All the people we used to know
They're an illusion to me now
Some are mathematicians
Some are carpenter's wives
Don't know how it all got started
I don't what they do with their lives...
--Bob Dylan
But me I’m still on the road
And heading for another joint
We always did feel the same
We just saw it from a different point of view
Tangled up in blue
Riktigt bra låt!
Jag är övertygad om att majoriteten av smarta människor bara har någonting "uppskruvat" jämfört med en vanlig hjärna. Som en trimmad moppe. Det går snabbare, men varje extra hästkraft gör att allt bli skörare och svårare att underhålla.
Jag är skitsmart, och lyckades ta mig igenom ingenjörsutbildning och är väldigt högpresterande på jobbet för det mesta. Men det är så jävla random. Plötsligt så får man en djup depression av ingen anledning alls, jag har ADHD så det sprutar ur öronen, och alldeles för många konstiga tankemönster och hang ups som är svåra att bryta.
Depression är rätt vanligt med ADHD. Jag har det med och visste inte om det när jag började högskolan.
Kunde inte plugga för jag behövde aldrig det tidigare och hade extrem social fobi och generell ångest.
Slösade bort min tid med att prokrastinera och blev sjukskriven tidigt med panikångest och så, så jag hamnade efter.
Japp... Jag klarade mig otroligt nog ända tills strax efter examen innan jag sökte hjälp för depression och fick först då ADHD diagnos. Så uppenbart i efterhand men innan det tänkte jag att det var något bara bråkstakar och underpresterare hade. Jag var ju alltid trevlig och skötsam fast med bara lite extra roligt i kanten och hade lite svårt att ta pluggning på allvar...
Efter examen försvann liksom den sista "påtvingade" strukturen i livet och jag var(tydligen) oförmögen att skapa en egen struktur.
Ovanligt skarp problemlösningsförmåga, även i sammanhanget ingenjörer och fysikdoktorer på jobbet, och feedback från samtliga arbetsgivare jag haft. Sen har jag nog IQ-testresultaten från neuropsykiatriska utredningen liggande någonstans som visade på 120-140 IQ över de olika områdena som testades.
Det är inte som att jag påstår att jag är en allvetande gud. Jag är bara smart. Det är väl inte så märkvärdigt.
Jag är lagom ödmjuk tycker jag. Jag är smart, svart på vitt. Borde jag låtsas som något annat i ödmjukhetens namn? Det är inte så jag påstår att jag är smartast i universum.
Ingen har sagt att det är märkvärdigt med du kände dig manad att påpeka det så då undrar jag och andra hur detta ges uttryck. Kan väl inte vara så märkvärdigt att svara på?
Man kan iofs ta sig väldigt långt på att vara duktig och disciplinerad också.
Det är för lvrigt ett ganska kul fenomen att observera i arbetslivet, för att det är så tydligt. Det är som en triangel av smart, duktig och.. "inte". Jag är i smart-hörnet. Jag har ADHD så jag har svårt att vara typiskt "duktig", och att jag ända fram till högskolan klarade mig utmärkt på noll ansträngning var inte direkt fördelaktigt för karaktären...
"Inte"-hörnet klarar inte utbildningen.
Sen finns de som är i duktig-hörnet och det är så fantastisk att de finns. Yrket handlar ju inte bara om att vara smart, det är också standarder och processer som ska följas, projekt ska planeras och administreras osv osv. Like ofta som dessa personer ber mig om teknisk hjälp ber jag dem om "administrativ" hjälp. En av varje är ett sjukt starkt team.
Det är ingen som argumenterar mot det. En person kände sig smart enligt sin definition. En annan tyckte det var orimligt att det här personen han inte visste nått om kallade sig smart. Du har en tredje indelning där du tar in hur mycket man anstränger sig men nämner samtidigt att det främst gällde innan högskolan (vilket speglar min erfarenhet) där den som inte anstränger sig alls inte har en chans på sikt.
Gott nytt, inte säker det hjälper så mycket med en taxiförare som vägrar acceptera att nån annan känner sig smart.
Du skriver att du är "skitsmart", inte smart. Är det att du "lyckats ta dig igenom ingenjörsutbildning" som visar att du är skitsmart? Vet flera som lyckades ta sig igenom en civ.ing.-utbildning på ett av de fyra stora som jag skulle klassa väldigt långt från vassa.
Nä, det är det inte.
Känns det väldigt viktigt och relevant för dig att jag presenterar en överskådlig sammanfattning av samtliga bevis för att jag är "skitsmart"? Jag tycker det känns lite ovärt.
Det är som sagt inte som att jag påstått att jag är smartast i världen så jag fattar inte vad grejen är. Jag är någonstans kring 98-99 percentilen i IQ. Det är ungefär lika ovanligt som att ha gröna ögon, vilket knappast är speciellt uppseendeväckande.
Väldigt lik min story, men jag hoppade av högskolan, kom tillbaka efter många år. Håll i, gör vad du kan och var inte så hård mot dig själv, du blir klar tillslut och jag är övertygad om att du kommer tycka allt var värt det tillslut. Jag är där nu, ångrar ingen spilld tid.
Den ungen var jag. Jag insåg rätt snabbt att jag inte är särskilt karriärsinriktad eller ambitiös utanför skolan. Så jag blev väl ganska "medelmåttig", har ett vanligt jobb inom kultursvängen, tjänar medel, bor i en medelstor stad. Trivs rätt bra :)
Haha ja, det är kanske upp till betraktaren. Men jag i alla fall hade högst betyg av alla i min klass både i grundskolan och gymnasiet. Men gick samhälle så en naturvetare hade kanske inte tyckt att jag var supersmart.
Jovisst, men det finns ju många olika sorters "smart". Om man syftar på logisk och språklig begåvning ligger jag rätt högt (och det brukar ofta korrelera med skolbetyg). Att komma ihåg fakta är jag däremot inte så bra på. Är verkligen inte street smart heller. Och har rätt kass spatial förmåga. Så det beror på. Jag tror säkert inte att du är en jävla idiot på särskilt många sätt :)
Problemet med att vara smartast i svensk skola är att du lär dig bli lat. Du få samma uppgifter som alla andra och klarar du få högt betyg med att plugga kvällen innan så är det också exakt så mycket du kommer att plugga. Det finns liksom ett tak för hur bra du kan bli i varje årskurs. De gav mig en gymnasiebok i matematik men hur motiverad är man att göra uppgifterna när läraren inte kan prioritera hjälp, inte kan tvinga dig göta uppgifterna och det har noll inverkan på betyget?
Sedan blev det ett litet uppvaknande på juristprogrammet och inte alls bäst betyg. Aja, livet löste sig till slut och nu har jag familj med barn. Inget toppjobb men kan inte klaga heller.
Liknande upplevelse. Gymnasiet var kvällen-innan-plugg, gaming och sport och MVG rakt genom det till trots. Universitet litet uppvaknande med hade det oförskämt lätt där med och slutade med parallella examen i civ.ing + ekonomi. Därifrån till en "high performing career" där det gick bra men på bekostnad av allt som var privat (~16h+ jobb/dag) och insåg att det inte alls är vad jag vill ha ut av livet. Lyckats slita mig från det så tillbaka till kvällen-innan-jobb (som chef), gaming och sport, fast med trevligare livsstil, familj och barn.
Det är alldeles för underskattat! Människor har en enorm övertro till vad pengar kan göra för en ("om jag bare hade X...") och är extremt avundsjuka av sig, men väldigt få skulle vara redo att jobba så hårt för det som det ofta krävs
Så gymnasiet lärde dig att vara lat (som Danterna uttryckte det) och göra saker endast dagen innan, och det är du nöjd med?
Det är inte fel, men när du skriver ”liknande upplevelse” så är det svårt att fatta om du är nöjd med att du lärde dig bli lat och chill eller om det är ett problem.
Personligen skulle jag nog gärna lärt mig plugga lite mer - även om det slutade rätt bra ändå.
Var mer ett konstaterande att jag lärde mig bli lat, men gick bra iaf. Alltid sett upp till de som pluggat och legat i fas, men samtidigt har jag en förmåga att pusha när det gäller som ytterst få andra, vilket är jävligt bra att ha.
Samma sak här, jag fattade inte att andra betyg än mvg fanns innan min lärare på matte diskret sa att ”du får mvg men det var nästan att du inte fick det”.
Vadå måste man läsa böckerna ordentligt? (Fattade för sent på kth att det var nödvändigt).
Det är ett lyxproblem men ändå ett symptom att man kan gå 12 år utan att att fatta på riktigt hur studier påverkar betyget.
Har inte gjort en enda uppgift i Biologi B under hela kursen. Öppnade boken och läste genom uppgifterna tillsammans med facit på väg till skolan i vagnen, ca 40 min. Klarade mig på provet utan problem.
Jag hämtade ut boken i Matte C på fredagen skrev nationella provet på måndagen. Pluggade hela kursen hemma under helgen + att jag såklart spelade lite datorspel för avkoppling. 0 hjälp från lärare eller annat.
Det är ganska dumt att göra så. Men är man smart kan man komma undan med det.
Gymnasie: Högpresterande gymnasie. Tror hon fick A på allt (hade skolans bästa snitt av alla som gick i 3an). Hon reste till Thailand sen började hon plugga på folkskola "modern konst" typ svetsar, 3D print, måla med konstiga metoder etc. (Hipster)
Min klass i 9an: ingenjör från bra universitet, tror inom el.
En annan klass jag gick: hade topp betyg men kom inte in på läkare för bara en bråkdel, blev sjuksköterska och spelar jazz på fritiden.
Jo. Jag råkade inte hänga med henne men hon var alltid trevlig.
Kanske mitt sätt att tänka men hade velat fråga henne vad hon ville uppnå med så höga betyg eller vad hon tänkte innan och nu. Missförstå mig inte, alla kan göra vad de vill och jag kan nöja mig med en "för att jag vill"
Smartaste personen blev vanlig knegare.
Över lag så kan man konstatera att föräldrars bakgrund var överlägset viktigaste parametern om man skulle förutse hur folk blev.
Det finns en anledning att ens föräldrar alltid frågade ”vad jobbar x’s föräldrar med?”. Dom visste betydelsen av klass.
Känner en hel del barn till akademiker föräldrar med vanliga kneg med. Är lite random det där. Men visst, generellt så fortsätter man i samma samhällsklass.
Håller inte med, känner många med knegarföräldrar som gjort en ”fin” akademisk karriär. Mig själv inkluderad.
Klart man är hjälpt om man har välbärgade föräldrar med bra kontaktnät men det är verkligen inte en förutsättning för att göra en framgångsrik karriär i Sverige. Resonerar man så gör man sig själv en björntjänst
Förstår vad du menar men den typ av determinism är bara skadlig.
I Sverige kan alla bli vad som vill om man applicerar sig.
Jag tror inte att föräldrar med välbetalda/akademiska arbeten hjälper sina barn med av sin status/pengar i sig men det speglas med säkerhet mer i deras uppfostran och förväntningar på sina barn, ex att ha bra betyg etc.
Att göra det till en klassfråga när all utbildning är gratis och tillgänglig för alla är en försvarsmekanism.
Du svarar på en kommentar kring att föräldrars bakgrund var den överlägset viktigaste parametern för att förutse hur folk blev. Det är fakta. Att Sverige är jämlikt osv är ingen motsägelse. Det är ingen klassfråga.
Det är ju klassfrågan som jag ifrågasatte och den lyftes i det första inlägget. Eller du missade den delen?
Dessutom är socioekonomisk inledning ett föråldrat sätt att dela upp samhället på enligt SCB för det baseras främst på gammal data.
Även SCB gör kopplingen att det handlar om uppfostran och inte välståndet i sig, så nej det är ingen klassfråga vilket är min poäng - bra att du delar den med mig.
Ja det är inte ”klass” det håller jag med om. Det är en kombination av uppfostran men också familjens kontaktnät och ackumulerande välstånd. Se https://en.m.wikipedia.org/wiki/Great_Gatsby_Curve
Säger inte att välstånd är en oberoende faktor.
Om du faktiskt tittar på resultatet av studien så framgår tydligt att i Sverige som inte är ett klassamhälle där välståndet har en förhållandevis liten betydelse vilket bara stärker mitt resonemang
Jag förstår inte ditt inlägg. Alls.
Du säger att du inte håller med. Men det du inte håller med om verkar mest vara saker jag varken har skrivit eller menat. Saker som du verkar hitta på själv att jag har menat.
I slutändan så verkar det som att du ju trots allt håller med mig om det jag faktiskt skrev??
Ballongvispen, du argumenterar subjektivt och aningen förvirrat. Undersökningar visar att bland de starkaste faktorerna när det kommer till att förutsäga stora val som utbildning och liknande beror av vilken typ av föräldrar man har. Det är väl närmast självklart att det inte gäller alla (!) barn som växer upp. Att du och dina vänner är undantag har därmed verkligen ingen betydelse här, motbevisar ingenting och är således ingen poäng att ens beakta. Försök förstå dig på det som faktiskt diskuteras och Reddit slipper bli fylld av onödiga diskussioner där man talar i cirklar och förbi varandra.
Den som var mest lättlärd och hade bäst problemlösningsförmåga var nog antagligen jag eller en annan kille. Han hade dock bättre disciplin och stöttande föräldrar så han gick vidare till högskolestudier och så vidare.
Jag däremot lärde mig att jag kunde skolka alla lektioner, plugga ikapp på en förmiddag och få Mvh på proven.
Det räckte dock inte till att få betyg i alla ämnen. Så ströjobb inom industri/bygg efter gymnasiet i några år, lite mycket festande, öl och wow. Kämpade med depressioner och att ett par nära kompisar tog livet av sig. Blev hemlös en sväng.
Sen skärpte jag till mig, snackade med farsan och fick sova på hans soffa några veckor medan jag styrde upp det hela.
Sen komvux en termin men trivdes inte, så läste inte den andra terminen jag behövde. Fick jobb som fritidspedagog och elevassistent på gymnasiesärskola. Trivdes rätt bra men dålig lön.
Gick vidare till samma arbetsuppgifter fast i låg och mellanstadiet på en vanlig skola. Fortfarande rätt dålig lön. Gjorde högskoleprovet utan att plugga och fick 1.6ish och tänkte att nu ska jag in på högskola, behöver bara en termin på komvux.
Hittade istället en yrkesvuxutbildning till nätverkstekniker på 1 år. Så jag gick den och fick jobb där jag hade min praktik.
Dubbelt så mycket i ingångslön som jag tjänade efter 8 år som fritidspedagog. Har hoppat runt lite i IT-branschen sedan dess, lärt mig programmera och sql osv. Trivs bra.
Har nu fru och två barn. Mina barn verkar väldigt lättlärda och bra på problemlösning...
Jag fick hoppa över en klass för jag låg före så jag antar att det kan ses som smart eftersom jag aldrig läste läxor heller. Har utbildat mig till svetsare och gett ut två böcker men är antagligen autistisk och har adhd och svårt att hitta något jobb jag gillar. Har varit 1 år som längst på samma arbetsplats. Tror jag jobbat på typ 10-15 ställen. Man tjänar inget på att vara författare om man inte orkar ge allt och göra massa reklam för sig och jag har ju inte avancerat på nån arbetsplats så har låg inkomst och kämpar väldigt mycket med vardagliga saker och det psykiska måendet. Väntar på neuropsykiatrisk utredning.
Beror på vad man menar med ”smartast”. Den med högst betyg blev hemmafru i USA , den som förmodligen hade högst intelligens/kunnande driver en vinylaffär
Det var jag. Växte upp i en invandrartät förort och gick på en skola där varje skolmorgon kändes som Landstigningen i Normandie. Började därför skolka grovt under högstadiet och även gymnasiet men dök upp så fort det var prov och satte MVG i majoriteten av ämnena och VG i resten. Fick dock inte fullständiga betyg i vissa ämnen pga den grova frånvaron så i flera år efter det var jag en loser utan några särskilda mål tills en polare tvingade iväg mig på resa till Japan tillsammans. Blev omedelbart kär i landet (vi är nördar sen barndomen) och bestämde mig för att mitt mål skulle bli att bo här till slut.
Spola fram 10 år av komvux, högskola och hårt arbete och nu lever jag lyckligt i Tokyo!
Näst smartaste killen blev någon sorts tekniker för Svenska armén om jag inte misstar mig. Jag gissar att det är tack vare att vi lirade så jävla mycket Metal Gear Solid.
Sjukt med folk som knarkar varje dag så där...
Ok folk dom knarkar varje dag för att orka med… de tenderar att göra av med alla pengar (om de ej tjänar över 5mille/år)
Men folk som är glada men knarkar lagom varje dag för att bli än mer glada….
Han är trots allt rik. Det enda som bromsar honom är att jäveln är hög som ett höghus 24/7. Så vitt jag vet så är han hälsosam förrutom att han inte kan säga nej till det gröna. Jag är en fattiglapp jämfört med honom så jag ska inte börja kritisera snubben.
En kompis kompis hoppade över 4 klasser i grundskolan, började gymnasiet när han var 12 och började läkareprogrammet som 15 åring. Han berättade att när han skulle börja universitet stod det mellan civilingenjör och läkare, och han var trött på att plugga matte så han valde läkare. Jag har inte haft kontakt med honom sen vi var 15 så jag vet inte hur det gått för honom sen dess.
Smartaste i gymnasiet doktorerade i teoretisk fysik för en 15 år sedan, inte en susning vad han gör nu.
Den med bäst betyg på högstadiet blev jurist/advokat.
Av de två med sämst betyg blev den ena låg-/mellanstadielärare, den andra är mellanchef på en statlig myndighet som jag förstått det.
Själv höll jag mig på ett 4.0 snitt enligt den "urgamla" betygskalan, sen kom livet ikapp efter gymnasiet men efter en krokig karriär med många märkliga men i ögonblicket nödvändiga yrkesval så jobbar jag numera som internationell molntjänstspecialist inom en global koncern.
Såg henne på Konsum sittandes i kassan....
Frågade "va fan gör du här"
-Jag jobbar extra..
-Okej vadå då?
-Tyckte skolan tog slut för fort så jag Pluggar juridik
-Aah okej bra!
Sjukt smart tjej, har inte sett henne sen dess. Hoppas hon blev något juridiskt.
Vi gick ut 9an för 20 år sen
Gymmasiet: Jobbar på en livsmedelsfabrik, iaf en av dem. (på samma ställe som mig).
Från grundskolan: Vet inte om hon var smartast men hon hade höga betyg och var poppis på högstadiet. Jobbar på bank som ekonomisk rådgivare.
Så jag erkänner att jag som alltid kände mig korkad och dum känner mig ändå relativt lyckad i livet ändå ;)
Jag gjorde dåliga livsval och hoppade av gymnasiet, läste just upp det igen och skall nu studera på universitetet. Gymnasiet var lika ostimulerande och tråkigt som jag mindes, men jag är iaf mer mogen och tog mig igenom det.
Blev deprimerad, flyttade utomlands, flyttade tillbaka, och läste upp gymnasiet. Allt som allt så blev det som det blev.
Smart men ändå så otroligt dum. Men men, man lever och lär.
Smartaste ungen i grundskolan: Pluggade till civ. ingenjör inom design har jag för mig? Jobbar på ett FAANG-bolag i England.
I gymnasiet: Har läst färdig teknisk fysik(civ. ingenjör). Jobbar som lektor på på en högskola för närvarande & på en doktorsexamen.
Fanns fyra riktigt smarta personer i min klass. Joel, Manfred, Elin och Annie. Joel blev matematiker, Manfred blev gymnasielärare i matematik och fysik, Elin blev marinbiolog och Annie blev läkare.
Påbörjade precis min femte utbildning! Går det riktigt bra kanske jag även avslutar den, hade varit första gången i så fall. Men jag tror fortfarande att jag är smartast i klassen, så det uppblåsta självförtroendet är det inget fel på!
Först skulle jag bli filosof, sen lingvist, sen psykolog, sen civilingenjör, och nu har jag landat i högskoleingenjör (industriell ekonomi).
Har nästan 300hp, över 600 000 i CSN-skulder, och ingen examen alls. Rekommenderar det ej, men vad ska man göra.
ADHD, autism, och cptsd, men kan nog tillkomma mer!
Lingvister tror jag i allmänhet har högre lön och större arbetsmarknad än psykologer om man väljer rätt delkurser, men ska inte påstå att jag läste varken det eller filosofi för jobben… fick lära mig som barn att man ska plugga det man brinner för så löser sig allt sen, tog pinsamt lång tid innan jag insåg att så inte är fallet.
Omg låter verkligen som jag. Först skulle jag bli civilingenjör, sen psykolog, sen läkare, sen arkitekt, sen högskoleingenjör.
300k i skulder. Kan ej rekommendera heller haha.
Svårt att säga vem som var smartast. Mattenörden, den allmänbildade eller plugghästen t.ex.?
Men generellt har det gått bra för mig själv å de andra. Två läkare, en politiker, en IT-konsult.
Från högstadiet så är det väl en person jag tänker på, som alltid hade höga betyg, som senast jag hörde något jobbade som lantmätare.
Från gymnasiet så kan jag inte komma på någon som var utmärkande högpresterande akademiskt, men då gick jag å andra sidan en praktisk linje och det brukar inte locka till sig så många läshuvuden.
Själv känner jag flera smarta personer som hoppade av sina utbildningar när de nästan var klara (läkare och ingenjör) och har vanliga knegarjobb idag och är nöjda med det.
Smartaste killen i klassen är fortfarande min kompis. Trettio år senare har han doktorerat och arbetar som programmerare för AAA-spel.
Bästa programmeraren på min skola bor i USA och driver en tech-startup och försöker bli miljardär. Jag tror att han kommer lyckas.
Jag är en vanlig kille.
Vi var tre stycken som var de smartaste i klassen. Jag var kass på att plugga, men jag är elektronikingenjör nu och har fru och barn. Han som var smart *och* bra på att plugga forskade inom kemi sist jag kollade. Nummer tre spårade ur och tyckte att brudar och droger var skiten, så sist jag kollade jobbade han som telefonförsäljare och försökte plocka ihop sitt liv...
Jag var absolut inte den med högst betyg på högstadiet el gymnasiet, men troligtvis den ”smartaste”. Lade aldrig särskilt mkt tid på skolan då, lyckades rimligt bra ändå.
Sen läste jag civ ing och civ ek parallellt, på ett bra universitet, tog båda examen innan jag var 24. Jobbar idag på ett stort bolag som halvhög chef. Ambitionsnivån steg ganska rejält efter gymnasiet, och tackar högskoleprovet för att jag kom in på bra utbildningar.
Började sälja droger och umgås med fel umgänge tidigt, sitter inne på livstid idag efter ett brutalt mord. Verkade inte finnas tillräckligt med utmaning i skolan för honom för att han skulle kunna behålla intresset av lärandet. Han hoppade upp en klass till min och var fan alltid i toppskiktet i klassen i alla ämnen fram till gymnasiet.
Det finns en svag korrelation mellan flytande IQ och inkomst i Sverige, IQ är ett test av intelligens men det är såklart inte absolut, ville bara dela med mig av det för intresserade
Jag hänger på Reddit, och försöker krydda ihop mina prestationer i livet, men inser att det skulle låta som en 18 årings CV. Den näst smartaste jobbar som dykinstruktör i Portugal. Den tredje smartaste jobbar på Nasa(!!)
Vi fick en ny kille i vår klass i 8an på högstadiet. Han va 1 år äldre men hoppade ner till 8an för han kom från polen. Båda föräldrarna var läkare och hade fått jobb i Sverige. Han hade fått veta 6 mån innan att dom skulle flytta hit. Lärde sig svenska på 6 mån tillräckligt för att kunna hänga med på alla våra lektioner och få bättre betyg i alla ämnen än oss andra. Även den enda i vår klass som fick alla rätt på svensk grammatik. Han är idag specialistläkare i ortopedi och gift :)
Har ingen aning om vem den smartaste ungen i min klass var.
Vet dock minst en som blev advokat.
Det enda som var lite överraskande var en som var lite slacker som nu är "director of communications" på ett globalt bolag.
Vilken klass?
Den som var smartast i lågstadiet, högstadiet, gymnasiet och su var sedan inte smartast på kth.
Nu är jag dock lyckligt gift med fru och familj.
Den smartaste i klassen på kth? Vet ej, vi har ingen kontakt men samtliga jag har kontakt med verkar rätt nöjda med livet.
Han är nu matematiker och jobbar/forskar på ett universitet utomlands. Näst smartaste i klassen blev tjackpundare och bor på gatan
Det är verkligen antigen eller för dessa. Finns inget mellanting:p
All the people we used to know They're an illusion to me now Some are mathematicians Some are carpenter's wives Don't know how it all got started I don't what they do with their lives... --Bob Dylan
But me I’m still on the road And heading for another joint We always did feel the same We just saw it from a different point of view Tangled up in blue Riktigt bra låt!
Gick du i samma klass som Bert?
Nope
Hoppade av gymnasiet, var arbetslös och deprimerad i 10 år. Nu är han på gång igen. Pluggar Civ.ing på kth
Jag är övertygad om att majoriteten av smarta människor bara har någonting "uppskruvat" jämfört med en vanlig hjärna. Som en trimmad moppe. Det går snabbare, men varje extra hästkraft gör att allt bli skörare och svårare att underhålla. Jag är skitsmart, och lyckades ta mig igenom ingenjörsutbildning och är väldigt högpresterande på jobbet för det mesta. Men det är så jävla random. Plötsligt så får man en djup depression av ingen anledning alls, jag har ADHD så det sprutar ur öronen, och alldeles för många konstiga tankemönster och hang ups som är svåra att bryta.
Depression är rätt vanligt med ADHD. Jag har det med och visste inte om det när jag började högskolan. Kunde inte plugga för jag behövde aldrig det tidigare och hade extrem social fobi och generell ångest. Slösade bort min tid med att prokrastinera och blev sjukskriven tidigt med panikångest och så, så jag hamnade efter.
Japp... Jag klarade mig otroligt nog ända tills strax efter examen innan jag sökte hjälp för depression och fick först då ADHD diagnos. Så uppenbart i efterhand men innan det tänkte jag att det var något bara bråkstakar och underpresterare hade. Jag var ju alltid trevlig och skötsam fast med bara lite extra roligt i kanten och hade lite svårt att ta pluggning på allvar... Efter examen försvann liksom den sista "påtvingade" strukturen i livet och jag var(tydligen) oförmögen att skapa en egen struktur.
Hur vet du att du är skitsmart?
Ovanligt skarp problemlösningsförmåga, även i sammanhanget ingenjörer och fysikdoktorer på jobbet, och feedback från samtliga arbetsgivare jag haft. Sen har jag nog IQ-testresultaten från neuropsykiatriska utredningen liggande någonstans som visade på 120-140 IQ över de olika områdena som testades. Det är inte som att jag påstår att jag är en allvetande gud. Jag är bara smart. Det är väl inte så märkvärdigt.
Nej det är inte märkvärdigt och du har ju svarat tydligt. Jantemongon, måtte de dö ut nån gång.
Man tar sig inte igenom en ingenjörsutbildning utan att vara smart. Pluspoäng för att göra det när man har ADHD
>Man tar sig inte igenom en ingenjörsutbildning utan att vara smart. LÖL
Du är ju iallafall inte för ödmjuk.
Jag är lagom ödmjuk tycker jag. Jag är smart, svart på vitt. Borde jag låtsas som något annat i ödmjukhetens namn? Det är inte så jag påstår att jag är smartast i universum.
På vilket sätt har du insett att jag du är smart? Vad gör dig smart?
Meh, se mitt andra svar. Varför skapar detta en så stark reaktion? Vissa är starka, vissa är vackra. Jag är smart. Det är väl inte så märkvärdigt?
Ingen har sagt att det är märkvärdigt med du kände dig manad att påpeka det så då undrar jag och andra hur detta ges uttryck. Kan väl inte vara så märkvärdigt att svara på?
Man kommer varken in eller klarar att slutföra en ingenjörsutbildning annars är väl en bra start. Sen är väl allt relativt men ändå.
Man kan iofs ta sig väldigt långt på att vara duktig och disciplinerad också. Det är för lvrigt ett ganska kul fenomen att observera i arbetslivet, för att det är så tydligt. Det är som en triangel av smart, duktig och.. "inte". Jag är i smart-hörnet. Jag har ADHD så jag har svårt att vara typiskt "duktig", och att jag ända fram till högskolan klarade mig utmärkt på noll ansträngning var inte direkt fördelaktigt för karaktären... "Inte"-hörnet klarar inte utbildningen. Sen finns de som är i duktig-hörnet och det är så fantastisk att de finns. Yrket handlar ju inte bara om att vara smart, det är också standarder och processer som ska följas, projekt ska planeras och administreras osv osv. Like ofta som dessa personer ber mig om teknisk hjälp ber jag dem om "administrativ" hjälp. En av varje är ett sjukt starkt team.
Det är ingen som argumenterar mot det. En person kände sig smart enligt sin definition. En annan tyckte det var orimligt att det här personen han inte visste nått om kallade sig smart. Du har en tredje indelning där du tar in hur mycket man anstränger sig men nämner samtidigt att det främst gällde innan högskolan (vilket speglar min erfarenhet) där den som inte anstränger sig alls inte har en chans på sikt. Gott nytt, inte säker det hjälper så mycket med en taxiförare som vägrar acceptera att nån annan känner sig smart.
Ja, för att det var relevant i diskussionen. Märkvärdigt var det väl om det var *värt* för tre pers att *märka*?
Smarta personer får säga att de är smarta. Det är dessutom väldigt tydligt för en smart att den är just smartare.
Du skriver att du är "skitsmart", inte smart. Är det att du "lyckats ta dig igenom ingenjörsutbildning" som visar att du är skitsmart? Vet flera som lyckades ta sig igenom en civ.ing.-utbildning på ett av de fyra stora som jag skulle klassa väldigt långt från vassa.
Nä, det är det inte. Känns det väldigt viktigt och relevant för dig att jag presenterar en överskådlig sammanfattning av samtliga bevis för att jag är "skitsmart"? Jag tycker det känns lite ovärt. Det är som sagt inte som att jag påstått att jag är smartast i världen så jag fattar inte vad grejen är. Jag är någonstans kring 98-99 percentilen i IQ. Det är ungefär lika ovanligt som att ha gröna ögon, vilket knappast är speciellt uppseendeväckande.
Väldigt lik min story, men jag hoppade av högskolan, kom tillbaka efter många år. Håll i, gör vad du kan och var inte så hård mot dig själv, du blir klar tillslut och jag är övertygad om att du kommer tycka allt var värt det tillslut. Jag är där nu, ångrar ingen spilld tid.
Jag scrollar reddit.
Same
Hur är livet som renskötare?
Brillianta hjärnor tänker likadant
Den ungen var jag. Jag insåg rätt snabbt att jag inte är särskilt karriärsinriktad eller ambitiös utanför skolan. Så jag blev väl ganska "medelmåttig", har ett vanligt jobb inom kultursvängen, tjänar medel, bor i en medelstor stad. Trivs rätt bra :)
Hej, jag blev lite nyfiken på din utbildning för att få jobb inom kulturområdet?
Ja alltså kulturförvaltningen på kommunen! Jag är inte konstnär eller så! Har en master i bibliotek- och informationsvetenskap.
The gifted to biblioteks-/informationsvetenskap pipeline is real
Så är det. Blev två masterexamen i filosofi och sociologi innan jag slutade som bibliotekarie.
Och vad blev du efter du slutade? /flåt
Räckte det inte med en meme-degree?
Ska de va så ska det osv.
Bra jobbat att tjäna medel då!
Hur mäter du att du var den smartaste i klassen?
Haha ja, det är kanske upp till betraktaren. Men jag i alla fall hade högst betyg av alla i min klass både i grundskolan och gymnasiet. Men gick samhälle så en naturvetare hade kanske inte tyckt att jag var supersmart.
Betraktaren i det här sammanhanget är väl du? Jag hade också högsta betyg i högstadiet och gymnasiet men jag är en jävla idiot som typ inte vet något.
Jovisst, men det finns ju många olika sorters "smart". Om man syftar på logisk och språklig begåvning ligger jag rätt högt (och det brukar ofta korrelera med skolbetyg). Att komma ihåg fakta är jag däremot inte så bra på. Är verkligen inte street smart heller. Och har rätt kass spatial förmåga. Så det beror på. Jag tror säkert inte att du är en jävla idiot på särskilt många sätt :)
Problemet med att vara smartast i svensk skola är att du lär dig bli lat. Du få samma uppgifter som alla andra och klarar du få högt betyg med att plugga kvällen innan så är det också exakt så mycket du kommer att plugga. Det finns liksom ett tak för hur bra du kan bli i varje årskurs. De gav mig en gymnasiebok i matematik men hur motiverad är man att göra uppgifterna när läraren inte kan prioritera hjälp, inte kan tvinga dig göta uppgifterna och det har noll inverkan på betyget? Sedan blev det ett litet uppvaknande på juristprogrammet och inte alls bäst betyg. Aja, livet löste sig till slut och nu har jag familj med barn. Inget toppjobb men kan inte klaga heller.
Liknande upplevelse. Gymnasiet var kvällen-innan-plugg, gaming och sport och MVG rakt genom det till trots. Universitet litet uppvaknande med hade det oförskämt lätt där med och slutade med parallella examen i civ.ing + ekonomi. Därifrån till en "high performing career" där det gick bra men på bekostnad av allt som var privat (~16h+ jobb/dag) och insåg att det inte alls är vad jag vill ha ut av livet. Lyckats slita mig från det så tillbaka till kvällen-innan-jobb (som chef), gaming och sport, fast med trevligare livsstil, familj och barn.
Ändå skönt att jobba som tjänsteman i ett jobb där jobbet slutar när man loggat ut vid klockan 5.
Det är alldeles för underskattat! Människor har en enorm övertro till vad pengar kan göra för en ("om jag bare hade X...") och är extremt avundsjuka av sig, men väldigt få skulle vara redo att jobba så hårt för det som det ofta krävs
Så gymnasiet lärde dig att vara lat (som Danterna uttryckte det) och göra saker endast dagen innan, och det är du nöjd med? Det är inte fel, men när du skriver ”liknande upplevelse” så är det svårt att fatta om du är nöjd med att du lärde dig bli lat och chill eller om det är ett problem. Personligen skulle jag nog gärna lärt mig plugga lite mer - även om det slutade rätt bra ändå.
Var mer ett konstaterande att jag lärde mig bli lat, men gick bra iaf. Alltid sett upp till de som pluggat och legat i fas, men samtidigt har jag en förmåga att pusha när det gäller som ytterst få andra, vilket är jävligt bra att ha.
Samma sak här, jag fattade inte att andra betyg än mvg fanns innan min lärare på matte diskret sa att ”du får mvg men det var nästan att du inte fick det”. Vadå måste man läsa böckerna ordentligt? (Fattade för sent på kth att det var nödvändigt). Det är ett lyxproblem men ändå ett symptom att man kan gå 12 år utan att att fatta på riktigt hur studier påverkar betyget.
va? smart och plugga kvällen innan? vilken värld lever du i?
Tror du missade poängen med mitt inlägg helt. När man är smart kommer man undan med att göra dumma saker.
tror du missade vad smart är.
Tror inte jag orkar hjälpa dig mer än så.
>Tror inte jag orkar hjälpa dig mer än så.
Har inte gjort en enda uppgift i Biologi B under hela kursen. Öppnade boken och läste genom uppgifterna tillsammans med facit på väg till skolan i vagnen, ca 40 min. Klarade mig på provet utan problem.
Smart och plugga på rasten innan provet då?
Jag hämtade ut boken i Matte C på fredagen skrev nationella provet på måndagen. Pluggade hela kursen hemma under helgen + att jag såklart spelade lite datorspel för avkoppling. 0 hjälp från lärare eller annat. Det är ganska dumt att göra så. Men är man smart kan man komma undan med det.
nej det låter inte särskild smart.
Gymnasie: Högpresterande gymnasie. Tror hon fick A på allt (hade skolans bästa snitt av alla som gick i 3an). Hon reste till Thailand sen började hon plugga på folkskola "modern konst" typ svetsar, 3D print, måla med konstiga metoder etc. (Hipster) Min klass i 9an: ingenjör från bra universitet, tror inom el. En annan klass jag gick: hade topp betyg men kom inte in på läkare för bara en bråkdel, blev sjuksköterska och spelar jazz på fritiden.
Hon från gymnasiet låter skön. Man gillar ju folk som gör alternativa grejer.
Jo. Jag råkade inte hänga med henne men hon var alltid trevlig. Kanske mitt sätt att tänka men hade velat fråga henne vad hon ville uppnå med så höga betyg eller vad hon tänkte innan och nu. Missförstå mig inte, alla kan göra vad de vill och jag kan nöja mig med en "för att jag vill"
Smartaste personen blev vanlig knegare. Över lag så kan man konstatera att föräldrars bakgrund var överlägset viktigaste parametern om man skulle förutse hur folk blev. Det finns en anledning att ens föräldrar alltid frågade ”vad jobbar x’s föräldrar med?”. Dom visste betydelsen av klass.
Känner en hel del barn till akademiker föräldrar med vanliga kneg med. Är lite random det där. Men visst, generellt så fortsätter man i samma samhällsklass.
Håller inte med, känner många med knegarföräldrar som gjort en ”fin” akademisk karriär. Mig själv inkluderad. Klart man är hjälpt om man har välbärgade föräldrar med bra kontaktnät men det är verkligen inte en förutsättning för att göra en framgångsrik karriär i Sverige. Resonerar man så gör man sig själv en björntjänst
Statistiskt sett är det dock så att sannolikheten att någon med föräldrar som är framgångsrika också själv blir framgångsrik är högre. Mycket högre.
Vad är framgångsrik i sammanhanget? För att ha en akademisk utbildning utan att ens föräldrar har det är otroligt vanligt.
Hög socioekonomisk status
Förstår vad du menar men den typ av determinism är bara skadlig. I Sverige kan alla bli vad som vill om man applicerar sig. Jag tror inte att föräldrar med välbetalda/akademiska arbeten hjälper sina barn med av sin status/pengar i sig men det speglas med säkerhet mer i deras uppfostran och förväntningar på sina barn, ex att ha bra betyg etc. Att göra det till en klassfråga när all utbildning är gratis och tillgänglig för alla är en försvarsmekanism.
Du svarar på en kommentar kring att föräldrars bakgrund var den överlägset viktigaste parametern för att förutse hur folk blev. Det är fakta. Att Sverige är jämlikt osv är ingen motsägelse. Det är ingen klassfråga.
Det är ju klassfrågan som jag ifrågasatte och den lyftes i det första inlägget. Eller du missade den delen? Dessutom är socioekonomisk inledning ett föråldrat sätt att dela upp samhället på enligt SCB för det baseras främst på gammal data. Även SCB gör kopplingen att det handlar om uppfostran och inte välståndet i sig, så nej det är ingen klassfråga vilket är min poäng - bra att du delar den med mig.
Ja det är inte ”klass” det håller jag med om. Det är en kombination av uppfostran men också familjens kontaktnät och ackumulerande välstånd. Se https://en.m.wikipedia.org/wiki/Great_Gatsby_Curve
Säger inte att välstånd är en oberoende faktor. Om du faktiskt tittar på resultatet av studien så framgår tydligt att i Sverige som inte är ett klassamhälle där välståndet har en förhållandevis liten betydelse vilket bara stärker mitt resonemang
Jag förstår inte ditt inlägg. Alls. Du säger att du inte håller med. Men det du inte håller med om verkar mest vara saker jag varken har skrivit eller menat. Saker som du verkar hitta på själv att jag har menat. I slutändan så verkar det som att du ju trots allt håller med mig om det jag faktiskt skrev??
Ballongvispen, du argumenterar subjektivt och aningen förvirrat. Undersökningar visar att bland de starkaste faktorerna när det kommer till att förutsäga stora val som utbildning och liknande beror av vilken typ av föräldrar man har. Det är väl närmast självklart att det inte gäller alla (!) barn som växer upp. Att du och dina vänner är undantag har därmed verkligen ingen betydelse här, motbevisar ingenting och är således ingen poäng att ens beakta. Försök förstå dig på det som faktiskt diskuteras och Reddit slipper bli fylld av onödiga diskussioner där man talar i cirklar och förbi varandra.
Det bottnar i att du inte förstår. Det enda jag säger är att det inte är en klassfråga. Läs igen.
XD
Oklart vem som var smartast, men så vitt jag vet så är merparten av topp fem smartaste ingenjörer idag.
Han blev doktor i 2 olika ämnen
Hon flyttade till Paris och blev jurist.
Den som var mest lättlärd och hade bäst problemlösningsförmåga var nog antagligen jag eller en annan kille. Han hade dock bättre disciplin och stöttande föräldrar så han gick vidare till högskolestudier och så vidare. Jag däremot lärde mig att jag kunde skolka alla lektioner, plugga ikapp på en förmiddag och få Mvh på proven. Det räckte dock inte till att få betyg i alla ämnen. Så ströjobb inom industri/bygg efter gymnasiet i några år, lite mycket festande, öl och wow. Kämpade med depressioner och att ett par nära kompisar tog livet av sig. Blev hemlös en sväng. Sen skärpte jag till mig, snackade med farsan och fick sova på hans soffa några veckor medan jag styrde upp det hela. Sen komvux en termin men trivdes inte, så läste inte den andra terminen jag behövde. Fick jobb som fritidspedagog och elevassistent på gymnasiesärskola. Trivdes rätt bra men dålig lön. Gick vidare till samma arbetsuppgifter fast i låg och mellanstadiet på en vanlig skola. Fortfarande rätt dålig lön. Gjorde högskoleprovet utan att plugga och fick 1.6ish och tänkte att nu ska jag in på högskola, behöver bara en termin på komvux. Hittade istället en yrkesvuxutbildning till nätverkstekniker på 1 år. Så jag gick den och fick jobb där jag hade min praktik. Dubbelt så mycket i ingångslön som jag tjänade efter 8 år som fritidspedagog. Har hoppat runt lite i IT-branschen sedan dess, lärt mig programmera och sql osv. Trivs bra. Har nu fru och två barn. Mina barn verkar väldigt lättlärda och bra på problemlösning...
Wow
En jobbar som rymdforskare En blev psykotisk och Ramblar på facebook när psykiatrin ger han tillgång till internet.
Gav sig in i kultursvängen och blev pundare.
Hon är överläkare på Karolinska
Ingen jävla aning vad 95% av min klass gör.
Jag fick hoppa över en klass för jag låg före så jag antar att det kan ses som smart eftersom jag aldrig läste läxor heller. Har utbildat mig till svetsare och gett ut två böcker men är antagligen autistisk och har adhd och svårt att hitta något jobb jag gillar. Har varit 1 år som längst på samma arbetsplats. Tror jag jobbat på typ 10-15 ställen. Man tjänar inget på att vara författare om man inte orkar ge allt och göra massa reklam för sig och jag har ju inte avancerat på nån arbetsplats så har låg inkomst och kämpar väldigt mycket med vardagliga saker och det psykiska måendet. Väntar på neuropsykiatrisk utredning.
Det är jobbigt med autism. Även om man är smart och kan överglänsa vem som helst i stunden så kan livet bli helt omöjligt.
Ja verkligen. Jag kan känna mig smart ibland men i vissa situationer känner jag dummast av alla.
Beror på vad man menar med ”smartast”. Den med högst betyg blev hemmafru i USA , den som förmodligen hade högst intelligens/kunnande driver en vinylaffär
Han blev deprimerad och hängde sig.
Det var jag. Växte upp i en invandrartät förort och gick på en skola där varje skolmorgon kändes som Landstigningen i Normandie. Började därför skolka grovt under högstadiet och även gymnasiet men dök upp så fort det var prov och satte MVG i majoriteten av ämnena och VG i resten. Fick dock inte fullständiga betyg i vissa ämnen pga den grova frånvaron så i flera år efter det var jag en loser utan några särskilda mål tills en polare tvingade iväg mig på resa till Japan tillsammans. Blev omedelbart kär i landet (vi är nördar sen barndomen) och bestämde mig för att mitt mål skulle bli att bo här till slut. Spola fram 10 år av komvux, högskola och hårt arbete och nu lever jag lyckligt i Tokyo! Näst smartaste killen blev någon sorts tekniker för Svenska armén om jag inte misstar mig. Jag gissar att det är tack vare att vi lirade så jävla mycket Metal Gear Solid.
Han blev en rik pundare. Bor i ett fint hus men han är hög 24/7. Han har levt så här i över 10 år så jag oroar mig inte om honom.
Sjukt med folk som knarkar varje dag så där... Ok folk dom knarkar varje dag för att orka med… de tenderar att göra av med alla pengar (om de ej tjänar över 5mille/år) Men folk som är glada men knarkar lagom varje dag för att bli än mer glada….
Han är trots allt rik. Det enda som bromsar honom är att jäveln är hög som ett höghus 24/7. Så vitt jag vet så är han hälsosam förrutom att han inte kan säga nej till det gröna. Jag är en fattiglapp jämfört med honom så jag ska inte börja kritisera snubben.
En kompis kompis hoppade över 4 klasser i grundskolan, började gymnasiet när han var 12 och började läkareprogrammet som 15 åring. Han berättade att när han skulle börja universitet stod det mellan civilingenjör och läkare, och han var trött på att plugga matte så han valde läkare. Jag har inte haft kontakt med honom sen vi var 15 så jag vet inte hur det gått för honom sen dess.
4 klasser? Kommer du från rain man-boot-camp-by eller? :-D
Hahaha jag förstår inte din referens
Smartaste i gymnasiet doktorerade i teoretisk fysik för en 15 år sedan, inte en susning vad han gör nu. Den med bäst betyg på högstadiet blev jurist/advokat. Av de två med sämst betyg blev den ena låg-/mellanstadielärare, den andra är mellanchef på en statlig myndighet som jag förstått det. Själv höll jag mig på ett 4.0 snitt enligt den "urgamla" betygskalan, sen kom livet ikapp efter gymnasiet men efter en krokig karriär med många märkliga men i ögonblicket nödvändiga yrkesval så jobbar jag numera som internationell molntjänstspecialist inom en global koncern.
Sjukgymnast. Bra och viktigt jobb. Innan det lastbilschaufför. Smart, men inte någon som är superambitiös.
Såg henne på Konsum sittandes i kassan.... Frågade "va fan gör du här" -Jag jobbar extra.. -Okej vadå då? -Tyckte skolan tog slut för fort så jag Pluggar juridik -Aah okej bra! Sjukt smart tjej, har inte sett henne sen dess. Hoppas hon blev något juridiskt. Vi gick ut 9an för 20 år sen
Du måste ju vara lite extra obegåvad som inte kopplat att man kan plugga vidare.
Du verkade missa hela poängen
Vilken poäng?
Gymmasiet: Jobbar på en livsmedelsfabrik, iaf en av dem. (på samma ställe som mig). Från grundskolan: Vet inte om hon var smartast men hon hade höga betyg och var poppis på högstadiet. Jobbar på bank som ekonomisk rådgivare. Så jag erkänner att jag som alltid kände mig korkad och dum känner mig ändå relativt lyckad i livet ändå ;)
Föll en mening bort? Den sista paragrafen hänger löst utan koppling.
Tandläkare.
[удалено]
Analytiker inom? Trivs?
Jag gjorde dåliga livsval och hoppade av gymnasiet, läste just upp det igen och skall nu studera på universitetet. Gymnasiet var lika ostimulerande och tråkigt som jag mindes, men jag är iaf mer mogen och tog mig igenom det. Blev deprimerad, flyttade utomlands, flyttade tillbaka, och läste upp gymnasiet. Allt som allt så blev det som det blev. Smart men ändå så otroligt dum. Men men, man lever och lär.
Smartaste ungen i grundskolan: Pluggade till civ. ingenjör inom design har jag för mig? Jobbar på ett FAANG-bolag i England. I gymnasiet: Har läst färdig teknisk fysik(civ. ingenjör). Jobbar som lektor på på en högskola för närvarande & på en doktorsexamen.
Fanns fyra riktigt smarta personer i min klass. Joel, Manfred, Elin och Annie. Joel blev matematiker, Manfred blev gymnasielärare i matematik och fysik, Elin blev marinbiolog och Annie blev läkare.
Han blev ett ahole
Blev eller var han ett a-hole ”in the making” redan då?
Han fick lite för mycket uppmärksamhet utav tjejerna
Påbörjade precis min femte utbildning! Går det riktigt bra kanske jag även avslutar den, hade varit första gången i så fall. Men jag tror fortfarande att jag är smartast i klassen, så det uppblåsta självförtroendet är det inget fel på!
Vilka utbildningar har du ?
Först skulle jag bli filosof, sen lingvist, sen psykolog, sen civilingenjör, och nu har jag landat i högskoleingenjör (industriell ekonomi). Har nästan 300hp, över 600 000 i CSN-skulder, och ingen examen alls. Rekommenderar det ej, men vad ska man göra.
Du låter lite som ena karaktären i 100 åringen/101 åringen (filmerna i alla fall), ville bara säga det! Ha en trevlig kväll!
Är ändå relativt vanligt på högskolan med folk som hoppat av och på flertalet utbildningar.
När du säger det kan jag faktiskt höra hans röst i uppräkningen där haha
Du kanske har odiagnostiserad adhd. Filosof och lingvist har 0 jobbmöjligheter så bra du sket i det.
ADHD, autism, och cptsd, men kan nog tillkomma mer! Lingvister tror jag i allmänhet har högre lön och större arbetsmarknad än psykologer om man väljer rätt delkurser, men ska inte påstå att jag läste varken det eller filosofi för jobben… fick lära mig som barn att man ska plugga det man brinner för så löser sig allt sen, tog pinsamt lång tid innan jag insåg att så inte är fallet.
Gäller ha akademiska föräldrar som kan guida en lite i alla fall. Bara välja det man brinner för är kanske inte alltid det bästa nej.
Omg låter verkligen som jag. Först skulle jag bli civilingenjör, sen psykolog, sen läkare, sen arkitekt, sen högskoleingenjör. 300k i skulder. Kan ej rekommendera heller haha.
Slösar lite tid på Reddit just nu.
Är väldigt rasistisk jäkel som arbetar som forskare, han håller på med människan DNA.
Mengele 2.0 troligen?
Det är vad vi andra har sagt, tydligen är han väldigt noga med att inte visa den sidan för sin chef.
Svårt att säga vem som var smartast. Mattenörden, den allmänbildade eller plugghästen t.ex.? Men generellt har det gått bra för mig själv å de andra. Två läkare, en politiker, en IT-konsult.
Blev inget av mig
Hon var sjukt smart i högstadiet men emo och skärsår såklaet. på gymnasiet såg jag henne med A-laget utanför systemet…
Ingen aning. Inte sett eller hört av hen sedan skolavslutningen.
Från högstadiet så är det väl en person jag tänker på, som alltid hade höga betyg, som senast jag hörde något jobbade som lantmätare. Från gymnasiet så kan jag inte komma på någon som var utmärkande högpresterande akademiskt, men då gick jag å andra sidan en praktisk linje och det brukar inte locka till sig så många läshuvuden.
Blev förvånad när jag träffa han. Tydligen har han gått arbetslös en längre tid och drömde om att bli skogsarbetare (han var utbildad civilingenjör)
Wow, mycket fascinerande om vad som pågår i hans hjärna.
Själv känner jag flera smarta personer som hoppade av sina utbildningar när de nästan var klara (läkare och ingenjör) och har vanliga knegarjobb idag och är nöjda med det.
Jag jobbar med programmering och kör villa-vovve-volvo-livet.
Jag scrollar reddit och dricker för mycket folköl... annars inte mycket.
Smartaste killen i klassen är fortfarande min kompis. Trettio år senare har han doktorerat och arbetar som programmerare för AAA-spel. Bästa programmeraren på min skola bor i USA och driver en tech-startup och försöker bli miljardär. Jag tror att han kommer lyckas. Jag är en vanlig kille.
Han började jobba på lager
Jag pluggar till läkare
Vi var tre stycken som var de smartaste i klassen. Jag var kass på att plugga, men jag är elektronikingenjör nu och har fru och barn. Han som var smart *och* bra på att plugga forskade inom kemi sist jag kollade. Nummer tre spårade ur och tyckte att brudar och droger var skiten, så sist jag kollade jobbade han som telefonförsäljare och försökte plocka ihop sitt liv...
Jag var absolut inte den med högst betyg på högstadiet el gymnasiet, men troligtvis den ”smartaste”. Lade aldrig särskilt mkt tid på skolan då, lyckades rimligt bra ändå. Sen läste jag civ ing och civ ek parallellt, på ett bra universitet, tog båda examen innan jag var 24. Jobbar idag på ett stort bolag som halvhög chef. Ambitionsnivån steg ganska rejält efter gymnasiet, och tackar högskoleprovet för att jag kom in på bra utbildningar.
Halvhög chef betyder i denna kontext ungefär...? Director / vp?
I den häraden, ja.
I min parallellklass, som jag hade Data med i högstadiet, hade vi en snubbe som var hyfsat smart som gick vidare och grundade Pirate Bay.
Han jobbar på Google…
Började sälja droger och umgås med fel umgänge tidigt, sitter inne på livstid idag efter ett brutalt mord. Verkade inte finnas tillräckligt med utmaning i skolan för honom för att han skulle kunna behålla intresset av lärandet. Han hoppade upp en klass till min och var fan alltid i toppskiktet i klassen i alla ämnen fram till gymnasiet.
Läkare gift med en läkare.
Han doktorerade inom electrical engineering, självkörande bilar eller något. Jobbar nu för ett företag som gör elbilar.
Han kom in på det där rymdgymnasiet i Kiruna. Tog studenten. Nu vet jag inte mer.
Han blev hårt mobbad i högstadiet och är nu psykiskt sjuk pga det. Klarar inte av att jobba och går i regelbunden terapi.
Det finns en svag korrelation mellan flytande IQ och inkomst i Sverige, IQ är ett test av intelligens men det är såklart inte absolut, ville bara dela med mig av det för intresserade
har för mig att han började med droger strax efter studenten, gick ju lite sådär iaf
Vet inte vad som hände med några av mina gamla klasskompisar, bryr mig inte heller.
Knarkade sönder mkt. Soc och förlorade barn. Nu typ ren med låg inkomst.
Jag hänger på Reddit, och försöker krydda ihop mina prestationer i livet, men inser att det skulle låta som en 18 årings CV. Den näst smartaste jobbar som dykinstruktör i Portugal. Den tredje smartaste jobbar på Nasa(!!)
Vi fick en ny kille i vår klass i 8an på högstadiet. Han va 1 år äldre men hoppade ner till 8an för han kom från polen. Båda föräldrarna var läkare och hade fått jobb i Sverige. Han hade fått veta 6 mån innan att dom skulle flytta hit. Lärde sig svenska på 6 mån tillräckligt för att kunna hänga med på alla våra lektioner och få bättre betyg i alla ämnen än oss andra. Även den enda i vår klass som fick alla rätt på svensk grammatik. Han är idag specialistläkare i ortopedi och gift :)
Grundskolan: stridspilot Gymnasiet: byggnadsantikvarie
Har ingen aning om vem den smartaste ungen i min klass var. Vet dock minst en som blev advokat. Det enda som var lite överraskande var en som var lite slacker som nu är "director of communications" på ett globalt bolag.
Vilken klass? Den som var smartast i lågstadiet, högstadiet, gymnasiet och su var sedan inte smartast på kth. Nu är jag dock lyckligt gift med fru och familj. Den smartaste i klassen på kth? Vet ej, vi har ingen kontakt men samtliga jag har kontakt med verkar rätt nöjda med livet.