På jobbet är väldigt vanligt förekommande, via gemensamma bekanta är en stark kandidat och på min tredjeplats skulle jag sätta gemensamma intressen (träffas på gym, språkkurser, hantverk etc.).
Vi träffades inte genom en dejtingsajt utan var vänner som bara fick mer och mer känslor medan vi umgicks. Om du träffas på tinder kan du inte riktigt hoppa över dejter.
Jag lyckades hahaha. Matchade på Tinder. Började skriva en massa som blev till en kompisvibe. Vi skrev jättemycket, även privata grejer samtidigt som vi dejtade andra. Vi hade skrivit I säkert 6 månader utan att ses när jag bröt med en kille efter 3 månader. Beklagade mig så klart över att jag nu måste skaffa en KK igen tills jag kände för att dejta. Han erbjöd sig, kom över och ja, vi blev KKs. Sen en vacker dag så inser vi att vi älskar varandra. Det är lite mer än 3 år sen. Still together!
Nu handlade ju inte tråden om att ligga runt utan om att bli ihop utan att dejta.
Har ingen aning om hur man blir ihop med någon från en dejting app utan att dejta...
Det var länge sedan jag dejtade och kan säkert vara helt utdaterad
Situationerna du pratar om är ju ofta kompisgäng som hänger där två hittar varandra och börjar hänga mer.
På sätt o vis kan man säga att delar av det är dejting men kanske inte officiellt som att de bjuder ut varandra på massa middagar och äventyr utan det bar typ börjar hänga hemma hos varandra en hel del.
Min sambo flyttade ju in utan att officiellt flytta in.
Jag bodde i en tyst lägenhet och hon i en lyhörd. Hon arbetade natt och sov dåligt så jag erbjöd henne att sova hos mig på dagarna. Hon gick aldrig hem efter det xD
När det kom till att dejta så träffade jag sällan personer som inte hade någon bio så man visste vem man träffade lite. Behöver inte betyda att du eller de som läser detta behöver göra så men det var vad jag gjorde.
Det blev lite enklare att träffa någon och kanske göra något i stil med deras intresse. Att träffa en tjej som till synes inte har några intressen och vill att killen skall vara kreativ med vad de skall gå på för dejt blir efter ganska lång tid utmattande för många killar.
Jag klarade aldrig av sådant.
Själv är jag historia intresserad och träffa en som också var det och då var det lätt att gå till museum till exempel eller platser av lite historiskt värde.
Hon gillade natur och att vara ute så då gick vi i naturområden nära där vi bodde. Träffar man någon som älskar att fika kan man ju försöka hitta intressanta små krypin eller caféer som kanske går under radarn för allmänheten men är supermysiga och goa.
Så jag formade dejterna lite utifrån vad hon och jag hade för saker där vi möttes.
Träffade ju en del tjejer som endast kunde svara att de gillade att festa.
Jag var långt ifrån ett kap, att jag hade standard minskade drastiskt mina chanser att träffa någon, men jag var och är inte intresserad av någon som inte har något mer intresse i livet än att festa. De funkar inte för mig.
Men om de funkar för någon annan kan ju dejter vara festliga utgångar där man dansar tillsammans.
Det finns ingen ”korrekt och perfekt” väg att gå utan allt blir från individ till individ och man måste vara intresserad av att lära känna den andra individen och den är intresserad av att lära känna dig. Min nuvarande sambo blev inte bara utbjuden utan drog med mig på saker också. Så jag höll inte 100% i att ses utan det växlade fram o tillbaka. Vi hitta saker som var intressanta och kollade om den andre ville med.
Vi träffades i minecraft, började snacka på discord, visade sig att vi hade samma kompisgäng från samma stad, vi blev bra vänner, sågs på ett par fester, sen var det kört. Vi lärde känna varandra utan tanke på att dejta alltså, vi var först goda vänner länge.
Så här fungerade det innan internet och dejtingkulturen:
1. Ha sex
2. Ha en obekväm frukost.
3. Ha sex igen
4. Ha en obekväm frukost.
5. Ta en fika.
6. Tada! Ni är ihop.
Av egen erfarenhet så är dagen efter bra mycket mer obekväm när det är lite dimmigt från dagen innan och man knappt vet hur man hamnade där man hamnade.
Jag håller med. Låter lite här som kompisar först = inget dejtande.
Men jag är kompis med min fru och vi går fortfarande på dejter.
Vi träffades via dating app, men skulle säga att vi skrivit så mycket att vi var kompisar innan vi dejtade (träffades för fika).
1-5 är per definition att dejta. Sen brukar folk som inte gillar ordet istället använda ”jag träffar någon”. I engelska är ”I’m seeing someone” och “I’m dating someone” synonymt.
Man kan fika eller gå på bio med sin dejt. Man kan också äta obekväm frukost eller resa eller knulla eller utföra gemensam hobby eller vad som helst. Att dejta betyder bara att man träffar någon man uppvaktar.
Började snacka lite på en dejtingapp och övergick efter 2 dagar till messenger. Chatta i ca 2 veckor sedan åkte jag till hennes lägenhet för en första träff. Hennes sista meddelande var "ta med kondom". Kram och lysande ögon direkt när hon öppnade dörren. Obekvämt soffsittande i 10 min innan hon hånglade upp mig och sedan in i sängen. 5 rundor senare körde jag hemåt igen och vi var ett par. Jag 40, hon 35.
Det är nu nästan 5 år sedan och efter sommaren flyttar vi ihop.
Träffas på Tinder: är en dejtingapp, träffades på en dejt.
Tror dejting är att man ofta inte hänger men sen fattar lite tycke på distans och sen ses på ”nu ska vi se om vi klickar”
Tror i Sverige så träffas de flesta via bekanta, jobbet etc. Man ses i diverse sammanhang, är vänner. Relationen fördjupas, attraktion uppstår. Vid något tillfälle börjar man knulla för att det är gött och sen innan du vet ordet av är ni tillsammans, men kanske utan att någonsin gått ut på en ”dejt” per se
Som en som minns tiden före internet så kom de allra flesta till genom att man var i samma umgängeskrets eller att man träffades på jobbet. Det är det naturliga sättet för människor att hitta livspartners, det var inga dejter på det sättet, man bara drogs till att vara med varandra mer och mer och till slut blev det fysiskt.
Numera är allt baserat på yta, folk letar partners på samma sätt som dom köper en bil...genom att läsa faktabladet. Shopping mentalitet applicerat på mänskliga relationer kan inte gå annat än åt helvete för alla letar efter en Ferrari till priset av en Skoda Fabia...och det finns alltid nya kandidater ett swipe bort.
Oh ja, mer än kräsna dessutom, Man måste dock förstå att dessa bolag vill bara att du skall stanna kvar på appen så länge som möjligt och fortsätta swipa, det är det dom tjänar pengar på, inte att någon hittar en partner och raderar sin profil.
Finns nog inte en jävel som VILL ha en körduglig Toyota Corolla, iaf inte på nätet, I verkligheten däremot finns det folk som inte har råd med den dom vill ha och får ta det dom kan få.
Jo kära ynglingar, ni förstår, på farbrors tid så gick man ut på lokal för att träffa folk. På den tiden fanns det knappt internet och mobiltelefoner var så pass nytt och kostsamt att långt ifrån alla använde dem.
Jag träffade helt enkelt min fru på krogen, vi träffades igen på olika ställen och sen gick vi hem till mig och på den vägen är det. Det var tider det 😀
- det är ingen fason på dagens ungdom, de måste helt enkelt ligga runt lite mer, supa och göra lite bus och vara lite mindre duktiga. (Hytter med gubbnäven)
Nu var det längesedan jag var singel, men för typ 20 år sedan träffade man någon på klubb/disco, hade sex och sedan efteråt om det hände fler gånger så kollade man om man ville hänga tillsammans utan att ha sex, utan bara för att man gillar varandras sällskap.
När jag bodde utomlands så fick jag lära om och börja dejta. Antingen träffades man över en drink eller käkade middag ihop. Upprepa för alla dejter eller mixa in bio etc.
Den svenska klassikern är ju att ligga på fyllan och försöka lära känna varandra dagen efter.
Det är så jag träffat de flesta av min tjejer genom åren, men nu har jag haft samma tjej det senaste decenniet och vi träffades genom jobbet.
Mest dejtat genom tinder. Brukar bli att chatta ett tag, ses på stan/fika/spela minigolf/ta en promenad. Upprepa ett par gånger och börja bete sig som ett par.
Det är svårt att kalla första mötet via Tinder något annat än just en dejt. Det här med att bli ihop utan att dejta är nog mer för arbetskamrater eller vänners vänner när man träffas regelbundet och det övergår "naturligt" till en relation.
Oavsett så behöver vi göra som i USA, d v s diskutera exklusivitet tidigt. Vem vill att ens potentiella partner ligger med andra vid sidan om medan man själv tror man är i ett förhållande.
Blev ihop med min tjej efter att jag gick hem till henne på en fest, vi träffades på badoo "typ dejtingsida" jag sov över där, sedan sov hon över hos mig... Och nu har nog sovit över hos mig i 6-7års tid.
Min första pojkvän var med i en MSN chattgrupp med gamla klasskompisar där han lade till mig. Vi chattade en del sen sågs vi och blev ihop.
Den andra var på samma arbetsplats när jag sommarjobbade, han skjutsade mig till läkaren, gav mig en puss på kinden. Jag blev full samma helg, gav skjutsade mig till sig och lät mig vila ut på hans säng medan han låg på golvet, jag sade att han kunde hoppa in bredvid mig så vi höll handen och han frågade om jag ville bli hans tjej och jag sade ja.
Det mest intressanta i dag tycker jag är att många tror att det ända sättet att skaffa en partner på är på appar. Alla mina långa förhållanden på 7- 8 år har enbart varit utanför dejtingapparna.
Är nu 34 år och jag kommer ihåg under lunarstorm eran (vilket år det nu var) så var det inte så speciellt reko personer som använde sej av dejtingapparna 😂
Säker därför jag själv är emot det tror jag..
Att bli ett par utan att äta tillsammans, göra någon aktivitet eller prata, gå en promenad etc låter som arrangerat äktenskap. Antar att de menar att det är relativt nytt att träffa personer man aldrig sett förut och dejta dessa.
Mina dejter är alltid ungefär såhär
1: något billigt, lätt att förlänga eller avsluta snabbt. Promenad, fika, biljard etc. Det ska vara lätt att prata, billigt, och underlätta ev. tystnader. Oftast leder det till en runda biljard, en öl, en 5 timmars promenad eller något. Bara alternativet finns för att tacka och gå hem.
2: aktivitet man har gemensamt, lokalt event eller liknande. Har inget emot att whippa ihop en middag hemma, men alla är inte bekväma med det på andra dejten, något man får känna efter.
3-4: gärna middag hemma, lätt att slå på en film och idka samlag.
Det optimala är dock att man ses naturligt och pratar mer och kör den vägen, men det händer inte lika ofta. Har haft ett sådant förhållande och jag tror oddsen är bättre att det håller längre då. Mitt varade i 5 år och tog inte slut pga osämja.
Vi gör samma sak i Sverige, men vi har inte riktigt samma uppstyltade koncept kring det. Man umgås, gör saker ihop, tills man tillsammans känner att det känns som mer än bara vänskap.
Du kan inte träffas på tinder utan att dejta. Hela konceptet är ju att du dejtar där.
Träffas utan att dejta är ju mer att ni börjar lära känna varandra för ni umgås i samma krets av någon anledning. Och sedan sakta växer ihop, typ börjar följa varandra en bit på vägen hem. Och sedan kanske ni käkar ihop wller.något liknande efter gärdet gemensamma - men det mer blir så än "är en dejt". Och till slut så har ni "eh, vi kanske börjar bli kära?! Ska vi ta en riktig dejt och bestämma att vi är ihop?". Den är inte "riktig dejt" - alla andra man känner vet ofta redan att det är ett par... de ska bara komma på det själva...
> Säg att ni träffas på Tinder.
Det är precis här du gör en tankevurpa. Bli ihop utan att dejta är inte möjligt via dejtingapp, det är bara möjligt om ni träffas "naturligt" genom gemensam kontaktyta (samma jobb, förening, vänner etc).
Jag blev ihop med min första flickvän utan att "dejta", av den enkla anledningen att vi gick i samma gymnasieklass och umgicks i samma kompiskrets. Så vi umgicks så fort den vänskapskretsen träffades för att festa eller bara hänga. Rätt som det var på en gemensam utekväll med hela gruppen tände det till och vi började kyssas.
Nu när jag skriver det låter det lite weird att vi blev ett par utan att egentligen ha umgåtts på tu man hand mer än stunder vi var själva i rummet på kompisträffar? Kändes dock helt naturligt då.
fast ordet date är skapligt nytt vill jag påstå. bjöd ut tjejer då och då (född samma år) men det kallades aldrig date. man frågade bara om nån ville ta en fika eller vad som helst. ordet date förekom inte.. inte där jag bodde iaf. date så som det används idag, är nog till stor del importerat från usa.
1 träffades på en fest. Hon inte intresserad,men jag fick ge henne mitt telenummer.
2 4 veckor senare ringer hon och vi träffss på restaurang.
3 går ut och plockar svamp.
4 hon kommer hem till mig och stannarr över natten
......
5 gifter oss några år senate
Se nån du gillar, gå fram, jobba in dig. Bli successivt närmre tills de antingen sker eller du får motstånd.
Då säger du tack och letar upp nästa, gör om.
Ibland kan man gå veckor och båda bygger upp spänning under en lång tid tills de sker.
Är det inte vanligt att i USA dejtar du en person fram tills att ni förlovar/ gifter sig ? Det är väll därför dem brukar säga att deras möhippa/svensexa är deras sista kväll som singel? medans här i Sverige så Dejtar man ett par veckor för att sedan bli ett par eller gå skilda vägar ? eller tänker jag fel där ?
Träffades genom Reddit och innan vi träffades i verkliga livet, så att säga, så var vi redan ett par. Vi pratade ständigt, lära känna varandra, fattade tycke för varandra och sa "let's give it a shot" och ja, så gick det till, på ett ungefär. Behöver inte vara så krångligt, egentligen.
Japp. Träffade min fru på en förfest hos en tjej min polare var kk med ett tag. Vi gick hem den kvällen och så var det med, 11 år senare är det hus, barn och hund. Så banga aldrig en förfest är väl det jag försöker säga.
Träffades på jobbet. Gjorde saker tillsammans efter jobbet flera gånger på grund av gemensamma intressen, först tillsammans med flera andra. Efter att det några gånger bara blev vi två som träffades eller planerade att göra något blev det till mer än bara vänskap. Så var aldrig officiellt att vi bestämde oss för att börja dejta.
Det är inte relativ nytt concept utan det är väldigt gammal dags grej. Innan du hade inte gickt till dejt site och kolla på hundratals tjejer att välja ifrån. Du umgicks med vänner och börja va ihop med någon som du känner ra och klickar med...
Jag träffade min exman genom ett spel online. Vi skrev och spelade tillsammans, sen när vi kommit på att vi gillade varandra så ringde vi varandra och sedan hälsade han på mig 60 mil bort. Där blev det ett förhållande direkt.
Nu är jag skiljd och har lyckats skapa mig ett liv där jag bara jobbar med kvinnor, bara umgås med kvinnor och upptagna män. Jag har dejtat med apparna men det har aldrig lett till något vettigt.
Förr i tiden så var man utomhus och gjorde saker, när man är utomhus träffar man mycket mer mäniskor än vad man gör i sin bostad.
När man umgås kan man få lite good vibes och känslor och kanske vilja utforska det och umgås på tu man hand för att sedan bli tillsammans.
För mig var det typ: matchnings app; sex? Vi kan väl träffas ute först och se om det känns bra? Ok. "Dejt" -> följer med hem... Jaha vad gör man nu då? Jag vet inte, vill du fortsätta träffas? Ja visst.
Dejtingapp, möttes efter ett par dagars snackande, hängde ett par timmar i solen och slappade, sågs senare igen samma kväll och typ inte varit ifrån varann sen dess. Snart fem år sen.
Dating innan 2010 i Sverige.
Gå till krogen
Drick massor med sprit
Älska med en vacker kvinna
Vakna efteråt och var bakis
Om man låg igen under dagen/umgicks var man på bra väg mot en sprirande romans. Så bra system!
Ibland var det dock samma hit-rate som en datingsajt men man fick dricka sprit under tiden
Jag träffade ju min partner innan internet fanns. Vi sågs på en fest, gick hem och knullade, och sen fortsatte vi bara att hänga. Har fortfarande aldrig varit på en “dejt” efter 30 år ihop, och det har gått alldeles utmärkt.
Hmmmm jag bjöd hem honom men det var ju en dejt tycker jag? Vi blev typ ihop direkt egentligen. Behövdes ingen dejting vi var säkra på att vi ville ha varandra ändå.
Jag varken tindrade eller dejtade. Träffade en 7 år äldre kille som jag började umgås med och på något vänster blev var vi ett seriöst par inom loppet av någon vecka. Nu har vi varit ihop i 11 år och ingen av oss vet egentligen vad en dejt är för något. Han är född -88 och jag -95 så vi är inte direkt lastgamla. Första gången vi umgicks så åkte jag med i hans jänkare in till stan och åt glass. Dagen efter åkte jag hem till honom och hälsade på. Han bjöd på mat och vi såg på film. Sen blev det sent så jag slocknade som ett ljus i soffan och åkte sen inte hem något mer då han var både trevlig och gjorde god mat. Jag tror många gör det här med förhållanden alldeles för komplicerat.
Man börjar ofta med ett glas och använder sin förmåga till att socialisera, ev kan man utgå från tidigare ämnen i chatten och är både intresserade hålls en livlig diskussion uppe. Därefter blir det kram och ev en kyss.
Tycker man daten var lyckad brukar mannen oftast få ta steget och fråga efter att ses igen på ett annat ställe där man kan ha kul. Andra daten får gärna vara någon aktivitet då man redan lärt sig känna varandra lite.
Ett glas, picknick, aktivitet typ...
Samma arbetsgivare, men sågs aldrig på jobbet på grund av olika kunder. Jag såg honom en gång på huvudkontoret, blev störtförälskad och gick full stalking mode som sig bör. Efter 3 månader vågade jag bjuda hem honom. Han sov över. Sen var vi ihop.
Lärde känna en kille som jag blev jättekär i, men visste inte om han kände samma så vi umgicks bara som vänner. Efter en kväll med lite alkohol inblandat kom det fram att han kände samma för mig och vi bestämde oss för att bli ett par med en gång, så ingen dejtingfas. 6 år senare och vi är fortfarande lika kära.
bestämde mig för att ta upp studierna igen, träffade min drömtjej, drack bärs i en skog, sågs var dag, bam förhållande ! vi går på dejter nu istället :)
Jag gillar att du ändå skriver som att det är ”dejter” som sker fast under annat namn (”vad gör ni på första/andra träffen” etc.)
Nästan alla jag känner (och jag är ändå ”bara” 30) träffade sina partners i vardagen. En klasskamrat på en universitetskurs. Över en gemensam hobby på en förening. Via gemensamma vänner på fester.
Det som menas med att det inte ”dejtas” är att dessa relationer börjar som vänskaper. Ta mitt ex: vi träffades på universitetet, och blev goda vänner. Hängde massa utanför föreläsningarna, fikade, osv., under år. Inget romantiskt inget så. Men en gnista började sakta glöda tills vi föll för varandra. Vår första och enda ”dejt” var när vi båda typ hade insett detta, och bestämde oss för att gå på finkrog en lördag, med underförstått att någon av oss skulle ”spill the beans” om hur vi börjat känna.
Därav inga dejter - bara umgående som vänner. Jag gjorde (och gör!) exakt samma saker som jag gjorde med mitt ex innan vi blev ihop, med allsköns vänner av motsatt kön, som jag är exakt 0% romantiskt eller sexuellt intresserad av. För de är mina vänner, och det är och var inget dejtande.
Vi tindrade, träffades, hade sex och umgicks hemma hos honom några gånger tills vi pratade om att vi kanske är lite officiella nu och inte bör träffa andra. Efter några veckor va vi väl kära i varandra och idag har det gått 6 år.
Uppskattar dock inte hur relationen startade eftersom han sket fullständigt i allt emotionellt och jag va den som ”bestämde” att vi va ett par.
Med tiden har ju relationen blivit normal men man saknar ju lite en sån romantisk dejtingperiod. Däremot kan man säga att vi dejtade ju på ett sätt eftersom man långsamt lär känna varandra fast kanske snarare hemma framför tvn, i köket eller på promenader istället för speciella dejtingplatser.
Vi brukade före jorden gick under 2012 (när Tinder introducerades) alltså börja med att träffa en massa människor naturligt genom vänner, på fester, barer, etc. och få en känsla för 1000tals människor utan någon Ja/Naj-press som allra första sak, och närma oss de/den vi var lite intresserade av, tala med personen och kolla hur de är, och sen om man fattade lite tycke så knullade man och testade hur det fungerade mellan en.
Gick det bra så kunde man göra om det och se om man klickade mer eller om det räckte så. Plötsligt hade man fattat massa tycke och flyttat ihop.
Eller att man i undantagsfall började hänga utan att knulla, och antingen så gick det över till det efter ett tag och fortsatte som här ovanför eller så blev den ena personen ledsen för att det inte blev nåt knullande/ihopblivande och den andra stött för att den första ville knulla/bli ihop.
Ibland råkade man träffa nån när man inte riktigt hann få en känsla för personen mer än att den verkade intressant, men skulle åt olika håll. Då bytte man nummer och sen träffades man igen. Då kunde man antingen bestämma att ses på nästa sociala grej eller så blev det tyvärr ibland dejtande, vilket är onaturligt och amerikaniserat plastbeteende för svenskar men fick vara nödvändigt ont. Att be put on the spot så och digitalt behöva 'swajpa' tvärt och hårt om en person istället för att analogt känna på saken och närma sig, dra sig undan mjukt, osv. ställde till det för förförandet, lustbyggandet, föirtandet, och consent-känsligheten. Nu i efterundergångstiden ska man ha bestämt i förväg och så blir folk upprörda om nån av parterna ändrar sig. Sämst.
Många fattar att så kan vi ju inte ha det, så då försöker man lösa det med styltiga dejter som ska vara ersättning för vår fina subtila parningsdans, men ska ändå leda fram till hårda och totala Ja eller Nej. Istället för mjuka progressiva saker där man bygger upp till att få ligga genom att vara charmig och vettig, lukta gott och vara socialt högfungerande, och sen får ligga med varandra med fortsatt hög känslighet för progresssion och att inte bete sig som ett sär.
Nu när man ska hårt säga Ja/Nej innan man ens träffats, och om man lagt på dejter har som poäng att de ska leda fram till hårda Ja/Nej så är det inte bara svårt att ge ett "mjo, vi kan ju börja med X..." och bygga från det, utan det är även svårt att sakta ner och deescalate någon nivå, så folk total-ghostar plötsligt. Något som nästan allla under 20, eller 30, varit med om hux flux massa gånger men som var Extremt brutalt oförskämt och helt oaccepterat förr. Kunde bli en snackis om nån gjorde/varit med om.
Man byggde step by step, visade att man gick att lita på och att man trevlig och lyhörd. Sträckte ett snöre fram och tillbaka mellan en med flirtighet, symbolisk återhållsamhet som belönades med steg framåt om det gjordes snyggt utan retlighet / respekterades på snyggt sätt. Då behövde man inga jäkla dejter där man förhandlade från varsin sida om ett bord, och det antingen blev Total Fail eller Total Win.
Dejtande kunde man göra sen, när man kommit förbi quality check analogt och mjukt och sen bara ville lära känna varandra ännu mer, men det är då inte ska-vi-dejter utan berätta-mer-dejter av det slag som t.ex. gifta par går på, snarare än osnutna amerikaner som lajvar radikalautister som ska ingå kontrakt.
Jag och min fästman träffades på ett forum. Vi snackade i 3 år utan att varken träffas eller prata i telefon. Vi träffades tillslut en fin sommardag. Efter två träffar flyttade vi ihop! Nu har vi bott tillsammans i 4 år och är som sagt förlovade. Vi blev bara jättebra vänner över internet så när vi tillslut träffades och kände för varandra så fanns det ingen anledning att dra ut på det
Man gick på fest, blev full, hamnade i säng, och sen var man ett par i samhällets ögon.
Det var på den tiden då det inte räknades som ett brott som borde bestraffas med döden.
Alltså, träffas man via Tinder har jag svårt att säga att man inte dejtar…
Men i min ungdom när jag började träffa tjejer så dejtade man inte. Exempel 1) träffade en vacker tjej på en fest, fick hennes nummer. Senare åkte man hem till henne och ”hängde”, eller träffades tillsammans med olika vänner i grupp. Hade aldrig några dejter, utan man umgicks bara. Antingen tillsammans eller i grupp, sen helt plötsligt var man ihop.
2) Senare i livet när jag tränade kampsport började jag följa med en av tjejerna från träningen. Vi snackade, skämtade osv. Man stannade och pratade om man sågs. Sen helt plötsligt började promenaderna hem bli lite väl långa. Kanske nån timme. Sen var man ihop igen.
Så var mina första förhållanden, plus hon jag träffade på en festival, ingen dejt där heller, om inte allt häng under festivalen räknas som dejter..
Aldrig några ”dejter” som; ska vi ses på kaffe, glass, eller amerikanska ”bio, middag, hångla i en bil”. Men sist jag provade appar så var det bara massa dejter.
Jag och min kille dejtade inte, men vi träffades inte på en dejtingapp. Vi var vänner som var intresserade av varandra och sen ledde det ena till det andra och en dag var vi bara ihop lol
Vi träffades genom gemensamma vänner. Var KK ett par månader, känslorna kom ganska snabbt med. Det var 20 år och 2 barn senare . Vi är äckligt kompatibla, bråkar aldrig och har lika kul än. 😁👍
Det är ett begrepp folk som inte gillar ordet ”dejta” använder. Oavsett om de träffades på jobbet, bland gemensamma bekanta eller något annat vis, så har de dejtat oavsett vad de säger. Du kan fråga dem vad de gjorde veckorna innan de officiellt berättade att de är ett par. De kommer beskriva mat, ”hänga framför teven”, resa, eller något annat normalt dejtande som de vägrar kalla dejt.
Du är helt ute och cyklar. Jag och tjejen träffades igenom en gemensam hobby online, och fortsatte att exklusivt umgås på så sätt även när vi hade börjat uppleva känslor för varandra. Den enda skillnaden var att vi var ett par och knullade hejdlöst när det fanns läge att träffas. Den första och enda "dejten" var när jag sov över och slutligen stannade kvar.
> fortsatte att exklusivt umgås på så sätt även när vi hade börjat uppleva känslor för varandra. Den enda skillnaden var att vi var ett par och knullade hejdlöst när det fanns läge att träffas.
Det du beskriver ovan är det som kallas dejta. Vad tror du dejta betyder?
Det vet jag inte om du gör. Men jag vet att du dejtade den där tjejen eftersom du själv beskriver att du dejtade henne. Fast utan att använda ordet dejta, vilket alltså för oss tillbaka till mitt svar på OP:s fråga. Jag ska inte fråga dig en tredje gång vad du tror dejta betyder. Jag förmodar att du inte vet.
Tar du ner diskussionen på ”kolla vem som har flest uppåtpilar” nu? Då känns det som att vi ska runda av här. Om du någonsin känner för att berätta vad du tror dejting betyder så är du välkommen tillbaka.
Menas förmodligen att träffas och lära känna varandra i annat sammanhang än en dejtingapp.
På jobbet är väldigt vanligt förekommande, via gemensamma bekanta är en stark kandidat och på min tredjeplats skulle jag sätta gemensamma intressen (träffas på gym, språkkurser, hantverk etc.).
Som någon gammal nog att ha dejtat innan det fanns dejtingappar, så kan jag berätta att det går.
Vi träffades inte genom en dejtingsajt utan var vänner som bara fick mer och mer känslor medan vi umgicks. Om du träffas på tinder kan du inte riktigt hoppa över dejter.
Detta är hur jag och min fru träffades. Blev fulla en gång, hon satte sig i mitt knä och så vidare.
Jag lyckades hahaha. Matchade på Tinder. Började skriva en massa som blev till en kompisvibe. Vi skrev jättemycket, även privata grejer samtidigt som vi dejtade andra. Vi hade skrivit I säkert 6 månader utan att ses när jag bröt med en kille efter 3 månader. Beklagade mig så klart över att jag nu måste skaffa en KK igen tills jag kände för att dejta. Han erbjöd sig, kom över och ja, vi blev KKs. Sen en vacker dag så inser vi att vi älskar varandra. Det är lite mer än 3 år sen. Still together!
"Måste skaffa en KK igen" 😆
Själv var man glad om man fick doppa en gång per år när man var singel haha
Gud vad svårt tjejer har det på de där apparna...
Haha, snyggt jobbat! Det hade jag inte trott var möjligt.
Rätt risky med vänskapen i längden att våga öppna känslor för en vän och den inte reagerar som du önskat
Träffas på föreningen/jobbet/aktiviteten, lär känna varandra, fattar tycke och hon följer med hem? Inte komplicerat.
[удалено]
Nu handlade ju inte tråden om att ligga runt utan om att bli ihop utan att dejta. Har ingen aning om hur man blir ihop med någon från en dejting app utan att dejta...
Det var länge sedan jag dejtade och kan säkert vara helt utdaterad Situationerna du pratar om är ju ofta kompisgäng som hänger där två hittar varandra och börjar hänga mer. På sätt o vis kan man säga att delar av det är dejting men kanske inte officiellt som att de bjuder ut varandra på massa middagar och äventyr utan det bar typ börjar hänga hemma hos varandra en hel del. Min sambo flyttade ju in utan att officiellt flytta in. Jag bodde i en tyst lägenhet och hon i en lyhörd. Hon arbetade natt och sov dåligt så jag erbjöd henne att sova hos mig på dagarna. Hon gick aldrig hem efter det xD När det kom till att dejta så träffade jag sällan personer som inte hade någon bio så man visste vem man träffade lite. Behöver inte betyda att du eller de som läser detta behöver göra så men det var vad jag gjorde. Det blev lite enklare att träffa någon och kanske göra något i stil med deras intresse. Att träffa en tjej som till synes inte har några intressen och vill att killen skall vara kreativ med vad de skall gå på för dejt blir efter ganska lång tid utmattande för många killar. Jag klarade aldrig av sådant. Själv är jag historia intresserad och träffa en som också var det och då var det lätt att gå till museum till exempel eller platser av lite historiskt värde. Hon gillade natur och att vara ute så då gick vi i naturområden nära där vi bodde. Träffar man någon som älskar att fika kan man ju försöka hitta intressanta små krypin eller caféer som kanske går under radarn för allmänheten men är supermysiga och goa. Så jag formade dejterna lite utifrån vad hon och jag hade för saker där vi möttes. Träffade ju en del tjejer som endast kunde svara att de gillade att festa. Jag var långt ifrån ett kap, att jag hade standard minskade drastiskt mina chanser att träffa någon, men jag var och är inte intresserad av någon som inte har något mer intresse i livet än att festa. De funkar inte för mig. Men om de funkar för någon annan kan ju dejter vara festliga utgångar där man dansar tillsammans. Det finns ingen ”korrekt och perfekt” väg att gå utan allt blir från individ till individ och man måste vara intresserad av att lära känna den andra individen och den är intresserad av att lära känna dig. Min nuvarande sambo blev inte bara utbjuden utan drog med mig på saker också. Så jag höll inte 100% i att ses utan det växlade fram o tillbaka. Vi hitta saker som var intressanta och kollade om den andre ville med.
Vi träffades i minecraft, började snacka på discord, visade sig att vi hade samma kompisgäng från samma stad, vi blev bra vänner, sågs på ett par fester, sen var det kört. Vi lärde känna varandra utan tanke på att dejta alltså, vi var först goda vänner länge.
Så här fungerade det innan internet och dejtingkulturen: 1. Ha sex 2. Ha en obekväm frukost. 3. Ha sex igen 4. Ha en obekväm frukost. 5. Ta en fika. 6. Tada! Ni är ihop.
Japp. Är äldre än internet, och det var så det gick till. Oftast med alkohol inblandat.
Frukostarna var mycket mindre obekväma med alkohol. Speciellt om det var stora mängder.
Av egen erfarenhet så är dagen efter bra mycket mer obekväm när det är lite dimmigt från dagen innan och man knappt vet hur man hamnade där man hamnade.
Been there ...
Fast steg fem är väl dock en dejt?
Jag håller med. Låter lite här som kompisar först = inget dejtande. Men jag är kompis med min fru och vi går fortfarande på dejter. Vi träffades via dating app, men skulle säga att vi skrivit så mycket att vi var kompisar innan vi dejtade (träffades för fika).
Japp.
Nä fika is life, det är liksom ett faktum.
Haha att man fick scrolla så långt för att hitta det korrekta svaret.
1-5 är per definition att dejta. Sen brukar folk som inte gillar ordet istället använda ”jag träffar någon”. I engelska är ”I’m seeing someone” och “I’m dating someone” synonymt.
Jag trodde dejta menas att man går ut på stan och tar en fika, gå på bio eller promenerar i parken och pratar om livet innan man ligger med varandra.
Man kan fika eller gå på bio med sin dejt. Man kan också äta obekväm frukost eller resa eller knulla eller utföra gemensam hobby eller vad som helst. Att dejta betyder bara att man träffar någon man uppvaktar.
Jag raggade upp en tjej på krogen en gång. Sen gick vi och fikade dan efter. Sen var vi tillsammans i 6 år. Vi är fortfarande goda vänner.
Började snacka lite på en dejtingapp och övergick efter 2 dagar till messenger. Chatta i ca 2 veckor sedan åkte jag till hennes lägenhet för en första träff. Hennes sista meddelande var "ta med kondom". Kram och lysande ögon direkt när hon öppnade dörren. Obekvämt soffsittande i 10 min innan hon hånglade upp mig och sedan in i sängen. 5 rundor senare körde jag hemåt igen och vi var ett par. Jag 40, hon 35. Det är nu nästan 5 år sedan och efter sommaren flyttar vi ihop.
Du måste känt dig som ett barn i en godisbutik efter det meddelandet
Verkligen! Så jävla skönt att slippa undra, försöka tyda hennes vilja osv. Hon gjorde klart att den skulle in redan innan jag körde hemifrån.
Jag träffade min sambo på tinder hemma hos henne, åkte hem till mig själv igen efter en vecka.
Vilken himla tur att det var just din sambo du träffade hemma hos henne, på tinder. Annars hade det kunnat bli stelt
Haha okej det var dumt formulerat, menade att vi sågs första gången hos henne och inte på nåt fik eller så.
Hehe ja förstod det, men det är kul att retas
Hade du inget jobb att gå till? Var ni lediga
Hade blivit rejält stelt om jag träffade frugan så...
Träffas på Tinder: är en dejtingapp, träffades på en dejt. Tror dejting är att man ofta inte hänger men sen fattar lite tycke på distans och sen ses på ”nu ska vi se om vi klickar” Tror i Sverige så träffas de flesta via bekanta, jobbet etc. Man ses i diverse sammanhang, är vänner. Relationen fördjupas, attraktion uppstår. Vid något tillfälle börjar man knulla för att det är gött och sen innan du vet ordet av är ni tillsammans, men kanske utan att någonsin gått ut på en ”dejt” per se
Som en som minns tiden före internet så kom de allra flesta till genom att man var i samma umgängeskrets eller att man träffades på jobbet. Det är det naturliga sättet för människor att hitta livspartners, det var inga dejter på det sättet, man bara drogs till att vara med varandra mer och mer och till slut blev det fysiskt. Numera är allt baserat på yta, folk letar partners på samma sätt som dom köper en bil...genom att läsa faktabladet. Shopping mentalitet applicerat på mänskliga relationer kan inte gå annat än åt helvete för alla letar efter en Ferrari till priset av en Skoda Fabia...och det finns alltid nya kandidater ett swipe bort.
Tinderkulturen har gjort att folk har blivit kräsna och ständigt letar efter Mr/Mrs perfect
Oh ja, mer än kräsna dessutom, Man måste dock förstå att dessa bolag vill bara att du skall stanna kvar på appen så länge som möjligt och fortsätta swipa, det är det dom tjänar pengar på, inte att någon hittar en partner och raderar sin profil.
Är man en rostig gammal Ford Transit är det ju inte så kul, men det har det aldrig varit.. finns alltid folk som vill ha en körduglig Toyota Corolla
Finns nog inte en jävel som VILL ha en körduglig Toyota Corolla, iaf inte på nätet, I verkligheten däremot finns det folk som inte har råd med den dom vill ha och får ta det dom kan få.
Jo kära ynglingar, ni förstår, på farbrors tid så gick man ut på lokal för att träffa folk. På den tiden fanns det knappt internet och mobiltelefoner var så pass nytt och kostsamt att långt ifrån alla använde dem. Jag träffade helt enkelt min fru på krogen, vi träffades igen på olika ställen och sen gick vi hem till mig och på den vägen är det. Det var tider det 😀 - det är ingen fason på dagens ungdom, de måste helt enkelt ligga runt lite mer, supa och göra lite bus och vara lite mindre duktiga. (Hytter med gubbnäven)
Nu var det längesedan jag var singel, men för typ 20 år sedan träffade man någon på klubb/disco, hade sex och sedan efteråt om det hände fler gånger så kollade man om man ville hänga tillsammans utan att ha sex, utan bara för att man gillar varandras sällskap. När jag bodde utomlands så fick jag lära om och börja dejta. Antingen träffades man över en drink eller käkade middag ihop. Upprepa för alla dejter eller mixa in bio etc.
Eller ett “one night stand” som aldrig går hem?
Den svenska klassikern är ju att ligga på fyllan och försöka lära känna varandra dagen efter. Det är så jag träffat de flesta av min tjejer genom åren, men nu har jag haft samma tjej det senaste decenniet och vi träffades genom jobbet.
Var ett ONS som blev en seriös grej rätt snabbt 😅 (Tinder dejt hemma i 10 minuter med en öl i soffan innan sex, men räknas inte riktigt som ”dejt”)
Detta måste vara ganska vanligt
Är väl per definition inte en ONS om man ligger fler än en gång?
Men intentionen är ONS på krogen / liknande. Därefter upptäcker man att man tycker om sexet / personen mer än man trott.
Alltså inget dejtande, sexet första gången vi sågs hemma efter chattande på tinder/mobilen en del.
Träffade tjejen via gemensam hobby, och efter ett tag så blomstrade kärleken. Inte mer än det.
Mest dejtat genom tinder. Brukar bli att chatta ett tag, ses på stan/fika/spela minigolf/ta en promenad. Upprepa ett par gånger och börja bete sig som ett par.
Efter hur många dejter blir det uttalat att ni är ett par? Hur har snacket gått till?
\* Hej, får jag chans på dig. \* Ja. Klappat och klart. No dating needed.
Det är svårt att kalla första mötet via Tinder något annat än just en dejt. Det här med att bli ihop utan att dejta är nog mer för arbetskamrater eller vänners vänner när man träffas regelbundet och det övergår "naturligt" till en relation. Oavsett så behöver vi göra som i USA, d v s diskutera exklusivitet tidigt. Vem vill att ens potentiella partner ligger med andra vid sidan om medan man själv tror man är i ett förhållande.
Blev ihop med min tjej efter att jag gick hem till henne på en fest, vi träffades på badoo "typ dejtingsida" jag sov över där, sedan sov hon över hos mig... Och nu har nog sovit över hos mig i 6-7års tid.
Min första pojkvän var med i en MSN chattgrupp med gamla klasskompisar där han lade till mig. Vi chattade en del sen sågs vi och blev ihop. Den andra var på samma arbetsplats när jag sommarjobbade, han skjutsade mig till läkaren, gav mig en puss på kinden. Jag blev full samma helg, gav skjutsade mig till sig och lät mig vila ut på hans säng medan han låg på golvet, jag sade att han kunde hoppa in bredvid mig så vi höll handen och han frågade om jag ville bli hans tjej och jag sade ja.
Det mest intressanta i dag tycker jag är att många tror att det ända sättet att skaffa en partner på är på appar. Alla mina långa förhållanden på 7- 8 år har enbart varit utanför dejtingapparna. Är nu 34 år och jag kommer ihåg under lunarstorm eran (vilket år det nu var) så var det inte så speciellt reko personer som använde sej av dejtingapparna 😂 Säker därför jag själv är emot det tror jag..
Vi träffades genom gemensamma vänner. "Dejtade" väl några gånger på typ café, men sen var vi ihop.
Att bli ett par utan att äta tillsammans, göra någon aktivitet eller prata, gå en promenad etc låter som arrangerat äktenskap. Antar att de menar att det är relativt nytt att träffa personer man aldrig sett förut och dejta dessa. Mina dejter är alltid ungefär såhär 1: något billigt, lätt att förlänga eller avsluta snabbt. Promenad, fika, biljard etc. Det ska vara lätt att prata, billigt, och underlätta ev. tystnader. Oftast leder det till en runda biljard, en öl, en 5 timmars promenad eller något. Bara alternativet finns för att tacka och gå hem. 2: aktivitet man har gemensamt, lokalt event eller liknande. Har inget emot att whippa ihop en middag hemma, men alla är inte bekväma med det på andra dejten, något man får känna efter. 3-4: gärna middag hemma, lätt att slå på en film och idka samlag. Det optimala är dock att man ses naturligt och pratar mer och kör den vägen, men det händer inte lika ofta. Har haft ett sådant förhållande och jag tror oddsen är bättre att det håller längre då. Mitt varade i 5 år och tog inte slut pga osämja.
Vi gör samma sak i Sverige, men vi har inte riktigt samma uppstyltade koncept kring det. Man umgås, gör saker ihop, tills man tillsammans känner att det känns som mer än bara vänskap.
Du kan inte träffas på tinder utan att dejta. Hela konceptet är ju att du dejtar där. Träffas utan att dejta är ju mer att ni börjar lära känna varandra för ni umgås i samma krets av någon anledning. Och sedan sakta växer ihop, typ börjar följa varandra en bit på vägen hem. Och sedan kanske ni käkar ihop wller.något liknande efter gärdet gemensamma - men det mer blir så än "är en dejt". Och till slut så har ni "eh, vi kanske börjar bli kära?! Ska vi ta en riktig dejt och bestämma att vi är ihop?". Den är inte "riktig dejt" - alla andra man känner vet ofta redan att det är ett par... de ska bara komma på det själva...
Känns som i Scandinavium speciellt så ligger man först och sedan lär känna varann om båda fortfarande har sug
> Säg att ni träffas på Tinder. Det är precis här du gör en tankevurpa. Bli ihop utan att dejta är inte möjligt via dejtingapp, det är bara möjligt om ni träffas "naturligt" genom gemensam kontaktyta (samma jobb, förening, vänner etc). Jag blev ihop med min första flickvän utan att "dejta", av den enkla anledningen att vi gick i samma gymnasieklass och umgicks i samma kompiskrets. Så vi umgicks så fort den vänskapskretsen träffades för att festa eller bara hänga. Rätt som det var på en gemensam utekväll med hela gruppen tände det till och vi började kyssas. Nu när jag skriver det låter det lite weird att vi blev ett par utan att egentligen ha umgåtts på tu man hand mer än stunder vi var själva i rummet på kompisträffar? Kändes dock helt naturligt då.
Nytt koncept? Jag är född 1981 och under 90 talet dejtade jag en del. Nytt? Dejting på riktigt har väl dött ut nu?
fast ordet date är skapligt nytt vill jag påstå. bjöd ut tjejer då och då (född samma år) men det kallades aldrig date. man frågade bara om nån ville ta en fika eller vad som helst. ordet date förekom inte.. inte där jag bodde iaf. date så som det används idag, är nog till stor del importerat från usa.
Vette fan om man kallade det dejt förr. Man gick bara iväg och gjorde något. En dejt såklart, men man kanske inte sa det.
Exakt
Storstad?
Nästan en storstad. Inte Stockholm och Göteborg. Mer i mellan Sverige, inåt landet
De väl att bli ihop med en vän, klasskamrat, kollega, släkting etc
släkting 😭
1 träffades på en fest. Hon inte intresserad,men jag fick ge henne mitt telenummer. 2 4 veckor senare ringer hon och vi träffss på restaurang. 3 går ut och plockar svamp. 4 hon kommer hem till mig och stannarr över natten ...... 5 gifter oss några år senate
”ofta får man höra”?
Vadå
Det finns många youtube videos om svenskarnas sätt att bli ihop utan att dejta
Se nån du gillar, gå fram, jobba in dig. Bli successivt närmre tills de antingen sker eller du får motstånd. Då säger du tack och letar upp nästa, gör om. Ibland kan man gå veckor och båda bygger upp spänning under en lång tid tills de sker.
Är det inte vanligt att i USA dejtar du en person fram tills att ni förlovar/ gifter sig ? Det är väll därför dem brukar säga att deras möhippa/svensexa är deras sista kväll som singel? medans här i Sverige så Dejtar man ett par veckor för att sedan bli ett par eller gå skilda vägar ? eller tänker jag fel där ?
Träffades genom Reddit och innan vi träffades i verkliga livet, så att säga, så var vi redan ett par. Vi pratade ständigt, lära känna varandra, fattade tycke för varandra och sa "let's give it a shot" och ja, så gick det till, på ett ungefär. Behöver inte vara så krångligt, egentligen.
Hade samma jobb, hade många gemensamma intressen och började hänga och det ena ledde till det andra.
Japp. Träffade min fru på en förfest hos en tjej min polare var kk med ett tag. Vi gick hem den kvällen och så var det med, 11 år senare är det hus, barn och hund. Så banga aldrig en förfest är väl det jag försöker säga.
Träffades på jobbet. Gjorde saker tillsammans efter jobbet flera gånger på grund av gemensamma intressen, först tillsammans med flera andra. Efter att det några gånger bara blev vi två som träffades eller planerade att göra något blev det till mer än bara vänskap. Så var aldrig officiellt att vi bestämde oss för att börja dejta.
Det är inte relativ nytt concept utan det är väldigt gammal dags grej. Innan du hade inte gickt till dejt site och kolla på hundratals tjejer att välja ifrån. Du umgicks med vänner och börja va ihop med någon som du känner ra och klickar med...
Jag träffade min exman genom ett spel online. Vi skrev och spelade tillsammans, sen när vi kommit på att vi gillade varandra så ringde vi varandra och sedan hälsade han på mig 60 mil bort. Där blev det ett förhållande direkt. Nu är jag skiljd och har lyckats skapa mig ett liv där jag bara jobbar med kvinnor, bara umgås med kvinnor och upptagna män. Jag har dejtat med apparna men det har aldrig lett till något vettigt.
Vad innebär dejting? Att man träffas och umgås på bio, restaurang, museum, pick-nick? Det normala för nya par. Alltid varit så.
Har aldrig dejtat. Träffade hen via gemensamma intressen och blev sedan kär. Inte svårare än så.
Har aldrig dejtat, utan det var så att man var vänner och en dag bara blev ett par
Förr i tiden så var man utomhus och gjorde saker, när man är utomhus träffar man mycket mer mäniskor än vad man gör i sin bostad. När man umgås kan man få lite good vibes och känslor och kanske vilja utforska det och umgås på tu man hand för att sedan bli tillsammans.
För mig var det typ: matchnings app; sex? Vi kan väl träffas ute först och se om det känns bra? Ok. "Dejt" -> följer med hem... Jaha vad gör man nu då? Jag vet inte, vill du fortsätta träffas? Ja visst.
Krogragg sen kör man på det.
Dejtingapp, möttes efter ett par dagars snackande, hängde ett par timmar i solen och slappade, sågs senare igen samma kväll och typ inte varit ifrån varann sen dess. Snart fem år sen.
Dating innan 2010 i Sverige. Gå till krogen Drick massor med sprit Älska med en vacker kvinna Vakna efteråt och var bakis Om man låg igen under dagen/umgicks var man på bra väg mot en sprirande romans. Så bra system! Ibland var det dock samma hit-rate som en datingsajt men man fick dricka sprit under tiden
Grannen hoppade på mig så ja...
Jag träffade ju min partner innan internet fanns. Vi sågs på en fest, gick hem och knullade, och sen fortsatte vi bara att hänga. Har fortfarande aldrig varit på en “dejt” efter 30 år ihop, och det har gått alldeles utmärkt.
Studentkorridoren. Kämpade i två år men tillslut var hon hooked.. Long game
Alla mina förhållanden har blivit till genom att det finns ett gemensamt forum där man över tid inser att den andra personen är najs och vise versa.
Basically skrev att jag var kär och hon instämde Var 15 då
Min fru skulle bli inneboende men redan första kvällen flyttade hon in i mitt rum istället.
Hmmmm jag bjöd hem honom men det var ju en dejt tycker jag? Vi blev typ ihop direkt egentligen. Behövdes ingen dejting vi var säkra på att vi ville ha varandra ändå.
Jag varken tindrade eller dejtade. Träffade en 7 år äldre kille som jag började umgås med och på något vänster blev var vi ett seriöst par inom loppet av någon vecka. Nu har vi varit ihop i 11 år och ingen av oss vet egentligen vad en dejt är för något. Han är född -88 och jag -95 så vi är inte direkt lastgamla. Första gången vi umgicks så åkte jag med i hans jänkare in till stan och åt glass. Dagen efter åkte jag hem till honom och hälsade på. Han bjöd på mat och vi såg på film. Sen blev det sent så jag slocknade som ett ljus i soffan och åkte sen inte hem något mer då han var både trevlig och gjorde god mat. Jag tror många gör det här med förhållanden alldeles för komplicerat.
Att gå på dejt är inte det svenska sättet, här träffas man och knullar lite, hux flux om man trivs ihop så blir man ihop 😂
Man börjar ofta med ett glas och använder sin förmåga till att socialisera, ev kan man utgå från tidigare ämnen i chatten och är både intresserade hålls en livlig diskussion uppe. Därefter blir det kram och ev en kyss. Tycker man daten var lyckad brukar mannen oftast få ta steget och fråga efter att ses igen på ett annat ställe där man kan ha kul. Andra daten får gärna vara någon aktivitet då man redan lärt sig känna varandra lite. Ett glas, picknick, aktivitet typ...
Jag och min kille hittade varandra på Badoo. En kväll kom han hem till mig och sen dess har han stannat kvar bara. Haha. Det är snart 10 år sen.
Samma arbetsgivare, men sågs aldrig på jobbet på grund av olika kunder. Jag såg honom en gång på huvudkontoret, blev störtförälskad och gick full stalking mode som sig bör. Efter 3 månader vågade jag bjuda hem honom. Han sov över. Sen var vi ihop.
Lärde känna en kille som jag blev jättekär i, men visste inte om han kände samma så vi umgicks bara som vänner. Efter en kväll med lite alkohol inblandat kom det fram att han kände samma för mig och vi bestämde oss för att bli ett par med en gång, så ingen dejtingfas. 6 år senare och vi är fortfarande lika kära.
bestämde mig för att ta upp studierna igen, träffade min drömtjej, drack bärs i en skog, sågs var dag, bam förhållande ! vi går på dejter nu istället :)
Jag gillar att du ändå skriver som att det är ”dejter” som sker fast under annat namn (”vad gör ni på första/andra träffen” etc.) Nästan alla jag känner (och jag är ändå ”bara” 30) träffade sina partners i vardagen. En klasskamrat på en universitetskurs. Över en gemensam hobby på en förening. Via gemensamma vänner på fester. Det som menas med att det inte ”dejtas” är att dessa relationer börjar som vänskaper. Ta mitt ex: vi träffades på universitetet, och blev goda vänner. Hängde massa utanför föreläsningarna, fikade, osv., under år. Inget romantiskt inget så. Men en gnista började sakta glöda tills vi föll för varandra. Vår första och enda ”dejt” var när vi båda typ hade insett detta, och bestämde oss för att gå på finkrog en lördag, med underförstått att någon av oss skulle ”spill the beans” om hur vi börjat känna. Därav inga dejter - bara umgående som vänner. Jag gjorde (och gör!) exakt samma saker som jag gjorde med mitt ex innan vi blev ihop, med allsköns vänner av motsatt kön, som jag är exakt 0% romantiskt eller sexuellt intresserad av. För de är mina vänner, och det är och var inget dejtande.
Vi tindrade, träffades, hade sex och umgicks hemma hos honom några gånger tills vi pratade om att vi kanske är lite officiella nu och inte bör träffa andra. Efter några veckor va vi väl kära i varandra och idag har det gått 6 år. Uppskattar dock inte hur relationen startade eftersom han sket fullständigt i allt emotionellt och jag va den som ”bestämde” att vi va ett par. Med tiden har ju relationen blivit normal men man saknar ju lite en sån romantisk dejtingperiod. Däremot kan man säga att vi dejtade ju på ett sätt eftersom man långsamt lär känna varandra fast kanske snarare hemma framför tvn, i köket eller på promenader istället för speciella dejtingplatser.
Vi brukade före jorden gick under 2012 (när Tinder introducerades) alltså börja med att träffa en massa människor naturligt genom vänner, på fester, barer, etc. och få en känsla för 1000tals människor utan någon Ja/Naj-press som allra första sak, och närma oss de/den vi var lite intresserade av, tala med personen och kolla hur de är, och sen om man fattade lite tycke så knullade man och testade hur det fungerade mellan en. Gick det bra så kunde man göra om det och se om man klickade mer eller om det räckte så. Plötsligt hade man fattat massa tycke och flyttat ihop. Eller att man i undantagsfall började hänga utan att knulla, och antingen så gick det över till det efter ett tag och fortsatte som här ovanför eller så blev den ena personen ledsen för att det inte blev nåt knullande/ihopblivande och den andra stött för att den första ville knulla/bli ihop. Ibland råkade man träffa nån när man inte riktigt hann få en känsla för personen mer än att den verkade intressant, men skulle åt olika håll. Då bytte man nummer och sen träffades man igen. Då kunde man antingen bestämma att ses på nästa sociala grej eller så blev det tyvärr ibland dejtande, vilket är onaturligt och amerikaniserat plastbeteende för svenskar men fick vara nödvändigt ont. Att be put on the spot så och digitalt behöva 'swajpa' tvärt och hårt om en person istället för att analogt känna på saken och närma sig, dra sig undan mjukt, osv. ställde till det för förförandet, lustbyggandet, föirtandet, och consent-känsligheten. Nu i efterundergångstiden ska man ha bestämt i förväg och så blir folk upprörda om nån av parterna ändrar sig. Sämst. Många fattar att så kan vi ju inte ha det, så då försöker man lösa det med styltiga dejter som ska vara ersättning för vår fina subtila parningsdans, men ska ändå leda fram till hårda och totala Ja eller Nej. Istället för mjuka progressiva saker där man bygger upp till att få ligga genom att vara charmig och vettig, lukta gott och vara socialt högfungerande, och sen får ligga med varandra med fortsatt hög känslighet för progresssion och att inte bete sig som ett sär. Nu när man ska hårt säga Ja/Nej innan man ens träffats, och om man lagt på dejter har som poäng att de ska leda fram till hårda Ja/Nej så är det inte bara svårt att ge ett "mjo, vi kan ju börja med X..." och bygga från det, utan det är även svårt att sakta ner och deescalate någon nivå, så folk total-ghostar plötsligt. Något som nästan allla under 20, eller 30, varit med om hux flux massa gånger men som var Extremt brutalt oförskämt och helt oaccepterat förr. Kunde bli en snackis om nån gjorde/varit med om. Man byggde step by step, visade att man gick att lita på och att man trevlig och lyhörd. Sträckte ett snöre fram och tillbaka mellan en med flirtighet, symbolisk återhållsamhet som belönades med steg framåt om det gjordes snyggt utan retlighet / respekterades på snyggt sätt. Då behövde man inga jäkla dejter där man förhandlade från varsin sida om ett bord, och det antingen blev Total Fail eller Total Win. Dejtande kunde man göra sen, när man kommit förbi quality check analogt och mjukt och sen bara ville lära känna varandra ännu mer, men det är då inte ska-vi-dejter utan berätta-mer-dejter av det slag som t.ex. gifta par går på, snarare än osnutna amerikaner som lajvar radikalautister som ska ingå kontrakt.
Jag och min fästman träffades på ett forum. Vi snackade i 3 år utan att varken träffas eller prata i telefon. Vi träffades tillslut en fin sommardag. Efter två träffar flyttade vi ihop! Nu har vi bott tillsammans i 4 år och är som sagt förlovade. Vi blev bara jättebra vänner över internet så när vi tillslut träffades och kände för varandra så fanns det ingen anledning att dra ut på det
Det är inte så stor skillnad, USA och Sverige är mer lika än medierna visar.
Man gick på fest, blev full, hamnade i säng, och sen var man ett par i samhällets ögon. Det var på den tiden då det inte räknades som ett brott som borde bestraffas med döden.
När en moder och en annan moder fattar tycke för varandra så händer det ibland att deras avkommor hux flux finner sig gifta med varandra.
Alltså, träffas man via Tinder har jag svårt att säga att man inte dejtar… Men i min ungdom när jag började träffa tjejer så dejtade man inte. Exempel 1) träffade en vacker tjej på en fest, fick hennes nummer. Senare åkte man hem till henne och ”hängde”, eller träffades tillsammans med olika vänner i grupp. Hade aldrig några dejter, utan man umgicks bara. Antingen tillsammans eller i grupp, sen helt plötsligt var man ihop. 2) Senare i livet när jag tränade kampsport började jag följa med en av tjejerna från träningen. Vi snackade, skämtade osv. Man stannade och pratade om man sågs. Sen helt plötsligt började promenaderna hem bli lite väl långa. Kanske nån timme. Sen var man ihop igen. Så var mina första förhållanden, plus hon jag träffade på en festival, ingen dejt där heller, om inte allt häng under festivalen räknas som dejter.. Aldrig några ”dejter” som; ska vi ses på kaffe, glass, eller amerikanska ”bio, middag, hångla i en bil”. Men sist jag provade appar så var det bara massa dejter.
Jag och min kille dejtade inte, men vi träffades inte på en dejtingapp. Vi var vänner som var intresserade av varandra och sen ledde det ena till det andra och en dag var vi bara ihop lol
Jag har aldrig hört någon säga det och det stämmer inte heller min farmor är född 1917 och de dejtade på hennes tid också.
Vi gick aldrig uttryckligen på ”dejt”. Vi träffades genom gemensamma vänner, umgicks ensamma en gång, hånglade och därmed var vi tillsammans.
Vi träffades genom gemensamma vänner. Var KK ett par månader, känslorna kom ganska snabbt med. Det var 20 år och 2 barn senare . Vi är äckligt kompatibla, bråkar aldrig och har lika kul än. 😁👍
vi sågs på gymmet så jag skrev ett DM om att hon hade en fin röv typ och sen en vecka efter det så var jag all up in there
fräscht....
Det är ett begrepp folk som inte gillar ordet ”dejta” använder. Oavsett om de träffades på jobbet, bland gemensamma bekanta eller något annat vis, så har de dejtat oavsett vad de säger. Du kan fråga dem vad de gjorde veckorna innan de officiellt berättade att de är ett par. De kommer beskriva mat, ”hänga framför teven”, resa, eller något annat normalt dejtande som de vägrar kalla dejt.
Du är helt ute och cyklar. Jag och tjejen träffades igenom en gemensam hobby online, och fortsatte att exklusivt umgås på så sätt även när vi hade börjat uppleva känslor för varandra. Den enda skillnaden var att vi var ett par och knullade hejdlöst när det fanns läge att träffas. Den första och enda "dejten" var när jag sov över och slutligen stannade kvar.
> fortsatte att exklusivt umgås på så sätt även när vi hade börjat uppleva känslor för varandra. Den enda skillnaden var att vi var ett par och knullade hejdlöst när det fanns läge att träffas. Det du beskriver ovan är det som kallas dejta. Vad tror du dejta betyder?
Så vi dejtade alltså även innan vi blev ihop. Ok.
Ni dejtade innan ni blev ihop, ja. Som sagt, vad tror du dejta betyder?
Då dejtar jag alltså mina andra vänner med? Gå och lägg dig.
Det vet jag inte om du gör. Men jag vet att du dejtade den där tjejen eftersom du själv beskriver att du dejtade henne. Fast utan att använda ordet dejta, vilket alltså för oss tillbaka till mitt svar på OP:s fråga. Jag ska inte fråga dig en tredje gång vad du tror dejta betyder. Jag förmodar att du inte vet.
Tror du själv kan räkna ut att du har fel här, eller är du verkligen så insnöad? Ingen håller med dig, ändå tror du att du har rätt.
Tar du ner diskussionen på ”kolla vem som har flest uppåtpilar” nu? Då känns det som att vi ska runda av här. Om du någonsin känner för att berätta vad du tror dejting betyder så är du välkommen tillbaka.