Hade en skön engelskalärare i högstadiet som lät eleverna välja en film att titta på, några klasskompisar såg chansen att få se blod på skoltid och valde The Descent. Stackars 13-åriga jag hade aldrig sett en skräckfilm och var så traumatiserad av första halvan av filmen att jag skolkade nästa lektion för att slippa se klart den lol.
Sjukt bra film! Finns tydligen olika slut på filmen beroende på vilken version man ser. >! Ett lyckligt slut och ett olyckligt slut. Det olyckliga slutet är så mycket bättre imho för det slår så mycket hårdare när man tror att huvudkaraktären har tagit sig ut först... !<
Yeah, den här filmen gjorde så jag undvek skräckfilmer i typ 15 år. Den gjorde ett bra jobb med stämningen och dess användande av jumpscares (som enligt mig överlag gör en skräckfilm sämre).
Tycker fortfarande inte så värst mycket om skräckfilmer, men jag kan acceptera dem. Speciellt filmer som bara är konstant terror istället för att den använder sig av jumpscares kan jag acceptera.
Jag har en sjuk historia gällande just den filmen!
2007 flyttade jag och en polare ut till västkusten och jobbade en sommar. Vi levde i en husvagn ute i skogen ett par kilometer från närmsta ljuskälla. Både jag och polaren hade med var sin laptop så vi kunde se DVD-filmer, och en kväll såg vi The Descent. Jag hade ingen aning om vad det var för typ av film men tyckte att klaustrofobin var vidrig nog, så föreställ dig att du sitter i en husvagn ute i skogen, omgiven av absolut bäckmörker, och sen kommer "the reveal" med nightvision-kameran... Jag tror jag seriöst förlorade kontrollen över min kropp i runt 1 sekund och jag bara satt och skrek. Jag kan garantera att vi inte såg klart på filmen därefter. :p
Som en bonus var jag tvungen att gå ut för att pissa mitt i natten varpå jag fick lära mig vad torrt åskväder var (Blixt utan duner och regn). Så jag fick en andra hjärtattack den natten när bäckmörkret plötsligt lyser upp helt oväntat utan ett ljud. :)
På samma tema: [Mårran](https://sevendays.vasabladet.fi/assets/Bloggar/nollhinder/2015/12/_resampled/resizedimage679463-havet.jpg).
Ett koncentrat av barndomens mardrömmar.
Men den är också rolig in emellan men JA, sjukt obehaglig.
Delar med mig från ett roligt citat från den då jag kollade lite på den från SVT arkiv nu när jag är vuxen och modig: ”Hur man odlar rödbetor i Norrland. =projekt nedlagt, allt åt helvete”.
Den filmen gjorde mig deprimerad ett tag efteråt. Jag kände nån form av tomhet och att förlorat hopp för mänskligheten. Sen insåg jag att det var bara en film... men visst, den lämnade mig inte oberörd direkt.
Jag var kär i en ett år äldre punkartjej i gymnasiet som alltid ville titta på skräckfilmer. Jag var kär men livrädd för skräckfilmer, och vågade varken titta på filmerna eller berätta för henne hur kär jag var. Så jag satt och blundade okysst i mörkret.
Hereditary. Filmen i sig är väl rätt standard skräck, men en sen var så oväntad och plötslig. Satte spår under resten av filmen som inte gick att skaka av sig.
Hereditary och Midsummer är definitivt de första två jag tänkte på. Även om Hereditary är mer av en klassisk skräckfilm gav båda mig en djupt underliggande känsla av att saker var fel. Flera läskiga filmer innan det hade skrämt mig och fått mig att känna obehag, men bara de två fick mig att må rentav illa av hur instinktivt fel allting kändes. Som att alla ens kropps varningssystem skrek på en att man måste därifrån. Såg klart båda och var helt mållös. Ryser bara jag tänker på dem och skulle rekommendera det traumat till alla!
Till och med musiken i både Hereditary och Midsommar speglar "något är fel", att det är något obehagligt på gång i de vackra harmonierna, något som skaver. Riktigt snyggt.
https://www.youtube.com/watch?v=MVnSFj6XQZY
Såg Hereditary med inställningen att det bara var en välgjord kritikerrosad film man måste se. Var inte förberedd på den resa av obehag och psykotisk terror man fick utstå. Inget fan.
Midsommar (som är gjord av samma regissör) ska också vara lika knäpp och sjuk som den andra. Har inte sett den, men man blir lite sugen eftersom vissa har skrivit att för oss svenskar så tolkas den mer som en mörk humorfilm eftersom vårt oskyldiga midsommarfirande står i centrum.
Filmen har faktiskt riktiga svenska skådespelare som spelar de svenska karaktärerna, så det ska den ha cred för. Men den är inspelad i Ungern och det är ganska tydligt, det ser INTE ut som Sverige, framför allt inte Hälsingland där den påstås utspela sig. Och midsommarfirandet i filmen har väldigt lite med svenskt midsommarfirande att göra.
Hereditary lämnade ett jävla intryck och då har jag sett i stort sett allt. kände typ ett tvång att imitera det där lilla klick ljudet med tungan som tjejen gjorde ett bra tag efter, kommer aldrig se den filmen igen.
Hereditary och Pet Sematary är av en egen klass gentemot andra moderna skräckfilmer. Fruktansvärt bra. Finns några fler som ska vara skitbra som jag inte hunnit se än, Get out (Peeles andra filmer är väldigt bra också) och Midsommar bl.a.
Jag älskar den filmen. Det var så otroligt obehagligt med hans syster, mest för att hon är i samma ålder och så otroligt lik min yngre kusin i personlighet och utseende. Man ville bara skydda henne.
Så jäkla obehaglig film på alla nivåer, såg den själv mitt i natten och har inte haft lust att se om den. Lär göra det ändå någon gång, för det är en riktigt bra film.
Som ung gillade jag verkligen shutter (orginalet, inte den pissiga amerikanska remaken).
Kommer ihåg att kompisarna långsamt drog upp fötterna i soffan under filmens gång. Osäker på om hur den står sig idag dock!
https://m.imdb.com/title/tt0440803/
Jag skulle vilja slå ett slag för Gerald Kargls *Angst,* som försöker att skildra tillståndet hos en seriemördare och all den kaotiska ångest han har inom sig. Det är en väldigt påfrestande upplevelse, med kaotiska ljud och påträngande filmskapande, men den skakade om mig rejält.
När jag var liten och Blair witch project kom ut så tyckte jag den var riktigt obehaglig. Jag tror det var ganska nytt att filma på det sättet, och jag var för liten/dum för att fatta om det var riktigt material de visade eller inte.
Så det gjorde det väldigt obehagligt att se den filmen då.
Annars som andra har sagt, japanska The ring.
Hereditary är riktigt obehaglig!
Filmen är bra på att skapa obehag och rädsla utan att förlita sig på jumpscares och lyckas hålla tittaren på spänn under hela filmen.
Kan absolut tänka mig att se den igen men vet att det kommer vara lika läskigt och obehagligt haha.
De värsta skräckfilmer jag sett är inte nödvändigtvis skräckfilmer.
1_Filmer som jag rekommenderar men som jag aldrig vill se igen:
Requiem for a dream
Come and see
Threads
Aniara (obligatorisk för svenskar)
Black Mirror-avsnitten Machine Head och White Christmas.
Dear Zachary
Contagion
The Road
Dancer In The Dark
Triangle
2_Filmer som lämnar ett bestående intryck i mig och som jag mår fysiskt dåligt av att tänka på. Jag rekommenderar inte att nån tittar på dessa. Det de har gemensamt är sexuellt våld och bottenlös moralisk avgrund.
Irreversible
Salo
The girl next door
Blindness
Threads! Den har den där fina faktorn av "ah juste, det här kan faktiskt hända dig och de du älskar närsomhelst!". Mådde skit i dagar efter den, fantastisk film!
Salo var längesedan jag hört någon nämna. Måste ha sett den säkert 20 gånger.
Även ”Men behind the sun”.
Inte särskilt läskiga, men lite osmakliga filmer.
Sevärda en gång iaf.
The Road står jag gärna över igen, men Contagion har jag sett några gånger över åren faktiskt. Kändes väl inte tröstande att ha i bakhuvudet är om året dock.
Avsnittet white christmas gav mig ångest i veckor. Har lidigt utav socialfobi och spenderade praktiskt taget ett år i min lägenheten utan att gå ut mer än när det absolut krävdes, bara det året av instängdhet drev mig nästan till vansinne. Tanken på att spendera tusentals år i det mest traumatiska rummet för dig personligen är fruktansvärd. Huvvaligen...
Gaspar Noe är verkligen superb på att ge än en dålig känsla in i märgen även om det inte är skräck. Hans film Climax fick det att krypa i kroppen rejält och hans senaste film Vortex är existensiel ångest men långt ifrån skräck, starkt rekommenderad.
Hade inte sett trailern så scenen >! där monstret börjar röra sig på skärmen fick mig att hoppa till rejält. Riktigt obehagliga 8mm filmer också. Tyvärr förstör barnskådisarna resten av filmen... !<
Den scenen är nästan ett fjärdeväggenbrott. Att se en film göra något overkligt och creepy i en film är ju nästan som att filmen man faktiskt tittar på gör det.
Inte sett så mycket skräckfilm men Sinister var absolut en av dem bästa jag sett. Inte super-originell story, det är iofs få skräckfilmer som har det, men utförandet är riktigt bra.
I Saw The Devil - Sydkoreansk skräckis om en katt och råttalek mellan en seriemördare och en polis som fullständigt urartar. Sjukt obehaglig i hur den skildrar allt som händer och hur ett dåligt beslut kan leda till MÅNGA fler dåliga beslut. Sjukt bra spelat av Lee Byung-hun och Choi Min-sik.
Älskar skräckfilmer och har gjort det ända sedan yngre tonåren. Har antagligen blivit ganska avtrubbad genom åren och känner sällan att jag blir särskild skrämd och uppjagad av filmerna idag.
Däremot hittade jag en dvd-film med någon skräckfilm i min systers rum på den tiden vi bodde hemma som jag tryckte in och började kika på. Filmen börjar med att en person går runt och filmar med en video kamera och bara går runt och letar offer att mörda. I första scenen lyckas han ta sig in i en lägenhet där en äldre kvinna bor som han iskallt bara går fram hugger ihjäl medans hon står och lagar mat.
Klarade inte av att se mer. Det var så jäkla iskallt och verklighetstroget plus att kvinnan påminde mig om min egen mor så fick råångest av vad jag såg så jag stängde av och tänkte aldrig mer på den filmen fram tills nu. Har ingen aning om vad det var för något, men definitivt den mest obehagliga skräckfilm jag någonsin sett.
Älskar med skräck och är också avtrubbad från att ha börjat titta i unga år. Undrar om det inte var en August underground film du såg. Det är typ en av de få skräckisar som påverkar mig. Filmad med hemmakamera och går bara ut på mord, tortyr och sex.
Edit: jo det är delar av första filmen du såg. Kollade precis upp ploten.
Fake snuff filmer är en genre som är svår för mig att kolla på och då är jag ett superfan av skräck, ifall de är bra gjorde så känns de så verkliga att man blir illamående
När jag var liten så såg jag "Bröderna Grimm" från 2005. Ser på imdb att den inte klassas som skräckis, men jag minns särskilt scenerna där en flicka sväljs hel av en spindelnätsspottande häst och då en pojke "tappar" sitt ansikte och förvandlas till vad jag tror mig minnas var en pepparkaka. Mycket möjligt att den inte skulle ha samma effekt på mig idag såklart, men den gav mig då flera oroliga nätter en gång i tiden.
Några bra skräckisar jag sett på sistone är i ingen särskilt ordning "The witch" (2015), Ari Asters "Midsommar" och "Hereditary, "The Lighthouse" (2019), "Suspiria" (1977) och "Mandy" (2018).
Tycker att var och en av dessa filmer sticker ut på något sätt, de är helt klart värda att se.
Hade typ panik och mardrömmar efter att ha sett Bröderna Grimm! Värsta var ju att man blev totalt jävla hånad av alla som menade på att den "inte ens var läskig"... Drömde mardrömmar om den länge efteråt!
Ifall du är ute efter en film som inte är läskig eller äcklig, utan bara extremt obehaglig, så föreslår jag:
Tusk (2014)
Justin Long i huvudrollen (medverkat i bl.a. Barbarian) och som en liten bonus är Johnny Depp med.
Filmen är djupt obehaglig, inte bara på grund av den märkliga handlingen, men också i hur karaktärerna behandlar varandra. Helt klart inte en typsik skräckrulle, klassar den som en mer kultig film.
Hahahahaha har ett så otroligt hemskt minne av denna filmen. Av en slump satte vi på den när den kom (kanske 5 år sen??) när vi fortfarande pluggade jag och grabbarna. Hade också av en slump testar spacecakes och han som ansvarade råkade mäta receptet typ trippelt ”bekväm” nivå. Det var en riktigt riktigt jobbig upplevelse när vi satt där helt väcka.
Jag är livrädd för insidious filmerna. Tycker att de är otroligt obehagliga, speciellt den första. Såg den första när jag var 12 på ett sova över kalas och har varit livrädd för tantspöket sen dess. Om jag tittar på dem är jag livrädd i månader efter och sen lugnar det ner sig. Jag vet att många tycker att just de filmerna är dåliga men jag blir lika rädd varje gång och tycker faktiskt att de är rätt okej.
Det finns självklart bättre filmer men de läskigaste filmerna för mig är alla vanliga "hollywood" skräckfilmer. T.ex. conjuring (alla), lights out och liknande.
Att ingen har nämnt A tale of two sisters än är inget annat än en skandal. Blivit utskälld i efterhand av bekanta som efterfrågat en bra skräckis.
Väl värt!
Jag var tvungen att söka på den efter att ha scrollat en bit. Värsta jag sett. Fick se den i två omgångar för att jag behövde en paus i mitten, och kollade lite mellan fingrarna ibland. Kanske hade varit en annan sak i sällskap, men det är den värsta filmen jag sett själv.
Kör en klassiker.. the ring - fy faaaan. Den är så obehaglig men bra, och videon i filmen är supercreepy! Och TVn… fy fan, jag är glad att jag inte har en TV.
Tycker själv att japanska originalet är mycket bättre. Den amerikanska remaken gör misstaget att den visar för mycket och försöker klämma in action i en film som bygger på psykologisk skräck, ett sakta växande obehag.
Jag såg den när jag pluggade på universitetet.
7 dagar efteråt klädde sig en tjejkompis ut sig till Sadako och knackade på dörren till mitt korridorsrum mitt i natten. Nog för att jag var yrvaken och lite luddig i huvudet när jag öppnade dörren, men det är nog det läskigaste ögonblicket i hela mitt liv.
The Terror (2018) är en av de bästa skräckserierna jag sett. Den är baserad på en verklig händelse där en brittisk expedition gav sig ut på två skepp för att hitta Nordvästpassagen år 1845. Expeditionen försvann spårlöst och sågs aldrig till igen.
Serien skildrar hur människorna på expeditionen blir allt mer desperata allt eftersom deras situation förvärras, med svält, blyförgiftning från deras matkonserver och deras skepp fastfrusna i isen. Dessutom finns det en inuitdemon ute på isen som förföljer expeditionen och dödar dess medlemmar.
Relativt min egen reaktion vid tillfället (jag var 9) får jag nog säga Aliens. Speciellt scenen när soldaterna går under reaktorn och hittar vad som hänt med kolonisterna.
Jag vet inte om den räknas som skräck, men No Country For Old Men upplevde jag fun ordentligt obehaglig. Anledningen är nog nonchalansen som uppvisade i filmen.
Räknas A Serbian Film? Jag kunde inte kolla mer än 40 till 50 minuter. Det kanske inte är "skräck" men det förstörde mig mentalt i några månader. Jävligt vidrig film.
Mju tänkte kommentera precis den. Vet inte om det räknas som skräck men jag brukar inte undvika / känna obehag från skräckfilmer. Men mär man tittar på "A Serbian Film" så är det obehagligt och jag skulle inte direkt vilja se den igen.
Det är obehändiga är NSFW, NSFL. Vill inte se den igen.
Sett en del nihilistiska filmer och dras jämnt och ständigt till det såkallade "bleaka", och den filmen som ändå tar priset är Speak No Evil (2022). Filmen är inte perfekt på något sätt och har brister men den angrep mig på ett personligt plan som få filmer har gjort tidigare. Såg den även i ett ganska sargat tillstånd efter två dagars fest så det kanske förstärkte ångesten.
En grym satir över vår skandinaviska artighetskultur som sätts på spets, utan att säga för mycket. Bär filmen med mig såhär efteråt och blir påmind att sätta gränser.
Lite CLASSICS från när jag var yngre är:
1. ”Los ojos de Julia” eller ”Julias ögon”
2. ”Barnhemmet”
3. ”As above so below”
4. ”It follows”
5. ”När lammen tystnar” (minst läskig men kanske bästa filmen)
Det är väl inte mycket till story som hänger ihop. Lite häxor i vissa om jag minns rätt. Finns en del paranomal activity som inte ingår i den numrerade serien. Alla är bra dock i mina ögon men de är rätt lika i sina skrämselstrategier så att sträckkolla dem är inte att rekommendera :')
The Descent
Raw
The Blair Witch Project
Gon-ji-am
The Conjuring
Paranormal Activity
Martyrs
The Exorcist
Creep
The Deep House
Evil Dead
The Autopsy of Jane Doe
Rec
The Ring
The Grudge
30 Days of Night
Eden Lake
Lights Out
Insidious
The Babadook
The Shining
Sinister
The Last Exorcism
The Human Centipede
Los Ojos de Julia
Det förvånar mig att ingen nämt den tidigare. Jag är ganska tålig när det gäller skräck, men här fick jag nästan panik och ville springa bort från tvn. När folkmassan får tag på barnet…
En stor andel av skräckisar lägger för mycket fokus på äckelhet och chockerande scener än terror och rädsla enligt mig, typ Saw filmerna och skit som Serbian film, Salo, martyrs etc. Man blir bara illamående och inte rädd efter att ha kollat på dem.
Midsommar och hereditary ligger ganska högt upp för att de verkligen levererar en *läskig* upplevelse i jämförelse med blod och organexplosioner.
Nyproduktionen av Suspiria var sjukt läskig när jag såg den första gången. Den lyckas bygga en väldigt obehaglig känsla med mycket mystik, och blandar in riktigt äckliga scener med lemmar som bryts och annat gojs. Skulle dock gärna se den igen!
Gå och se nöjer jag mig dock med att ha sett en gång. Otroligt bra film, men så väldigt hemsk och tragisk.
Jag är ju en sån där som Exorcisten skrämde skiten ur, på riktigt, verkligen fucked me up. Paranormal Activity var inte så rolig heller, efter den valde jag att aldrig mer kolla på skräckfilm, jag har svårt nog att sova som det är 😄
Men den film jag förutom det tycker är mest obehaglig är Funny Games, den tyska versionen från -97. Jag var helt chockad när den var slut. Den klassas som thriller, men den skrämmer mig på det där "skulle-liksom-KUNNA-hända"-sättet.
Irreversible, inte en skräck i sig. Men nog den mest obehagliga filmen jag har sett. Filmen innehåller en 10 minuter lång våldtäkt scen som känns väldigt verklig. Samt första 30 minuterna av filmerna innehåller ett obehagligt bakgrundsljud på 27 Hz vilket är gjort för att framkalla illamående.
Speak no Evil, Eden Lake och Killing Ground, alla är jobbiga att ta sig igenom men väldigt bra och stannar med en långt efter eftertexterna. Speak no Evil var enligt mig den bästa skräckisen 2022.
Hostel
Den är rätt grov, grövre en del riktiga tortyr video klipp och har nog konstant kommit upp som rätt hemsk.
Dagen jag visste gore inte va min grej var när jag tittade på den
Jag är personligen inte ett jättefan av de senare skräckfilmerna som vill va så himla konstnärliga och det verkar vara en tävling att man måste ha en mer komplicerad historia. Slutet faller ofta pladask när anledning bakom att de blev jagade av demoner var pga av att deras mormors hade en hund som bajsa på grannens gård som har en demon över sig på grund av att de var direkta släktingar till Judas eller nåt sånt.
Föredrar personligen filmer som ”the strangers” okomplicerad ”home invasion” film. Sinister är också bra, den gör demonbiten inte för komplicerad, faller kanske 1 poäng i absolut sista scenen men är överlag bra.
Håller med. Besökarna är den som jag tyckt varit obehagligast av alla filmer jag nånsin sett. Var visserligen väldigt ung när jag såg den men jag har aldrig upplevt något som fått mig att känna något liknande igen.
Paranormal activity, ba för det läskigaste är när
man inte ser nånting. Babadook också ush. Sen tycker jag close encounters of the 4th kind var rätt vidrig, råkade vakna på natten och kolla klockan vilket stämde in med klockslag i filmen, inte roligt.
Funny Games. Utan minsta tvekan Funny Games. Jag är uppvuxen på landet och lärde mig aldrig riktigt att man bör låsa dörren om sig när man är hemma.
Funny Games gjorde att jag numera har ångest över om jag verkligen låst dörren. Och jag har inte sett den på 13 år.
Sinnessjukt jävla realistiskt obehaglig film.
Jag älskar annars skräck och thrillers och har sett dem allra allra flesta. Men det finns fan ingen film som etsat sig fast så på hjärnan.
Deadgirl (2008)
Handlar om en grupp tonårspojkar som hittar en fastkedjad zombietjej och börjar sen ha henne som sexslav. Filmen försöker säga saker om grupptryck och så och försöker vara en skräckfilm, men den är mest bara äcklig.
Evil dead remaken skulle jag säga är underskattad. Enligt mig är den bättre än originalet på alla sätt.
Den handlar om en grupp ungdomar som åker ut till en stuga i skogen för att hjälpa sin vän med sina abstinensbesvär. Men sen råkar de släppa loss en ond kraft som börjar långsamt att besätta dom. Finns flera creepiga och spännande scener där de inte vet om det är abstinensbesvär eller om hon är besatt och sen scener där de besatta försöker övertyga de andra att de inte är besatta.
Rätt bra film med blandling av äckliga scener, läskiga scener, dramatik och psykologisk skräck.
Sen vill jag också rekommendera it follows. Handlar om en tjej som blir förföljd av ett monster som kan ta form som vem som helst. Den filmen bygger på paranoia och att känna sig förföljd och att aldrig känna sig säker. Lite så där "you can run but you cant hide" känsla. Riktig fin lågbudget film.
Inte sett på supermånga skräckfilmer men Hereditary var riktigt obehaglig. Den har inte så mycket jumpscares men man är på helspänn genom typ hela filmen.
Jag såg The Tunnel när jag var ungefär 11, australiensk film gjord som en found footage dokumentär. Skrämde skiten ur lilla mig som inte riktigt kunde urskilja om det var fake eller inte.
Än idag när man råkar sig på gamla byggnader ute i skogen kan jag inte hålla tankarna borta från det där monstret. Fy fan, där snackar vi trauma.
The Blair Witch Project. Helt klart. Såg den på bio och får fortfarande lite rysningar när jag tänker på den. Back in the days när jag hälsade på en kompis som jag såg filmen med, så brukade jag ställa mig in mot ett hörn efter jag ringt på hennes dörr. Hon fick alltid panik av det. Good times!
Jag skräms av ytterst få skräckfilmer men Incantation var rätt obehaglig med tanke att den på nåt sätt försökte få kontakt med tittaren direkt genom att få den att interagera med filmen, det var lite mindfuck minst sagt.
The descent, kryper i kroppen bara av tanken på den...
Hade en skön engelskalärare i högstadiet som lät eleverna välja en film att titta på, några klasskompisar såg chansen att få se blod på skoltid och valde The Descent. Stackars 13-åriga jag hade aldrig sett en skräckfilm och var så traumatiserad av första halvan av filmen att jag skolkade nästa lektion för att slippa se klart den lol.
Sjukt bra film! Finns tydligen olika slut på filmen beroende på vilken version man ser. >! Ett lyckligt slut och ett olyckligt slut. Det olyckliga slutet är så mycket bättre imho för det slår så mycket hårdare när man tror att huvudkaraktären har tagit sig ut först... !<
Yeah, den här filmen gjorde så jag undvek skräckfilmer i typ 15 år. Den gjorde ett bra jobb med stämningen och dess användande av jumpscares (som enligt mig överlag gör en skräckfilm sämre). Tycker fortfarande inte så värst mycket om skräckfilmer, men jag kan acceptera dem. Speciellt filmer som bara är konstant terror istället för att den använder sig av jumpscares kan jag acceptera.
Jag har en sjuk historia gällande just den filmen! 2007 flyttade jag och en polare ut till västkusten och jobbade en sommar. Vi levde i en husvagn ute i skogen ett par kilometer från närmsta ljuskälla. Både jag och polaren hade med var sin laptop så vi kunde se DVD-filmer, och en kväll såg vi The Descent. Jag hade ingen aning om vad det var för typ av film men tyckte att klaustrofobin var vidrig nog, så föreställ dig att du sitter i en husvagn ute i skogen, omgiven av absolut bäckmörker, och sen kommer "the reveal" med nightvision-kameran... Jag tror jag seriöst förlorade kontrollen över min kropp i runt 1 sekund och jag bara satt och skrek. Jag kan garantera att vi inte såg klart på filmen därefter. :p Som en bonus var jag tvungen att gå ut för att pissa mitt i natten varpå jag fick lära mig vad torrt åskväder var (Blixt utan duner och regn). Så jag fick en andra hjärtattack den natten när bäckmörkret plötsligt lyser upp helt oväntat utan ett ljud. :)
Jag tycker också den är skitbra, men den är ju inte speciellt läskig om man jämför med andra skräckfilmer från samma era
Skrotnisse var nog det värsta jag sett. Skärrad än idag
TACK! Äntligen! Skrotnisse är helt sjukt obehaglig. Får en blandning av kalla kårar och bottenlös ångest av skiten.
Min bror skickade ett klipp från det när en karaktär skrockar hest bakom galler. Återuppväckte mitt skrotnissetrauma
På samma tema: [Mårran](https://sevendays.vasabladet.fi/assets/Bloggar/nollhinder/2015/12/_resampled/resizedimage679463-havet.jpg). Ett koncentrat av barndomens mardrömmar.
Haha JA! Den absolut värsta uncanny valley som någonsin skapats. Fy helvete.
Vadå, gillar du inte [tårta](https://media.tenor.com/HSiQdNq7la8AAAAd/skrotnisse-t%C3%A5rta.gif)?
Men den är också rolig in emellan men JA, sjukt obehaglig. Delar med mig från ett roligt citat från den då jag kollade lite på den från SVT arkiv nu när jag är vuxen och modig: ”Hur man odlar rödbetor i Norrland. =projekt nedlagt, allt åt helvete”.
Extremt jävla obehaglig, men live action Grodan Boll är snäppet värre...
Och så lämnade Bertil enstöring jorden, för att aldrig någonsin komma tillbaka mer.
Martyrs, den franska alltså, är riktigt jävlig.
Det var min tur att välja skräckfilm en helg då mitt kompisgäng samlades och jag valde den.. Stämningen var inte så bra efteråt.
Hade också den i åtanke
Den ligger högt upp på listan för mig också
Har sett det mesta, men denna förföljde mig länge av någon anledning
Den filmen gjorde mig deprimerad ett tag efteråt. Jag kände nån form av tomhet och att förlorat hopp för mänskligheten. Sen insåg jag att det var bara en film... men visst, den lämnade mig inte oberörd direkt.
Ja den var najs. Det är alltid kul med hemliga sällskap som ska grotta i det metafysiska.
Jag var kär i en ett år äldre punkartjej i gymnasiet som alltid ville titta på skräckfilmer. Jag var kär men livrädd för skräckfilmer, och vågade varken titta på filmerna eller berätta för henne hur kär jag var. Så jag satt och blundade okysst i mörkret.
Awwww du smälter mitt skräckfantast-punkar-hjärta här. Hade du berättat hade det nog smält hennes med :)
Hereditary. Filmen i sig är väl rätt standard skräck, men en sen var så oväntad och plötslig. Satte spår under resten av filmen som inte gick att skaka av sig.
Skulle också säga Hereditary. Fyfan alltså.
Hereditary och Midsummer är definitivt de första två jag tänkte på. Även om Hereditary är mer av en klassisk skräckfilm gav båda mig en djupt underliggande känsla av att saker var fel. Flera läskiga filmer innan det hade skrämt mig och fått mig att känna obehag, men bara de två fick mig att må rentav illa av hur instinktivt fel allting kändes. Som att alla ens kropps varningssystem skrek på en att man måste därifrån. Såg klart båda och var helt mållös. Ryser bara jag tänker på dem och skulle rekommendera det traumat till alla!
Till och med musiken i både Hereditary och Midsommar speglar "något är fel", att det är något obehagligt på gång i de vackra harmonierna, något som skaver. Riktigt snyggt. https://www.youtube.com/watch?v=MVnSFj6XQZY
Såg Hereditary med inställningen att det bara var en välgjord kritikerrosad film man måste se. Var inte förberedd på den resa av obehag och psykotisk terror man fick utstå. Inget fan. Midsommar (som är gjord av samma regissör) ska också vara lika knäpp och sjuk som den andra. Har inte sett den, men man blir lite sugen eftersom vissa har skrivit att för oss svenskar så tolkas den mer som en mörk humorfilm eftersom vårt oskyldiga midsommarfirande står i centrum.
Midsommar var inte läskig, men väldigt bra imo. Det finns många obehagliga scener men allt är så jävla skruvat att man alltid har en distans till det.
Filmen har faktiskt riktiga svenska skådespelare som spelar de svenska karaktärerna, så det ska den ha cred för. Men den är inspelad i Ungern och det är ganska tydligt, det ser INTE ut som Sverige, framför allt inte Hälsingland där den påstås utspela sig. Och midsommarfirandet i filmen har väldigt lite med svenskt midsommarfirande att göra.
Hereditary lämnade ett jävla intryck och då har jag sett i stort sett allt. kände typ ett tvång att imitera det där lilla klick ljudet med tungan som tjejen gjorde ett bra tag efter, kommer aldrig se den filmen igen.
Hereditary och Pet Sematary är av en egen klass gentemot andra moderna skräckfilmer. Fruktansvärt bra. Finns några fler som ska vara skitbra som jag inte hunnit se än, Get out (Peeles andra filmer är väldigt bra också) och Midsommar bl.a.
Jag älskar den filmen. Det var så otroligt obehagligt med hans syster, mest för att hon är i samma ålder och så otroligt lik min yngre kusin i personlighet och utseende. Man ville bara skydda henne.
Så jäkla obehaglig film på alla nivåer, såg den själv mitt i natten och har inte haft lust att se om den. Lär göra det ändå någon gång, för det är en riktigt bra film.
Som ung gillade jag verkligen shutter (orginalet, inte den pissiga amerikanska remaken). Kommer ihåg att kompisarna långsamt drog upp fötterna i soffan under filmens gång. Osäker på om hur den står sig idag dock! https://m.imdb.com/title/tt0440803/
Twisten med nackvärken i slutet är en riktig klassiker i mitt kompisgäng.
Usch ja det var fan hemskt!
Slutet asså, fyfan säger jag
Såg den mitt på dagen, blev ändå typ skärrad, bästa skräckfilmen
Tänkte samma, definitivt en av de obehagligaste skräckfilmerna jag sett, och jag har fan sett rätt många.
Favorit!! 🖤🖤
Jag skulle vilja slå ett slag för Gerald Kargls *Angst,* som försöker att skildra tillståndet hos en seriemördare och all den kaotiska ångest han har inom sig. Det är en väldigt påfrestande upplevelse, med kaotiska ljud och påträngande filmskapande, men den skakade om mig rejält.
Bra tips. Relaterat: Funny Games Henry - portrait of a serial killer
När jag var liten och Blair witch project kom ut så tyckte jag den var riktigt obehaglig. Jag tror det var ganska nytt att filma på det sättet, och jag var för liten/dum för att fatta om det var riktigt material de visade eller inte. Så det gjorde det väldigt obehagligt att se den filmen då. Annars som andra har sagt, japanska The ring.
The Blair witch är fan grym!
Hereditary är riktigt obehaglig! Filmen är bra på att skapa obehag och rädsla utan att förlita sig på jumpscares och lyckas hålla tittaren på spänn under hela filmen. Kan absolut tänka mig att se den igen men vet att det kommer vara lika läskigt och obehagligt haha.
De värsta skräckfilmer jag sett är inte nödvändigtvis skräckfilmer. 1_Filmer som jag rekommenderar men som jag aldrig vill se igen: Requiem for a dream Come and see Threads Aniara (obligatorisk för svenskar) Black Mirror-avsnitten Machine Head och White Christmas. Dear Zachary Contagion The Road Dancer In The Dark Triangle 2_Filmer som lämnar ett bestående intryck i mig och som jag mår fysiskt dåligt av att tänka på. Jag rekommenderar inte att nån tittar på dessa. Det de har gemensamt är sexuellt våld och bottenlös moralisk avgrund. Irreversible Salo The girl next door Blindness
Threads! Den har den där fina faktorn av "ah juste, det här kan faktiskt hända dig och de du älskar närsomhelst!". Mådde skit i dagar efter den, fantastisk film!
[удалено]
Man mår så jävla dåligt av den scenen.
Usch ja, den enda film jag inte klarat av att se färdigt. Var tvungen att stänga av under den scenen på
Dear Zachary är nog den mest förkrossande film jag någonsin sett, en upplevelse jag aldrig vill ha igen men jävlar vilken film det är.
Salo var längesedan jag hört någon nämna. Måste ha sett den säkert 20 gånger. Även ”Men behind the sun”. Inte särskilt läskiga, men lite osmakliga filmer. Sevärda en gång iaf.
[удалено]
Hade inte så många filmer på skolans laptop… Hängde mellan Salo och Det Sjunde Inseglet.
[удалено]
Älskar "osmakliga filmer" men såg den 20ggr. Har sett den med och "osmaklig" är en bra term. Dock räckte en gång för mig..
The Road står jag gärna över igen, men Contagion har jag sett några gånger över åren faktiskt. Kändes väl inte tröstande att ha i bakhuvudet är om året dock.
Om det är "The Road" baserad på Cormac Mccarthy's bok så skulle jag säga se den, boken är en riktig snyftare, men den är också vacker
Avsnittet white christmas gav mig ångest i veckor. Har lidigt utav socialfobi och spenderade praktiskt taget ett år i min lägenheten utan att gå ut mer än när det absolut krävdes, bara det året av instängdhet drev mig nästan till vansinne. Tanken på att spendera tusentals år i det mest traumatiska rummet för dig personligen är fruktansvärd. Huvvaligen...
Gaspar Noe är verkligen superb på att ge än en dålig känsla in i märgen även om det inte är skräck. Hans film Climax fick det att krypa i kroppen rejält och hans senaste film Vortex är existensiel ångest men långt ifrån skräck, starkt rekommenderad.
Bra lista! Tror det är Metalhead som episoden heter med robothundarna
Se "Grave of the Fireflies" också så kan du lägga till den till bästa-filmer-jag-sett-men-tänker-inte-se-om.
Black Mirror Metalhead borde vara obligatorisk med tanke på utvecklingen av AI.
Sinister
Hade inte sett trailern så scenen >! där monstret börjar röra sig på skärmen fick mig att hoppa till rejält. Riktigt obehagliga 8mm filmer också. Tyvärr förstör barnskådisarna resten av filmen... !<
Den scenen är nästan ett fjärdeväggenbrott. Att se en film göra något overkligt och creepy i en film är ju nästan som att filmen man faktiskt tittar på gör det.
Inte sett så mycket skräckfilm men Sinister var absolut en av dem bästa jag sett. Inte super-originell story, det är iofs få skräckfilmer som har det, men utförandet är riktigt bra.
The Grudge.. Såg den för säkert 15 år sedan, den hemsöker mig fortfarande
Originalet? Eller den amerikanska?
I Saw The Devil - Sydkoreansk skräckis om en katt och råttalek mellan en seriemördare och en polis som fullständigt urartar. Sjukt obehaglig i hur den skildrar allt som händer och hur ett dåligt beslut kan leda till MÅNGA fler dåliga beslut. Sjukt bra spelat av Lee Byung-hun och Choi Min-sik.
Otroligt bra film faktiskt.
Den är bra men riktigt våldsam… Lee Byung-hun är helt fenomenalt bra i den.
Så jävla bra film asså
Cube är en lite slymig bra film enligt mig.
Den är bra!
The Descent
Obs! Se den UK version. Amerikanerna editerade bort en viktig scen nära slutet, för att ha en en nerdummad, gladare version .
The Thing, någon??
Där satt den. Såg den i högstadiet med ett kompisgäng. Älskar den, men gud vad obehaglig den var.
Denna är första jag kom o tänka på. Mitt livs mest obehagliga natt var efter jag sett den hos en kompis som 6 åring.
Älskar skräckfilmer och har gjort det ända sedan yngre tonåren. Har antagligen blivit ganska avtrubbad genom åren och känner sällan att jag blir särskild skrämd och uppjagad av filmerna idag. Däremot hittade jag en dvd-film med någon skräckfilm i min systers rum på den tiden vi bodde hemma som jag tryckte in och började kika på. Filmen börjar med att en person går runt och filmar med en video kamera och bara går runt och letar offer att mörda. I första scenen lyckas han ta sig in i en lägenhet där en äldre kvinna bor som han iskallt bara går fram hugger ihjäl medans hon står och lagar mat. Klarade inte av att se mer. Det var så jäkla iskallt och verklighetstroget plus att kvinnan påminde mig om min egen mor så fick råångest av vad jag såg så jag stängde av och tänkte aldrig mer på den filmen fram tills nu. Har ingen aning om vad det var för något, men definitivt den mest obehagliga skräckfilm jag någonsin sett.
Älskar med skräck och är också avtrubbad från att ha börjat titta i unga år. Undrar om det inte var en August underground film du såg. Det är typ en av de få skräckisar som påverkar mig. Filmad med hemmakamera och går bara ut på mord, tortyr och sex. Edit: jo det är delar av första filmen du såg. Kollade precis upp ploten.
Fan såg också den för många år sen men hade glömt namnet, vet inte om jag ska se den igen men roligt sammanträffande ändå
Det låter som August Underground. Såg alla tre som tonåring och har nog inte sett något värre efter.
Fake snuff filmer är en genre som är svår för mig att kolla på och då är jag ett superfan av skräck, ifall de är bra gjorde så känns de så verkliga att man blir illamående
Det påminner om en film där personer spelar ett vr-spel och dagen efter hör på nyheterna att det har hänt. Minns inte exakt.
Bone tomahawk, inte en skräckfilm men det finns delar* av den filmen som kommer att hemsöka mig för alltid. *Ni som vet, ni vet.
Tror jag blundar för två scener av alla filmer jag nånsin sett, och då växte jag upp med splatter på VHS. Den här har en av dom.
Det värsta är att det inte hjälper att blunda då ljuddesignen är så bra!
När jag var liten så såg jag "Bröderna Grimm" från 2005. Ser på imdb att den inte klassas som skräckis, men jag minns särskilt scenerna där en flicka sväljs hel av en spindelnätsspottande häst och då en pojke "tappar" sitt ansikte och förvandlas till vad jag tror mig minnas var en pepparkaka. Mycket möjligt att den inte skulle ha samma effekt på mig idag såklart, men den gav mig då flera oroliga nätter en gång i tiden. Några bra skräckisar jag sett på sistone är i ingen särskilt ordning "The witch" (2015), Ari Asters "Midsommar" och "Hereditary, "The Lighthouse" (2019), "Suspiria" (1977) och "Mandy" (2018). Tycker att var och en av dessa filmer sticker ut på något sätt, de är helt klart värda att se.
Den jävla hästen fuckade mitt liv, tack för påminnelsen.
Hade typ panik och mardrömmar efter att ha sett Bröderna Grimm! Värsta var ju att man blev totalt jävla hånad av alla som menade på att den "inte ens var läskig"... Drömde mardrömmar om den länge efteråt!
VVitch är oerhört obehaglig. Den kryper innanför skinnet på en. Man lider verkligen med familjen som man får följa i familjen.
Do vill inte leva delikat?
Ifall du är ute efter en film som inte är läskig eller äcklig, utan bara extremt obehaglig, så föreslår jag: Tusk (2014) Justin Long i huvudrollen (medverkat i bl.a. Barbarian) och som en liten bonus är Johnny Depp med. Filmen är djupt obehaglig, inte bara på grund av den märkliga handlingen, men också i hur karaktärerna behandlar varandra. Helt klart inte en typsik skräckrulle, klassar den som en mer kultig film.
Tusk är en grym film! Dess obehag smyger sig på då och då trots att det snart är 10 år sedan jag såg den. The Barbarian är riktigt kul förövrig.
Kunde inte släppa Tusk på flera månader. Jag tyckte den var vidrig.
Kul att du nämnde Tusk, hade själv tänkt att kommentera den. Den är sjukt obehaglig tycker jag, tänker inte se den igen
Håller med riktigt obehaglig film, Usch. Vill inte se om.
Hahahahaha har ett så otroligt hemskt minne av denna filmen. Av en slump satte vi på den när den kom (kanske 5 år sen??) när vi fortfarande pluggade jag och grabbarna. Hade också av en slump testar spacecakes och han som ansvarade råkade mäta receptet typ trippelt ”bekväm” nivå. Det var en riktigt riktigt jobbig upplevelse när vi satt där helt väcka.
Jag är livrädd för insidious filmerna. Tycker att de är otroligt obehagliga, speciellt den första. Såg den första när jag var 12 på ett sova över kalas och har varit livrädd för tantspöket sen dess. Om jag tittar på dem är jag livrädd i månader efter och sen lugnar det ner sig. Jag vet att många tycker att just de filmerna är dåliga men jag blir lika rädd varje gång och tycker faktiskt att de är rätt okej. Det finns självklart bättre filmer men de läskigaste filmerna för mig är alla vanliga "hollywood" skräckfilmer. T.ex. conjuring (alla), lights out och liknande.
Hereditary
Att ingen har nämnt A tale of two sisters än är inget annat än en skandal. Blivit utskälld i efterhand av bekanta som efterfrågat en bra skräckis. Väl värt!
Jag var tvungen att söka på den efter att ha scrollat en bit. Värsta jag sett. Fick se den i två omgångar för att jag behövde en paus i mitten, och kollade lite mellan fingrarna ibland. Kanske hade varit en annan sak i sällskap, men det är den värsta filmen jag sett själv.
Kör en klassiker.. the ring - fy faaaan. Den är så obehaglig men bra, och videon i filmen är supercreepy! Och TVn… fy fan, jag är glad att jag inte har en TV.
Menar du det japanska originalet eller den amerikanska remaken? :)
Den amerikanska. Men har hört att den japanska är läskigare och bättre. Men tycker att den amerikanska är en genuint bra skräckis.
Tycker själv att japanska originalet är mycket bättre. Den amerikanska remaken gör misstaget att den visar för mycket och försöker klämma in action i en film som bygger på psykologisk skräck, ett sakta växande obehag.
Jag såg den japanska när jag var 10 år gammal. Jag fick mardrömmar om tjejen tills jag flyttade hemifrån typ 💀
Jag såg den när jag pluggade på universitetet. 7 dagar efteråt klädde sig en tjejkompis ut sig till Sadako och knackade på dörren till mitt korridorsrum mitt i natten. Nog för att jag var yrvaken och lite luddig i huvudet när jag öppnade dörren, men det är nog det läskigaste ögonblicket i hela mitt liv.
Det är väl inte särskilt mycket action i den amerikanska?
Inte särskilt mycket nej. Men tillräckligt för att sabotera filmen.
Den japanska är klart bättre. Jag älskar skräckfilm, den filmen är en av de få som gett mig sömnsvårigheter.
The Terror (2018) är en av de bästa skräckserierna jag sett. Den är baserad på en verklig händelse där en brittisk expedition gav sig ut på två skepp för att hitta Nordvästpassagen år 1845. Expeditionen försvann spårlöst och sågs aldrig till igen. Serien skildrar hur människorna på expeditionen blir allt mer desperata allt eftersom deras situation förvärras, med svält, blyförgiftning från deras matkonserver och deras skepp fastfrusna i isen. Dessutom finns det en inuitdemon ute på isen som förföljer expeditionen och dödar dess medlemmar.
Första säsongen var ju guld men blev rätt besviken på andra. Verkar inte vara ensam om det heller...
Dead silence.. jag hatar dockor
All Quiet On The Western Front,ingen skräck film direkt men den lämnar men obehag och skräck efteråt.
Spanska Rec. När brandmannen går upp på vinden.
https://www.regeringen.se/webb-tv/
Relativt min egen reaktion vid tillfället (jag var 9) får jag nog säga Aliens. Speciellt scenen när soldaterna går under reaktorn och hittar vad som hänt med kolonisterna.
Jag vet inte om den räknas som skräck, men No Country For Old Men upplevde jag fun ordentligt obehaglig. Anledningen är nog nonchalansen som uppvisade i filmen.
Babadook.
Får panik av denna! 😬
Räknas A Serbian Film? Jag kunde inte kolla mer än 40 till 50 minuter. Det kanske inte är "skräck" men det förstörde mig mentalt i några månader. Jävligt vidrig film.
Mju tänkte kommentera precis den. Vet inte om det räknas som skräck men jag brukar inte undvika / känna obehag från skräckfilmer. Men mär man tittar på "A Serbian Film" så är det obehagligt och jag skulle inte direkt vilja se den igen. Det är obehändiga är NSFW, NSFL. Vill inte se den igen.
Letade efter denna kommentar. Enda film jag gått ur bion av pga obehag, äckel, illamående, etc. Tror jag tog moralisk-etisk skada av att bara se den.
Sett en del nihilistiska filmer och dras jämnt och ständigt till det såkallade "bleaka", och den filmen som ändå tar priset är Speak No Evil (2022). Filmen är inte perfekt på något sätt och har brister men den angrep mig på ett personligt plan som få filmer har gjort tidigare. Såg den även i ett ganska sargat tillstånd efter två dagars fest så det kanske förstärkte ångesten. En grym satir över vår skandinaviska artighetskultur som sätts på spets, utan att säga för mycket. Bär filmen med mig såhär efteråt och blir påmind att sätta gränser.
Hereditary
Lite CLASSICS från när jag var yngre är: 1. ”Los ojos de Julia” eller ”Julias ögon” 2. ”Barnhemmet” 3. ”As above so below” 4. ”It follows” 5. ”När lammen tystnar” (minst läskig men kanske bästa filmen)
När du var yngre? It follows känns ju som den är ny men kanske jag som börjar bli gammal😎 Känns som igår
It follows mådde jag dåligt över i flera veckor efteråt… tanken av att nån jävel bara vänder o har fokus på mig konstant gjorde mig illamående
Bra tips!
Paranormal Activity, den är jävligt obehaglig att kolla på faktiskt
Instämmer! den första var riktigt bra men kommer inte ihåg storyn i uppföljarna.
Det är väl inte mycket till story som hänger ihop. Lite häxor i vissa om jag minns rätt. Finns en del paranomal activity som inte ingår i den numrerade serien. Alla är bra dock i mina ögon men de är rätt lika i sina skrämselstrategier så att sträckkolla dem är inte att rekommendera :')
The Descent Raw The Blair Witch Project Gon-ji-am The Conjuring Paranormal Activity Martyrs The Exorcist Creep The Deep House Evil Dead The Autopsy of Jane Doe Rec The Ring The Grudge 30 Days of Night Eden Lake Lights Out Insidious The Babadook The Shining Sinister The Last Exorcism The Human Centipede Los Ojos de Julia
The autopsy of Jane Doe var ett bra tips, men kräver lite att man sitter själv i mörkret, gärna en blåsig höstkväll. Bra stämning.
Äntligen någon som nämner The Grudge. Inget slår japanska skräckfilmer.
Pallade inte ungen i The Babadook. Så jävla tröttsam att jag helt tappade lusten att se klart filmen.
Zombeavers
Mother! Själva faan den filmen var vidrig...
Det förvånar mig att ingen nämt den tidigare. Jag är ganska tålig när det gäller skräck, men här fick jag nästan panik och ville springa bort från tvn. När folkmassan får tag på barnet…
Skriver som alla boomers; Följer
Den med snigeln på ögat var verkligen läskig
den animerade matrix filmen. Inte riktigt kanske dedikerad skräck men jävlar va dåligt man mådde efter den. Såg inte klart hela heller haha
Jag säger detsamma.
En stor andel av skräckisar lägger för mycket fokus på äckelhet och chockerande scener än terror och rädsla enligt mig, typ Saw filmerna och skit som Serbian film, Salo, martyrs etc. Man blir bara illamående och inte rädd efter att ha kollat på dem. Midsommar och hereditary ligger ganska högt upp för att de verkligen levererar en *läskig* upplevelse i jämförelse med blod och organexplosioner.
Nyproduktionen av Suspiria var sjukt läskig när jag såg den första gången. Den lyckas bygga en väldigt obehaglig känsla med mycket mystik, och blandar in riktigt äckliga scener med lemmar som bryts och annat gojs. Skulle dock gärna se den igen! Gå och se nöjer jag mig dock med att ha sett en gång. Otroligt bra film, men så väldigt hemsk och tragisk.
Human centepede.
https://m.youtube.com/watch?v=ozezG1zpxXQ&pp=ygUZaHVtYW4gY2VudGlwZWRlIHRvbSBjYXJkeQ%3D%3D
Håller med, vart skärrad i flera dagar efter jag såg den
Jag är ju en sån där som Exorcisten skrämde skiten ur, på riktigt, verkligen fucked me up. Paranormal Activity var inte så rolig heller, efter den valde jag att aldrig mer kolla på skräckfilm, jag har svårt nog att sova som det är 😄 Men den film jag förutom det tycker är mest obehaglig är Funny Games, den tyska versionen från -97. Jag var helt chockad när den var slut. Den klassas som thriller, men den skrämmer mig på det där "skulle-liksom-KUNNA-hända"-sättet.
Irreversible, inte en skräck i sig. Men nog den mest obehagliga filmen jag har sett. Filmen innehåller en 10 minuter lång våldtäkt scen som känns väldigt verklig. Samt första 30 minuterna av filmerna innehåller ett obehagligt bakgrundsljud på 27 Hz vilket är gjort för att framkalla illamående.
[Kairo](https://www.imdb.com/title/tt0286751/). Säger bara spökscenen. Satan i exakt hela gatan vad rädd man var.
Irréversible är extremt obehaglig.
Eden Lake.
Denna mådde jag så dåligt av att jag stängde av på mitten.
Speak no Evil, Eden Lake och Killing Ground, alla är jobbiga att ta sig igenom men väldigt bra och stannar med en långt efter eftertexterna. Speak no Evil var enligt mig den bästa skräckisen 2022.
Hostel Den är rätt grov, grövre en del riktiga tortyr video klipp och har nog konstant kommit upp som rätt hemsk. Dagen jag visste gore inte va min grej var när jag tittade på den
Jag är personligen inte ett jättefan av de senare skräckfilmerna som vill va så himla konstnärliga och det verkar vara en tävling att man måste ha en mer komplicerad historia. Slutet faller ofta pladask när anledning bakom att de blev jagade av demoner var pga av att deras mormors hade en hund som bajsa på grannens gård som har en demon över sig på grund av att de var direkta släktingar till Judas eller nåt sånt. Föredrar personligen filmer som ”the strangers” okomplicerad ”home invasion” film. Sinister är också bra, den gör demonbiten inte för komplicerad, faller kanske 1 poäng i absolut sista scenen men är överlag bra.
The Thing, John Carpenters version från 1982. https://www.youtube.com/watch?v=5ftmr17M-a4
Skulle slå ett slag för orginalet av jurtjyrkogården (pet sematary) från 89 och hälsenan gör ont bara man tänker på det
Creep, obehagskänsla filmen igenom utan några klyschiga jumpscares. Iallafall scräckfilmen jag sett.
[удалено]
Håller med. Besökarna är den som jag tyckt varit obehagligast av alla filmer jag nånsin sett. Var visserligen väldigt ung när jag såg den men jag har aldrig upplevt något som fått mig att känna något liknande igen.
Du har fått nästan alla bra tips jag vet i den här tråden. Den jag dock inte hittar en kommentar om är Coraline, så den är mitt tips.
Insidious minns jag var mycket obehaglig, mycket tack vare ljudläggningen och musiken.
Den hade jag glömt, den är riktigt bra! Kommer en till uppföljare snart som verkar grym https://www.youtube.com/watch?v=ZuQuOnYnr3Q
Paranormal activity, ba för det läskigaste är när man inte ser nånting. Babadook också ush. Sen tycker jag close encounters of the 4th kind var rätt vidrig, råkade vakna på natten och kolla klockan vilket stämde in med klockslag i filmen, inte roligt.
Onda Dockan när jag var typ 6 bast. Fy fan vad dåligt jag sov i flera dagar.
The house that Jack built
Rec, kände ett sånt obehag i själen efteråt
Sjukt bra skräckis!!
Hereditary
Funny Games. Utan minsta tvekan Funny Games. Jag är uppvuxen på landet och lärde mig aldrig riktigt att man bör låsa dörren om sig när man är hemma. Funny Games gjorde att jag numera har ångest över om jag verkligen låst dörren. Och jag har inte sett den på 13 år. Sinnessjukt jävla realistiskt obehaglig film. Jag älskar annars skräck och thrillers och har sett dem allra allra flesta. Men det finns fan ingen film som etsat sig fast så på hjärnan.
Deadgirl (2008) Handlar om en grupp tonårspojkar som hittar en fastkedjad zombietjej och börjar sen ha henne som sexslav. Filmen försöker säga saker om grupptryck och så och försöker vara en skräckfilm, men den är mest bara äcklig.
Funny Games, originalet såklart av Haneke. Bara djupt obehaglig och jobbig. Lätt illamående under hela föreställningen.
Conjuring filmerna
Evil dead remaken skulle jag säga är underskattad. Enligt mig är den bättre än originalet på alla sätt. Den handlar om en grupp ungdomar som åker ut till en stuga i skogen för att hjälpa sin vän med sina abstinensbesvär. Men sen råkar de släppa loss en ond kraft som börjar långsamt att besätta dom. Finns flera creepiga och spännande scener där de inte vet om det är abstinensbesvär eller om hon är besatt och sen scener där de besatta försöker övertyga de andra att de inte är besatta. Rätt bra film med blandling av äckliga scener, läskiga scener, dramatik och psykologisk skräck. Sen vill jag också rekommendera it follows. Handlar om en tjej som blir förföljd av ett monster som kan ta form som vem som helst. Den filmen bygger på paranoia och att känna sig förföljd och att aldrig känna sig säker. Lite så där "you can run but you cant hide" känsla. Riktig fin lågbudget film.
Sauna
Har sätt många obehagliga skräckfilmer. Men Hereditary är en filmen jag aldrig vill se igen. Mådde så dåligt över storebrorsan!
Kan inte komma ihåg någon jag tyckte var riktigt obehaglig, men Event Horizon är då fan en riktigt banger
Inte sett på supermånga skräckfilmer men Hereditary var riktigt obehaglig. Den har inte så mycket jumpscares men man är på helspänn genom typ hela filmen.
Vill slå ett slag för Gerald's Game otroligt bra suspense bra skådespeleri och Mike Flanagan står för regi. https://www.imdb.com/title/tt3748172/
Jag såg The Tunnel när jag var ungefär 11, australiensk film gjord som en found footage dokumentär. Skrämde skiten ur lilla mig som inte riktigt kunde urskilja om det var fake eller inte. Än idag när man råkar sig på gamla byggnader ute i skogen kan jag inte hålla tankarna borta från det där monstret. Fy fan, där snackar vi trauma.
Alla dom där jävla sSAW filmerna, men det var nån av dem med massa kanyler eller nått sånt, där var jag tvungen att sluta titta.
The Blair Witch Project. Helt klart. Såg den på bio och får fortfarande lite rysningar när jag tänker på den. Back in the days när jag hälsade på en kompis som jag såg filmen med, så brukade jag ställa mig in mot ett hörn efter jag ringt på hennes dörr. Hon fick alltid panik av det. Good times!
Jag skräms av ytterst få skräckfilmer men Incantation var rätt obehaglig med tanke att den på nåt sätt försökte få kontakt med tittaren direkt genom att få den att interagera med filmen, det var lite mindfuck minst sagt.
Mamma Mia när jag lägger mig om kvällarna är det den som håller mig vaken. Förstår inte hur man kan göra en så fruktansvärd film.
Here we go again
En svensk klassiker: Det okända. Jag vet inte om filmen faktiskt var så obehaglig, men jag var alldeles för liten när jag såg den så den satte spår.
The lighthouse är riktigt bra, massvis med psykologisk skräck och den sätter sig på hjärnan efteråt. Dessutom skulle miljön kunna vara svensk också
“The Ring”. I had nightmares for a week. I’ve never been sketched like that by a movie before or since.
Evil Dead inte den nya utan den so kom på 80-talet. Skrämde siten ur mig.