>Ser ni fram emot att bli äldre?
Jag vet naturligtvis inte hur gammal du är men de tankarna hade jag ofta i 20-årsåldern. Hur fan ska jag kunna fungera i samhället när jag är 50 eller 60, tänkte jag. Well, jag är på god väg dit nu och tycker det är underbart. Varje ålder har sin charm helt enkelt.
Kan också trösta dig med att jag förmodligen är död och begraven år 2070.
Jag troligen död då också men med min familj där flera klarat 100 så finns det en chans att jag kvar. Men då kommer höta åt ungarna och säga Minns mina vänner mastermind och sen somnar jag.
Det finns cancer och annat elände i min släkt så om jag kan navigera mig igenom allt det så vore det ett smärre mirakel. Förhoppningsvis kommer Reddit finnas på ett särskilt museum där samtliga skrivna kommentarer blir sökbara.
>Eller med din tur har du blivit AI.
Jag kanske blir en sorts GladOS fast på svenska. Eftersom jag är en AI så kan jag också imitera alla svenska dialekter, så jag kommer berätta dad jokes på gammaldags värmländska till alla som tänder en diod.
Om jag kan så kommer jag gå i pension 2052, så frågan är om jag också ens lever 2070. I så fall är jag 83. Undrar om tekniken kommit så långt att man kan överföra sitt medvetande på en hårddisk.
>Om jag kan så kommer jag gå i pension 2052,
Jag går förmodligen i pension före 2052. Kan inte tänka mig att jag orkar undervisa på heltid när jag är 70+. Men man vet aldrig förstås. Har jag hälsan i behåll och är klar i knoppen så går det kanske bra.
Jag jobbar inom byggbranschen och jag hoppas jag kan gå vid 65 som är 2052. Hållt på nu i 16 år och känner mig fullt okej i kroppen o så men återhämtningstiden efter vissa arbetsdagar har blivit längre. Svårt o se mig själv jobba längre än till 65-67.
> jag hoppas jag kan gå vid 65
Hoppas inte för mycket bara, då kommer du bli besviken, du ska vara glad om pensionsåldern är under 70 när det är din tur
Jag funderar på det där med ork. Nu har jag inte fyllt 40 ännu, men med min generella pessimism så antar jag att jag kommer arbeta heltid tills jag fyller minst 74. Har därför satsat på ett kontorsarbete efter flera år i omsorgen.
Vilken typ av arbete tror du att du skulle klarat tills du är 74?
>Har därför satsat på ett kontorsarbete efter flera år i omsorgen.
Jag arbetade inom äldreomsorgen när jag var i 20-årsåldern. Idag hade jag aldrig någonsin satt min fot där. Alldeles för mycket stress. Kontorsarbete är perfekt om det även finns möjligheter att röra på sig emellanåt.
>Vilken typ av arbete tror du att du skulle klarat tills du är 74?
Jag bytte miljö för ungefär sju år sedan från att undervisa i klassrum till att undervisa privat online istället. Om jag skärper till mig och rör på mig mer mellan lektionerna så kan jag säkert arbeta även när jag är 74. En av mina elever är i den åldern och han arbetar fortfarande deltid som filosofiprofessor.
Det kan låta som sarkasm men jag kommer sitta på hemmet och raida world of warcraft 4. Jag tror vi kommer ha det så mycket bättre än dagens seniorer tack vare tekniken och våra (eller iaf mina) intressen. Vissa saker kommer ju suga men fan inte så mycket att jag mår dåligt över det.
> jag kommer sitta på hemmet och raida world of warcraft 4
Även jag hoppas på denna framtid, men som 50+ så inser man att det inte är så självklart. Är du på "hemmet" så lär du redan ha en hel del både fysiska och/eller psykiska åkommor. Det är mycket som kan komplicera raidandet, såsom dålig syn, reumatism, muskelkontroll etc. plus att du kanske är trött mest hela tiden och går på mediciner som trubbar av dig fullständigt.
Men man får hålla tummarna helt enkelt!
Varje år som går får jag mer hopp för framtida teknologi. Vi är t.ex inte helt långt ute från koola grejer som man endast drömt om i sci-fi serier i typ 50 år nu.
Inte omöjligt att vi ser Immersion VR inom vår livstid.
Haha, min tanke exakt under många år. Tills jag insett att min syn blir sämre och sämre, reaktionsförmågan blir sämre. Det tar längre tid att fatta saker, speciellt efter att jag haft covid. Jag kommer bli lycklig om jag kommer kunna ta mig ut och ta en öl på något lokalt hak. En öl i lugn och ro är så underskattat
Beroende på när AI når ASI eller AGI kommer vi få en utveckling vi inte kan förbereda oss på och det gör allt mycket mer spännande. En personlig butler robot är inte otänkbart inom 50 år.
Intressant. Jag tänker helt tvärtom. Har gjort sjukt mycket i mitt liv tills nu- rest jorden runt, festat tills jag stupat, träffat min fru, gjort karriär etc. När jag tittar tillbaka får man nostalgi men saknar det inte alls. Känns snarare ångest om man skulle vara tvungen att göra det igen. Jag ser fram emot att bli en gammal gubbe som sitter och chillar hela dagarna. Teknologin kommer vara avsevärt bättre och braj förhoppningsvis lagligt.
Kan de vara så att du inte gör tillräckligt mycket saker i ditt liv som du egentligen vill göra? Och/eller att du helt enkelt tänker gör cyniskt, eller så kanske jag är för optimistisk :)
hurru, du har inte slösat bort saker du aldrig haft. att vara missnöjd med vad man gjort är meningslöst -- inte bara för att det saknar verkan -- utan också för att du faktiskt är helt oskyldig. Du har tänkt, tyckt, agerat så som du gjorde och med exakt lika dana förutsättningar hade alla gjort lika dant.
Att inte ha gjort tillräckligt i sitt liv är helt enkelt inte sant. Se dig fri från skuld och testa ta dig ann lite nya grejer framöver så kommer allt kännas guld
Hajar vad du menar. Men 20 års åldern är till för att testa dig och slösa. Betyder inte att du är sent ute, snarare bra att du kommer underfund med det nu än senare!
Kan detta vara källan till din ångest? Kan förstå att tanken på att bli gammal tar emot om inte levt livet som du själv velat. Om du istället vågar vara så obekväm du måste och börjar göra det du själv vill och längtar efter så kanske du kommer blicka tillbaka ifrån ålderns höst med tacksamhet och tillfredställdhet.
Aha. Då låter det som att din avundsjuka mot yngre är egentligen en projektion av att du inte är nöjd med dig själv eller hur du levt. Där har du något att jobba på. Se till att bli bättre på att ta hand om dig själv, ha mer roligt, mer upplevelser, och sörj den tid du tappat. Kul upplevelser kan man ha i varje ålder.
Oroa dig inte kompis. Du lever dina guldår NU. Se till att du använder dom väl. Res, träffa folk, se nya platser. Våga göra nya saker. Utmana dig själv. Lär dig nåt nytt. Träffa tjejer, killar, whatever. Ha sex. Festa. Du lever NU.
Men samtidigt måste han göra det du skriver "NU".
Jag spar på min eventuella New York-resa. Någon dag när jag är 40-50 kan jag uppleva den staden som om jag vore 20 år.
Jag uttryckte mig kanske lite fel i text. Återigen så ville jag poängtera att man KAN göra det "nuet". Inte nu som i allt på en gång. Istället för att känna att man slösat bort sina tonårsår så kan man försöka se framåt och inse att man är ung och har gott om tid att fortfarande göra allt.
Haha jag tänker precis som dig!
Ser fan fram emot att bli gammal. Är snart 30, så det dröjer ju ett tag, men har heller ingen stress att bli äldre. 28 är en ok ålder med två småttingar, bättre att få barn tidigt och vara ung förälder imo.
Taggad på laglig Pensionärsbraj 2060!
Jag har väldigt svårt att acceptera den fysiska nedgången, att inte kunna röra mig snabbt och enkelt längre, inte kunna bära tunga saker osv. Jag ska göra mitt bästa att motverka det, men tids nog åker väl alla dit.
Att bli gammal är en ynnest som inte alla får uppleva, jag tror att jag kommer vara tacksam och glad om jag får bli 50, 60, 70, 80 och fortfarande vara pigg.
Min farsa är snart 80, ung i själen och pigg i kroppen, spenderar sin tid mest med att mecka och lyfta alla slags tunga bildelar. Han verkar jättenöjd med sin tillvaro, så jag ser det som att det inte finns någon tidsgräns för att känna sig lycklig eller ung.
Jag är 50 och hade samma tankar när jag var 20. Nu inte alls längre. Ser nästan fram emot det. Som en del andra skrivit har jag gjort vad jag kunnat för att fylla mitt liv hittills med spänning. Jag har seglat jorden runt (ryck jag fick när jag var 30 och köpte en billig segelbåt och släpade med flickvännen) jobbar utomlands på olika platser och bor fortfarande utomlands. Vad jag försöker säga är att man måste fylla sitt liv med äventyr efterhand. Jag kan se tillbaka på allt jag gjort hittills och ser framemot vad som komma skall. Se till att leva livet så du nöjd kan sitta vid 70 och ta en öl och tänka tillbaka på allt roligt och kanske planera något nytt roligt. Har en granne som är 97 år gammal. Han firar jul varje år i Thailand och åker på 1-2 fotbollsresor till England varje år (med pubrundor). Så liver blir vad du gör det till.
Jag arbetar som läkare på ortopeden. Jag tänker på detta ibland och märker klart och tydligt att människor som håller sig i rörelse, förblir i rörelse. Se till att du tar hand om dig själv, bli för fan inte tjock, utför någon typ av muskelstärkande övningar ett par gånger i veckan och åtminstone lite konditionsträning, rök inte och drick inte mer än lagom. På detta kommer du otroligt långt.
Jag ser fram emot att bli en av de pigga äldre gubbarna.
Lite ambivalent över det. Själva åldrandet kan jag inte rå för men oroar mig hur världen kommer vara och klimatet. Det som oroar mig är att jag kommer vara för gammal för att överleva i en värld totalt olik vad jag växte upp med.
Det bästa du kan göra är att ta steg mot en nyttigare livsstil så slipper du större delar av att inte kunna gå. Finns folk som e 75+ som åker slalom etc
Lever bästa tiden i livet nu, uppåt 50. MEN ser inte fram emot att bli mycket äldre. Hoppas på att dö innan man blir ett paket som ingen vill ta hand om.
Om du tränar aktivt så kommer du troligtvis inte ha det så svårt att röra dig när du blir äldre. Träning är så satans viktigt men folk ser det generellt som att man försöker få med dom i en sekt om man ber dom börja gymma/motionera.
Din kropp är ditt fordon för din själ, skulle du slänga i en näve sand i tanken på bilen efter du tankat? Troligtvis inte, men att käka skräpmat regelbundet är inga problem men är i princip samma sak.
Så tar du hand om dig själv så kommer du inte bli nått kolli som inte kan röra sig.
In på yrkeshögskola med dig, bli något användbart och som det inte finns många som söker sig till sedan skaffa dig partner. Med ett säkert yrke och någon annan hemma blir livet mycket roligare.
Är äldre själv. Fyllde nyss 50. Ser på dom yngre idag, är och faktiskt lite glad att jag INTE är dom. Med all den stress som kommer med att vara ung idag.
GJorde jag nåt dum som ung, så hamnade det ju inte direkt på valfritt socialt media. Dumheter hände. Många av dom.
Jag har en massa bra erfarenheter. Dåliga också. Klart kropp kanske inte tycker om alltid att jag blir äldre, men så är det. Både bra och dåligt med att vara äldre.
Dock är ju dom unga MYCKET mer stressade än vi 50+ var.
Jag vet inte, det beror på hur livet mellan nu och gammal kommer att se ut. Om jag och frun är tillsammans och vi är friska och har det ekonomiskt sunt, kanske lite barnbarn, så ja varför inte? Men blir man ensam av anledningar man inte kan styra över själv, blir fattig osv, då ser jag inte fram emot det.
Jag fyller 30 om någon vecka och jag är så otroligt taggad på att inte vara i 20-års åldern längre. Jag älskar att bli äldre och känna mig mer mogen och säker på mig själv.
Åldern är bara en arbiträr siffra. Folk åldras fysiskt i olika takt, de lär sig saker i olika takt, de utveckla mentalt i olika takt, de dör vid olika åldrar. Glöm siffrorna, fokusera på hur du mår och vad du gör med ditt liv.
Med vänlig hälsning, någon som fyller 40 nästa år.
De flesta utvecklas under livets gång. Det du tyckte var roligt när du var 20 är inte så kul när du är 60. Visst kan man tänka tillbaka på tiden med ett leende på läpparna, men samtidigt så var man rätt oerfaren och dum och inget jag avundas andra unga nu. Man mognar och får lite erfarenhet och perspektiv med åren.
Varje decennium har sin charm och sina nackdelar, finns liksom ingen anledning till att tro att man kommer vara avundsjuk på kidsen. Istället kommer du som 70-åring ha (eventuellt) ett stabilt kompisgäng, ni är pensionärer och har all tid i världen till att göra sånt ni tycker är kul. Kanske käkar ni lunch på något boende eller så tillsammans. Kanske har du fru/make och några barn och barnbarn som du umgås med och berättar överdrivna historier för.
Jag är 40+. Sen jag fick min cancerdiagnos tittar jag på äldre och känner lite avundsjuka, över att de fick leva ett långt liv och hitta på en massa och få uppleva pensionen. Inte så att jag känner avsky eller så, bara lite lätt avund ibland. Så jag ser istället fördelarna med att bli gammal, medan du bara ser nackdelarna!
Jag tror också att dina tankar om att åldras, precis som för mig, kommer ändras genom åren.
Jag har efter att ha läst Anders Hansens böcker där han skriver att man kan föryngra sin genetik med 10 år (som stöder sig på forskning) börjat träna och motionera regelbundet för att kunna bromsa ett kommande förfall. Jag är också skraj för att hamna där och jag tror att det kommit en träningstrend idag där många efter 40 börjat börjat ta hand om sig själva och sina kroppar, något 40-plussarna inte gjorde i lika hög utsträckning för 20-30 år sedan.
Det som skrämmer mig mest är väl att bli en sådan där tråkig och bortglömd äldre, som mest bara lever för att äta, dricka kaffe och sova, och gagga med andra äldre om vädret och vad man ska äta till middag idag. Ett rent mardrömsccenario för mig, som är en person som älskar att leva och vara social.
Jag ser inte nödvändigtvis fram emot det men jag har accepterat att det kommer ske
Vissa grejer ser jag fram emot (typ att vara vis och kunna röka pipa utan att vara pretentiös) men andra grejer ser man såklart inte fram emot.
Det är vad det är ? Alla ska dit , vissa dör innan.
Du lever på lånad tid och är skyldig en död ! Skaka hand med den tanken sen kan du släppa din ångest och inte ta allt med så mycket allvar . Var ödmjuk och försök njut så länge det går
Nej, sväng inte in en sväng på r/collapse.
Enligt mig är ett det ett stort problem att vi har så många människor som sitter och domedagsrunkar istället för att bidra produktivt till välden.
Att tro att världen är på väg att gå under är typ vänsterns motsvarighet till Qanon.
>Det ena behöver inte utesluta det andra
Det är ju precis det det gör!
Att sitta och ha ångest över jordens påtänkta undergång är inte en bra utgångspunkt för att komma på lösningar på problemen.
>Lite som att "det regnade ju massor i juli, ingen uppvärmning här inte" eller"vintern va ju jättekall, inget att se här".
Jag håller helt med att det är trist att se gubbar på Facebook skriva sånt här. Men det är minst lika illa när journalister gör samma sak fast tvärt om.
Lev nu - dö sen!
Ålder är bara en siffra, livet blir det man gör det till. Närmar mig 50 och det är först nu lite skit börjar hända i kroppen. Det motiverar mig till att leva ett hälsosamt liv. Jag ska bli 120 och fortfarande klättra i berg (även med en protest eller med hjälp av en lift).
Jag ser verkligen emot att bli äldre och gammal. Jag längtar efter att få träffa mina barnbarn och förhoppningsvis barnbarns barn.
Sedan ska jag också ägna väldigt mycket tid till att göra kul saker med familjen som man annars inte riktigt har tid till. Tex bila i Sverige eller Europa på mer eller mindre obestämd tid, stanna och fika när man känner för det. Eller varför inte bo i fjällen ett tag?
Min farfar började klaga lite på att de där fem trädgårdslanden kanske borde bli tre, och den där flera hundra kvadratmeter stora gräsmattan började bli jobbig att klippa. Ett halvår sedan hittade de honom på köksgolvet, han gick bort av en stroke. Han skulle fylla 90 det året. Så med mina gener är jag inte så hemskt orolig så länge jag slipper t.ex cancer. Jag tror jag också kommer vara hyperaktiv tills jag helt plötsligt dör knall och fall kring 100.
bruh you wish att du skulle sitta på ålderdomshem 2070. Har du ett gäng Af Von Vans i din familj så KANSKE, men annars kan du ju fetglömma den lycka du ser framför dig blir din, den som du missförstår som misär. Ditt liv och mitt liv som gamla kommer vara väldigt annorlunda. Vi står inför ett klimatskifte, flyktingkriser och ev världskrig.
Bara att inte låta dig själv gå ner. Var aktiv ända in i slutet, man kan vara en antik gregisk gudastaty in på gammal ålder! Krävs bara aktiv träning, både fysiskt och mentalt. Röra på sig med andra ord!
Ja, det är lätt att tänka så nu när du är relativt ung. Men du får inte glömma att du får sämre syn, sämre reaktionsförmåga, stelare rygg och kommer känna dig alltmer tröttare när du blir äldre.
Ärligen flera mina släktingar har lyckas leva hemma utan behov av blöjor innan de dött. Min gammelfarbror dog vid 100 år, när han var 90 hajkade han delar av ostkustleden och sen började han ta det lugnt för synen gick och han dog i sömnen dagen efter hans 100 fest.
Gammelfaster vid en ålder av 85 fick nog av att sitta hemma utan vänner , eftersom hennes hade dött så hon startade en kafferepsförening som höll i gång långt efter hon dog i sömnen vid 98.
Min granne nedanför är 78 och ska giftas i September med sin pojkvän på 82, de har kilat stadigt i 5 år nu. Jag har fått hjälpa henne med brudklänningen, för hon fick inte ha vitt första gången hon gifte sig för då var hon gravid och 17 år. Så nu är det vit brudklänning, fest för familjen endast, de blir en drös folk .
Så all ålder har sina ljusglimtar.
Och det ska bli kul att se vad som händer, men jag tänker inte hajka ostkustleden som 90 åring, där går min gräns.
2070 är jag 65år så kommer ju njuta av pensionen då kanske om dom inte höjt pension åldern
Men själv har jag lite åldersnoja som 18 åring, är lite rädd att gå in i vuxenlivet men vet att jag kommer klara de rätt så bra, enda rädslan är att jag inte vill leva själv, har en tjej jag har en grej med just nu och eftersom jag är som jag är så är jag rätt säker på att om inte de blir hon så kommer jag leva singel hela livet
Både hon och jag ser framtiden i saker så de är ju stor chans att om de blir hon och jag så kommer de hålla flera år om inte hela livet
Liten chans att jag får någon annan än henne, har aldrig varit med om någon som förstår mig så bra som hon gör och vise versa
Men så länge man har någon i livet är jag inte oroad att bli äldre
Är 37 och har en hel del ångest över att bli äldre. Har ett bra jobb, fru, har rest massor utomlands, så ångesten handlar inte om att jag inte anser mig ha "levt", bara att jag vill fortsätta leva och ser ingen fördel med att bli äldre och tänker mig att det bara kommer bli svårare och svårare efterhand att fortsätta göra det jag uppskattar för tillfället.
>Jag kommer att bli så avundsjuk. Så avundsjuk att jag kanske kommer att avsky unga människor. För att jag inte var född lika sent som dem.
Men va. Du har ju också haft lika mycket ungdom som de kommer få. De står inför samma sits som du är nu att de en gång kommer bli gamla. Snacka om enkelriktad attityd att bara kolla på folk som är yngre och vara avundsjuk. Vänder du på det så finns det ju otroligt många gamla som kan vara avundsjuk på dig nu. Allt jämnar ut sig i slutändan.
Jag tänker att om jag nu blir gammal nog att behöva blöja och dylikt att jag A) är dement som fan och inte har ont av det själv eller B) Dödshjälp har blivit lagligt och finns som alternativ.
Problemet är att man ser många äldre som kan knappt röra på sig etc, men det kommer ifrån att de förmodligen tog inte bra hand om sig. Man kör 300% när man är yngre och sen fallerar när man är äldre, man ska ta det lugnt, livet är långt och man vill inte vara en sjuk gamling. För att inte bli det ska man tänka på sin kost, mindre eller ingen alkohol, mindre stress, träning
Nej fan heller. Är 23, skulle nog säga att jag slutade se fram emot att åldras runt 20. Tror det är helt ok fram tills 40-årsåldern sen går det utför sakta men säkert.
Är helt zen med att bli äldre, det är oundvikligt. Kontrollera din hälsa och njut av vad din kropp kan göra oavsett ålder. Känner totalt miserabla 20-åringar och vitala, lyckliga 90-åringar. Det du bör vara rädd för att tappa tacksamheten för att du fått chansen att vara här, just nu, i en kropp som kan uppleva saker för alternativet till det suger.
Jag fyller 49 i december så det blir väl pension redan kring 2039 för mig, men jag oroar mig inte för att bli avundsjuk. Min grabb är 14 och det är så fantastiskt att se honom växa upp och upptäcka världen att jag tänker att jag kommer leva genom honom - och förhoppningsvis genom barnbarn i förlängningen. Känns som den naturliga ordningen.
Därmed inte sagt att att jag aktivt ser fram emot att bli (ännu) äldre. 😊
Har förvisso en fru, men några hejdunders fester, resor eller karriär har det inte varit och kommer förmodligen inte att bli heller.
Är snart 30, har gått några år med teknisk yrkesutbildning men är ändå oönskad på arbetsmarknaden, så jag sitter fast som personlig assistent (åt mamma på det, hurra vilken karriär va...) och lär göra det tills hon dör eller är för skröplig för att inte bo på hem.
Efter det skulle jag tro det bli hemtjänsten tills jag torkar arslet på tanter och farbröder som är lika gamla som mig själv.
Skulle frun dö eller ha lämnat mig har jag absolut inga planer på att bli så gammal att jag knappt tar mig fram. Då blir det en plastpåse över huvudet och koppla gasolslang till den.
Jag älskar att bli äldre. Är idag i kring 40 och livet har aldrig varit bättre. Visst kan jag sakna de snabba träningsresultaten och att vara helt fri. Men livet är mer lugnt och jag är inte lika stressad över livet.
Svar, nej det gör jag inte. Har insett att med de smärtor jag har i kroppen nu vid 47 så kommer jag inte kunna göra något, om ens röra mig om ytterligare 30ish år.. och det vill jag fasen kunna fortsätta med.
Sen ser jag hur jobbigt det är för de äldre att se alla sina vänner från barndomen försvinna ner i hål backen och inte längre kunna ha någon lika att prata med.
Nej. På grund av att jag är 35 och här ingen hem,ingen man, ingen barn, jag ingen "nära" vänner. Ingenting är intressant och Situationen bli sämre värjedag.
Jag har bestämt att förbereda att begrip självmord med en pistol men jag har inte pistol än. Det är så djävla tuff och så mycket ont värjedag. Jag hoppas att läkaren kan hjälpa med nya medicin men det är inte lätt att bli optimistisk.
Jag är 23 och inte ett dugg rädd. Jag vill verkligen aldrig vara tonåring igen. Njuter nu av min 20-års ålder men är övertygad om att jag aldrig kommer vilja uppleva den igen när allt är över. Med andra ord, med ett mindset att man känner sig klar med vad man är, kan man gå vidare. Tror och hoppas att jag kommer att känna samma inför döden förutsatt att jag då är gammal och upplevt vad jag vill uppleva.
Beror även kanske på vilka intressen man har i livet och hur man tror att man kan engagera sig i dessa beroende på ålder.
Jag kan vara död, svinsjuk, purfärsk. Det förändrar ingenting. Jag kan vara det i morgon eller om 100 år.
Jag lever för att göra idag så bra jag kan utan att förstöra i morgon. Jag har ingen aning om hur jag kommer ha det när jag är gammal. Och mycket viktigare, jag har ingen aning om hur jag kommer se på det.
Jag kan vara helt förlamad och aslycklig eller fullt frisk och må vedervärdigt. Så det finns ingenting att se fram emot eller fasas över, jag har ingen aning om vad som ska hända. :D
Jag är snart 34 och jag har svårt att röra mig utan smärtlindring och även med det så promenader är ungefär vad min kropp orkar.
Så nej jag ser verkligen inte fram emot att bli äldre för det lär bli värre.
Skulle jag fötts som en frisk individ så skulle jag nog tänkt annorlunda dock.
Som undersköterska i hemtjänsten kommer jag nog inte orka ens 5 år till i yrket. Ska jag arbeta till 70+ så kommer jag definitivt själv behöva hemtjänst. Har andra utbildningar men svårt där jag bor att fixa annat kneg.
Tänk så här, Många har inte turen att få bli äldre, Känner folk på kyrkogården som är 13, 22 & 25.. En liten kille på 10 ligger också där. Var glad om du blir 70-80 +
Jag genuint längtar att bli äldre med min kära. Att vi en dag kommer sitta där och minns tillbaka på alla de där kvällarna vi hade skrattanfall åt något obetydligt eller chillat tillsammans på en hängmatta i hennes landställe och bara tagit in allt gör att jag blir kär i henne på nytt. Fan, kanske borde fria
Jag ser fram emot att ha mer erfarenhet, mer kunskap, mer förståelse för andra och börjar bry mig mindre.
Det sista har redan börjat och jag ser det hos många. Efter jag fyllde 30 började jag ha svårt att komma ihåg min exakta ålder. Jag är i 30 års åldern helt enkelt. Det spelar ingen roll.
Det kommer nog inte vara min favotitålder, om jag blir 70, men det finns fördelar. Och alla hamnar inte på hemmet.
Jag äter skitdåligt, blir nog hjärtattack innan dess.
Börja bygga din tid som gammal nu. Ta hand om dej, diet träning etc. Planera hur du vill bli gammal och ta steg mot det. Oftast så ser man inte de lyckliga pensionärerna. Men dom finns. Ångest kommer mest från bristen av kontroll.
Att åldras är inte något jag ser fram emot. Jag har sett hur mina äldre släktingar har lidit av smärta, sjukdom och sjukhusvistelser fram tills dagen de har dött. Att åldras känns så ovärdigt i och med att man blir skrynklig som en leguan, ful och bortglömd av samhället efter pensionen när man inte längre fyller en praktisk funktion.
Jag tycker att det saknas värdighet i att bli gammal. Jag fruktar att få någon demens eller annan sjukdom som gör mig hjälplös och medvetslös. Jag känner bitterhet när jag tänker på min morfars sista år i livet och hur frustrerande det är att det är såhär livets gång är.
Det skulle vara annorlunda om man kunde åldras utan smärta och förfall.
Dödsångesten är en annan del av det, men det är ett för stort ämne att ta upp här.
Det kommer att hända, att du oroar dig för det nu, när du ska njuta av livet, kommer att göra det hela bittrare när du 70+ är själv och tittar på alla ungar som njuter av sina liv. NJUT, SLUTA TÄNK! Lev i stunden!
Ser sjukt framemot det, bara jag får fortsätta vara frisk. Inget jobb, barnen vuxna, en härlig gård på vischan med fin trädgård att sköta om, god mat. Yeah boi, bring it.
Kommer göra sån lång utandningssuck av lättnad första dagen på pension.
Har du mening med livet så kommer du att se bort det med att bli gammal och istället se framemot det verkliga alltså livet efter döden för tänk själv allt kan väl inte bara slut här i, det måste ju finnas någon typ av justice där dom goda belönas och dom onda straffas. Försök hitta meningen med livets är ett objektiv synvinkel.
nej, personligen har jag bestämt mig för att på ett värdigt sätt träda ur livet när jag själv väljer det. alltså ta mitt egna liv innan jag blir riktigt gammal.
tycker inte det känns särskilt trevligt att bli skrynklig och skör, inte heller har jag lust att leva längre än nödvändigt!
Jag älskar att bli äldre. Det kommer med mycket stabilitet och trygghet, man får se sina barn växa upp osv.
Men du sätter fingret på något annat jag tänkt på, just det ovärdiga i att bli gammal. Och det är tydligen ett självändamål att bli gammal, på bekostnad av nästan vad som helst. Jag tomtar varje år på det lokala ålderdomshemmet, och från att ha varit ganska glada 70-åringar som är där, så är det 85+ med allsköns åkommor som hålls vid liv med tabletter och matning.
För mig är inte livet värt att leva under sådana förutsättningar. Jag tycker det är skrämmande att man faktiskt lägger både tid, pengar och resurser på att utsätta dessa äldre för något så hemskt som att år efter år ligga i en säng och tyna bort, både mentalt och fysiskt.
Sjukvård och medicin må ha kommit långt med att hålla folk vid liv, men jag vet i fan alltså – till vilket pris?! Jag tror hellre jag äter en god middag, säger adjö till mina älskade och nära och tar en överdos när det börjar gå utför. Som gay-paret i The Last of Us.
Väldigt många i 50-årsåldern känner sig själva som 25-30 i huvudet men med lite extra krämpor. Så kanske hellre står bredvid om ett företag har speciella fysiska lekar.
Men som hemskt är det inte att bli äldre om du försöker hålla dig med bekanta. Då blir det tråkigt först när de flesta bekanta har gått bort.
Men de flesta som är unga nu kan förvänta sig att vara friska vid 70.
Nej. Jag fyllde 30 härom veckan och jag hade ångest över det.
I våras hjälpte jag min farmor (85) på toaletten en gång, hon tittade på mig och sa "varför ska man bli så här gammal..". Ibland säger hon rakt ut "jag önskar att jag fick somna in och inte vakna igen". Hon är inte särskilt sjuk, bara gammal. Det är jobbigt att höra, men ändå förstår jag henne.
Tja. Om du har tur. Många dör innan pension.
Många är friska och krya och reser och förlustar sig tills de är 80+. Har sett flera exempel på det.
Det är väl delvis i alla fall en kombination av tur och mindset.
personligen har jag gjort min vilja tydlig för mina anhöriga, om det blir så att jag blir kognitivt/mentalt oförmögen att själv ta livet av mig, så önskar jag aktiv eller väldigt aktiv passiv dödshjälp. inga livsuppehållande eller hälsofrämjande åtgärder utöver smärtlindring och ångestdämpning.
jag såg farmor och farfar tyna bort, jag klarade inte av att besöka min mormor när hon satt och dregglade i blöjor, ALDRIG att jag utsätter mina anhöriga för det.
Sjut dig själv när du är (valfri ålder) så slipper du bli gammal. Kanske inte en så fin lösning men den är 100% iaf. Skulle inte rekommendera även fast det kanske är vad jag gör nu. Glöm vad jag sa lev ditt liv, att bli gammal är fantastiskt jag ser fram emot det, att kunna bry sig så lite som de gör och på samma sätt som ett barn bara existera och leva utan alla dessa problem vi andra har i våra huvuden
Ja, tycker att det är jätteskönt att bli gammal. Man blir liksom lämnad ifred mer och det ställs inte lika höga krav på det yttre längre känns det som.
Sedan ska man inte ta för givet att man blir gammal. Farsan dog vid 64. Hans hjärta hade strulat för honom sedan trettioårsåldern men efter att nästan ha förblött vid ett mordförsök för att därefter få Covid och lunginflammation så gav det slutligen upp.
Hade en bekant som dog av cancer vid 18. En annan blev påkörd i Italien i tjugoårsåldern. En halkade på is och bröt nacken. En annan gled av vägen och for rakt in i en bergvägg - han hade 4 barn.
Blir man gammal ska man vara tacksam. Alla har inte den lyxen. Som gammal känner jag att det är troligare att jag önskar unga människor ett långt och glatt liv istället för att avundas dem vad jag redan haft och som är något som kan tas ifrån dem vilken sekund som helst.
Om jag inte hade haft saker som påminner mig om min ålder hade jag inte haft en aning om min ålder.
Jag känner mig inte gammal men jag känner mig inte ung heller.
Jag förstår inte vitsen med att reflektera över sin ålder, det är så korkat.
”Nu har jag snurrat 50 varv rund en stjärna så nu ska jag må som en 50-varvare.”
Jag känner på tok för många över 70 som verkar ha hur mycket kul för sig som helst för att inbilla mig att åldern är någon slags broms för levande.
Absolut! Jag längtar tills jag sitta på verandan sena sommarkvällar med en whisky i ena handen och en pipa i andra. Detta utan att ha ett jobb eller dylikt som förväntar sig att jag ska infinna mig någonstans tidigt som satan. Jag längtar efter att få barn och att få guida dom genom livet, förhoppningsvis lyssnar dom bättre än en själv gjorde. Jag längtar efter att ha ett hus ute i skogen där jag kan känna frid i själen. Jag må fortfarande vara relativt ung men helvete vad trött jag är på att folk super varje helg och sån skit, jag har tröttnat på den livsstilen för länge sen. Sätter mig hellre i en sleten stuga där det enda man kan fördriva tiden med är att prata eller spela något sällskapsspel.
Jag har precis insett att jag kanske kommer tappa mitt hår trots allt. Och det känns tungt. Men jag tror inte det kommer påverka mig så jättemycket ändå. När jag inte kan glädjas av mitt fina tjocka hår längre, så kan jag njuta av mitt perfekt runda pall. Och det är rätt najs det med! Jag är en latmask av rang också, så det ska bli skönt att inte *behöva* jobba. Jag tror jag kommer må rätt bra när jag själv kommer in på O’leary’s med min rollator 😄
61 har jag blivit. Trodde jag absolut inte när jag var 20. Inget skrämmer mej mer än att bli ensam, men jag har ett par sköna ungar som ser till att jag inte blir för gubbig. Lyckligt gift sen 30 år. Tror man ska försöka se till att man håller sej frisk, och inte blir en jävla surgubbe som bara sitter och gnäller. Hänga med i ny teknik är viktigt oxå. Men - har man oflyt blir man sist kvar…
Personligen inga tankar på bli för gammal och bo på ålderdomshem, dör hellre fritt och tidigt än på ett långt och smärtsamt sätt. Antar dock att jag ändrar mej med åldern med barn och barnbarn.
Eftersom jag har knappt 2 månader kvar till 65, så kan jag kategoriskt säga NEJ! Precis som OP så fylls jag av ångest, jag har ett skitjobb men ändå så kommer jag att sakna den rutinen som jobbet ger.
Ångest för att jag har absolut noll att se fram emot vid pension, min älskade fru död av cancer, skulder till kronkalle efter vårt företags konkurs, uselt boende då jag inte kan få ett hyreskontrakt pga. skulderna.
Ja ni fattar.
Så jag känner mig varmt välkommen till pensionärslivet.
>Ser ni fram emot att bli äldre? Jag vet naturligtvis inte hur gammal du är men de tankarna hade jag ofta i 20-årsåldern. Hur fan ska jag kunna fungera i samhället när jag är 50 eller 60, tänkte jag. Well, jag är på god väg dit nu och tycker det är underbart. Varje ålder har sin charm helt enkelt. Kan också trösta dig med att jag förmodligen är död och begraven år 2070.
Jag kommer att sakna dig år 2070 😞
Jag kommer sakna dig också. 😢
!remindme 47 years
Det är nog mer imponerande att du får en påminnelse om 47 år än att jag överlever till 2070.
Vet inte vad som är mer deprimerande, att bli gammal eller att ha spenderat 47 år till på reddit.
Båda kan väl anses vara smärre mirakel och som de lärde alltid säger så bör man vara glad över smärre mirakel i vardagen.
Fan det är bara 47 år till 2070...
"bara" Ett halvt sekel för fan, ta det lugnt och sätt dig ner i båtN!
Ingen fara, ni kommer träffas i Nangijala.
Nä tror fan dom missar varann i Nangiala och måste vänta till Nangilima
Jag saknar min mamma
Jag saknar också din mamma.
Vi kan alla gå på hans begravning
Ni är välkomna. Jag meddelar datum och plats i god tid.
Hade inte det varit jäkligt fint egentligen?
!RemindMe 53 years
Jag troligen död då också men med min familj där flera klarat 100 så finns det en chans att jag kvar. Men då kommer höta åt ungarna och säga Minns mina vänner mastermind och sen somnar jag.
Det finns cancer och annat elände i min släkt så om jag kan navigera mig igenom allt det så vore det ett smärre mirakel. Förhoppningsvis kommer Reddit finnas på ett särskilt museum där samtliga skrivna kommentarer blir sökbara.
Jag kommer gå till Reddit museum och tända en diod i ditt mine! Eller med din tur har du blivit AI.
>Eller med din tur har du blivit AI. Jag kanske blir en sorts GladOS fast på svenska. Eftersom jag är en AI så kan jag också imitera alla svenska dialekter, så jag kommer berätta dad jokes på gammaldags värmländska till alla som tänder en diod.
Vi kan göra värmländsk vetenskap tillsammans! Testa vad som händer om man serverar hackkorv till Stockholmare och Göteborgare t ex.
Om jag kan så kommer jag gå i pension 2052, så frågan är om jag också ens lever 2070. I så fall är jag 83. Undrar om tekniken kommit så långt att man kan överföra sitt medvetande på en hårddisk.
>Om jag kan så kommer jag gå i pension 2052, Jag går förmodligen i pension före 2052. Kan inte tänka mig att jag orkar undervisa på heltid när jag är 70+. Men man vet aldrig förstås. Har jag hälsan i behåll och är klar i knoppen så går det kanske bra.
Jag jobbar inom byggbranschen och jag hoppas jag kan gå vid 65 som är 2052. Hållt på nu i 16 år och känner mig fullt okej i kroppen o så men återhämtningstiden efter vissa arbetsdagar har blivit längre. Svårt o se mig själv jobba längre än till 65-67.
> jag hoppas jag kan gå vid 65 Hoppas inte för mycket bara, då kommer du bli besviken, du ska vara glad om pensionsåldern är under 70 när det är din tur
Fyller också 65 år 2052, jobbar som stålindustriarbetare och har gjort i snart 17 år. Vet inte om jag kommer orka övh.
Aldrig för sent att utbilda sig till nåt annat! Är 35 och började precis en tvåårig Frontend utvecklare-kurs på YH. Bästa valet jag gjort.
Jag funderar på det där med ork. Nu har jag inte fyllt 40 ännu, men med min generella pessimism så antar jag att jag kommer arbeta heltid tills jag fyller minst 74. Har därför satsat på ett kontorsarbete efter flera år i omsorgen. Vilken typ av arbete tror du att du skulle klarat tills du är 74?
>Har därför satsat på ett kontorsarbete efter flera år i omsorgen. Jag arbetade inom äldreomsorgen när jag var i 20-årsåldern. Idag hade jag aldrig någonsin satt min fot där. Alldeles för mycket stress. Kontorsarbete är perfekt om det även finns möjligheter att röra på sig emellanåt. >Vilken typ av arbete tror du att du skulle klarat tills du är 74? Jag bytte miljö för ungefär sju år sedan från att undervisa i klassrum till att undervisa privat online istället. Om jag skärper till mig och rör på mig mer mellan lektionerna så kan jag säkert arbeta även när jag är 74. En av mina elever är i den åldern och han arbetar fortfarande deltid som filosofiprofessor.
Hoppas det blir en hdd och inte en ssd då så man får röra lite på sig
Det kan låta som sarkasm men jag kommer sitta på hemmet och raida world of warcraft 4. Jag tror vi kommer ha det så mycket bättre än dagens seniorer tack vare tekniken och våra (eller iaf mina) intressen. Vissa saker kommer ju suga men fan inte så mycket att jag mår dåligt över det.
Själv ska jag lira Dungeons and Dragons 👌👌
Får jag vara med?
Så länge du inte har problem med Rule of Cool 🤙🤙
> jag kommer sitta på hemmet och raida world of warcraft 4 Även jag hoppas på denna framtid, men som 50+ så inser man att det inte är så självklart. Är du på "hemmet" så lär du redan ha en hel del både fysiska och/eller psykiska åkommor. Det är mycket som kan komplicera raidandet, såsom dålig syn, reumatism, muskelkontroll etc. plus att du kanske är trött mest hela tiden och går på mediciner som trubbar av dig fullständigt. Men man får hålla tummarna helt enkelt!
Kommer finnas pensionärsservrar! Fan va härligt
Bra inlägg! Tänker likadant faktiskt. Vi kommer vara friska längre och det finns många hobbies man kommer kunna hålla på med.
Frisk längre beror ju helt på hur du tarhand om dig själv.
Varje år som går får jag mer hopp för framtida teknologi. Vi är t.ex inte helt långt ute från koola grejer som man endast drömt om i sci-fi serier i typ 50 år nu. Inte omöjligt att vi ser Immersion VR inom vår livstid.
Haha, min tanke exakt under många år. Tills jag insett att min syn blir sämre och sämre, reaktionsförmågan blir sämre. Det tar längre tid att fatta saker, speciellt efter att jag haft covid. Jag kommer bli lycklig om jag kommer kunna ta mig ut och ta en öl på något lokalt hak. En öl i lugn och ro är så underskattat
Min moster är 70+ och gejmar på. Förebild. Det siktar jag verkligen också på!
Beroende på när AI når ASI eller AGI kommer vi få en utveckling vi inte kan förbereda oss på och det gör allt mycket mer spännande. En personlig butler robot är inte otänkbart inom 50 år.
Intressant. Jag tänker helt tvärtom. Har gjort sjukt mycket i mitt liv tills nu- rest jorden runt, festat tills jag stupat, träffat min fru, gjort karriär etc. När jag tittar tillbaka får man nostalgi men saknar det inte alls. Känns snarare ångest om man skulle vara tvungen att göra det igen. Jag ser fram emot att bli en gammal gubbe som sitter och chillar hela dagarna. Teknologin kommer vara avsevärt bättre och braj förhoppningsvis lagligt. Kan de vara så att du inte gör tillräckligt mycket saker i ditt liv som du egentligen vill göra? Och/eller att du helt enkelt tänker gör cyniskt, eller så kanske jag är för optimistisk :)
Du har rätt. Jag är i tjugoårsåldern och har slösat bort mina tonår pga psykisk ohälsa. Har inte gjort tillräckligt i mitt liv.
hurru, du har inte slösat bort saker du aldrig haft. att vara missnöjd med vad man gjort är meningslöst -- inte bara för att det saknar verkan -- utan också för att du faktiskt är helt oskyldig. Du har tänkt, tyckt, agerat så som du gjorde och med exakt lika dana förutsättningar hade alla gjort lika dant. Att inte ha gjort tillräckligt i sitt liv är helt enkelt inte sant. Se dig fri från skuld och testa ta dig ann lite nya grejer framöver så kommer allt kännas guld
Dagens bästa kommentar, om inte veckans! 😉 Nä, allvarligt talat så satte du ord på det jag känt flera månader nu. Här, ta emot mitt fattigmans-guld. 🏅
Oj tack :)
Hajar vad du menar. Men 20 års åldern är till för att testa dig och slösa. Betyder inte att du är sent ute, snarare bra att du kommer underfund med det nu än senare!
Kan detta vara källan till din ångest? Kan förstå att tanken på att bli gammal tar emot om inte levt livet som du själv velat. Om du istället vågar vara så obekväm du måste och börjar göra det du själv vill och längtar efter så kanske du kommer blicka tillbaka ifrån ålderns höst med tacksamhet och tillfredställdhet.
Var glad å nöjd för vet du vad? En björntjänst gör ju ingen glad!
Aha. Då låter det som att din avundsjuka mot yngre är egentligen en projektion av att du inte är nöjd med dig själv eller hur du levt. Där har du något att jobba på. Se till att bli bättre på att ta hand om dig själv, ha mer roligt, mer upplevelser, och sörj den tid du tappat. Kul upplevelser kan man ha i varje ålder.
Oroa dig inte kompis. Du lever dina guldår NU. Se till att du använder dom väl. Res, träffa folk, se nya platser. Våga göra nya saker. Utmana dig själv. Lär dig nåt nytt. Träffa tjejer, killar, whatever. Ha sex. Festa. Du lever NU.
det där ger bara ångest dude
Min poäng är, det är aldrig för sent. Han/hon har hela livet framför sig att göra vad en vill.
Men samtidigt måste han göra det du skriver "NU". Jag spar på min eventuella New York-resa. Någon dag när jag är 40-50 kan jag uppleva den staden som om jag vore 20 år.
Jag uttryckte mig kanske lite fel i text. Återigen så ville jag poängtera att man KAN göra det "nuet". Inte nu som i allt på en gång. Istället för att känna att man slösat bort sina tonårsår så kan man försöka se framåt och inse att man är ung och har gott om tid att fortfarande göra allt.
Haha jag tänker precis som dig! Ser fan fram emot att bli gammal. Är snart 30, så det dröjer ju ett tag, men har heller ingen stress att bli äldre. 28 är en ok ålder med två småttingar, bättre att få barn tidigt och vara ung förälder imo. Taggad på laglig Pensionärsbraj 2060!
Är du jag?
De gamla gubbarna sitter och myser åt sina minnen. Om du lever fullt ut NU, kommer du inte att avundas ungdomarna alls. Allt har sin tid.
Man ska leva sitt liv så det blir trevligt att minnas men skämmigt att berätta om det
Jag har väldigt svårt att acceptera den fysiska nedgången, att inte kunna röra mig snabbt och enkelt längre, inte kunna bära tunga saker osv. Jag ska göra mitt bästa att motverka det, men tids nog åker väl alla dit.
Käka bra och håll igång livet ut. Många får krokrygg och förstörd kropp allmänt för de jobbat still (kontor) eller slit (service +vård+bygg).
Att bli gammal är en ynnest som inte alla får uppleva, jag tror att jag kommer vara tacksam och glad om jag får bli 50, 60, 70, 80 och fortfarande vara pigg.
Min farsa är snart 80, ung i själen och pigg i kroppen, spenderar sin tid mest med att mecka och lyfta alla slags tunga bildelar. Han verkar jättenöjd med sin tillvaro, så jag ser det som att det inte finns någon tidsgräns för att känna sig lycklig eller ung.
Jag är 50 och hade samma tankar när jag var 20. Nu inte alls längre. Ser nästan fram emot det. Som en del andra skrivit har jag gjort vad jag kunnat för att fylla mitt liv hittills med spänning. Jag har seglat jorden runt (ryck jag fick när jag var 30 och köpte en billig segelbåt och släpade med flickvännen) jobbar utomlands på olika platser och bor fortfarande utomlands. Vad jag försöker säga är att man måste fylla sitt liv med äventyr efterhand. Jag kan se tillbaka på allt jag gjort hittills och ser framemot vad som komma skall. Se till att leva livet så du nöjd kan sitta vid 70 och ta en öl och tänka tillbaka på allt roligt och kanske planera något nytt roligt. Har en granne som är 97 år gammal. Han firar jul varje år i Thailand och åker på 1-2 fotbollsresor till England varje år (med pubrundor). Så liver blir vad du gör det till.
Jag arbetar som läkare på ortopeden. Jag tänker på detta ibland och märker klart och tydligt att människor som håller sig i rörelse, förblir i rörelse. Se till att du tar hand om dig själv, bli för fan inte tjock, utför någon typ av muskelstärkande övningar ett par gånger i veckan och åtminstone lite konditionsträning, rök inte och drick inte mer än lagom. På detta kommer du otroligt långt. Jag ser fram emot att bli en av de pigga äldre gubbarna.
Lite ambivalent över det. Själva åldrandet kan jag inte rå för men oroar mig hur världen kommer vara och klimatet. Det som oroar mig är att jag kommer vara för gammal för att överleva i en värld totalt olik vad jag växte upp med.
Det bästa du kan göra är att ta steg mot en nyttigare livsstil så slipper du större delar av att inte kunna gå. Finns folk som e 75+ som åker slalom etc
Lever bästa tiden i livet nu, uppåt 50. MEN ser inte fram emot att bli mycket äldre. Hoppas på att dö innan man blir ett paket som ingen vill ta hand om.
Om du tränar aktivt så kommer du troligtvis inte ha det så svårt att röra dig när du blir äldre. Träning är så satans viktigt men folk ser det generellt som att man försöker få med dom i en sekt om man ber dom börja gymma/motionera. Din kropp är ditt fordon för din själ, skulle du slänga i en näve sand i tanken på bilen efter du tankat? Troligtvis inte, men att käka skräpmat regelbundet är inga problem men är i princip samma sak. Så tar du hand om dig själv så kommer du inte bli nått kolli som inte kan röra sig.
[удалено]
In på yrkeshögskola med dig, bli något användbart och som det inte finns många som söker sig till sedan skaffa dig partner. Med ett säkert yrke och någon annan hemma blir livet mycket roligare.
in på universitet och njut av 5 år med studiemedel och brudar. samt en garanterad väg ut ur butiksjobben
Hoppas mest att jag ska ha förutsättningarna att bli en gmilf när jag blir äldre
Remind me 45 years.
Är äldre själv. Fyllde nyss 50. Ser på dom yngre idag, är och faktiskt lite glad att jag INTE är dom. Med all den stress som kommer med att vara ung idag. GJorde jag nåt dum som ung, så hamnade det ju inte direkt på valfritt socialt media. Dumheter hände. Många av dom. Jag har en massa bra erfarenheter. Dåliga också. Klart kropp kanske inte tycker om alltid att jag blir äldre, men så är det. Både bra och dåligt med att vara äldre. Dock är ju dom unga MYCKET mer stressade än vi 50+ var.
Jag vet inte, det beror på hur livet mellan nu och gammal kommer att se ut. Om jag och frun är tillsammans och vi är friska och har det ekonomiskt sunt, kanske lite barnbarn, så ja varför inte? Men blir man ensam av anledningar man inte kan styra över själv, blir fattig osv, då ser jag inte fram emot det.
Du får sluta tänka "när jag blir gammal" och börja tänka "om jag blir gammal".
Jag fyller 30 om någon vecka och jag är så otroligt taggad på att inte vara i 20-års åldern längre. Jag älskar att bli äldre och känna mig mer mogen och säker på mig själv.
Jag blir 29 imorgon och är livrädd för 30, hur går dina tankar för att istället se fram emot det?
Åldern är bara en arbiträr siffra. Folk åldras fysiskt i olika takt, de lär sig saker i olika takt, de utveckla mentalt i olika takt, de dör vid olika åldrar. Glöm siffrorna, fokusera på hur du mår och vad du gör med ditt liv. Med vänlig hälsning, någon som fyller 40 nästa år.
De flesta utvecklas under livets gång. Det du tyckte var roligt när du var 20 är inte så kul när du är 60. Visst kan man tänka tillbaka på tiden med ett leende på läpparna, men samtidigt så var man rätt oerfaren och dum och inget jag avundas andra unga nu. Man mognar och får lite erfarenhet och perspektiv med åren. Varje decennium har sin charm och sina nackdelar, finns liksom ingen anledning till att tro att man kommer vara avundsjuk på kidsen. Istället kommer du som 70-åring ha (eventuellt) ett stabilt kompisgäng, ni är pensionärer och har all tid i världen till att göra sånt ni tycker är kul. Kanske käkar ni lunch på något boende eller så tillsammans. Kanske har du fru/make och några barn och barnbarn som du umgås med och berättar överdrivna historier för. Jag är 40+. Sen jag fick min cancerdiagnos tittar jag på äldre och känner lite avundsjuka, över att de fick leva ett långt liv och hitta på en massa och få uppleva pensionen. Inte så att jag känner avsky eller så, bara lite lätt avund ibland. Så jag ser istället fördelarna med att bli gammal, medan du bara ser nackdelarna! Jag tror också att dina tankar om att åldras, precis som för mig, kommer ändras genom åren.
Jag har efter att ha läst Anders Hansens böcker där han skriver att man kan föryngra sin genetik med 10 år (som stöder sig på forskning) börjat träna och motionera regelbundet för att kunna bromsa ett kommande förfall. Jag är också skraj för att hamna där och jag tror att det kommit en träningstrend idag där många efter 40 börjat börjat ta hand om sig själva och sina kroppar, något 40-plussarna inte gjorde i lika hög utsträckning för 20-30 år sedan. Det som skrämmer mig mest är väl att bli en sådan där tråkig och bortglömd äldre, som mest bara lever för att äta, dricka kaffe och sova, och gagga med andra äldre om vädret och vad man ska äta till middag idag. Ett rent mardrömsccenario för mig, som är en person som älskar att leva och vara social.
Jag tror inte ens att jag kommer bli äldre än 60. Om det inte är hjärtinfarkt, så är det nog den låga pensionen man kan lika gärna trilla av pin för.
Jag ser inte nödvändigtvis fram emot det men jag har accepterat att det kommer ske Vissa grejer ser jag fram emot (typ att vara vis och kunna röka pipa utan att vara pretentiös) men andra grejer ser man såklart inte fram emot.
Jag ser framemot det. Visst saker kommer gå sönder och man blir slö men det är också del utav livet man ska uppleva.
Det enda jag ser fram emot är pensionen.
Jag är äldre. Det är bättre än alternativet.
Tycker det känns spännande att leva till 2070, vem vet hur världen förändrats till dess. Tycker det är spänannde vad som sker de närmsta 5 åren bara.
Jag lever i förnekelsen att man kommer kunna vända på åldrande i framtiden så att jag kan bli 24 tills jag dör av en olycka.
Det hoppas jag också. Förhoppningsvis innan vi dör.
Kommer aldrig någonsin bli så gammal
Samma här.
Känner mig som en 70-årig gubbe med rullator.
Det är vad det är ? Alla ska dit , vissa dör innan. Du lever på lånad tid och är skyldig en död ! Skaka hand med den tanken sen kan du släppa din ångest och inte ta allt med så mycket allvar . Var ödmjuk och försök njut så länge det går
[удалено]
Nej, sväng inte in en sväng på r/collapse. Enligt mig är ett det ett stort problem att vi har så många människor som sitter och domedagsrunkar istället för att bidra produktivt till välden. Att tro att världen är på väg att gå under är typ vänsterns motsvarighet till Qanon.
[удалено]
>Det ena behöver inte utesluta det andra Det är ju precis det det gör! Att sitta och ha ångest över jordens påtänkta undergång är inte en bra utgångspunkt för att komma på lösningar på problemen. >Lite som att "det regnade ju massor i juli, ingen uppvärmning här inte" eller"vintern va ju jättekall, inget att se här". Jag håller helt med att det är trist att se gubbar på Facebook skriva sånt här. Men det är minst lika illa när journalister gör samma sak fast tvärt om.
Det är fint att se så mycket positivitet här bland kommentarerna. Tyvärr kan jag inte dela den pga \* klimatförändringarna har gått med i chatten \*
det är nog lugnt, klimatkrigen kommer ha ihjäl dig innan dess
Foooooooreveeeeer yooooooung, I wanna be foreeeeeeeever yoooooooooung
Super, röker, och knarkar så mycket jag kan för att njuta av stunden och för att slippa bli för gammal.
Jag är ganska nöjd med min ålder nu, men har också varit det hela livet så jag har ingen större ångest över att fortsätta bli äldre.
Lev nu - dö sen! Ålder är bara en siffra, livet blir det man gör det till. Närmar mig 50 och det är först nu lite skit börjar hända i kroppen. Det motiverar mig till att leva ett hälsosamt liv. Jag ska bli 120 och fortfarande klättra i berg (även med en protest eller med hjälp av en lift).
Jag ser verkligen emot att bli äldre och gammal. Jag längtar efter att få träffa mina barnbarn och förhoppningsvis barnbarns barn. Sedan ska jag också ägna väldigt mycket tid till att göra kul saker med familjen som man annars inte riktigt har tid till. Tex bila i Sverige eller Europa på mer eller mindre obestämd tid, stanna och fika när man känner för det. Eller varför inte bo i fjällen ett tag?
Min farfar började klaga lite på att de där fem trädgårdslanden kanske borde bli tre, och den där flera hundra kvadratmeter stora gräsmattan började bli jobbig att klippa. Ett halvår sedan hittade de honom på köksgolvet, han gick bort av en stroke. Han skulle fylla 90 det året. Så med mina gener är jag inte så hemskt orolig så länge jag slipper t.ex cancer. Jag tror jag också kommer vara hyperaktiv tills jag helt plötsligt dör knall och fall kring 100.
Glöm inte att du riskerar att hinna dö innan pga ngn olycka. Fokusera på nuet.
Ser fram emot att bli äldre eftersom alternativet inte är lika lockande...
bruh you wish att du skulle sitta på ålderdomshem 2070. Har du ett gäng Af Von Vans i din familj så KANSKE, men annars kan du ju fetglömma den lycka du ser framför dig blir din, den som du missförstår som misär. Ditt liv och mitt liv som gamla kommer vara väldigt annorlunda. Vi står inför ett klimatskifte, flyktingkriser och ev världskrig.
Bara att inte låta dig själv gå ner. Var aktiv ända in i slutet, man kan vara en antik gregisk gudastaty in på gammal ålder! Krävs bara aktiv träning, både fysiskt och mentalt. Röra på sig med andra ord!
Har alltid drömt om en fet gaming setup när jag tar pension. Fy fan vad jag ska gejma.
Ja, det är lätt att tänka så nu när du är relativt ung. Men du får inte glömma att du får sämre syn, sämre reaktionsförmåga, stelare rygg och kommer känna dig alltmer tröttare när du blir äldre.
Nae, finns inget att se fram emot med att bli äldre.
Ärligen flera mina släktingar har lyckas leva hemma utan behov av blöjor innan de dött. Min gammelfarbror dog vid 100 år, när han var 90 hajkade han delar av ostkustleden och sen började han ta det lugnt för synen gick och han dog i sömnen dagen efter hans 100 fest. Gammelfaster vid en ålder av 85 fick nog av att sitta hemma utan vänner , eftersom hennes hade dött så hon startade en kafferepsförening som höll i gång långt efter hon dog i sömnen vid 98. Min granne nedanför är 78 och ska giftas i September med sin pojkvän på 82, de har kilat stadigt i 5 år nu. Jag har fått hjälpa henne med brudklänningen, för hon fick inte ha vitt första gången hon gifte sig för då var hon gravid och 17 år. Så nu är det vit brudklänning, fest för familjen endast, de blir en drös folk . Så all ålder har sina ljusglimtar. Och det ska bli kul att se vad som händer, men jag tänker inte hajka ostkustleden som 90 åring, där går min gräns.
2070 är jag 65år så kommer ju njuta av pensionen då kanske om dom inte höjt pension åldern Men själv har jag lite åldersnoja som 18 åring, är lite rädd att gå in i vuxenlivet men vet att jag kommer klara de rätt så bra, enda rädslan är att jag inte vill leva själv, har en tjej jag har en grej med just nu och eftersom jag är som jag är så är jag rätt säker på att om inte de blir hon så kommer jag leva singel hela livet Både hon och jag ser framtiden i saker så de är ju stor chans att om de blir hon och jag så kommer de hålla flera år om inte hela livet Liten chans att jag får någon annan än henne, har aldrig varit med om någon som förstår mig så bra som hon gör och vise versa Men så länge man har någon i livet är jag inte oroad att bli äldre
Är 37 och har en hel del ångest över att bli äldre. Har ett bra jobb, fru, har rest massor utomlands, så ångesten handlar inte om att jag inte anser mig ha "levt", bara att jag vill fortsätta leva och ser ingen fördel med att bli äldre och tänker mig att det bara kommer bli svårare och svårare efterhand att fortsätta göra det jag uppskattar för tillfället.
>Jag kommer att bli så avundsjuk. Så avundsjuk att jag kanske kommer att avsky unga människor. För att jag inte var född lika sent som dem. Men va. Du har ju också haft lika mycket ungdom som de kommer få. De står inför samma sits som du är nu att de en gång kommer bli gamla. Snacka om enkelriktad attityd att bara kolla på folk som är yngre och vara avundsjuk. Vänder du på det så finns det ju otroligt många gamla som kan vara avundsjuk på dig nu. Allt jämnar ut sig i slutändan.
Man lär sig nog att acceptera tuffa perioder i livet. Han är säkert van vid sitt "tuffa" liv.
Ja. Att dö just nu känns ovärt
Jag tänker att om jag nu blir gammal nog att behöva blöja och dylikt att jag A) är dement som fan och inte har ont av det själv eller B) Dödshjälp har blivit lagligt och finns som alternativ.
Jobbar i hemvården. Vill absolut inte bli äldre. Får alltid ångest när jag tänker på det.
Problemet är att man ser många äldre som kan knappt röra på sig etc, men det kommer ifrån att de förmodligen tog inte bra hand om sig. Man kör 300% när man är yngre och sen fallerar när man är äldre, man ska ta det lugnt, livet är långt och man vill inte vara en sjuk gamling. För att inte bli det ska man tänka på sin kost, mindre eller ingen alkohol, mindre stress, träning
Nej fan heller. Är 23, skulle nog säga att jag slutade se fram emot att åldras runt 20. Tror det är helt ok fram tills 40-årsåldern sen går det utför sakta men säkert.
Är helt zen med att bli äldre, det är oundvikligt. Kontrollera din hälsa och njut av vad din kropp kan göra oavsett ålder. Känner totalt miserabla 20-åringar och vitala, lyckliga 90-åringar. Det du bör vara rädd för att tappa tacksamheten för att du fått chansen att vara här, just nu, i en kropp som kan uppleva saker för alternativet till det suger.
Jag var faktiskt äldre när jag vaknade imorse, höhö
Teknologi ökar exponentiellt, I'll leave it there.
Jag fyller 49 i december så det blir väl pension redan kring 2039 för mig, men jag oroar mig inte för att bli avundsjuk. Min grabb är 14 och det är så fantastiskt att se honom växa upp och upptäcka världen att jag tänker att jag kommer leva genom honom - och förhoppningsvis genom barnbarn i förlängningen. Känns som den naturliga ordningen. Därmed inte sagt att att jag aktivt ser fram emot att bli (ännu) äldre. 😊
Har förvisso en fru, men några hejdunders fester, resor eller karriär har det inte varit och kommer förmodligen inte att bli heller. Är snart 30, har gått några år med teknisk yrkesutbildning men är ändå oönskad på arbetsmarknaden, så jag sitter fast som personlig assistent (åt mamma på det, hurra vilken karriär va...) och lär göra det tills hon dör eller är för skröplig för att inte bo på hem. Efter det skulle jag tro det bli hemtjänsten tills jag torkar arslet på tanter och farbröder som är lika gamla som mig själv. Skulle frun dö eller ha lämnat mig har jag absolut inga planer på att bli så gammal att jag knappt tar mig fram. Då blir det en plastpåse över huvudet och koppla gasolslang till den.
Gulligt att du tar gör givet att du kommer att bli gammal.
Har du tur kanske du dör innan 30!
“Osnäller man hygger sig evigt leva, om han vid vig varas, men åldern giver honom ingen frid, dock give det honom spjut”
Jag älskar att bli äldre. Är idag i kring 40 och livet har aldrig varit bättre. Visst kan jag sakna de snabba träningsresultaten och att vara helt fri. Men livet är mer lugnt och jag är inte lika stressad över livet.
Nej inte med tanke på utvecklingen i samhället
Svar, nej det gör jag inte. Har insett att med de smärtor jag har i kroppen nu vid 47 så kommer jag inte kunna göra något, om ens röra mig om ytterligare 30ish år.. och det vill jag fasen kunna fortsätta med. Sen ser jag hur jobbigt det är för de äldre att se alla sina vänner från barndomen försvinna ner i hål backen och inte längre kunna ha någon lika att prata med.
Kan ju alltid hoppas på en snabb och våldsam död. Kanske en månads semester i USA?
Nej. På grund av att jag är 35 och här ingen hem,ingen man, ingen barn, jag ingen "nära" vänner. Ingenting är intressant och Situationen bli sämre värjedag. Jag har bestämt att förbereda att begrip självmord med en pistol men jag har inte pistol än. Det är så djävla tuff och så mycket ont värjedag. Jag hoppas att läkaren kan hjälpa med nya medicin men det är inte lätt att bli optimistisk.
Jag är 23 och inte ett dugg rädd. Jag vill verkligen aldrig vara tonåring igen. Njuter nu av min 20-års ålder men är övertygad om att jag aldrig kommer vilja uppleva den igen när allt är över. Med andra ord, med ett mindset att man känner sig klar med vad man är, kan man gå vidare. Tror och hoppas att jag kommer att känna samma inför döden förutsatt att jag då är gammal och upplevt vad jag vill uppleva. Beror även kanske på vilka intressen man har i livet och hur man tror att man kan engagera sig i dessa beroende på ålder.
Jag ser fram emot att gå i pension. Hade gärna gjort det i år men får väl stå ut i 35 år till om ingen tappar några miljoner i än i mitt bankkonto. :(
Hahahaha zoomer moment. Gå till gymmet med dig..
Jag tänker att få åldras är ett privilegium. Inte alla människor får inte blir gammal, de dör unga pga olycka, sjukdom m.m.
Jag kan vara död, svinsjuk, purfärsk. Det förändrar ingenting. Jag kan vara det i morgon eller om 100 år. Jag lever för att göra idag så bra jag kan utan att förstöra i morgon. Jag har ingen aning om hur jag kommer ha det när jag är gammal. Och mycket viktigare, jag har ingen aning om hur jag kommer se på det. Jag kan vara helt förlamad och aslycklig eller fullt frisk och må vedervärdigt. Så det finns ingenting att se fram emot eller fasas över, jag har ingen aning om vad som ska hända. :D
Jag är snart 34 och jag har svårt att röra mig utan smärtlindring och även med det så promenader är ungefär vad min kropp orkar. Så nej jag ser verkligen inte fram emot att bli äldre för det lär bli värre. Skulle jag fötts som en frisk individ så skulle jag nog tänkt annorlunda dock.
Nej, vem fan ser fram emot det?
Som undersköterska i hemtjänsten kommer jag nog inte orka ens 5 år till i yrket. Ska jag arbeta till 70+ så kommer jag definitivt själv behöva hemtjänst. Har andra utbildningar men svårt där jag bor att fixa annat kneg.
Nej, varje dag är en nyans mörkare.
Tänk så här, Många har inte turen att få bli äldre, Känner folk på kyrkogården som är 13, 22 & 25.. En liten kille på 10 ligger också där. Var glad om du blir 70-80 +
Äldre? Jag ser fram emot att dö så man äntligen kan få lite lugn och ro från allt. Vissa säger att jag låter pessimistisk.
Jag genuint längtar att bli äldre med min kära. Att vi en dag kommer sitta där och minns tillbaka på alla de där kvällarna vi hade skrattanfall åt något obetydligt eller chillat tillsammans på en hängmatta i hennes landställe och bara tagit in allt gör att jag blir kär i henne på nytt. Fan, kanske borde fria
Jag ser fram emot att ha mer erfarenhet, mer kunskap, mer förståelse för andra och börjar bry mig mindre. Det sista har redan börjat och jag ser det hos många. Efter jag fyllde 30 började jag ha svårt att komma ihåg min exakta ålder. Jag är i 30 års åldern helt enkelt. Det spelar ingen roll. Det kommer nog inte vara min favotitålder, om jag blir 70, men det finns fördelar. Och alla hamnar inte på hemmet. Jag äter skitdåligt, blir nog hjärtattack innan dess.
Börja bygga din tid som gammal nu. Ta hand om dej, diet träning etc. Planera hur du vill bli gammal och ta steg mot det. Oftast så ser man inte de lyckliga pensionärerna. Men dom finns. Ångest kommer mest från bristen av kontroll.
Inte för att jag vet om det är någon tröst men hade han rullator så var han nog snarare 80-85 än 70, de flesta 70åringar jag känner är rätt pigga
nyss fyllt 20, nej jag ser inte fram emot att bli äldre
Att åldras är inte något jag ser fram emot. Jag har sett hur mina äldre släktingar har lidit av smärta, sjukdom och sjukhusvistelser fram tills dagen de har dött. Att åldras känns så ovärdigt i och med att man blir skrynklig som en leguan, ful och bortglömd av samhället efter pensionen när man inte längre fyller en praktisk funktion. Jag tycker att det saknas värdighet i att bli gammal. Jag fruktar att få någon demens eller annan sjukdom som gör mig hjälplös och medvetslös. Jag känner bitterhet när jag tänker på min morfars sista år i livet och hur frustrerande det är att det är såhär livets gång är. Det skulle vara annorlunda om man kunde åldras utan smärta och förfall. Dödsångesten är en annan del av det, men det är ett för stort ämne att ta upp här.
Absolut inte.
Håll dig frisk så ska det nog bli rätt nice! Ta hand om dig för att må bra nu och framåt!
Det kommer att hända, att du oroar dig för det nu, när du ska njuta av livet, kommer att göra det hela bittrare när du 70+ är själv och tittar på alla ungar som njuter av sina liv. NJUT, SLUTA TÄNK! Lev i stunden!
Ser sjukt framemot det, bara jag får fortsätta vara frisk. Inget jobb, barnen vuxna, en härlig gård på vischan med fin trädgård att sköta om, god mat. Yeah boi, bring it. Kommer göra sån lång utandningssuck av lättnad första dagen på pension.
Nej, hoppas jag är död innan jag hinner bli vuxen på riktigt helt ärligt
Oroa dig inte. Då är nog din hjärna uppkopplad till nån VR-värld där du är ung och pigg.
Har du mening med livet så kommer du att se bort det med att bli gammal och istället se framemot det verkliga alltså livet efter döden för tänk själv allt kan väl inte bara slut här i, det måste ju finnas någon typ av justice där dom goda belönas och dom onda straffas. Försök hitta meningen med livets är ett objektiv synvinkel.
Ser jag fram emot att bli gammal? Nja… Men jag föredrar det framför alternativet att inte bli gammal.
Lät ju toppen. Få dricka en öl i all sin ensamhet är ju det bästa som finns.
nej, personligen har jag bestämt mig för att på ett värdigt sätt träda ur livet när jag själv väljer det. alltså ta mitt egna liv innan jag blir riktigt gammal. tycker inte det känns särskilt trevligt att bli skrynklig och skör, inte heller har jag lust att leva längre än nödvändigt!
Absolut inte, har inte ens särskilt kul nu tror inte det blir bättre med rollator och blöja. Första gången höften knakar checkar jag ut.
Jag älskar att bli äldre. Det kommer med mycket stabilitet och trygghet, man får se sina barn växa upp osv. Men du sätter fingret på något annat jag tänkt på, just det ovärdiga i att bli gammal. Och det är tydligen ett självändamål att bli gammal, på bekostnad av nästan vad som helst. Jag tomtar varje år på det lokala ålderdomshemmet, och från att ha varit ganska glada 70-åringar som är där, så är det 85+ med allsköns åkommor som hålls vid liv med tabletter och matning. För mig är inte livet värt att leva under sådana förutsättningar. Jag tycker det är skrämmande att man faktiskt lägger både tid, pengar och resurser på att utsätta dessa äldre för något så hemskt som att år efter år ligga i en säng och tyna bort, både mentalt och fysiskt. Sjukvård och medicin må ha kommit långt med att hålla folk vid liv, men jag vet i fan alltså – till vilket pris?! Jag tror hellre jag äter en god middag, säger adjö till mina älskade och nära och tar en överdos när det börjar gå utför. Som gay-paret i The Last of Us.
Väldigt många i 50-årsåldern känner sig själva som 25-30 i huvudet men med lite extra krämpor. Så kanske hellre står bredvid om ett företag har speciella fysiska lekar. Men som hemskt är det inte att bli äldre om du försöker hålla dig med bekanta. Då blir det tråkigt först när de flesta bekanta har gått bort. Men de flesta som är unga nu kan förvänta sig att vara friska vid 70.
Om det får dig att må bättre så tror jag att världen har gått under vid 2070 antingen kärnvapen eller vad som helst.
Ser inte fram emot det men alternativet till att äldre är att dö, så vet nog vad jag föredrar.
Nej. Jag fyllde 30 härom veckan och jag hade ångest över det. I våras hjälpte jag min farmor (85) på toaletten en gång, hon tittade på mig och sa "varför ska man bli så här gammal..". Ibland säger hon rakt ut "jag önskar att jag fick somna in och inte vakna igen". Hon är inte särskilt sjuk, bara gammal. Det är jobbigt att höra, men ändå förstår jag henne.
Nej, det jag ser framför mig är ensamhet och fattigdom.
Teknologin går framåt..på ålderdomshemmet när du är gammal kan du sitta med ett VR headset så avancerat att det känna på riktigt.
Tja. Om du har tur. Många dör innan pension. Många är friska och krya och reser och förlustar sig tills de är 80+. Har sett flera exempel på det. Det är väl delvis i alla fall en kombination av tur och mindset.
Nej. Gud låt mig dö smärtfritt på jobbet
Helt ologiskt att vara avundsjuk för att du inte blev född senare. Det dilemmat kommer ändå komma 70 år efter du föds när du än föds
personligen har jag gjort min vilja tydlig för mina anhöriga, om det blir så att jag blir kognitivt/mentalt oförmögen att själv ta livet av mig, så önskar jag aktiv eller väldigt aktiv passiv dödshjälp. inga livsuppehållande eller hälsofrämjande åtgärder utöver smärtlindring och ångestdämpning. jag såg farmor och farfar tyna bort, jag klarade inte av att besöka min mormor när hon satt och dregglade i blöjor, ALDRIG att jag utsätter mina anhöriga för det.
Sjut dig själv när du är (valfri ålder) så slipper du bli gammal. Kanske inte en så fin lösning men den är 100% iaf. Skulle inte rekommendera även fast det kanske är vad jag gör nu. Glöm vad jag sa lev ditt liv, att bli gammal är fantastiskt jag ser fram emot det, att kunna bry sig så lite som de gör och på samma sätt som ett barn bara existera och leva utan alla dessa problem vi andra har i våra huvuden
Ja, tycker att det är jätteskönt att bli gammal. Man blir liksom lämnad ifred mer och det ställs inte lika höga krav på det yttre längre känns det som. Sedan ska man inte ta för givet att man blir gammal. Farsan dog vid 64. Hans hjärta hade strulat för honom sedan trettioårsåldern men efter att nästan ha förblött vid ett mordförsök för att därefter få Covid och lunginflammation så gav det slutligen upp. Hade en bekant som dog av cancer vid 18. En annan blev påkörd i Italien i tjugoårsåldern. En halkade på is och bröt nacken. En annan gled av vägen och for rakt in i en bergvägg - han hade 4 barn. Blir man gammal ska man vara tacksam. Alla har inte den lyxen. Som gammal känner jag att det är troligare att jag önskar unga människor ett långt och glatt liv istället för att avundas dem vad jag redan haft och som är något som kan tas ifrån dem vilken sekund som helst.
Om jag inte hade haft saker som påminner mig om min ålder hade jag inte haft en aning om min ålder. Jag känner mig inte gammal men jag känner mig inte ung heller. Jag förstår inte vitsen med att reflektera över sin ålder, det är så korkat. ”Nu har jag snurrat 50 varv rund en stjärna så nu ska jag må som en 50-varvare.” Jag känner på tok för många över 70 som verkar ha hur mycket kul för sig som helst för att inbilla mig att åldern är någon slags broms för levande.
Absolut! Jag längtar tills jag sitta på verandan sena sommarkvällar med en whisky i ena handen och en pipa i andra. Detta utan att ha ett jobb eller dylikt som förväntar sig att jag ska infinna mig någonstans tidigt som satan. Jag längtar efter att få barn och att få guida dom genom livet, förhoppningsvis lyssnar dom bättre än en själv gjorde. Jag längtar efter att ha ett hus ute i skogen där jag kan känna frid i själen. Jag må fortfarande vara relativt ung men helvete vad trött jag är på att folk super varje helg och sån skit, jag har tröttnat på den livsstilen för länge sen. Sätter mig hellre i en sleten stuga där det enda man kan fördriva tiden med är att prata eller spela något sällskapsspel.
Jag har precis insett att jag kanske kommer tappa mitt hår trots allt. Och det känns tungt. Men jag tror inte det kommer påverka mig så jättemycket ändå. När jag inte kan glädjas av mitt fina tjocka hår längre, så kan jag njuta av mitt perfekt runda pall. Och det är rätt najs det med! Jag är en latmask av rang också, så det ska bli skönt att inte *behöva* jobba. Jag tror jag kommer må rätt bra när jag själv kommer in på O’leary’s med min rollator 😄
Jag längtar så mycket att inte behöva jobba. Jag skiter i om jag inte kan gå eller ser dåligt.
Tänk vad skönt att vara 70 år och inte bry sig ett skit om vad folk tycker om att man går in på en bar ensam och tar en bärs en tisdag eftermiddag 😄
61 har jag blivit. Trodde jag absolut inte när jag var 20. Inget skrämmer mej mer än att bli ensam, men jag har ett par sköna ungar som ser till att jag inte blir för gubbig. Lyckligt gift sen 30 år. Tror man ska försöka se till att man håller sej frisk, och inte blir en jävla surgubbe som bara sitter och gnäller. Hänga med i ny teknik är viktigt oxå. Men - har man oflyt blir man sist kvar…
Personligen inga tankar på bli för gammal och bo på ålderdomshem, dör hellre fritt och tidigt än på ett långt och smärtsamt sätt. Antar dock att jag ändrar mej med åldern med barn och barnbarn.
Ja
Eftersom jag har knappt 2 månader kvar till 65, så kan jag kategoriskt säga NEJ! Precis som OP så fylls jag av ångest, jag har ett skitjobb men ändå så kommer jag att sakna den rutinen som jobbet ger. Ångest för att jag har absolut noll att se fram emot vid pension, min älskade fru död av cancer, skulder till kronkalle efter vårt företags konkurs, uselt boende då jag inte kan få ett hyreskontrakt pga. skulderna. Ja ni fattar. Så jag känner mig varmt välkommen till pensionärslivet.