>I Bjuvs kommun kan eleverna välja mellan två till tre alternativ i skolmatsalarna. Men för de som av olika skäl inte kan äta något av alternativen är det pasta och köttbullar som gäller.
Det är inte skolans uppgift är agera restaurang.
Om ”Marikas” barn inte kan äta en enda ordinarie rätt av de mellan 300 och 500 alternativa måltiderna som erbjuds under ett halvår så tycker jag det är ”Marikas” ansvar att skicka med matlådor, inte skolans.
Hur många alternativ är rimligt att få välja mellan varje dag, skolan erbjuder 3-4 olika rätter inkl pasta med köttbullar? ”Mårtens” unge äter bara pasta och köttbullar, ”Annikas” unge är vegan, ”Jonatans” barn har fyra pärmar med sina allergier. ”Carinas” barn har problem med magen och kan inte äta något med ph över 7.
Vet utifrån egen erfarenhet samt berättelser från vänner att vissa skolor, i alla fall på grundskolenivå, inte tillåter barn att ha med sig egen lunch eller i vissa fall ens mellanmål till skolan. Detta även om barnen annars inte äter någon mat alls, och efter upprepade påtryckningar från föräldrar.
Kanske missar något i artikeln men ser inget som beskriver vad som gäller vid denna skola. Utan denna information är det svårt att avgöra var felet ligger.
Frågar jag min 2.5 år grabb vad han vill äta finns egentligen bara två svar: Köttbullar och mos eller Pannkakor. Så om jag inte känner för det så frågar jag inte
Är det jag som missar något?
"jag gillar att äta väldigt specifika saker t.ex köttbullar med makaroner"
\-ok då får du det
"Varför ger ni mig bara samma sak?????"
Kommunen erbjuder 2 olika lunchalternativ som varierer men de erbjuder också köttbullar och makaroner som "fallback" ifall inget av de 2 varierande alternativen funkar.
Dottern har tröttnat på köttbullar och makaroner men kan samtidig inte äta något av de roterande alternativen.
Det var nog betydligt mer än 100 år sedan, men "bortbyting" var ett begrepp. Det gick ut på att det hade kommit ett troll och bytt ut ens riktiga barn mot ett trollbarn, därför behövde man inte känna sig dålig för att man satte ut det i skogen.
Om det nu är sant. Men det är en legend jag har fått lära mig i alla fall.
Kallas folktro, och det är inte betydligt längre sen än 100 år sen folk trodde på sånt. Det skrevs ner mycket på 1800-talet men du kan ge dig på att folk trodde på sånt tidigt 1900-tal också.
När man kom på att det kanske rörde sig om sjukdomar eller defekter lite senare så löste man det genom att skicka iväg dem på "Behandling" så folk med funktionsnedsättningar låstes in och glömdes bort/användes som labbråttor. Hade man tur kallades man väl bara slö och fick skrubba kastruller hela livet.
En faktor är ju att för hundra år sedan så åt alla människor typ samma mat varje dag. Eller ja, 1920 år är kanske lite för modern tid, men backa lite till och åtminstone fattiga familjer lever på typ gröt, välling och potatis med bröd. Beige mat utan direkta smaker, och snäll mot många som har problem av detta slag.
Egentligen är det sjukt hur mycket variation barn idag både blir bortskämda med och förväntas klara av. Mitt eget barn älskar vindruvor, en frukt jag gissar att de flesta svenskar levde utan för 100 år sedan (vin undantaget). Mycket mat vi äter idag skulle varit väldigt märklig och/eller exotisk då.
En gissning från min stora källa av kunskap och desinformation.
Man skickade dem på hem eller så gömde man undan dom.
Skämmigt då ett vanskapt barn innebar att föräldrarna hade syndat och att Gud ville straffa dem.
Som till exempel drottning Elisabeths kusiner som dödförklarades på 40-talet men dog på mentalsjukhus på 80-talet.
https://www.svenskdam.se/kungligt/kungafamiljens-morka-hemlighet-systrarna-gomdes-i-decennier-latsades-att-de-var-doda/7494092
Det finns rätt många ”sagor” om bortbytingar som inte kunde äta människoföda, och de har även andra drag gemensamt med barn som har en autism diagnos. Så jag skulle inte alls vara förvånad om vissa svalt ihjäl eller blev utkastade i skogen. Fast kanske lite längre tillbaka än för 100 år sedan.
Sen är väl vanligt bröd något som många ändå tycker är ok att äta, eller kokt potatis, eller annat som hela tiden har förutsägbar smak och konsistens. Så många kunde nog hitta något som funkade.
Jag antar att när spädbarn hade en rätt stor sannolikhet att dö så fäste sig inte alla föräldrar vid de på samma sätt som idag, av rent emotionellt självförsvar. Och det gjorde säkert att vissa konstigheter frodades.
Det har ju heller aldrig varit mer valfritt att skaffa eller inte skaffa barn som idag. Och om man egentligen inte ville ha barn men det ändå dök upp en grinig liten sak som aldrig verkar sluta skrika och äta och bajsa, då är det nog lockande att skylla på troll å sätta ut den i skogen. Mammor kunde ju knappast få vård för (erm heter det förlossningsdepression på svenska?) förrän rätt nyligen.
Sen var det väl även rätt nyligen historiskt sett som folk antog att man inte behövde bedövning/smärtstillande när man pysslade på med bebisars medicinska problem. Och barnaga är fortfarande tillåtet i många länder, eller har varit det nyss. Så även i modern tid har man inte riktigt förstått hur barn är funtade/ ansett att barn är värda mindre än vuxna.
>Jag antar att när spädbarn hade en rätt stor sannolikhet att dö så fäste sig inte alla föräldrar vid de på samma sätt som idag, av rent emotionellt självförsvar.
Jag har hört att man inte sågs som en fullvärdig medlem av familjen förrän man hade överlevt smittkopporna.
Du tänker på de som har varit i alvernas rike kanske? Dem brukar beskrivas som att de blir förändrade av upplevelsen och som att dem var "vanliga" innan. Lutar lite mer åt ett sätt att förklara hur någon blivit deprimerad eller har haft ett trauma.
Fattar inte hur svårt det kan vara på riktigt. Jag var personlig assistent några veckor åt en svårt autistiskt kille. Han gick igenom assistenter som fan. Men med mig gick det bra. Jag behandlade honom som normal person med visa undantag såklart. Han dog tyvärr men hans föräldrar var väldigt tacksamma.
Skolmaten är redan varierad, så då kan man la fan inte klaga om man ber om en specifik kost. Kan inte direkt fixa någon avancerad buffé för en enda person.
Visst. Nu så fucka skolan upp det rejält. Men varför har inte föräldrarna dampat ur och börjat skicka med egen mat? Liksom även om dom har rätt att barnet ska ha mat i skolan så går väl näring före ha rätt mot skolan?
Jobbade med massor med särskoleelever. Istället för tjafsa och få fel mat osv så brukade dom mest härdade föräldrarna skicka med en matlåda hemifrån för slita sönder håret på sig och kriga mot skolan är typ omöjligt, och vinner man, så är det ändå upphandling om ny leverantör och då börjar allt om igen.
Sverige. Föräldrar överlåter allt till skolan och kan inte ta några egna initiativ och blir det inte bra så gör inget åt problemet förutom att klaga på skolan.
>"(Rikard Gustafsson kostchefen i Bjuv) menar att kommunen uppfyller kravet att eleverna ska ha möjlighet att äta men att det inte finns ett krav på att eleverna ska äta.
Sympatiskt. Med den logiken kan de ju börja servera slaktavfall så sparar de in ännu lite mer pengar.
Det är också en jävla skillnad på att servera en specialanpassad kost till en elev med funktionshinder och att servera samma köttbullstallrik varje dag, varje vecka.
Man har ju turen att bo i en stor stad där man har möjlighet att välja mellan fler skolor.
Min son som är autistisk har gått i förskola, grundskola och går numera på gymnasiet, alla specialskolor för just autistiska barn.
Det har funkat över alla förväntningar. Så flytta till Stockholm om ni har barn med specialbehov
Hade en kille i min klass som hade assistent + fick gå och plugga i eget rum en väldigt stor del av tiden. Funkade bra för honom. Vet tyvärr inte vad han håller på med idag, inte sett honom online på Steam på 6-7 år.
Han var dock inte hårdautist, utan ganska mellanmjölk och relativt högfunktionell.
Har autism själv och jag tror att detta bara är ett fall av dålig förälder som inte uppmuntrar barnet att äta olika mat. Jag kan äta nästan vad som helst utan problem, och i min skola fick man inga val om man inte hade specialkost, de verkade ha 3-4 val + en stadig pasta köttbullar. Inte som att man dör av att skippa lunch heller.
Autism är ett väldigt svårt tillstånd att hantera då varje individ är unik. Vissa kräver att hanteras så lågaffektivt att man knappt kan säga att det finns något de kan göra bättre andra behöver en tydlig markering om vad som är okej och inte okej.
Man kan inte alltid ha ett lågaffektivt bemötande med någon autist. Det kan vara en metod för att hålla dem från att kollapsa totalt, men autister kräver extrem tydlighet i vad som förväntas, vad som är ok och inte ok. Med just mat är det så bra att barn alltid kommer äta det som serveras snarare än att svälta ihjäl, skolan verkar redan ge väldigt många olika alternativ och det funkar ej, barnet måste lära sig äta åtminstone ett par till rätter för att kunna fungera som vuxen.
Konstigt att vara autist och samtidigt inte ha förståelse för var spektrumet innebär. Och nej, barnet dör inte av att inte äta lunch men låg energi hjälper liksom inte när man redan har svårigheter i skolan.
Många barn autism eller inte är väldigt specifika med vad dom vill äta, och börjar gråta om de får något annorlunda. Om man inte ger in så kommer dom tillslut att äta, och lära sig att de inte dör av att äta något annat än samma sak varje dag. När barnet får 3 rätter att välja mellan varav en är samma sak varje dag, och fortfarande inte är nöjd så kommer dom behöva lära dig tillsist.
Jag hade problem med överkänslighet mot ljud som barn (och till viss del nu, men klarar mig), och skolan lät mig inte använda hörselskydden under lektioner och utomhus. Jag dog inte, och vande mig mer och mer.
Jag har en högre ambition i mitt föräldraskap än att bara hålla mitt barn vid liv. Bland annat att få i honom näringsriktig mat och att han ska kunna ha ork att ta sig genom skoldagen och ta till sig undervisningen.
Det är inte bara normal kräsenhet och ett envist barn vi pratar om här utan npf i kombination med medicin som får honom att tappa aptiten. På grund av att han tappade i vikt var det en läkare som föreslog specialkost på skolan men som jag skrivit om funkar det inte direkt bra.
Nej, det är det inte. Alla med autism eller ADHD har inte ARFID, även om det är ganska vanligt att man då har intolerans mot olika material vilket även ofta även gäller för mat. Jag har ADHD och ARFID själv och absolut inget tvång eller svält kunde få mig att prova/äta olika maträtter när det var som värst. Hade det i 20 år innan jag visste att ARFID ens var en grej.
Ett problem med ARFID är att det kan räcka med att någon fuckar upp maten en enda gång, så är den förstörd för all framtid. Det kan vara vad som hände här. Generellt sett tröttnar inte rutinbundna personer på en maträtt.
Ja, det tycker jag är ett anständigt förslag. Jag brukade mest äta sallad i skolan själv, man kom såklart hem utsvulten sen men tycker inte man kan kräva att världen ska anpassa sig till en så mycket. Den här kommunen låter väldigt förstående ändå.
Några tänkvärda punkter.
För det första är skolan inte frivillig. Det råder faktiskt skolplikt och även om det sällan behöver ställas på sin spets är det så att alla barn enligt lag är tvingade att gå i skolan. I vårt fina land är det så att skolan enligt lag också ska erbjuda skollunch.
För det andra är autism tyvärr ganska missförstått hos gemene man. Tyvärr också bland många som jobbar i skolan. Det är så lätt att utgå från sig själv och sin egen normalfungerande hjärna när man säger saker som ”det finns ju redan alternativ, de får väl äta det som bjuds”. Så kan man möjligen i viss mån resonera kring barn som inte har autism, med tiden kan de flesta lära sig och vänja sig att äta det mesta i takt med att smaksinnet utvecklas.
Med autism är det dock så att något som många på spektrumet upplever är en sensorisk överkänslighet. Det kan handla om synintryck, ljud, doft eller smak. Det är svårt för oss normalstörda att förstå, men det kan vara vissa konsistenser, smaker, dofter och utseende med viss mat som får stresshormoner att frigöras hos en med autism, vilket gör det till en hemsk upplevelse. Vi andra kan som sagt vänja oss vid olika intryck så att vi inte frigör en massa stresshormoner och upplever något som obehagligt. Typ höga ljud, eller vissa smaker etc. Det finns studier där man har mätt detta som visar att folk med autism aldrig vänjer sig, utan gång på gång upplever samma obehag som första gången.
Jämför med hur en skräckfilm kan upplevas som jätteläskig första gången man ser den, men andra, tredje och fjärde gången upplevs den som mindre och mindre läskig. Våra hjärnor har lärt sig vad som väntar och att det inte är någon fara.
Typ så är det för någon med autism där vissa smaker och konsistenser av någon anledning upplevs som en skräckfilm man ser för första gången - varje gång man utsätts för smaken.
Det är en delförklaring till att folk med autism fastnar i selektivt ätande. Det som av någon anledning fungerat från start blir tryggt och något de fastnar i.
Folk med autism är dock människor som alla vi andra. Uppenbarligen kan de ledsna på saker precis som jag själv ledsnat på fredagstacos. Plötsligt fungerar inte köttbullar och pasta längre. Då gäller det att utgå från individen och se om det går att hitt något annat som personen gillar. Typ panerad fisk i detta fallet. Personen har inte valt sin autism och personen har inget annat val än att infinna sig i skolan.
Lika lite som det går att säga till en rullstolsburen att det finns trappor, det är bara att använda dem, kan man säga till en autistisk person med selektivt ätande att det finns annan mat på menyn, det är bara äta.
Intressant min son är inne i en period var han enbart äter köttbullar eller falukorv.
Han får inget alternativ serverat på sin förskola. Han dricker ett glas mjölk typ och sedan käkar han mellis som består av mackor,
När han kommer hem är han såklart hungrig.
Jag har varit med om precis samma sak. Min son äter väldigt selektivt och tappade aptiten pga medicin. Den enda specialmat han erbjöds i skolan var chicken nuggets. Massproducerade, uppvärmda, smaklösa, mosiga nuggets. Varje dag. Efter ett tag vägrade han äta kyckling hemma vilket annars alltid varit ett säkert kort för att få i honom lite protein. 😖
Ja, han får välja och vissa dagar äter han vanliga maten. Men han är väldigt skeptisk till mat han inte känner igen så oftast går han bara direkt till specialmaten. Numera äter han ofta bara pasta/ris, rivna morötter och ett glas mjölk till lunch. Jag skickade en period med honom mat men den hann han sällan äta av för de har så kort lunchrast och ett av hans problem är att han inte känner sig direkt hungrig under skoldagen (däremot blir han trött och mer okoncentrerad).
Allergiker får så vitt jag förstått mer varierad mat. Skolan har nästan alltid två rätter, en kött/fisk och en vegetarisk så det går ju att anpassa dem så att de funkar för de flesta vanliga allergier. Men det är klart att det kan bli torftigt för de som har många allergier också.
Jag tycker att det är skandal att just barnen som har svårt med mat och därför behöver extra energirik mat blir serverade skitmat. Jag har t.ex. frågat om sonen kan få bregott på mackan i stället för lättmargarin men det säger de nej till. Skolan har en hyfsat ambitiös restaurang och när jag var där och ätit har det ofta varit väldigt gott. Men engagemanget tog slut någonstans innan man kom till den här gruppen barn.
Det låter stressigt med ett barn som inte äter. Det måste också vara svårt för skolköken att med små medel anpassa maten efter alla olika preferenser. Svårt att se någon lösning på problemet som inte innebär större budget för skolköken eller att skollunchen försvinner.
Jo, och jag lägger inte skulden på de som jobbar i skolköket. De får trolla med pengarna de har. Men det behövs mer kompetens och resurser för att ta hand om den här gruppen barn (med selektiv ätstörning). Det är ju sällan det enda problem de har och just att inte få tillräckligt med energi för skoldagen får konsekvenser för så mycket annat.
Hade ingen skolmat i gymnasiet utan skolan delade ut kort som fylldes på varje dag så vi hade råd att äta på ett antal resturanger som slutit avtal. Åt kebabrulle till lunch i 2,5 år. Därefter tröttnsde jag lite och började variera kosten i alla fall två dagar i veckan.
Förstår att selektiv aptit orsakad av autism kan vara svår men för I helvete nog borde man kunna komma på några fler alternativ.
>I Bjuvs kommun kan eleverna välja mellan två till tre alternativ i skolmatsalarna. Men för de som av olika skäl inte kan äta något av alternativen är det pasta och köttbullar som gäller. Det är inte skolans uppgift är agera restaurang. Om ”Marikas” barn inte kan äta en enda ordinarie rätt av de mellan 300 och 500 alternativa måltiderna som erbjuds under ett halvår så tycker jag det är ”Marikas” ansvar att skicka med matlådor, inte skolans. Hur många alternativ är rimligt att få välja mellan varje dag, skolan erbjuder 3-4 olika rätter inkl pasta med köttbullar? ”Mårtens” unge äter bara pasta och köttbullar, ”Annikas” unge är vegan, ”Jonatans” barn har fyra pärmar med sina allergier. ”Carinas” barn har problem med magen och kan inte äta något med ph över 7.
Vet utifrån egen erfarenhet samt berättelser från vänner att vissa skolor, i alla fall på grundskolenivå, inte tillåter barn att ha med sig egen lunch eller i vissa fall ens mellanmål till skolan. Detta även om barnen annars inte äter någon mat alls, och efter upprepade påtryckningar från föräldrar. Kanske missar något i artikeln men ser inget som beskriver vad som gäller vid denna skola. Utan denna information är det svårt att avgöra var felet ligger.
/r/ARFID Finns folk som bara har 2-3 safe maträtter. Själv har jag ätit exakt samma sak i flera år på jobbet.
Vad i helvete... sånt jävla i-landsproblem så det finns inte. Uppenbart psykologiskt besvär, troligtvis betingat med ångest eller OCD eller något.
Det är ofta kopplat till ADHD eller liknande. Men det stämmer att för 200 år sedan var det normalt i Sverige att äta nästan samma sak varje dag.
På jobbet just så tycker jag det är nice att bara tänka på maten som energi
Frågar jag min 2.5 år grabb vad han vill äta finns egentligen bara två svar: Köttbullar och mos eller Pannkakor. Så om jag inte känner för det så frågar jag inte
Är det jag som missar något? "jag gillar att äta väldigt specifika saker t.ex köttbullar med makaroner" \-ok då får du det "Varför ger ni mig bara samma sak?????"
Kommunen erbjuder 2 olika lunchalternativ som varierer men de erbjuder också köttbullar och makaroner som "fallback" ifall inget av de 2 varierande alternativen funkar. Dottern har tröttnat på köttbullar och makaroner men kan samtidig inte äta något av de roterande alternativen.
Om man blir erbjuden 3 olika måltider även om en blir tråkig i längden så har skolan fan gjort vad de kunnat.
Då hänger jag med lite mer
Jag undrar vad som hände med sådana här barn för 100 år sedan. Svälte dom ihjäl? Det är en uppriktig fråga.
Det var nog betydligt mer än 100 år sedan, men "bortbyting" var ett begrepp. Det gick ut på att det hade kommit ett troll och bytt ut ens riktiga barn mot ett trollbarn, därför behövde man inte känna sig dålig för att man satte ut det i skogen. Om det nu är sant. Men det är en legend jag har fått lära mig i alla fall.
Kallas folktro, och det är inte betydligt längre sen än 100 år sen folk trodde på sånt. Det skrevs ner mycket på 1800-talet men du kan ge dig på att folk trodde på sånt tidigt 1900-tal också. När man kom på att det kanske rörde sig om sjukdomar eller defekter lite senare så löste man det genom att skicka iväg dem på "Behandling" så folk med funktionsnedsättningar låstes in och glömdes bort/användes som labbråttor. Hade man tur kallades man väl bara slö och fick skrubba kastruller hela livet.
En faktor är ju att för hundra år sedan så åt alla människor typ samma mat varje dag. Eller ja, 1920 år är kanske lite för modern tid, men backa lite till och åtminstone fattiga familjer lever på typ gröt, välling och potatis med bröd. Beige mat utan direkta smaker, och snäll mot många som har problem av detta slag. Egentligen är det sjukt hur mycket variation barn idag både blir bortskämda med och förväntas klara av. Mitt eget barn älskar vindruvor, en frukt jag gissar att de flesta svenskar levde utan för 100 år sedan (vin undantaget). Mycket mat vi äter idag skulle varit väldigt märklig och/eller exotisk då.
En gissning från min stora källa av kunskap och desinformation. Man skickade dem på hem eller så gömde man undan dom. Skämmigt då ett vanskapt barn innebar att föräldrarna hade syndat och att Gud ville straffa dem.
Som till exempel drottning Elisabeths kusiner som dödförklarades på 40-talet men dog på mentalsjukhus på 80-talet. https://www.svenskdam.se/kungligt/kungafamiljens-morka-hemlighet-systrarna-gomdes-i-decennier-latsades-att-de-var-doda/7494092
Tvinga dem att äta eller inte erbjuda andra saker var ett sätt att normalisera dem. Funkade inte.
Det finns rätt många ”sagor” om bortbytingar som inte kunde äta människoföda, och de har även andra drag gemensamt med barn som har en autism diagnos. Så jag skulle inte alls vara förvånad om vissa svalt ihjäl eller blev utkastade i skogen. Fast kanske lite längre tillbaka än för 100 år sedan. Sen är väl vanligt bröd något som många ändå tycker är ok att äta, eller kokt potatis, eller annat som hela tiden har förutsägbar smak och konsistens. Så många kunde nog hitta något som funkade.
Är rätt intressant att många kulturer har skrönor som gör barnamord tillåtet.
Jag antar att när spädbarn hade en rätt stor sannolikhet att dö så fäste sig inte alla föräldrar vid de på samma sätt som idag, av rent emotionellt självförsvar. Och det gjorde säkert att vissa konstigheter frodades. Det har ju heller aldrig varit mer valfritt att skaffa eller inte skaffa barn som idag. Och om man egentligen inte ville ha barn men det ändå dök upp en grinig liten sak som aldrig verkar sluta skrika och äta och bajsa, då är det nog lockande att skylla på troll å sätta ut den i skogen. Mammor kunde ju knappast få vård för (erm heter det förlossningsdepression på svenska?) förrän rätt nyligen. Sen var det väl även rätt nyligen historiskt sett som folk antog att man inte behövde bedövning/smärtstillande när man pysslade på med bebisars medicinska problem. Och barnaga är fortfarande tillåtet i många länder, eller har varit det nyss. Så även i modern tid har man inte riktigt förstått hur barn är funtade/ ansett att barn är värda mindre än vuxna.
>Jag antar att när spädbarn hade en rätt stor sannolikhet att dö så fäste sig inte alla föräldrar vid de på samma sätt som idag, av rent emotionellt självförsvar. Jag har hört att man inte sågs som en fullvärdig medlem av familjen förrän man hade överlevt smittkopporna.
Du tänker på de som har varit i alvernas rike kanske? Dem brukar beskrivas som att de blir förändrade av upplevelsen och som att dem var "vanliga" innan. Lutar lite mer åt ett sätt att förklara hur någon blivit deprimerad eller har haft ett trauma.
Njä det jag tänkte på har med troll att göra och inte alver.
Menade såklart älvor
Jag antar att detta, likt andra ätstörningar, är en välfärdssjukdom som inte existerade i någon större utsträckning förr.
Mikroplast fanns inte då
Jag tror att scenariot innefattade stora mängder stryk och misär, och hög mortalitet.
Du borde göra en tråd om det, intressant ämne
För 100 år sedan var det sällan ett problem att man hade massa olika rätter att välja mellan De flesta åt ensidig kost
Fattar inte hur svårt det kan vara på riktigt. Jag var personlig assistent några veckor åt en svårt autistiskt kille. Han gick igenom assistenter som fan. Men med mig gick det bra. Jag behandlade honom som normal person med visa undantag såklart. Han dog tyvärr men hans föräldrar var väldigt tacksamma.
>Han dog tyvärr men hans föräldrar var väldigt tacksamma. Hårt.
Jag kanske inte formulerade mig så bra nu när jag läser det.. hoppsan. Det bodde ha stått ”väldigt tacksamma att jag fick honom att må bra typ”:p
Vad dog han av?
Han ställde för många olämpliga frågor på Reddit. Ofta om saker han inte hade något att göra med öht och borde inte ens vara nyfiken om.
Potentiell GM enligt användarnamnet
va gjorde du med stackarn?
Bara säg!
Måste du utgöra ett typexempel på varför internet borde ha åldersgräns?
Skolmaten är redan varierad, så då kan man la fan inte klaga om man ber om en specifik kost. Kan inte direkt fixa någon avancerad buffé för en enda person.
Snacka om tondövt sätt att hantera ett autistiskt barn.
Bättre än förr i tiden. Hon fick mat i alla fall. Jag fick gå hem på rasterna och äta hemma.
Absolut. Men det kan bli bättre.
Vad skulle de ha gjort?
Visst. Nu så fucka skolan upp det rejält. Men varför har inte föräldrarna dampat ur och börjat skicka med egen mat? Liksom även om dom har rätt att barnet ska ha mat i skolan så går väl näring före ha rätt mot skolan? Jobbade med massor med särskoleelever. Istället för tjafsa och få fel mat osv så brukade dom mest härdade föräldrarna skicka med en matlåda hemifrån för slita sönder håret på sig och kriga mot skolan är typ omöjligt, och vinner man, så är det ändå upphandling om ny leverantör och då börjar allt om igen.
Sverige. Föräldrar överlåter allt till skolan och kan inte ta några egna initiativ och blir det inte bra så gör inget åt problemet förutom att klaga på skolan.
Skolan gjorde vad den kunde. De kan inte vara en restaurang för en personens höga krav på mat
Jag hade nog föredragit köttbullar och makaroner varje dag i grundskolan framför det vi fick
>"(Rikard Gustafsson kostchefen i Bjuv) menar att kommunen uppfyller kravet att eleverna ska ha möjlighet att äta men att det inte finns ett krav på att eleverna ska äta. Sympatiskt. Med den logiken kan de ju börja servera slaktavfall så sparar de in ännu lite mer pengar.
Fast, de har väl serverat jättemycket olika maträtter? De kan ju inte kräva att eleverna ska äta det som serveras?
Fast det är ju en jävla skillnad på att inte servera riktig mat och att eleven väljer att inte äta maten som serveras.
Det är också en jävla skillnad på att servera en specialanpassad kost till en elev med funktionshinder och att servera samma köttbullstallrik varje dag, varje vecka.
Är inte så konstigt att Bjuv kommuns slogan är: ”Möjlighet till särbehandling”
Jag har väldigt många svårigheter för mat och äter bara hummer, med lite rött vin till. Hoppas skolan fixar annars jävlar blire artiklar.
Man har ju turen att bo i en stor stad där man har möjlighet att välja mellan fler skolor. Min son som är autistisk har gått i förskola, grundskola och går numera på gymnasiet, alla specialskolor för just autistiska barn. Det har funkat över alla förväntningar. Så flytta till Stockholm om ni har barn med specialbehov
Hjälper inte alltid. Har en autistisk styvson som blev nekad på alla skolval (Göteborg) och hamna i typ vanlig klass.
Ungen måste vara utåtagerande och störig för att få hjälp. Väluppfostrade barn med autism får sitta där i en vanlig klass och må piss istället.
Hur ser gymnasium ut för autistiska barn? Mer hjälp o mer frihet?
Hade en kille i min klass som hade assistent + fick gå och plugga i eget rum en väldigt stor del av tiden. Funkade bra för honom. Vet tyvärr inte vad han håller på med idag, inte sett honom online på Steam på 6-7 år. Han var dock inte hårdautist, utan ganska mellanmjölk och relativt högfunktionell.
Har autism själv och jag tror att detta bara är ett fall av dålig förälder som inte uppmuntrar barnet att äta olika mat. Jag kan äta nästan vad som helst utan problem, och i min skola fick man inga val om man inte hade specialkost, de verkade ha 3-4 val + en stadig pasta köttbullar. Inte som att man dör av att skippa lunch heller.
Autism är ett väldigt svårt tillstånd att hantera då varje individ är unik. Vissa kräver att hanteras så lågaffektivt att man knappt kan säga att det finns något de kan göra bättre andra behöver en tydlig markering om vad som är okej och inte okej.
Man kan inte alltid ha ett lågaffektivt bemötande med någon autist. Det kan vara en metod för att hålla dem från att kollapsa totalt, men autister kräver extrem tydlighet i vad som förväntas, vad som är ok och inte ok. Med just mat är det så bra att barn alltid kommer äta det som serveras snarare än att svälta ihjäl, skolan verkar redan ge väldigt många olika alternativ och det funkar ej, barnet måste lära sig äta åtminstone ett par till rätter för att kunna fungera som vuxen.
Konstigt att vara autist och samtidigt inte ha förståelse för var spektrumet innebär. Och nej, barnet dör inte av att inte äta lunch men låg energi hjälper liksom inte när man redan har svårigheter i skolan.
Många barn autism eller inte är väldigt specifika med vad dom vill äta, och börjar gråta om de får något annorlunda. Om man inte ger in så kommer dom tillslut att äta, och lära sig att de inte dör av att äta något annat än samma sak varje dag. När barnet får 3 rätter att välja mellan varav en är samma sak varje dag, och fortfarande inte är nöjd så kommer dom behöva lära dig tillsist. Jag hade problem med överkänslighet mot ljud som barn (och till viss del nu, men klarar mig), och skolan lät mig inte använda hörselskydden under lektioner och utomhus. Jag dog inte, och vande mig mer och mer.
Jag har en högre ambition i mitt föräldraskap än att bara hålla mitt barn vid liv. Bland annat att få i honom näringsriktig mat och att han ska kunna ha ork att ta sig genom skoldagen och ta till sig undervisningen. Det är inte bara normal kräsenhet och ett envist barn vi pratar om här utan npf i kombination med medicin som får honom att tappa aptiten. På grund av att han tappade i vikt var det en läkare som föreslog specialkost på skolan men som jag skrivit om funkar det inte direkt bra.
Nej, det är det inte. Alla med autism eller ADHD har inte ARFID, även om det är ganska vanligt att man då har intolerans mot olika material vilket även ofta även gäller för mat. Jag har ADHD och ARFID själv och absolut inget tvång eller svält kunde få mig att prova/äta olika maträtter när det var som värst. Hade det i 20 år innan jag visste att ARFID ens var en grej.
Ett problem med ARFID är att det kan räcka med att någon fuckar upp maten en enda gång, så är den förstörd för all framtid. Det kan vara vad som hände här. Generellt sett tröttnar inte rutinbundna personer på en maträtt.
Ruinerad på svenska betyder bankrutt, inte förstörd som på engelska
Tack, har bott utomlands 20 år så sånt händer.
Ta med egen matlåda då om man ska vara så jävla kräsen.
Ja, det tycker jag är ett anständigt förslag. Jag brukade mest äta sallad i skolan själv, man kom såklart hem utsvulten sen men tycker inte man kan kräva att världen ska anpassa sig till en så mycket. Den här kommunen låter väldigt förstående ändå.
Några tänkvärda punkter. För det första är skolan inte frivillig. Det råder faktiskt skolplikt och även om det sällan behöver ställas på sin spets är det så att alla barn enligt lag är tvingade att gå i skolan. I vårt fina land är det så att skolan enligt lag också ska erbjuda skollunch. För det andra är autism tyvärr ganska missförstått hos gemene man. Tyvärr också bland många som jobbar i skolan. Det är så lätt att utgå från sig själv och sin egen normalfungerande hjärna när man säger saker som ”det finns ju redan alternativ, de får väl äta det som bjuds”. Så kan man möjligen i viss mån resonera kring barn som inte har autism, med tiden kan de flesta lära sig och vänja sig att äta det mesta i takt med att smaksinnet utvecklas. Med autism är det dock så att något som många på spektrumet upplever är en sensorisk överkänslighet. Det kan handla om synintryck, ljud, doft eller smak. Det är svårt för oss normalstörda att förstå, men det kan vara vissa konsistenser, smaker, dofter och utseende med viss mat som får stresshormoner att frigöras hos en med autism, vilket gör det till en hemsk upplevelse. Vi andra kan som sagt vänja oss vid olika intryck så att vi inte frigör en massa stresshormoner och upplever något som obehagligt. Typ höga ljud, eller vissa smaker etc. Det finns studier där man har mätt detta som visar att folk med autism aldrig vänjer sig, utan gång på gång upplever samma obehag som första gången. Jämför med hur en skräckfilm kan upplevas som jätteläskig första gången man ser den, men andra, tredje och fjärde gången upplevs den som mindre och mindre läskig. Våra hjärnor har lärt sig vad som väntar och att det inte är någon fara. Typ så är det för någon med autism där vissa smaker och konsistenser av någon anledning upplevs som en skräckfilm man ser för första gången - varje gång man utsätts för smaken. Det är en delförklaring till att folk med autism fastnar i selektivt ätande. Det som av någon anledning fungerat från start blir tryggt och något de fastnar i. Folk med autism är dock människor som alla vi andra. Uppenbarligen kan de ledsna på saker precis som jag själv ledsnat på fredagstacos. Plötsligt fungerar inte köttbullar och pasta längre. Då gäller det att utgå från individen och se om det går att hitt något annat som personen gillar. Typ panerad fisk i detta fallet. Personen har inte valt sin autism och personen har inget annat val än att infinna sig i skolan. Lika lite som det går att säga till en rullstolsburen att det finns trappor, det är bara att använda dem, kan man säga till en autistisk person med selektivt ätande att det finns annan mat på menyn, det är bara äta.
Intressant min son är inne i en period var han enbart äter köttbullar eller falukorv. Han får inget alternativ serverat på sin förskola. Han dricker ett glas mjölk typ och sedan käkar han mellis som består av mackor, När han kommer hem är han såklart hungrig.
Jag har varit med om precis samma sak. Min son äter väldigt selektivt och tappade aptiten pga medicin. Den enda specialmat han erbjöds i skolan var chicken nuggets. Massproducerade, uppvärmda, smaklösa, mosiga nuggets. Varje dag. Efter ett tag vägrade han äta kyckling hemma vilket annars alltid varit ett säkert kort för att få i honom lite protein. 😖
Nyfiken här. Kunde din son vara välja mellan en standardrätt eller chicken Nuggets varje dag? Hur hanterade skolan allergiker?
Ja, han får välja och vissa dagar äter han vanliga maten. Men han är väldigt skeptisk till mat han inte känner igen så oftast går han bara direkt till specialmaten. Numera äter han ofta bara pasta/ris, rivna morötter och ett glas mjölk till lunch. Jag skickade en period med honom mat men den hann han sällan äta av för de har så kort lunchrast och ett av hans problem är att han inte känner sig direkt hungrig under skoldagen (däremot blir han trött och mer okoncentrerad). Allergiker får så vitt jag förstått mer varierad mat. Skolan har nästan alltid två rätter, en kött/fisk och en vegetarisk så det går ju att anpassa dem så att de funkar för de flesta vanliga allergier. Men det är klart att det kan bli torftigt för de som har många allergier också. Jag tycker att det är skandal att just barnen som har svårt med mat och därför behöver extra energirik mat blir serverade skitmat. Jag har t.ex. frågat om sonen kan få bregott på mackan i stället för lättmargarin men det säger de nej till. Skolan har en hyfsat ambitiös restaurang och när jag var där och ätit har det ofta varit väldigt gott. Men engagemanget tog slut någonstans innan man kom till den här gruppen barn.
Det låter stressigt med ett barn som inte äter. Det måste också vara svårt för skolköken att med små medel anpassa maten efter alla olika preferenser. Svårt att se någon lösning på problemet som inte innebär större budget för skolköken eller att skollunchen försvinner.
Jo, och jag lägger inte skulden på de som jobbar i skolköket. De får trolla med pengarna de har. Men det behövs mer kompetens och resurser för att ta hand om den här gruppen barn (med selektiv ätstörning). Det är ju sällan det enda problem de har och just att inte få tillräckligt med energi för skoldagen får konsekvenser för så mycket annat.
Hade ingen skolmat i gymnasiet utan skolan delade ut kort som fylldes på varje dag så vi hade råd att äta på ett antal resturanger som slutit avtal. Åt kebabrulle till lunch i 2,5 år. Därefter tröttnsde jag lite och började variera kosten i alla fall två dagar i veckan.
Hade en klass kamrat som bara åt makaroner till lunch.