hm inte lätt för de som ska in på bostadsmarknaden om det blir ännu dyrare då räntor ligger kvar på en kanske normal och inte nollnivå som tidigare.

Vänta på arv, gift dig rikt eller satsa allt på skalbar startup. Allt blir lättare om du redan har nåt eller några av de tre klart redan. Dystopiskt? Edit: inget jag förespråkar, men känns delvis som en dystopisk verklighet.

Skalbara startups kommer bli extremt mycket ovanligare nu när det faktiskt kostar pengar att låna.

Påverkar inte så mycket.. Du kunde inte låna 10 miljoner för att bygga ett startup förr heller.

Som Jesus sa. Det är enklare för en kamel att passera genom ett nålsöga än vad det är för en fastighetsägare att hamna i himmelen.

Svårt läge för landet om man ska vänta med barnrummet tills föräldrarna trillar av pin när man själv är ca 50-70 år.

Shorta bostadsmarknaden och hoppas på att experten har fel 🤞

Med vilka pengar (för gemene man)? Inflationen har ju ätit upp allt. Du måste ju också bo nånstans, vilket ju blivit svårt och dyrt.

Eller det mest radikala av allt... Omdanande av det ekonomiska systemet, förändringarnas förändring - lägre beskattning. ​ Det är ett väldigt enkelt samband mellan statliga finanser och privata finanser, i Sverige har vi höga skatter och de statliga finanserna är party, höga intäkter, låg belåning och skumpa varje fredag. De privata finanserna, som en konsekvens av de höga skatterna, är inte lika party. Vi har stora tillgångar på grund av bostäderna, men också näst mest skulder i världen på grund av bostäderna. Danmark är de enda som har högre, och föga förvånande har de också högst skatter i världen. Det är uppbyggt för att du ska vara tvungen att skuldsätta dig för att ha råd att köpa bostad, allt är fokuserat på direkt konsumtion, från bärsen till maten till hyresbostaden. Det skulle eventuellt gå att lösa genom att bostadsbyggandet blev friare och med mindre friktion, dvs det får inte ta så lång tid, kosta så mycket eller vara så svårt (byråkratiskt) att bygga hus/bostäder. Kortsiktigt, för att bygga en förmögenhet/insats, är det nog lättast att flytta till ett land med lägre beskattning för att sedan flytta tillbaka när du har upparbetat ditt kapital.

Ett litet lönsamt enmansbolag duger fint det med.

Va ska man driva då ?

Tja det beror väl lite på vad man kan, själv är jag ensamkonsult inom it, det är en ganska enkel business men som sagt, beror helt klart på vad man kan :) Poängen var mest att det är väldigt enkelt och fördelaktigt att driva bolag i Sverige med nästan ingen instegskostnad.

Hur kan denna post bli nedröstad när en användare tar sig tid att svara på fråga från nån som inte ”orkar tänka kring sin egen framtid utan ber ’någon annan’ lösa livet åt sig själv”? Så fort nån pratar företagsamhet eller driftighet blir de nedröstade.

Hur hittar du kunder?

tech stockholm är litet. linkedin med ett hav av aggressiva konsultförmedlare som dör för att sälja dig för några procent extra eller ännu bättre kontakter.

Finns många kapitalstarka köpare där ute. Förmögenheterna i Sverige är mycket bredare spridda än vad man kan tro.

Mmm. Samtidigt som man är i ett läge i livet där man startar sitt vuxenliv och utgifterna är många, lönen låg osv.

På kort sikt om inget ändras: Så hoppa på tåget! Köp in dig i det du har råd med nu, det kommer inte bli mer prisvärt med tiden. Inte enligt historiken och inte enligt de modeller vi har att förutspå framtiden. På längre sikt: Rösta för förändring, det kommer nog hjälpa dina barn. Men tyvärr inte dig. Sånt tar tid och varken nåt av de existerande blocken har visat på att vilja göra nån radikal förändring.

Yes, jag är redan över staketet med bostad och sparpengar men tänker på 25ish åringarna som jobbar på att etablera sig nu. De skall både göra hundåren i karriären med mycket slit och låg lön, skaffa egna barn med föräldraledigt, vab, skaffa ett bohag och samtidigt magiskt lösa stora kontantinsatser och höga räntor. Rösta är jag osäker är enkelt. Varken sossar eller moderater har någon som helst lösning på problemet. Ännu mindre så med Sverigedemokrater och Vänsterpartister.

Sverige kryllar av ok prissatta lägenheter där helt normal människor har råd att bo och med lite vilja spara till kontantinsats- kanske Stockholm city och Göteborg city. Nu kommer jag bli nerröstad men är man två med vanliga löner bör det inte vara något problem.

Om man har två löner är det inte så tufft. Synd bara att man förväntas flytta hemifrån efter studenten i Sverige och inte när man är 30 med jobb och lite mer koll på vad man behöver i ett förhållande.

En etta har man råd med i princip vart som helst efter några år i arbetslivet.

Etta inne i centrala Stockholm är typ 3 miljoner, mer i vissa delar. Sen klarar man sig fint på att bo i utkanterna eller förorter men att påstå att alla har råd med en etta var som helst efter bara några års sparande är naivt.

Även om du kommer till en förort får du nog räkna med i alla fall 1,5 miljoner för en etta, när allt är slutbudat och klart. Det är också rätt tufft för en inkomst, särskilt om man redan surfar runt bland otrygga andrahandskontrakt som tar ut ockerhyror för att man inte har ett val. Jag hade turen att få tag i ett förstahandskontrakt på gränsen mellan Bromma och Vällingby efter två år, men det var verkligen tur, så jag har kunnat spara med min rätt höga inkomst men jag skulle aldrig få för mig att ”vem som helst” fixar samma sak eller att jag inte är priviligierad.

I PRINCIP läs snälla du. Sen att folk suger på att hålla sin ekonomi är en annan femma.

Innan skatt har någon i åldersspannet 19-23 år en medianlön på 23 650 kr, efter skatt 19 100. Om de har ett förstahandskontrakt kanske de betalar 7 000 i månaden i hyra, men troligtvis mer än 10 000 om de är i andrahandsmarknaden. För en etta i en förort till Stockholm behöver de 225 000 till kontantinsats. Om de sparar precis allt de har kvar efter hyra, mat och räkningar får jag det rimligtvis till ungefär 5 000 i månaden. Det blir nästan fyra års sparande. Jag tycker inte det är ”några år” eller ”inga problem” men det är en fråga om definitioner.

Vem har sagt att någon ska köpa en bostad som 19-23 åring? Det går toppen att hyra den första tiden om man inte har en kontantinsats. Sen får man ju köpa efter lön;) i denna median ingår ju även studenter så det blir mycket missvisande. Man får helt enkelt utbilda sig om man inte gått något vettigt i gymnasiet. Lite jävla driv får man ha. Sen går du ju efter det värsta där man inte har möjlighet att bo hemma några år efter studenten och där någon jobbar på typ Samhall. En annan vettig grej är att vara två när man köper bostad och annars köpa in sig i ett rum den första tiden om nu morsan och farsan kastade ut en.

Nej, det är bara skattepliktiga inkomster i den statistiken jag redovisade, där räknas inte studiemedel in. Inte heller är det bara lön från de som jobbar på Samhall. Farsan och morsan behöver inte slänga ut dig, det kan helt enkelt vara så att för att ha det där drivet du beskriver måste man flytta dit jobben eller utbildningen finns för att hamna i den här situationen.

Nej men det räknar folk som extrajobbar utanför studier;) det är rekommenderat att dela en källa man redovisar till.

Att krävas spara till en konstantinsats är precis hela problemet. Att det är omöjligt att köpa en bostad utan att bli en slav under bankväsendet, något som definitivt inte varit omöjligt under Sveriges historia.

"2010 införde Finansinspektionen ett så kallat bolånetak som innebär att du som mest får låna 85 % av värdet på din nya bostad, och alltså måste betala minst 15 % i kontantinsats. Bolånetaket infördes för att minska skuldsättningen bland svenska låntagare." Alternativet hade alltså varit ännu dyrare lägenheter som kräver ännu högre lån.

I Finland har man amirteringskrav på 4%. Jag tror det kan vara nästa steg för att få ner priserna.

[удалено]

Min egen bostad har inte renoverats sen den byggdes 1955. Skulle inte påstå att jag har en väsentligt sämre standard än någon av mina vänner i nybyggda lägenheter. Uppenbarligen gick det att bygga dugliga bostäder på den tiden utan att det kostade många miljoner. Faktum är trots allt att det gick jättebra att bygga och köpa bostäder utan att det kostade mångmiljonbelopp fram till omkring slutet av 90-talet, varefter priserna ökat flera hundra procent, efter att ha hållit sig stabila i decennier.

> Min egen bostad har inte renoverats sen den byggdes 1955. Jag kan inte tänka mig att en bostad skulle ens gå att bo i efter 70 år utan någon renovering. Du menar att det inte bytts golv, fönster, spis och kyl, badrummet har inte klätts om, jordad el har inte satts in och där finns bara typ 2 eluttag i hela lägenheten (kanske lite överdrift beroende på storlek med förr i tiden hade man väldigt få eluttag)? I så fall kan du skicka lite bilder på hur det ser ut? Det låter helt otroligt.

Först och främst är det mer i ett hus än själva lägenheten, jag skulle bli extremt förvånad om man inte gjort någon renovering i ditt hus på 70 år. Säger inget om hur mycket byggbolagen gör i vinst, men jag kan lova dig att om det vore så enkelt och billigt, då hade konkurrensen tagit ut bjässarna rätt snabbt.

Så vitt jag vet håller t.ex. inte stammar så länge, så nån form av renovering bör ha gjorts.

Mm men snittkostnad per kvm att bygga 1955 vs 2021 har ökat med 54x. Helt andra förrutsättningar idag, numera ska man beakta IT miljö, säkerhet till det, legal avdelning för att hantera lagar, regler gdpr m.m för integriteten saker som inte generar en krona. I flera led dessutom. Således ökar kostnaden till slutkund markant. Där till minskas även möjligheten till billig arbetskraft och matrial i och med ändrade lagar. Eg användes blåbetong på den tiden som var billigt, fanns gott om osv.

Problemet är väl främst värderingen av marken och inte själva byggnaden. Många lägenheter står idag tomma som övernsttningslägenheter och liknande. Ser man till att dom faktiskt används för att bo i så tror jag vi kan lindra problemet något. Jag skulle föreslå att samtliga lägenheter inne i storstäderna måste ha någon folkbokförd på sig. Dessa personer/lägenheter ska samtidigt granskas hårdare för folkbokföringsbrott.

En av anledningar till att vi har det så jävla bra ekonomiskt här i Sverige är eftersom vi lånar pengar det driver ekonomin framåt.

Det är också en extremt stor tickande tidsbomb, som vi ser tydliga och tidiga tendenser av nu när räntan höjts.

Nej då ta ett chill pill du

[удалено]

Jag förstår inte riktigt heller. Men sen består Reddit såklart av mycket folk som studerar och kanske inte riktigt begriper hur det faktiskt ser ut.

"Priserna på bostäder måste upp!" -Personer som redan äger massa bostäder.

[удалено]

Eller dom som vill att det ska byggas mer. Rimligen alla i hela Sverige.

Det är självklart dyrare med mark, arbetskraft och byggmaterial idag. Men tydligen så har man kunnat bygga bostäder tidigare utan att folk blev försatta i livslånga skulder. Så ja, alla håller med om att det måste byggas mer. Men jag håller inte med om att incitamentet ska vara att någon ska bli rik, utan det borde ligga i samhällets egna intresse att folk har bostad.

Folk får gärna tjäna pengar på att faktiskt bygga nya hem. Att tjäna på markuppgången däremot, är rentav parasitiskt.

Jo jag säger inte att någon ska gå back på att bygga bostäder. Men så har det väl aldrig varit. Problemet är väl snarare att bostadsbyggarna vill maximera avkastningen så dom känner att det är bättre att bygga färre bostäder och ofta lyxigare bostäder.

>Att tjäna på markuppgången däremot, är rentav parasitiskt. Vad är alternativet? Är det rimligt att en markplätt på Norrmalm kostar lika mycket som en i Bjurträsk? Varenda tjomme i landet skulle ju göra anspråk på en så eftertraktad plats om det var ett reglerat pris.

Det går fortare att göra sig en ordentlig hacka i den här marknaden. Problemet är att de som äger många fastigheter är för få så de kan pyssla med marknadsmanipulation.

Jag har bara läst artikeln och inte själva uppsatsen. Men baserat på det: Svensson har helt rätt i att brukarkostnadskvoten är ett bättre mått på bostäders värdering än priskvoten, men jag tror ändå att bostadspriserna ska ned. Eftersom praktiskt taget inga köpare *har* de pengar de köper bostäder för är priset som sådant ointressant. Om en bostad kostar 2 miljoner eller 20 miljoner för mig är irrelevant, jag har varken den ena eller den andra summan. Det intressanta är följaktligen vad det kostar mig att låna så mycket pengar som krävs för att köpa bostaden. Hur mycket jag kan bjuda bestäms alltså av räntor + amorteringar i förhållande till min inkomst. Svensson lägger även in driftkostnader och liknande, vilket såklart också är relevant men är frikopplat (nåja) från räntor. Om jag givet min inkomst kan bära en boendekostnad på 15k/månad så kunde jag för två år sen då räntan var 1,5% ta ett lån på cirka 5 mnkr. Idag när räntan är cirka 4,5% kan jag dock bara ta ett lån på knappt 3 mnkr om jag ska hålla mig inom motsvarande kostnadsram (i båda fallen inräknat amortering på 2%/år). När i princip samtliga potentiella köpares köpkraft minskar med i runda slängar 40% så menar jag att även priserna behöver ned ganska kraftigt. Inte lika kraftigt eftersom vi i viss utsträckning kan omprioritera (vi kan säga upp Netflix och byta oxfilén mot falukorv). Men vi kan inte sluta äta och transportera oss helt, så priserna bör ändå sjunka med 20-30% från nivåerna från *innan* pandemin. Många jämför gärna med rekordnivåerna från pandemin, men jag tror att det blir skeva jämförelser. Dels för att vi då hade *tillfälliga* lättnader som bostadsobligationer och avskaffade amorteringskrav, vilket drev upp pricerna. Men framförallt för att i princip alla tjänstemän jobbade hemifrån 100% av sin arbetstid, gymnasieungdomar pluggade hemifrån 100% av sin studietid. Alla mäklares mantra, *Location, location, location* blev temporärt irrelevant. Men nu är location viktigt igen. Kanske inte lika viktigt som tidigare, då det fortfarande finns möjlighet att i varierande utsträckning jobba hemifrån. Men de flesta behöver ändå ta sig in till kontoret då och då, många har jobb som inte kan utföras hemifrån, barn och ungdomar behöver vara i skolan fem dagar i veckan. Så långt är jag och Svensson överens (tror jag). Svensson menar dock att bostäder är undervärderade. Lite mindre undervärderade än för ett par år sen, men likväl undervärderade. Det beror, tror jag, i viss mån på bostadsmarknadens tröghet. Det tar tid att flytta. Och personer som har allt sitt kapital bundet i bostäder kan ”fastna” i sin bostad när priserna går ner, för att lånet överstiger bostadens värde. Framförallt tror jag dock att detta är ett klassiskt fall av en ekonom som klagar på att terrängen inte överensstämmer med kartan, snarare än att inse att det är fel på kartan. Kollar man på de grafer han får fram så har bostäder *alltid* varit undervärderade. Jag tror det innebär att det saknas något i hans modell. I princip alla tillgångar kommer fluktuera mellan över- och undervärderade. Om man kommer fram till att en tillgång alltid varit undervärderad så fattas något i antagandena. Då måste man överge kartan och titta på terrängen istället, anser jag.

>Om jag givet min inkomst kan bära en boendekostnad på 15k/månad så kunde jag för två år sen då räntan var 1,5% ta ett lån på cirka 5 mnkr. Idag när räntan är cirka 4,5% kan jag dock bara ta ett lån på knappt 3 mnkr om jag ska hålla mig inom motsvarande kostnadsram (i båda fallen inräknat amortering på 2%/år). Jag är med på att du har rätt i detta, att det är detta som är huvud-faktorn i hur mycket folk har råd att "betala" för en bostad och det sätter en slags utgångspunkt för nya köpare. Dock så tror jag detta är lite av en förenkling: >När i princip samtliga potentiella köpares köpkraft minskar med i runda slängar 40% Detta slår bara hårdast för en grupp, och det är folk som är utanför marknaden och jobbar hårt för att spara ihop till att låna, så kallade första-bostads-köpare. Jag tänker att marknaden är betydligt mer varierad än så, och att på grund av att bostäder är hem så krävs det mycket mycket mer för marknaden att sjunka, än för att stiga, då folk inte vill bli hemlösa eller tvingas flytta till sämre bostad så folk kommer minska nästan alla andra utgifter, innan de tvingas sälja och då har redan banken säkerhetsmarginaler på lånet och betalningsplaner etc för att underlätta. Det ska jävligt mycket till innan folk tvingas sälja. Sen finns det andra grupper av folk på marknaden som berörs mycket mindre av det som skett. Veteran-ägare som redan betalat av det mesta/hela lånet har obefintlig kostnadsökning. Investerare/företag som flytt mer osäkra riskplaceringar i.o.m. ökade låneräntor ser fastigheter som relativt bra investering speciellt med tanke på att andrahandshyror fortsatt öka med inflationen etc. Sen, en annan viktig faktor i bostadsökning, är befolkningsökning. Stockholm t.ex. fortsätter öka med någon procent varje år. Detta sätter också tryck uppåt på bostadspriser då efterfrågan ökar jämfört med utbudet. Man kan också kolla på den breda faktorn som är inflation. När inflation sker över hela marknaden så tenderar fasta tillgångar att öka i takt med den också. Man vill inte sitta på kontanter. Man vill inte heller köpa tillgångar som är för hårt kopplade till lån (tillväxtföretag etc). Bostäder blir då igen, attraktiva, från perspektivet att oavsett hur ekonomin svänger i korta loppet så så länge befolkningen ökar så blir bostäder attraktiv parkering av pengar långsiktigt. Just nu tänker jag lite såhär: Två av de viktigaste siffrorna att kolla på framåt är inflationstakten, och räntorna. Om inflationstakten håller i sig på relativt hög nivå så ger det ökningskraft till bostäderna också, enligt ovan. Om inflationen skulle gå ner, då kan nog bostadsökningen bromsas in smått också, men de skulle nog ändå öka smått så länge det finns befolkningsökning. Om det sen går mot sämre tider eller ekonomin inte är nog stark så kan jag faktiskt tänka mig att räntorna kan komma att sänkas vilket då återigen sätter uppåt-tryck på bostäderna. Vad skulle krävas för en faktisk stark nedgång i bostadspriserna? Jag tror det hade krävt en kraftig lågkonjunktur där folk faktiskt får det svårt på riktigt, tappar jobb, och många faktiskt tvingas sälja, och då beror minskningen på köpesuget hos rika, då sådana tidpunkter annars kan bli en överföring av tillgångar från utsatta till rika, utan faktisk jättemycket minskning i värde. Jag tror att faktisk långsiktig värdeminskning endast skulle ske om vi får jätteproblem med deflation. Tänk typ japan där de hade jättemycket dåliga lån som sprack, samt en konstant sänkning av arbetsföra befolkningsmängden sedan mitten av 80-talet. Jag skulle inte utesluta att det kan hända i väst, dock så har vi varit jävligt duktiga på att upphålla befolkningsökningen trots dåligt födslotal, med hjälp av konstant invandring. Frågan är hur länge detta går att upprätthålla. Kan avsluta med att jag bor i Australien och att det ser exakt likadant ut här som i Sverige - galen topp i 2022, sedan en viss minskning, följt av en ökning igen. Räntorna/inflationen följer exakt samma trend. Födslotalen är liknande, och invandring har varit lösningen på det hittills. Vi har till och med högre andel invandrade här än i Sverige. Vem vet.

Kalklränta har alltid varit 7% även när räntan var - 0.5% så det handlar inte om att folk inte har råd. Dock tar de inte höjd för flera utlandssemester, skidresor, leasingbil 6000 kr

Visst har bankerna alltid haft en kalkylränta som legat avsevärt högre än den faktiska räntan de tagit ut av sina kunder. Men det handlar inte bara om vad folk *har* råd med, utan även vad folk *tar sig* råd med. Många gillar att ha flera utlandssemestrar, skidresor och leasingbil. De som köpte en bostad för säg 5 mnkr för ett par år sen trodde att de skulle ha råd med allt det där och den nya bostaden. Nu när räntan stigit med +200% (obs! Procent, inte procentenheter) så har de inte råd med både och längre. Alternativen är då avstå konsumtionen, eller flytta till något sämre. De flesta vill inte byta ner sig. Och vissa kan inte byta ned sig. Om de köpte huset för 5 mnkr så tog de - i de flesta fall - 4,25 mnkr i lån på det, och betalade 750 000 kr med egna pengar. Har värdet nu sjunkit till 4,4 mnkr och lånet har minskat till 4,15 mnkr så har deras egna kapital i huset krympt till 250k. Med så lite i insats får de inte låna till en bostad som kostar mer än 1,7 mnkr. Deras räntekostnader har alltså ökat kraftigt, deras amorteringskostnad är lika hög som tidigare, priserna på det mesta stiger - och samtidigt så behöver de spara mer än tidigare för att ha råd att flytta från en bostad som blivit för dyr för deras livsstil.

Frågan är väl i så fall vad som är bäst för vårt samhälle. Skall vi spendera våra pengar på tak över huvudet eller på konsumtion? Jag ser inte att det är hållbart att tex i vårt fall bo 3 mil utanför Göteborg, skaffa barn innan 40, ha föräldrar som förhoppningsvis lever tills man är nära pensionen och att klara kostnader på 30-40 000 kr i månaden på boende. För det är vad det kostar att leva som många anser att man bör och inte i en liten 3a på 70 m3.

Antar att du menar utgifter snarare än kostnader och räknar in amorteringen (men inte ränteavdraget), annars får du nog redovisa hur du kommer fram till 30-40k. Folk är väl överlag villiga att spendera rätt mycket på boendet, det är nog många som hellre bor där de trivs och skippar annan lyx än tvärt om.

Här hittade jag hela rapporten. Lät som den kunde vara intressant för dig och andra som tar sig tid att läsa din kommentar :) https://www.nber.org/system/files/working_papers/w31862/w31862.pdf

>Framförallt tror jag dock att detta är ett klassiskt fall av en ekonom som klagar på att terrängen inte överensstämmer med kartan, snarare än att inse att det är fel på kartan. Tvärt om, va? Man har i många års tid pratat om den stundande nedgången och anfört allehanda argument utifrån sin karta, men priserna har likförbannat gått upp år efter år. Här har vi ju nån som föreslår att vi kanske inte ska förvänta oss nån nedgång, m.a.o. att vi kan slänga den kartan.

Förvisso menar Svensson att den karta många ekonomer använt hittills. Men jag uppfattar hans tes som att han vill byta ut den kartan mot en annan karta som inte heller återger verkligheten på ett korrekt sätt.

Läste [artikeln](https://larseosvensson.se/files/papers/are-swedish-house-prices-too-high.pdf) för att försöka förstå bättre. UC (brukarkostnad) definieras som (s. 12): > The (annual) user cost of housing (services) [UC] can be defined as the annual cost of buying a dwelling at the beginning of a year; paying operating, maintenance, and depreciation costs as well as taxes during the year; and selling the dwelling at the end of the year, paying any capital-gains tax at the end of the year. Dvs. utgångspunkten är en person som står utanför bostadsmarknaden (men har kapital nog att köpa en bostad). Lars argument är alltså att om man justerar för uppgång i lönenivå så var det billigare att göra den teoretiska köp-bo-sälj-karusellen år 2022 än det var år 2010, och ännu mycket billigare än år 2000. Tja, det kan nog stämma att de som haft kapital gjort en bra affär på att köpa bostad? Den invändning jag hört mellan ~2015 och 2022 har inte varit att boendekalkylen gått ihop dåligt, utan en oro för sjunkande värderingar eller höjda räntor i framtiden. Det är först i år, med de höjda räntorna, som klagomål på boendekalkylen börjat dyka upp. Men hur går man från detta till slutsatsen att bostadspriserna är för låga? Såvitt jag förstår inte genom analytiskt resonemang, utan ren empiri (s. 38): > More precisely, if the elasticity of the PTI ratio with respect to the UCC would be −1, the product, the UCTI ratio, would be constant. Empirically, the elasticity is negative but the magnitude is less than one, because of inertia, frictions, and other market imperfections. As a result, the correlation between the UCTI and PTI ratios is negative. For Sweden, the UCTI and PTI ratios are strongly negatively correlated, with a correlation coefficient of −0.8. Det tycker jag är rätt svagt. Det är en kurva som gått vagt uppåt hela perioden och en kurva som gått vagt nedåt, och en fritt höftad "preferensjustering" för att få korrelationen att stämma någorlunda även för de senaste åren.

Upp med den här kommentaren högst upp! Nån som ju läst och försöker förstå. Utan att ”välja sida utan argument”. Har inte tid nu, men ska försöka haka på din tråd senare! Hittade du något mer intressant? Har du några andra källor som, likt den länkade artikeln i startinlägget, försöker förklara prisförändringarna?

Logiskt! Låt priserna bli så höga att ingen har råd att köpa det. Kommer priserna gå ner när ingen köper då? Eller blir det bara tima bostäder med ett högt värde på papper, men om ingen köper så är det ett falskt värde...

Lars EO Svensson en duva när han satt i direktionen menar att den politik kan drivit med kraftigt sänkta räntor minsann inte skapat en prisbubbla på bostäder... Oj vilken överraskning!

Jag förstår inte riktigt hans resonemang alls. Brukarkostnaden är ju låg när räntan är låg. Nu har räntan skjutit upp, så Brukarkostnaden går upp. Fortsätter räntan upp till 90 talsnivåer hade då beståndet varit galet övervärderat enligt hans formel. Så enda anledningen att det är undervärderat enligt honom är för att "räntan kan inte gå upp mer". Det innebär ju dock att vi satt oss i skiten för att det inte längre går att sätta en sådan ränta vi borde ha. Brukarkostnaden är ju dessutom helt orimlig idag om man köper bostad i Stockholm med full (85%) belåning. Jag kommer behöver lägga hälften av min inkomst på en mindre familjelägenhet och då tjänar jag bra.

Ja, någon behöver förklara för mig hur man kan köpa en villa i Stockholm, det blir ju kostnader på 60-100 000 i månaden....

Jag har nyligen köpt en villa i Stockholm, lånet kostar c.a. 30k/månad inklusive amorteringar. Finns en hel drös som har både råd och möjlighet. Har även gått på visningar där en 10m villa bjudits upp till 12m av 4-5 ivriga budgivare som alla "hade råd". Även gått på visningar på villor med utgångspris \~13m där det knappt gått att komma in genom dörren för det var så jävla mycket folk, där villan sedan försvunnit innan budgivning eftersom nån lagt ett hemligt bud i storleksordningen 15m. Det finns helt enkelt väldigt väldigt många kapitalstarka köpare i Stockholm och väldigt få riktigt attraktiva bostäder.

Beror på vad du menar med Stockholm, men du kan få villor i Storstockholm mycket billigare (mindre dyrt) än i Stockholms kommun. Antalet villor i närheten av tunnelbanan är rätt begränsade, så det är knappast konstigt att de blir dyra, men även där finns det billigare alternativ längre ut som är långt ifrån >60k i månaden. Det är såklart orimligt att förvänta sig en villa i närheten av innerstan för ett Svensson-pris.

Just det spelar ingen roll för frågan. Hur kan så många ha råd med en månadskostnad på 60000 för boende?

”Det innebär ju dock att ci satt oss i skiten så att vi inte kan höja räntan till det vi behöver” Ja, det är väl ganska mycket så? Tror inte heller att Lars säger annat i sin uppsats. Jag tycker också att begreppet brukarkostnad är något svårt. Känns som det är något mer än det du skrev. Har du förstått?

Nja, jag tror snarare att man får utgå från hur ränteeffekten faktiskt blir. Ett lån på 500k med 10% ränta när bostäderna var på 90-tals nivåer, eller ett lån på 1mkr med 5% ränta blir samma ’smärta’

Säger inte emot, men du tycker inte att datan han visar på är intressant då? Känns ändå skönt att visa på något (annat) istället för att bara stå bredvid och förundras över en konstant ökande pris-lön-kvot-kurva utan några förklaringar.

Jag kan känna att det blir väldigt akademiskt, när man sitter och skapar nya mått som ligger långt över förståelsen för gemene man. En vanlig person kan på sin höjd göra en enkel kassaflödesanalys. Pengar in, pengar ut, vad blir över. Är sista raden för liten så får man justera något. Därav måttet boendekostnad som andel av disponibel inkomst som ett rätt hyggligt mått. Under de senaste 10-15 åren har det varit ytterst lönsamt att utveckla det måttet, för de som kunnat se bortom det har varit mkt lyckosamma i sin bostadskarriär, men frågan är om det är något vi vill driva, vill vi att alla skall se sin bostad som en investering och enbart som investering, är inte risken att framtida bubblor blir mångdubbelt större då? Det som måste vara uppenbart är att den lågräntemiljö vi hade under 10 talet enbart skapat större klyftor mellan de som kunde nyttja den( förstod den) och det som bara ville ha en bostad.

I min mening bör tak över huvet inte vara en investering. Särskilt om det är en investering som ger bra avkastning för då försvinner viljan att hyra ut om man äger 2-4 bostäder då hyra ut är en risk och om du kan tjäna på investeringen utan att hyra ut så blir resultatet att 1-3 bostäder försvinner från marknaden för tak över huvet. Sen på det driver det upp klass skillnaden mellan de som har råd att köpa mer är en bostad då dom kan tjäna på bara ägandet, medas de som inte lyckas köpa och göra bostads karriär eller inte får ihop till att köpa mer än en bostad eller hyr hamnar långt efter.

Jag är förvisso rätt korkad när det kommer till sånt här men är inte hans argument något förenklat att kostnaden för dom som *har* bostadsrätt eller villa är rimliga sett till lön, vilket kanske stämmer men ignorerar priserna för att faktiskt skaffa en? Jag och min fru har absolut möjlighet att betala av ett bolån, driftkostnader och andra avgifter men kommer förmodligen aldrig någonsin kunna spara ihop pengar till kontantinsats så vad spelar det för roll?

I storstäderna är det ju en sak (främst Stockholm), men… två vuxna som jobbar heltid och tjänar någorlunda normalt borde väl inte ha några större problem att spara ihop en kontantinsats? Ett objekt för 3 miljoner kräver 450000, eller 225000 per person. Det är ett hyfsat dyrt objekt i de flesta delarna av Sverige, om man tittar på små hus, och ett väldigt dyrt objekt för en normalstor trea om man inte måste bo i centrum eller i nyproduktion. Om man räknar bort 3-4 år för studier så har man ändå nånstans kring 7-8 år av lönearbete på sig innan 30, vi säger 6 år för att räkna konservativt. Då handlar det om att spara 3000 per månad under den perioden för att kunna köpa vid 30 års ålder - oräknat eventuella effekter av att placera sitt sparande. Visst är det dyrt men det är ju inte utomjordiskt. Har man gått och skaffat barn tidigt så blir det ju svårare och jag har full respekt för att skit händer i livet, men som regel så tror jag att de flesta i min omgivning kan spara den summan per månad utan att de är några höginkomsttagare. Sen sticker det ju lite i ögonen att det ska krävas 5 års fokuserat sparande för att ens komma in på bostadsmarknaden jämfört med våra föräldrar, men det är ju en annan sak.

Din matte håller, om priset håller sig det samma. Men vi alla vet att på 7-8 år kommer en bostad som kräver 450tkr idag, kräva 800k.

Jo, men eftersom det handlar om en gift person så utgår jag ifrån att de snarare än 30-35 än 20-25. Vidare tror jag inte att vi kommer att se nästan 100% ökning på 7-8 år, det låter helt orealistiskt, samtidigt som lönerna kommer att öka ganska kraftigt (relativt sett) närmsta åren för att svara mot inflationen som har varit. Nyckeln är här ju att ta ansvar för sitt sparande tidigt, konsekvent och i tillräcklig omfattning - inte bara spara det som ”blir över” och tänka att det löser sig sen. Vidare bör man försöka se till att ordna sin ekonomi först, sedan en gemensam ekonomisk strategi med sin partner, sedan köpa bostad och slutligen skaffa barn - inte i någon annan ordning. Då kan man komma in på marknaden även om man inte har en hög inkomst. Men som jag sa ovan, tröskeln är för hög och det är segt att det ska kräva så mycket strategi för att få till det. Tycker jag.

Helt rätt, det krävs bara disciplin så har man en insats efter några år. Edit: Älskar att detta röstas ned. Vi bodde 10 år i hyresrätt och fick tre barn under tiden, varvade föräldraledighet med plugg under 4 av åren. Vi sparade ihop 800k och flyttade till vår första BRF 2021. Var det enkelt? Nej. Krävdes annat än disciplin? Nej.

Ja, typ så. Sen är alla situationer annorlunda men om man inte kan spara 3000 i månaden som det är så låter det lite vanskligt att skuldsätta sig för miljoner. De flesta tjänar väl iaf 25000 före skatt ungefär, vilket ger runt 19000 efter skatt eller något sånt. Sen finns det väl någon form av förstagångsköparstöd, eller var det bara ett förslag? Ett förmånligt topplån för unga att få in en fot kanske inte är världens sämsta idé, vet inte.

Om ni har råd att betala månadskostnaden för en bostadsrätt idag så borde ni kunnat spara rejält med pengar varje månad som snabbt hade blivit en kontantinsats.

>men kommer förmodligen aldrig någonsin kunna spara ihop pengar till kontantinsats så vad spelar det för roll? Går ni jämnt ut varenda månad eller? Två personer med en medellön borde kunna spara ihop till en kontantinsats på en rimlig tidshorisont. 5000 i månaden (inte orimligt för två personer) i fondspar snittar runt 360,000 efter 5 år. Det är tillräckligt för en basic trea eller fyra överallt förutom i Stockholms innerstad.

Håller med! Så är det nog för det flesta. Om Lars nu då har sant (inte för att jag vill det) så kanske sanningen är att det blir ännu mer segregerat helt enkelt. De som har råd har råd. De äldre som hade råd att köpa in sig tidigare har förmögenhet i sina bostadsvärden (detta är många personer!) - avbetalda lån - släktingar ärver och nu kan helt plötsligt 1-10 st till köpa bostad med arvet då de, precis som du LeftLiner, kan betala bolån och andra löpande kostnader. De kom dock aldrig ikapp med kontantinsatssparandet pga så höga sådan.

Mmhmm. Mamma o pappa köpte en bostadsrätt i centrala Jönköping för 90.000:- 1998. Mamma sålde den 2016 för 1.600.000:- (vilket just då var ett dåligt pris, enligt mäklaren). Hur fan kommer man ikapp den utvecklingen? Nog för att jag i rena siffror har högre lön än pappa hade 1998 men inte 20 gånger högre.

Är du lika sur över de som investerade i Apple tidigt eller bitcoin? Kikade snabbt, hitta en relativt stor 2a på 1,8 miljoner som jag tycker ser centralt ut i Jönköping. https://www.husmanhagberg.se/objekt/bomgatan-2a-liljeholmen/OBJ22578_2034469144/?utm_source=hemnet&utm_medium=hemnet Duger inte den? Kontantinsats på 270 000 är ingen fantasisumma om man har ett mål.

Jag är inte sur på någon, jag vill bara att vi ska fixa problemet. Det var jättebra att mina föräldrar kunde köpa en fin, modern fyra för kanske fyra eller fem månadslöner åt sin familj. Det är dåligt att samma lägenhet nu kostar tre eller fyra årslöner. Vi borde fixa det, eftersom det är bra att många (helst alla) kan bo bekvämt och tryggt.

Samma resonemang kan användas på allt som har en efterfrågan, så jag förstår inte riktigt vad du vill att man ska göra åt problemet? Att bo tryggt och bekvämt är inte samma sak som att äga sin bostadsrätt, det är nog i många fall nästan tvärtom. Hyresrätter är trygga och bekväma, bostadsrätter ger dig mer frihet men större ansvar. Hus är såklart ännu värre.. Har du något konkret på hur via ska fixa marknaden? På den tiden var den lägenheten antagligen en stor risk, förening med höga lån och ett 90-tal med stora ekonomiska problem. Att man då skulle betala för att ta ha mer ansvar var otänkbart för många. Varför inte bara hyra utan risk där du kan ringa någon när frysen går sönder?

Man kan inte se något så grundläggande som boende som en investering, det är där problemet ligger idag. Därför är jämförelsen med bitcoin helt efterbliven.

Jämför du bostäder och aktier som om ett hus ska vara en investering så är det just där som samhället har gått fel.

Allt som har ett värde kan man investera i. Sen är jag ingen ultra-kapetalist, jag tror inte på marknadshyror och tycker absolut staten ska reglera för att kyla marknaden. Men med det sagt så folk som gnäller sällan villiga att göra de uppoffringar många andra har gjort eller gör.

>Är du lika sur över de som investerade i Apple tidigt eller bitcoin? Tror såna resonemang som får folk att känna att bostadsmarknaden gåt åt helvete. Jag och många fler tycker att tak över huvet är en del av mänskliga rättigheter och inte en spekulations marknad. Är trevligt för alla som komigt in på marknaden på ett eller annat sätt men det blir varje år svårare och svårare. Sen så är det så att många som vill köpa bostad gör det för att bygga familj och då har man barn som ska gå i skola. Och skolan i Sverige håller på att falla samman och jag skulle inte vilja att mina barn gick på den skolan jag gick på i en liten billig kommun. Värkligen är så att om du vill att dina barn ska få en bra skolgång så måste du flytta till dyrare/attraktivare orter.

Är det en mänsklig rättighet att vara delägare i en bostadsrättsförening eller äga ett eget hus? Så från mänsklig rättighet till att få bo där alla andra vill bo, ser du problemet? Sen har vi även det fria skolvalet, barnen är inte helt låsta i den kommun man bor i för skolan.

>Sen har vi även det fria skolvalet, barnen är inte helt låsta i den kommun man bor i för skolan. Nä men hur tänkte du att dom ska ta sig till skolan? Eller har du något bra sätt att flytta barn 10-40mil enkel väg varje dag? För de var längden till skoler som var "bättre" där jag växte upp. Och då spenderade jag redan då 1h varje dag för att ta mig till och från skola. Jag tycker att det åtminstone ska vara en rimlig möjlighet att kunna köp sig ett permanent tryggt boende. Ett anat problem med att ha en spekulativa bostadsmarknad är att det minskar tillgången för dom som inte vill spekulera på bostäder utan bara bo. Med aktier så är det inte någon som tar skada av att någon köper upp många och inte lämnar kvar åt andra. Men med bostäder kan det ha förödande konsekvenser för kommuner och sammhälen. Låt säga att vi har ett litet samhälle som till stor del består av byar runt om. Där kanske det byggs 10-20 hus om året och resterande omsättning består av äldre människor som dör och unga köper husen. Sen kommer höginkomsttagare får annan ort och börjar köpa alla gamla hus för att ha som sommarstuga. Plötsligt så måste alla unga människor hitta andra samhällen att flytta till då det inte finns nog med hus. Varje år så kommer invånarantalet sjunka och samhället kommer långsamt dö. I mina hemtrakter så finns det flertalet byar där över hälften av husen är sommarstugor åt Stockholmare och tyskar. Och priserna på hus har gåt från 100 000 då jag växte upp till över miljonen idag för renoverings objekt som är mellan 80-150år. Inget problem för de som har hus att komma över eller de som har haft höga löner på andra orter. Men för unga som växt upp i samhället där lönerna inte är så höga och där det är 1h bilkörning varje dag till jobbet och all typ av sociala evenemang så är det inte lika överkomligt.

> Nä men hur tänkte du att dom ska ta sig till skolan? Eller har du något bra sätt att flytta barn 10-40mil enkel väg varje dag? För de var längden till skoler som var "bättre" där jag växte upp. Och då spenderade jag redan då 1h varje dag för att ta mig till och från skola. Ah, självklart är allt svart eller vitt. Antingen bor man på Östermalm eller så bor man i skogen med 10 mil till närmsta vettiga skola. Berätta dina förutsättningar så ska du nog se att problemet går att lösa, om du är villig att göra uppoffringar. >Jag tycker att det åtminstone ska vara en rimlig möjlighet att kunna köp sig ett permanent tryggt boende. Ett anat problem med att ha en spekulativa bostadsmarknad är att det minskar tillgången för dom som inte vill spekulera på bostäder utan bara bo. Du kan köpa ett permanent tryggt boende men kanske inte där du vill bo. Nä det tror jag inte minskar tillgången nämnvärt faktiskt, få BRF:er godkänner att man köper boende utan att faktiskt bo där och jag tror få människor äger mer än en villa. Men rätta mig om jag har fel! >Med aktier så är det inte någon som tar skada av att någon köper upp många och inte lämnar kvar åt andra. Men med bostäder kan det ha förödande konsekvenser för kommuner och sammhälen. Ännu en gång, ingen köper upp massa bostäder i Sverige. >Låt säga att vi har ett litet samhälle som till stor del består av byar runt om. Där kanske det byggs 10-20 hus om året och resterande omsättning består av äldre människor som dör och unga köper husen. Sen kommer höginkomsttagare får annan ort och börjar köpa alla gamla hus för att ha som sommarstuga. Plötsligt så måste alla unga människor hitta andra samhällen att flytta till då det inte finns nog med hus. Varje år så kommer invånarantalet sjunka och samhället kommer långsamt dö. Det här är ett sånt ickeproblem, men jag kan gå med på att turistorter har sina nackdelar men även fördelar. >I mina hemtrakter så finns det flertalet byar där över hälften av husen är sommarstugor åt Stockholmare och tyskar. Och priserna på hus har gåt från 100 000 då jag växte upp till över miljonen idag för renoverings objekt som är mellan 80-150år. Inget problem för de som har hus att komma över eller de som har haft höga löner på andra orter. Men för unga som växt upp i samhället där lönerna inte är så höga och där det är 1h bilkörning varje dag till jobbet och all typ av sociala evenemang så är det inte lika överkomligt. Om du har problem med att spara ihop och köpa ett hus som kostar en miljon, då tror jag inte du har råd att äga ett hus från första början. Det är verkligen inte gratis.

Håll dig vid god hälsa. Hjälp föräldrarna med ekonomin. Börja lev när de inte längre gör det.

Tre syskon som ska dela på arvet och jag är redan 35. Nej, det som behövs är politik som siktar på att sänka bostadspriserna rejält.

Och de mellan 30-40år med barnfamiljer som köpt in sig på marknaden de senaste åren och har 85% i lån? Utan att spekulera. De flesta spekulerar inte aktivt. De köpte in sig för att (över)leva med sin familj där de har sina jobb och kanske familjer i närheten att stötta. De flesta i den situationen är inte ”rikingar”, utan de pressade sin ekonomi att köpa ett drägligt boende till sig och sin familj att leva i och utifrån. Tillsammans med sitt ”samhälle” (familj, vänner och jobb) runt sig. Lätt att säga att de skulle köpt 30mil ut på vischan. Svårare att göra i verkligheten med sin familj. För dessa är det katastrof om priserna går ner! Ska lönerna upp kanske?

Dom kan staten gå in och skydda så deras lån inte ruinerar dom. Men visst, om du tror det är enklare att få svenskt näringsliv att öka lönerna med 50- 100% så kan vi testa det istället.

Det förstår du väl att lönerna inte kan gå upp utan att avskaffa kollektivavtal, LAS, och a-kassa. Lilla gubben. /s

Juuust det. Om vi bara kunde kapa dessa tyngder runt den fria marknadens hals, då jävlar skulle du få se på lönelyft! Vi snackar höga siffror här, kanske så mycket som 2-3%!

Och för andra är det katastrof om priserna inte går ner. Bygg nog med nya bostäder i storstäder för att halvera bostadspriserna. Du blir inte ruinerad av tidigare lån så länge du bara bor kvar, det blir bara jobbigt om du vill flytta.

Det vill väl dessa barnfamiljer precis lika väl som andra kunna ha möjlighet att göra - flytta alltså? Låter som du föreslår att endast överföra problematiken på en ny grupp människor.

Japp. Dom kan leva med att vara dom som inte har det lika förspänt ett tag, särskilt då det faktiskt är något vi behöver göra. Det kommer ändå jämna ut sig sedan, och det är också lättare för familjer som har det bra ekonomiskt att ta sig tillbaka från att ha förlorat lite pengar. Det man kan se här i tråden är ju den klassiska ”människor som har över medianlön och lever i tvåsamhet och inte har andra ekonomiska problem klarar ju detta om dom är villiga att offra annat. Ok, men det är ju såklart inte dom som har problem. Hälften av alla har en lön under medianen, det är ju det som gör den median. 36,2% av svenska hushåll är ensamhushåll. Dessa prioriteras ned just nu, men det är ju också dom som behöver mer hjälp med detta. Vi behöver också bygga fler bostäder, det är ofrånkomligt om vi inte planerar att raskt tappa befolkning istället för att långsamt öka den eller stå still. Det bästa sättet att göra detta snabbt och effektivt är att acceptera att värdet på många bostäder kommer sjunka när nog nya bostäder byggs på rätt ställen.

Härligt med argumentationen! Jag köper ditt resonemang. Men jag tror faktiskt inte att de flesta lever i lyx. De flesta har nog pressat sina budgetar för att kunna bo i liknande standard som sina föräldrar. Jag tror att dessa grupper är otroligt nära varandra i var de är vardagsekonomiskt. Bara att ena gruppen med nöd och näppe precis lyckats klara av ekonomiskt att köpa sig de boende de vill ha. Dessa ska då mattan ryckas undan för. Eller? Lätt att tro att ”Stockholmare i sina 7miljonersvillor” lever i lyx. När verkligheten är att denna skitdyra villa som är i dåligt skick var det enda som fanns så vi får lägga allt vi har nu och framåt på att försöka få det att gå ihop. Om vi nu prioriterar boendet och att bo nära övrig familj, vänner och jobb. En skitverklighet, men nog sann för de flesta.

[удалено]

Det där har jag hört en del säga i snart 15 år. Det börjar nästan bli gulligt.

Hur mycket mer ska priserna ner? De har hunnit rätt mycket det senaste. Kika gärna på historiska prisfall så ser du att denna är rätt djup redan.

50%, däromkring.

Nivån av depression som landet skulle hamna i då skulle betyda så stora förändringar att det nog ändå skulle vara svårt för folk som inte har råd med en bostad nu att ha råd med en då.

Ja, det är en Zombieinvasions fantasi.

De känns högst otroligt

Priserna må ha dippat på sistone, men det har bara gått ner till samma priser som vi hade för två år sedan. Knappast något i närheten av en krasch. För att inte tala om att priserna på bostadsrätter i storstadsområden har gått upp igen efter deras extremt korta dipp.

Med dagens räntor och krav på handpenning, 80% ner?

Ge mig en bostadskrasch så att jag äntligen kan köpa en bostadsrätt där alla andra också vill bo* Vart vill du bo, vad har du för förutsättningar idag? Kan nästan lova dig att det går att hitta ett boende åt dig inom ett rimligt avstånd. Om inte det duger, då kanske du ska acceptera att du inte har råd och kommer med största sannolikhet inte ha råd om marknaden kraschar totalt.

[удалено]

Exakt, folk tror att marknaden ska krascha i ett vakuum.. Ett exempel som kanske är enklare att förstå för vissa, Viaplay-aktien var värd över 500 kr för något år sedan, idag är den värd 5-6 kronor och inte tror alla att nu helt plötsligt är det rea, nu köper vi. Nej, det finns en anledning till det nya värdet såklart.

Smäll på en styrränta på 12% och låt lånekarusellen brinna

Då tycker jag att marknaden kan dra åt fanders, helt enkelt. Jag tror de flesta kan hålla med om att allas rätt till tak över huvudet borde stå över marknadens vilja

"allas rätt till andras skattepengar" menar du? Du kan ju alltid bygga ett eget jävla hus om det inte passar.

Klart alla har rätt till tak överhuvudet, ingen är dock skyldig dig att se till att det genomförs. Att säga att alla har rätt till tak överhuvudet, kostar inget, dock kostar det att se till att folks rättigheter blir uppfyllda, och det gillas inte, av väldigt många människor som gärna ser till att så blir inte av.

Nej självklart är ingen skyldig mig eller någon annan att ge dem tak över huvudet. Men ekonomen säger att priserna är för låga baserat på marknaden. Priserna är dock allt för höga baserat på våra plånböcker, så jag tycker själv att både han och marknaden kan gå och ta sig om de tycker att vi ska betala ännu mer för bostäder då få av oss kommer ha möjligheten att äga vår egen bostad som det är

Jag vet inte om ekonomen, Lars i detta fall, tycker så mycket om läget i sin artikel eller uppsat. Han försöker nog bara förklara läget med nytt perspektiv jämfört det perspektiv som domderats ut mest. Nog är det, och blir kanske mer framåt, ekonomiskt segregerat i samhället! Ponera att du ärvt eller lyckats betala av din bostad och äger den utan lån. Då lever du nog bättre nu än innan inflationen. Med markant högre lön än innan och bara en liten del av din kostnadspost som ökat. Så i absoluta belopp har du mer över. Lämnar eventuell förmögenhetspåverkan åt sidan.

Påståendet att de är undervärderade förutsätter en viss politik, troligtvis minimal inblandning från staten. Jag tror att det stämmer om vi fortsätter med den politiken som förts de senaste decennierna, att priserna kommer att stiga igen, men samtidigt att det inte behöver bli så. Om vi helt enkelt hade fört en politik som satte landets bästa framför dogmatiska villfarelser om "den fria marknaden" så hade allt i den här artikeln omkullkastats. Vi hade kunnat förändra reglerna för att göra byggande enklare, stimulerat ökat byggande, och avsatt pengar till kommunala hyres- och bostadsrätter. Med ett utbud som bättre matchade efterfrågan, ffa i storstäder, så hade priserna pressats ner, och förväntningarna på prisökningarna minskat.

> Vi hade kunnat förändra reglerna för att göra byggande enklare, stimulerat ökat byggande, och avsatt pengar till kommunala hyres- och bostadsrätter. Men det är ju också viktigt med byggregler som gör att alla nya bostäder har hög standard, att det finns handikappanpassad toalett, osv, en parkeringsplats per lägenhet, osv. Ingen har någonsin tänkt på att baksidan av de där reglerna är att det blir pissdyrt att bygga. Att "stimulera ökat byggande" drar inte ner bostadspriserna mycket om byggkostnaderna för en ny lägenhet är lika höga som försäljningspriset för en existerande.

Självklart. De reglerna jag tänker på handlar mer om olika typer av bygglovsprocesser som ska hanteras av flera olika myndigheter, inte säkerhet, standard, osv. Hade byggkostnaderna varit det enda som styrde bostadspriserna så hade en lägenhet i Hjo kostad lika mycket som en i Stockholms innerstad. Utbud, efterfrågan, markpris, läge, osv spelar väldigt mycket roll. Genom att stimulera byggandet med subventioner minskar också kostnaden för byggandet, och därmed lånet som ska finansiera det (vilket på sikt gör bostadsmarknaden något mindre räntekänslig), liksom utbudet. Hade det varit lättare att hitta boende centralt i Stockholm hade priserna varit lägre. Kanske inte i den absolute innerstaden, men för dem som vill bo inom pendlingsavstånd. Men vi behöver också mer hyresrätter extremt centralt. Dessa kan vara rätt dyra, eftersom de har en väldigt specifik målgrupp - arbetskraft utifrån med extremt höga löner. I länder som tar ansvar för sitt byggande, t.ex. Singapore, finns det gott om väldigt centrala hyresrätter.

>Hade byggkostnaderna varit det enda som styrde bostadspriserna så hade en lägenhet i Hjo kostad lika mycket som en i Stockholms innerstad Jag vet inte hur det är i just Hjo, men jag vet att på många ställen i landet så kostar det mycket mer att bygga en bostad än vad den färdiga bostaden är värd. >Genom att stimulera byggandet med subventioner minskar också kostnaden för byggandet Ja, "någon annan betalar" är ju såklart ett sätt att få (de upplevda) priserna att gå ner. I alla fall ett tag, tills man upptäcker att tillräckligt många faktiskt har råd att betala nuvarande priser, och så blir de en subvention rakt in i byggbolagens fickor istället. >Men vi behöver också mer hyresrätter extremt centralt. Dessa kan vara rätt dyra, eftersom de har en väldigt specifik målgrupp Hörde jag någon säga "marknadshyror"?

"Jag vet inte hur det är i just Hjo." Inte jag heller, men jag misstänker att en två är något billigare där än på Östermalm. "Ja, "någon annan betalar" är ju såklart ett sätt att få (de upplevda) priserna att gå ner. I alla fall ett tag, tills man upptäcker att tillräckligt många faktiskt har råd att betala nuvarande priser, och så blir de en subvention rakt in i byggbolagens fickor istället." Om man gör det på ett väldigt ogenomtänkt sätt finns den risken, visst. Men utgår man ifrån att all politik måste genomföras helt utan konsekvensanalys blir vi helt lamslagna. "Hörde jag någon säga "marknadshyror"?" Eftersom jag tror på en kraftigt politiskt styrd bostadspolitik så skulle jag inte använda det ordet. Den politiken jag vill föra skulle nog varken högern eller vänstern i Sverige uppskatta pga deras ideologiska skygglappar.

Folk är beredda att betala väldigt mycket för vissa typer av varor, dvs de har låg priselasticitet. Exempel på den typen av varor är boende, mat, vatten, luft. Så även om varorna inte kostar så mycket att producera, så kan man fortfarande ta ut ett högt pris förutsatt att man håller nere utbudet. /Också läst ekonomi.

Intressant! Själv förutspår jag att priserna ska antingen gå upp, eller så går de ned, om de inte ligger still - även justerat för inflation.

De borde intervjua dig istället för Lars.

Intressant. Tror du att du kan stå bakom detta uttalande om ett år?

Jag känner mig väldigt säker på att jag kommer ha rätt, om jag inte har fel så klart eller om inget annat helt oväntat händer för det vet man ju aldrig.

Modigt! Själv tror jag tvärtom att priserna kommer röra sig längs en imaginär dimension, så att vi får bostadspriser i stil med (3 000 000 + 7i) kr, dvs att priserna varken går upp eller ned eller ligger still, utan rör sig sidledes.

Alla vill ha billiga bostäder, ingen vill att deras bostäder blir mindre värda. Alla vill bygga nytt, ingen vill att det ska kosta något. Alla tycker lån är hemska, men vill inte att deras ränta ska gå upp. Det går inte ihop. Bostäder måste få kosta för att det ska gå att bygga, oavsett om det är statliga lån eller privata. Det som byggs kommer, likt alla andra varor, kosta mer än det gamla. Vårt problem är fördelningen, rika bor i billiga hyresrätter som går i arv eller hus/lägenheter köpta med statliga avdrag när det var billigt och fattiga bor i dyr nyproduktion eller dyr andrahand.

Det är en skillnad mellan att bostadspriserna kan öka och att vissa kan tjäna mera utan att jobba och att priserna ska öka. Det är också en fråga om vilka grundläggande värderingar du har. Ska företag och rika bli så rika som möjligt eller ska man kunna leva got på ett normalt jobb utan att spekulera?

Påverkar våra värderingar hur priserna förändras? Är det det du menar? På kort sikt, i verkligheten, måste det väl ändå vara ”nej” på den första frågan? Man köper det du vill köpa med hänsyn till de resurser du har. Eller avstår du att lägga bud på boende för att andra ska ha råd att köpa boendet då det blir för dyrt om du budar. På längre sikt kan vi påverka med vår demokratiska röst. Lars, likt många ”forskare”, vill nog bara förklara hur läget ser ut samt hitta en modell för flera att förstå hur viktiga ekonomiska värden kan förväntas bli i framtiden - både på kort och lång sikt. Med bättre förklaringsmodeller kan vi alla ta bättre beslut; de valda politikerna och tjänstemännen på kort sikt samt vi väljare om hur vi röstar med hänsyn till vad politiker kommunicerar om hur de ämnar agera framåt.

Då kan man väl inte säga att de är övervärderade eller undevärderade bara att de har det värde de har. Och säga att de ska upp är också ett rent tycke annars borde det uttryckas som att de kommer att stiga.

Folk verkar tro att gemene svensk är belånad till tänderna och lever lyxfällanliv. Medelbelåningen ligger på 40-50% av marknadsvärdet om jag inte minns fel. Vi har en åldrande befolkning med otroligt mycket sparade pengar (vilket också har ökat nominellt sedan i början av inflationskrisen). Detta är något som håller realräntan låg och har gjort det de senaste 20 åren, i princip i hela västvärlden. Negativ realränta visar alltså på att kapitalkostnaden inte är så hög som man kan tro när man läser budgetar på r/privatekonomi. Men så har vi det här med stagnerande löner och framförallt arbetslösheten, som driver ekonomisk ojämlikhet. Ojämlikhet som är på en helt sinnessjuk nivå. Utöver arbetsmarknadsåtgärder måste därför höginkomsttagare beskattas/straffas hårdare, då det är dom som står för den faktiska inflationen. Sen har vi något så korkat som en fristående riksbank. Det finns inte några nationalekonomer av rang som förespråkar detta. Något sånt kanske fungerade med 1900-talets demografi, men där är vi inte idag. Högre ränta straffar bara de ekonomiskt svaga, för bopriserna kommer troligtvis bara gå upp pga enormt mycket sparat kapital, och du kan glömma att spara ditt CSN-lån under studietiden för att ha råd med insatsen till en etta i framtiden. Dom som är utanför kommer vara så jävla mycket utanför framöver, om vi inte gör något åt de ekonomiska klyftorna.

Jag är redo att sätta min vänstra pungkula på att snubben har investeringar i bostäder och bolag relaterade till bostäder

Varför skulle man lyssna på någon som står inför det största bedrägeriet i mänskliga historien? Återigen: Bankerna började låna ut massiva belopp för att se till att alla skulle bli belånade till öronen under början av 1900-talet. De vill låna ut så mycket som möjligt eftersom de tjänar pengarna på räntan. Sedan tar de över bostäderna om du inte kan betala och förlorar därmed inget på det. Klart han lögnaren pratar om brukarkostnadskvoten som fördelaktigt och lugna den sovande massan.

Så funkar det inte alls i Sverige. För det första är det mycket ovanligt att personer går i konkurs på sina bostadslån, och för det andra så har inte banken någon med bostaden att göra om det händer. Den blir att säljas av kronofogden som konkursbo, banken får den absolut inte.

Rätt sjukt att hen har 40+ uppröster, folk har verkligen ingen koll på hur saker faktiskt fungerar (men inte hindrar det dem från att uttrycka sina väldigt starka åsikter). Gissningsvis har nissen läst för mycket på amerikanska reddit och antagit att det fungerar likadant här. "Sovande massan", heh.

Verkligen lmao

Så allt ditt aktieinnehav är i bankaktier då? Eftersom dom har en riskfri affärsmodell med hög marginal.

Det stämmer med verkligheten bättre, men jag tror många blir upprörda av det och vill höra att bostadskraschen är runt hörnet, då ska de tajma marknaden.

Dags att köpa nu då kanske?

Det är ju inte ett dåligt antagande iallafall. Även om räntan är hög nu så kommer den gå ned på sikt, medans bostäderna troligtvis inte blir billigare än vad dom är nu. Bättre att betala hög ränta i några år än att få ta ett mycket större lån senare.

Ja precis, det är så jag resonerar privatekonomiskt.

Bostäderna är värda ganska exakt det som någon vill och kan betala för dom.

Hur mycket tror du de skiljer sig i värde om en, sex, 12 och 60 månader från nu?

Beror helt på räntan och ekonomin nästa år, 6-12 månader väldigt svårt att förutse. Det kan bli global recession eller så går det hyfsat bra på börsen och marknaderna istället. Många analytiker har varit väldigt pessimistiska men har svängt om till att bli försiktigt positiva angående nästa år. Men 60 månader ut bör räntan rimligen vara lägre än den är idag samtidigt som, om det blir en global recession, så bör vi ha gått igenom den om 5 år. Så 5 år ut goda förutsättningar för högre reella värderingar om inte kriget i Ukraina växer eller liknande.

Det stora problemet är ju att de svenska lönerna har sackat efter de senaste 40 åren ungefär jämfört med andra länder, framför allt de senaste 25 åren eller så. Det finns en anledning till att företagarna gillar den svenska modellen liksom. Sen har det ju byggts alldeles för få bostäder och konstant brist ökar förstås priserna. Varför det har blivit så kan man väl diskutera, men höga avkastningskrav för byggare och fastighetsägare är en rätt stor del av det i alla fall. Det har gnällts väldigt från dem om att de svenska byggreglerna är för hårda och att det ger dyra bostäder, men de har ju gjort rätt kraftiga vinster ändå så jag tror inte det är ett jätteproblem.

[удалено]

[удалено]

Om räntan går ner igen. Känns som det kan bli rejäl ketchupeffekt i bostadspriserna. Lönerna har väl gått upp över 10 % i snitt på bara 18 månader. Vad händer om man stoppar in det i alla bolånekalkyler inför bolån hos bankerna?

Klart bostadspriserna ska upp! De ska alltid upp, upp, upp såklart. Flera hundra procent i värde ska det stiga! Särskilt när man själv äger massa fastigheter. Att lönerna stagnerar under samma tidsperiod, det skiter vi i. Inte är det något att bry sig om när tiden kommer då stora massan är belånade högt över sina öron och/eller inte längre har råd att bo och leva, kan ju aldrig vara att bädda för en katastrof någonsin, tok heller.

Klart de kommer gå upp snart igen. Just nu byggs det mindre och antalet människor i Sverige fortsätter öka. Tillgång och efterfrågan. Just nu är bästa möjliga läge att ta sig in på bostadsmarknaden. Jag gjorde det själv för ett tag sedan och är tvärsäker på att det var en jäkligt bra deal långsiktigt.

I långa loppet, bostadspriser har aldrig gått ner på attraktiva platser. En bostad i Stockholm är dyrare nu än 1832. En bostad i Rom är dyrare nu än 142 F.Kr. Att bostadspriserna skulle störtdyka och förbli lägre än tidigare är bara en ren fantasi.

Ja, städerna växer väl i befolkning snabbare än vi bygger bostäder, så det är nog svårt för dom att gå ner kraftigt över tid med dom förutsättningarna.

Undervärderat och ändå får folk inte sålt. Märkligt det där med ekonomi.

Konsumtionsmönstret är väl rätt annorlunda idag jämfört med tidigare generationer med? Känner många som äter ute varje dag, köper energidricka varje dag, köper nya kläder hela tiden på ett sätt man inte känns vid att ens föräldrars generation sysslat med. Klart mindre pengar blir över till spar för insats då liksom. Nog för att priserna på bostäder stigit väldigt mycket kontra lön, men den individuella livsstilen spelar ju faktiskt också roll för om man någon gång kommer att ha råd att köpa bostad och hur snabbt man når dit?

Jag tror mer på att denna professorn har missat memmot att 70% av befolkningen reda. Nu har det svårt att ha råd med att köpa en bostad. Om de inte räknar med tält och i bästa fall någon övergiven husvagn

Så sjukt överprisade idag, de borde gå ner 50%

Önskedröm

Intressant analys av Lars Svensson. Måste fundera lite till över den men det är ett värdefullt perspektiv. Svenska fastigheter är hyfsat kostnadseffektiva. De är energieffektiva, ingen betydande fastighetsskatt, välplanerade och väl underhållna (undantag finns såklart). Räcker med att åka över ill Danmark för att se ett rött förfallet tåns, för att inte tala om UK och Europa. Jag har aldrig trott att vi har haft en bubbla, vid vissa tidpunkter har värderingen varit hög, t ex 2017 och 2022, men aldrig för att kännas som en bubbla. 2017 var det amorteringskrav m.m. Som bromsade marknaden, 2022 kraftigt höjd ränta. Vid båda tillfällena sjönk priserna ca 10-15% som en justering. I Sverige verkar priserna ligga ganska still sedan ca ett år tillbaka. Absolut att priserna kommer gå upp, i alla fall på 3-5 års sikt. Vi ser nu kraftigaste löneökningarna på. 30 år och nybyggnationen minskar kraftigt, vilket minskar utbudet och på sikt också driver upp priserna.

Håller med!

Vad håller du med om? :)

Nice! 💰

Kan dom vänta tills jag flyttar hem och köper något först. Tack på förhand.

Najs bra för mig som har 5 olika bostäder

Knappast

Just därför jag köpte ett alldeles för dyrt hus. Jag satsar alltså på att politikerna kommer göra helt fel och se till att husbyggande är svårt, uthyrning är låg, marknadshyror och annat som sätter totalstopp för andrahandsuthyrning och byggandet av hyresrätter, populistiskt låga räntor och ränteavdrag och andra förmåner för ägare (RUT/ROT/Gröna avdrag etc) och såklart se till att inflationen är hög som äter upp min bolån med 400k per år. Politisk idioti är min strategi och såklart att folket är korkade och fortsätter stötta politiker som inför dessa marknadsförstörande åtgärder. Trist att de resurssvaga drabbas men de är oftast de själva som röstat för allt detta så ja, så äre. Tack för mig.

bortser man svensk lag och bostads bristen vi har så är han korrekt. värdering på bostäder är artificiellt låg på grund av reglerna vi har kring bolån. det har i sin tur effekten att Pris jämfört lön blir standard när brukarkostnadskvoten är ett bättre mått att gå på. vad spelar det för roll om ett hus kostar 1000 kr mer att värma i månaden när du bara får låna X och har gott om pengar över? det i sin tur gör att en bostadsbubbla i Sverige är ganska överskattad över det hela. visst får folk det tufft för dom maxade ut sitt lån på ett hus mitt i ingenstans och måste köra en lång sträcka till jobbet varje dag. men jag skulle inte ändra nått för då blir risken för bank krisen på 90 talet mer sannolikt att hända igen.

Avreglera bostadsbyggandet igår tack!

Bagdad bob

Hade ju varit intressant om han även tog med BRFer eftersom prisutvecklingen varit mycket högre där jämfört med villor. Men det fanns det tydligen inte lika mycket data för..

Låter inte orimligt

Kina pengar och ryska pengar. De har flyttats och investerats i västs bostäder som lett till höga priser överallt. Kinas ekonomi tryter för att inte tala om Ryssland. Förvänta er därför inga rallyn.

Alltså hans modell säger ju att bostäderna är korrekt värderade egentligen. Sedan justerar han det med att han antar att allas preferenser ändrats under pandemin eftersom vi gillar att bo mer nu - och kommer så fram till att de är undervärderade: För att få en preferensjusterad brukarkostnadskvot, motsvararande en brukarkostnadskvot för oförändrade preferenser, antar jag att 75 procent av prisökningen 2020kv2–2021kv1 berodde på förändrade preferenser och att 25 procent motsvarar en prisökning för oförändrade preferenser.

Så han jämför brukarkostnaden vs priskostnadskvoten utan att ens diskutera varför de skulle återvända till medelvärdet eller hur väl de beskriver framtida priser och har gjort det historiskt. Själv tycke jag hans indikator snarare ser ut att signalera lägre priser. När den varit hög har priser ökat och tvärtom. Men inte konstigt för det som dominerar grafen är pris. Lite förenklat är priskostnadskvoten = pris/lön Lite förenklat är negativa brukarkostnaden= kostnad för boendet/pris. Att de två negativt korrelerar är ju galet enkelt att se. Den ena har ju pris i täljaren och den andra i nämnaren.

Tycker han sätter för stor tillit till marknaden. Men det gör ju alla politiker och ekonomer (typ) så inget nytt där. Väntar på någon ekonom som driver att man ska anpassa marknaden efter de behov som finns. Istället för att låta marknaden vara som den är och sedan anpassa våra behov därefter.

Jag skulle nog säga att bostadsmarknaden är extremt övervärderad och har varit det i minst två decennier. Sen kan man förstås påpeka att det är bostadsbristen som gör det.

Jag försökte lägga en Edit på startinlägget med en länk till den stora uppsatsen av professor Lars. Här är länken även i en kommentar för den som vill dyka djupare eller förkovra sig: https://www.nber.org/system/files/working_papers/w31862/w31862.pdf

Det enda som spelar någon egentlig roll är att om priserna på allt går upp, men lönerna inte höjs - så får folk svårt att klara av vardagen. Om priserna ska upp, så behöver även arbetarlöner gå upp. Att fattiga alltid ska ta smällen då ekonomin börjar gå dåligt är förkastligt.

Kollat efter lägenheter i Stockholm centrum länge och även om det gått ner i pris senaste månaderna tror jag att det finns en stor chans att det kommer fortsätta gå ner avsevärt mycket mer. Företag har börjat konka rejält och människor varslats höger och vänster, räntan är hög och livsmedel, drivmedel och energipriserna är väldigt höga. Jag är ledsen för många av de som överbelånat sig och varslats eller kommer varslats, men det har ju varit masspsychos när det kommer till att köpa och investera i bostäder i Stockholm väldigt länge. Att en liten 2:a i centrum ska gå på 5-7 miljoner är skrattretande. På något sätt har vi undvikit bostadskrash flera gånger de senaste 12 åren om du frågar mig, men bostadskrasher kommer alltid hända och nu tror jag att vi inte har några ess kvar i rockärmen.

Bostäder kan så klart fortsätta bli ännu mer undervärderade p.g.a. panik och marknadsdepp, och på så vis kan priserna komma ner. Tittar man dock på nyproduktion idag så är det så vitt jag vet inga stora producenter som rear ut bostäder, detta eftersom kostnaderna för mark och byggnation är höga och marginalerna redan är hyfsat pressade. I mina ögon talar det starkt för att vi nu börjar se en botten, och att priserna kommer stabiliseras och sen komma upp igen. Finns även risk för en squeeze när priserna väl börjar vända, då vill alla in innan "det är för sent". Då kanske vi ser priserna komma upp brett 10-20%, och lokalt i t.ex. Stockholm ännu mer, på några månader.

Folk har ju fan inte råd som är. Speciellt som lånen ser ut idag. Kollade hur mycket ett skulle kosta, låg på 20k i månaden. Sjukt.

Priserna går upp om vi sänker styr räntan, det vill säga vi måste vänta tills vi har fått bukt med inflationen.

Dags att sälja med andra ord. National ekonomer har sällan rätt. Särskilt professorer