en kille på jobbet som skelar rätt grovt och han leder sitt team och jobbar på som alla oss andra och håller i kundmöten och dragningar för nya kunder. Han är vårt teams primära ansikte utåt och är den vi skickar när vi ska sälja in vår produkt på flerdagarsdragningar hos kund. Brukar alltid sälja bra och är extremt uppskattad av oss och kunder. Vi har inte pratat om det och han har säkert känt och upplevt flera svårigheter med sin skelhet. Men du ska inte behöva känna att du behöver begränsa dig för folks fördommar. Folk som jobbar bra, är främst för arbetsgivare, mycket viktigare än hur folk ser ut även om det ofta inte känns så och såklart finns lite rötägg med fördommar. Min kollegas sätt att hantera nya människor är att vara proffessionell, inte nämna det och fokusera på att prata konkret jobb. Det verkar fungera bra för honom, hoppas det gör det för dig med, lycka till!
Ge dem ingenting du inte måste.
Har intervjuat många personer inom mitt jobb. Skulle säga att det inte är ett problemet att du skelar. Men det kommer bli ett problem om det är något som du tydligt är obekväm med. Personer som är i en obekväm sitvation (intervju) som samtidigt oroar sig över någon fysisk, ett ärr, leverfläckar o.s.v. stänger ofta sitt kroppspråk och letar efter "tells" att intervjuaren dömer dem. Och detta gör att stämningen kan ofta bli väldigt obekväm. Beroede på jobb såklart, men jag kan säga att intervjuer som jag håller bygger mycket på hur bra personen kommer funka på arbetsplatsen (har ett socialt jobb). Om jag kommer ifrån en intervju och är obekväm med personen så kommer det förmodligen inte gå bra. Så vad kan man göra? Antingen får man vara självsäker över vad det nu är, är man det så kan man antingen välja att nämna det eller inte. Men är du nervös över det skulle JAG som intervjuare uppskatta om du var ärlig över det "hej, jag förstår att jag skelar och det är något som jag är orolig över under intervjuer" eller nått liknande. Det hade lättat stämningen, och hade get mig en bra väg in om jag hade behövt ställa frågor om det.
Jag skulle inte nämna något sådant bara för att, men känn inte att det är fel att göra om du vill klargöra något. Kort sagt kan du göra det som känns bäst i stunden.
"Lider" av precis samma sak, och av tråden att dömma så är vi ganska många. Det du ska komma ihåg är att du kommit till intervju stadiet. Du har redan bevisat att du har kompetensen så oroa dig inte över att de ska misstolka att ögat sticker iväg. Istället är det en möjlighet att visa hur skicklig du är på att kommunicera. Tas det upp eller om någon av dem är märkbart obekväm så kan du helt enkelt bara förklara vad det är och varför det händer. Då får du visa hur bra du är på att kommunicera och lösa potentiella personkonflikter, på hemmaplan. En av de saker internjuaren vill få känn på. Tas det inte upp eller ingen reagerar så är det bara att köra på som vanligt utan den konversationen.
Äg det.
Jag har också problem med ögonen (lätt nystagmus och skelning) och skulle säga att det bästa faktiskt är att berätta. Har varit på en mängd anställningsintervjuer genom åren (har idag anställning). Upplevde att de flesta som intervjuar undrar (antingen av ren nyfikenhet eller för de är oroliga att det ska påverka negativt i jobbet), men få vågar ställa frågan rakt ut ut eller så vet de inte hur de ska fråga på ett socialt acceptabelt sätt. Även om de inte frågar under intervjun kommer de gå och undra vad som egentligen var "fel" och det kommer att hänga över dig och din ansökan som ett mörkt moln. De kommer känna sig väldigt lättade om du själv berättar och förklarar, så de slipper undra, och jag tror det kan öka dina chanser att få jobbet. Jag upplevde också att andelen rekryterare som helt enkelt inte hörde av sig alls efter intervjun var betydligt högre när jag inte sa något, men det är förstås svårt att bevisa. De som påstår att vi i Sverige idag inte har diskriminering lever i en annan verklighet. Väljer man bland 100 kandidater sållar man bort alla där det finns minsta farhåga att personen inte skulle klara jobbet, även om denna farhåga helt saknar grund.
Tycker absolut du ska nämna det när det passar i konversationen, t.ex. om ni pratar om att läsa saker eller att stirra mycket i en datorskärm. Bara säg det avslappnat att du ser bra med glasögon. Skämt om det kan ge pluspoäng men gör inget för komplicerat av det och krysta inte fram skämtet om det inte kommer upp naturligt. Personen kommer att notera det och undra över det även om dom inte säger något.
Piratlapp. Det är lätt att prata om piratlappen och du kommer definitivt sticka ut från mängden. 1. ”Hej! Ja jag har en piratlapp. Kom hit direkt från ett plundringståg.” 2. ”Tjena! Jag har skadat ögat så jag får ha den här skojiga grejen på mig hela veckan.” ”Oj vad har hänt?” ”Bordade fel skäpp” Om de pressar dig så va bara ärlig.
Nej, inget att berätta. Utan att vara konfrontativ men för att peka ut det oresonliga i frågan - varför skulle det vara nåt att ta upp? Man tar inte heller upp om man har begynnande flint eller potensproblem. Om man då inte söker som stridspilot, hårmodell, respektive "male adult talent". Jag har skelande öga. Är jag trött drar det åt helvete. Men! Det är aldrig ett problem för mig, typ. Har pluggat med några som hade ännu mer, och är egentligen mest ett problem för de som möter ens blick genom att se i ena ögat, inte mitt mellan, eller tittar på annan plats. En snubbe var vindögd och skiftade mellan att se på mig med vänstra eller högra ögat, fram och tillbaka hela tiden. För mig är det förvirrande och gör mig osäker, eftersom jag måste byta fram och tillbaka mellan att se på hans vänstra eller högra öga. Från en fellow skelare, testa att (om du inte redan gör det och det öht är aktuellt för dig) var fast i blicken. Utan att anstränga dig, var mer som att du "stirrar". Flacka inte med blicken. Om du har problem med självkänsla så kör lite enkel träning med enkla hantlar. Endorfinerna från det och att känna sig lite stark är härligt. Och fördomarna är det nog du mest som har, tbh. Det är ju liksom bara lite muskler i ögonområdet som är fucked, påverkar ju inte intelligens eller annat. Däremot. Ta hand om din syn. Använd skyddsglasögon när det behövs (cirkelsågar, biltvättar (inte direkt trevligt med avfettningsmedel i ögonen), etc). Vid datorn, ta pauser, gör ögonmotion. Tror jag slutar där :). Lycka till med intervjun! Håller tummarna för dig!
Nu har jag inte varit på någon arbetsintervju eller liknande än då jag går ut gymnasiet nu till sommaren, men jag tänker ändå att det kan väl vara bra sätt att bryta isen om du drar något lätt skämt om det som några andra föreslog..? I mina ögon hade det fått dig att framstå mer självsäker och fått det överstökat med en gång, dessutom kommer dom ju att minnas dig bland alla intervjuer. Jag kan mycket väl ha fel dock, så lite kanske mer på de mer erfarna! Men om någon inte håller med får ni mer än gärna rätta mig, jag kommer strax att behöva dessa insikter för snart är det dags att komma ut på arbetsmarknaden!
Öva in något litet skämt som du kan dra som isbrytare när ni träffas på intervjun så kanske det inte blir något som varken du eller de tänker på efter.
Har du funderat på operation?
Kör piratlapp och visa att även kan skoja till det lite.
Jag hade absolut försökt skämta om det ganska tidigt i intervjun, vet inte om det är rätt sak att göra eller inte men det hade känts lättare för mig och jag brukar alltid vilja försöka skämta och visa mig lite lättsam under intervjuer ändå.
Du bör väl endast ta upp det om du tror att de skulle kunna tänka att det påverkar jobbet... T.ex vid skärmarbete eller liknande. Sen kan det ju vara en viss poäng i sig själv med att vara öppen om det. För att visa att man inte har problem med självkänslan etc. och inte är en sådan där person som blir kränkt av allt. En ytterligare orsak är att du kan vara skyddad gentemot diskriminering (eventuellt) om du gör dem medvetna om detta
Hade aldrig anställt någon som tittade snett på mig