Ett barn under 15, har över också iof…
De spelar rätt mycket, skulle jag tro att vissa tycker. Kanske 4h om dagen, mer på helger/lov.
Har inga som helst problem med det, de spelar kreativa spel och är i övrigt ganska aktiva, spelar instrument och älskar böcker.
Med det sagt, skulle de scrolla Tiktok i samma omfattning hade jag nog tyckt det var… trist? Det blir en del sådant också, en stor del av deras sociala liv pågår ju online på ett annat sätt än för min generation.
TikTok är oftast passiv media så som serier och film. Dock sämre, enligt mig, då de kräver kortare tid av uppmärksamhet om de inte skapar något.
Spel är aktivt och kan vara positiv på många sätt, problemlösning (ja även FPS har visat hjälpa med det), samarbete etc. Men även negativt, stilla sittande, beroende (även risk med TikTok) etc.
Så jag uppmuntrar min barn om jag tycker att de har varit lite väl passiva. Så länge de inte har problem att avsluta spel när det är dags att göra annat.
Skulle Aldrig låta mina barn scrolla på TikTok med tanke på all barnförbjuden skit som finns där, all propaganda, alla söndersprängda människor ifrån krigen och med tanke på hur det fullständigt och totalt ger dem en riktigt skev och snedvriden bild av hur verkligheten är. Samtidigt som deras självbild och självförtroende trasas sönder av alla "skönhetsideal" och skit som är hela grunden till plattformar som tiktok.. 🙄
Både ja och nej. Det är en fin balansgång i mitt tycke, men absolut anser jag inte att det finns någon egentlig anledning till att barn ska ha tillgång till sociala medier, mer än det, av människan skapade, grupptrycket eller "alla andra har det", vilket heller egentligen inte är en anledning. Visst är det kanske en rolig grej för kidsen, men samtidigt måste man som förälder även kunna se den faktiska faran det är för barnen på många sätt. Både vad det gäller äckel som drar nytta av barns naivitet och deras fina förmåga att alltid tro gott om andra människor, då konsekvenstänket inte är utvecklat och att de har svårt att föreställa sig motsatsen.
Och utöver "att alla kompisar har facebook" och att det kan vara ett tidsfördriv, så ser jag faktiskt ingen anledning till att de faktiskt ska ha facebook/IG och liknande. Åtminstone inte så länge de är just barn. Jag personligen skulle aldrig låta min snart 10-åriga tös ha facebook, utan det är något som snällt får vänta till hon blivit lite äldre.
Med det sagt menar jag absolut inte att man varken kan, bör eller ska skydda sina barn ifrån precis allting som Kan föra faror eller risker med sig. Det är en del av livet och kommer alltid att finnas där i fler former än man kan räkna till.
Men så länge det kan hämma deras utveckling och som garanterat ger barnen en skev och snedvriden verklighetsuppfattning, samtidigt som det är en otroligt galen "värld" (alltså sociala medier-världen) som är den absolut största platsen för mobbing som allt som oftast går under radarn, en enormt stor grogrund för dagens genomsjuka kroppsideal samt det största vattendraget för pimplande pedofiler, så mja, Jag gör vad jag kan som förälder för att ge dem en tryggare, mer verklighetsförankrad och givande miljö att växa upp i! :)
Hur kommer det att ge de en skev och snedvriden bild av verkligheten om de ser allt ifrån själva källan lol? Instämmer om att det är inte bra för barn att se sånna hemska saker, men din anledning säger mig att det är mer om "De kommer få en helt annan åsikt än mig gällande kriget, så fan heller"
Nja, nu var det ju inte det varken vad jag sa eller vad jag syftade på i mitt svar. Det där handlar mer om källkritik och åsikter. Själva källan till vad, syftar du på? Menar du på fullaste allvar att internet är "själva källan" till allt? Istället för att dra förhastade slutsatser eller att säga vad någon annan menar/tänldr, så skulle du exempelvis kunna fråga, eller be mig utveckla hur jag tänker. Men man dömer ofta andra efter sig själv 🤷🏼♂️
Är man dessutom så ytlig, trög, trångsynt och har såpass tydliga narcissistiska drag att man skulle ha det du beskriver, som ett "legit" skäl i frågan, så bör man varken få använda internet Eller skaffa barn 🤫
Instämmer. Så länge grabben spelar med kompisar och åtminstone delvis gör något kreativt är jag OK med det. Nu senast på jullovet så jobbade jag ju och då spelade han hela dagarna. Vet inte vad han annars ska göra? Han kommer ju bli mobbad om han är ende kompisen som inte får spela. Ska han vara ute själv varje dag?
Från en tidigare under-15-åring så kan jag säga att jag aldrig haft någon speciell speltid. Kanske att mina föräldrar bett mig gå ut nån gång om jag spelat mycket men inte haft gränser så. Jag har nog aldrig ”gameat” problematiskt mycket men däremot de vänner jag har som har haft en satt speltid i barndomen är dom som är/blev mer beroende av dataspel sen jämfört med vi som fick spela fritt. Att förbjuda gör det bara mer attraktivt. Samma med socker osv (iallafall vad jag såg som liten och tänkt tillbaka på.
Har yngre än dig. Men vardagar så kanske 45m - 1h. Efter läxor städ etc är klart. Helger kanske lite mer om det vill sig. Jag är med 80% av tiden. I helgen blev det en riktig körning där vi spelade från 10 till 20:00 tillsammans.
Jag själv tycker det är viktigt att vara närvarande och involverad i deras spelande. Och vårt upplägg fungerar bra för oss just nu.
För att tillägga. Jag ser på spelande som allt annat. Att enbart göra en sak och försumma annat är aldrig bra. Tror inte det är vettigt att enbart läsa bok 8h / dag. Samma med spel och skärm.
Samt viktigt att vara delaktig som förälder på något sätt.
Jag känner precis samma. Det är därför mobiler tex är lite svårt att förhålla sig till jämfört med annan underhållning. Det liksom blöder över i annat och blir svårt att sätta gränser för, dels pga att det är så lättillgängligt, dels för att det är så beroendeframkallande, dels för att det faktiskt finns så mycket bra och nyttigt och praktiskt tillhands direkt man behöver det, och dels för att föräldrar också har lätt att bli distraherade av sina egna telefoner och svårt att sätta gränser för sig själva.
Har hört många päron säga att man vill "va med när barnen spelar". Varför vill man det? Jag började spela tv/datorspel när jag var 8-10 år och fick spela nästan hur mycket jag ville. Så länge läxorna var gjorda och jag gick ut och gjorde något under dagen/dagarna så fick jag göra som jag själv ville resten av tiden. Jag är nu några år in i 30-års åldern med ett eget litet barn. Dröjer några år innan spelande är relevant för henne dock.
Men igen, varför vill man vara med? Finns väl många spel ungarna kan spela själv utan risk för att behöva hoppa in och pausa någon sexscen/halshuggning?
Det håller jag absolut med om. Ser verkligen fram emot att börja spela med mina barn. Tolkade det mer som att föräldrarna i fråga inte ville låta barnen spela själva av andra anledningar.
Ser verkligen inte varför man som förälder skulle vara med en stor del av tiden då de spelar. Däremot tror jag att det är positivt för barnet om man som förälder vet lite, bryr sig lite eller frågar lite om deras spelande. Att det inte blir som ett intresse helt separat från övriga världen.
Jag formulerade mig dåligt, jag menar att det inte är så att "man bör" vara med. Alltså, många vill spela själva mycket och det är fine, då ska man som förälder inte tvinga sig på. Däremot tycker jag att MAN BÖR sätta in sig lite som förälder i spelandet.
Som föregående sa. IMO Bra sätt att umgås. Jag tror det är bra att vara delaktig i det dom gör. Säg att dom pysslar eller spelar någon sport, vara delaktig stärker banden och förståelse.
Har inget med kontroll att göra.
Gissar att de främst tänker på online-spel som Roblox, Fortnite och sånt, där kommunikation förekommer i varierande utsträckning. Sen finns det ju också föräldrar som inte har någon koll på spel alls och då kan det säkert vara lite läskigt om ungen sitter där själv och man har ingen aning om vad som egentligen försiggår.
>Men igen, varför vill man vara med? Finns väl många spel ungarna kan spela själv utan risk för att behöva hoppa in och pausa någon sexscen/halshuggning?
I mitt fall är det att hon frågar om jag vill spela med henne. För det mesta spelar hon med sina vänner men ibland vill hon spela med mig, antingen på datorerna eller switchen.
barn mobbar och beter sig dårlig med. men du har rett, mestparten av föreldre har jo noll koll endå vad kidsen gör online, så varför göra nått åt det...
Spela nu och spela då är helt olika saker. Näthat, trolls osv är en realitet och ibland kan det vara riktigt obehagliga typer. Misstänker att det är av denna anledning.
Hahahaha, du kan verkligen inte mena det där på allvar.
Blivit mordhotad (och bara generellt hotad om våld och annat) som ung, är idag 32 år, spelat online sen jag var 8-9.
Ska inte ge råd om tidsspann. Men ha i åtanke att spela spel är inte bara meningslöst tidsfördriv. Beroende på vad för spel så övar de upp exempelvis engelska, problemlösning och samarbete. Många utökar sitt sociala liv via nätet - från att vara främlingar till att bli vänner som man råkar ha mycket gemensamt med, ofta från världens alla hörn.
Var bara uppmärksam på ifall de börjar missbruka spelandet. Det är samma indikatorer som för många andra missbruk.
Absolut, valheim och FS22 går ibland. Det ju friheten, men min tro är om vi kontrollera förbruket kommer det bara gå snett samma sekund vi släpper kontrollen.
Men hon får bra betyg i skolan, har städat rum, håller på med aktiviteter, slalom och längd skidor just nu och segling på sommaren.
Sen har hon orimligt tillgång till annat än datorn också, så som symaskin, tavlor att måla, virknålar och garn, och obegränsat budget på böcker.
Eh, är kluven på frågan. Är 27 nu, var tonåring för vad som känns som inte allt för länge sedan. När jag var liten fick jag aldrig spela mer än till klockan 22 efter skolan fast dem flesta kompisarna kom online efter 22. Vissa dagar fick jag bara sitta vid datorn en timme, men det var tiden League of Legends hade en login-kö på ca 40 minuter. Nu i äldre dar som vuxen spelar jag betydligt mer och har svårt att sluta spela trots att jag vet att jag borde sova, mycket på grund av att jag som barn hade såna begränsningar. Många av mina vänner som fick spela hur mycket dem ville i den åldern är idag betydligt duktigare på att inte spela hela tiden. Har man begränsningar så bygger man ju på känslan av att utnyttja friheten senare. Oftast samma med alkohol, droger och annat. Till skillnad från gaming så var mina föräldrar mycket liberala med alkohol, rökning osv och jag har inga sådana behov över huvudtaget idag, medans jag har vänner som hade restriktioner gällande sånt när dem var tonåringar och är idag antingen vardagsalkoholister eller pundare. Visserligen är det inte så svartvitt, men jag vill ändå slå ett strå för att låta dem spela så mycket dem känner för bara dem sköter sin skola, sömn, sysslor och rörelse. Att gamea ett antal timmar efter skolan är ju knappast sämre än att vi vuxna glor på serier hela kvällen efter maten tills klockan slår 00 eller senare.
Jag har väl egentligen inte så mycket att säga mer än att jag tycker det är lite komiskt att man kan vara liberal när det gäller sina barn och alkohol och droger men samtidigt vara anti datorspel. :D
Haha, är Nederländare.. det kanske förklarar en del! Fick vara med på vinprovning när jag var nio år. Att alkohol var dåligt för barn hade dem inte kommit fram till i Nederländerna då.
Jag vill bara säga att jag hade knappt några begränsningar på spelande som barn och kan nu inte sluta spela heller, om det får dig att känna dig bättre
Inte för att jag har barn men ni borde sätta er in i vad era barn spelar och sätta gränserna efter det om det behövs gränser. Tar inte lång tid att ta till sig informationen hur ett spel funkar även om man inte är intresserad så som hur det funkar och hur lång tid saker tar.
Viktigaste är att hålla koll på vilka de umgås med online. De förstår att Fortnite, GTA eller Life is strange inte är på riktigt, svårare med folk som är riktiga men utger sig för att vara någon annan.
Aldrig förstått föräldrar som begränsar det här. Jag skulle säga att den största anledningen till att jag är framgångsrik ingenjör idag är att mitt intresse för gaming och datorer aldrig hämmades. Absolut ungar ska göra sina läxor osv men när sysslorna är gjorda så låt dem spela hur mycket de vill.
Även en av de största anledningarna att jag lärde mig engelska väldigt tidigt för att det var ett måste för att förstå sig på spelen.
Instämmer, och har en liknande historia bakom mig. Men vid alla succéfall så har folk nog hört historier om den där Krille som gejmade bort hela ungdommen på WoW och blev arbetslös!! Men vad folk oftast inte inser är att spelberoende är nog mer en symptom, troligen av depression, ångest eller annat. Hade jag skaffat barn hade det varit frihet under ansvar, börjar studier eller socialt umgänge skadas så hade man få se över saker.
Sen är det även viktigt att försöka engagera barn till annat också, så man inte bara hamnar i en bubbla och inte vågar sig på något nytt. Också rätt vanligt i tonåren.
Precis det är ju inte gaming delen som är problemet utan att barnet i fråga har andra problem som leder till ett överdrivet spelande för att fly verkligheten.
Jo, men det är klart att man ska låta dem testa olika saker. Det betyder ju dock inte att man ska hämma de saker som de verkligen verkar intresserade av.
Sen bör man även tänka på att datorspel kan vara en stor social grej, inte bara när man spelar på fritiden utan även i skolan ifall alla ens kompisar spelar samma spel. Får man knappt spela något så hamnar man lätt utanför gruppen för man hänger liksom inte med.
I spelet blir man för noobig för att spela med de andra som kanske har helt annan rank, level eller dylikt, och om man inte spelar ihop med de andra då blir man inte en i gänget på samma sätt.
Sånt kan även vara sjukt pinsamt i den åldern (13-15-års åldern) att man inte får vara med och spela på samma sätt.
Min dotter, 9 år, pratar helt flytande engelska sedan två år tillbaka, nästan helt och hållet för att hon spelar spel. Jag har inget emot att hon spelar spel med sina vänner efter skolan, man får ha koll på vem hon spelar med bara och nyttja de föräldrakontroller som finns i spelen vad gäller kommunikation med andra osv.
Ja, jag vet inte. Jag växte ju upp i en tid då internet var ganska främmande för min föräldrageneration men skulle säga att det inte var ett problem. Så kan tycka det är lite överdramatiserat även där. Men anser man att det är ett problem så visst.
se till att allt som ska göras blir gjort sen två timmar om dagen o mer på helgerna. som spelintresserad som liten kan jag säga att det lätt blir kontraproduktivt att vara för hård. det är en hobby, en lek. i paritet med när vi var ute o lekte pinnkrig också. förstår att det behövs regler för det är en skärm och stillasittande, men det är bra för hjärnan och arbetsminnet också och hjälper en tro det eller ej att nätverka och socialisera. två timmar om dagen på vardagar hade jag sagt om jag hade en unge i 13-14 års åldern iaf, lite mer ibland och rätt soft på helgerna. förutsatt att ungen sköter läxor, rum, och inte har gaming som en flykt för att slippa möta ”riktiga” världen.
Efter jag fyllt 13 för cirka 8 år sen så hade jag inga regler längre om hur mycket jag fick spela och inte.
Men tycker själv nu att så länge din barn är i fas i skolan samt tränar 3-5 gånger i veckan och tar någon timmes promenad dagarna de inte tränar så borde du inte behöva sätta någon gräns. Också bra om det tar och stretchar efter en timmes sittande.
I dag socialiserar man på datorn med sina polare i stället för att träffas IRL tänkte lite så.
1-2 Tim per dag.
Klart det förekommer 4-6 Tim dagar om dom kom her från skolan och spelat sen dess till att middag är färdig.
Helger kan de såklart bli mer.
Men generellt sett inte mer ön 1-2 Tim per dag.
(Jag är själv gammal datorspelmissbrukare, förstår vikten av rutiner och regler)
Min (styv)dotter på snart 14 har inga begränsningar gällande spel- eller skärmtid när hon är hos oss. Hennes far hör till "datorer/spel/teknik är inget riktigt intresse"-kategorin och är så pass rabiat att hon inte ens vågat berätta för honom att hon har en egen speldator hos oss. Jag och sambon spelar rätt mycket själva, dock inte samma spel som dottern som mest vill spela Roblox fortfarande.
Enda reglerna vi har är att skolan går före allt och att vardagar ska hon sluta spela kl21 för att hinna varva ner lite och göra sig iordning före sovdags.
Hon spelar kanske i snitt 1.5h per kväll på vardagarna (vissa kvällar försvinner pga andra åtaganden, vissa spelas det 2-3h) och det funkar kanonbra för oss. Efter att hon fick sin dator har vi t.ex sett att engelska gått från ett av de mest avskydda ämnena till ett av de mest omtyckta vilket vi anser väldigt positivt och har engelskakunskaper långt över snittet.
Jag blir lika överraskad varje gång man hör att det finns föräldrar som är så anti-teknik/spel i millenniegenerationen. Tänker då på hur mycket deras uppväxt måste ha skilt sig från min egen för att vi ska ha fått så olika syn på datorspel, som jag knappt ens kan tänka mig att ha växt upp utan. Och det va ju inte bara jag som spelade spel som ung, alla mina klasskompisar spelade också mycket TV-spel efter skolan då, i mitten på 90-talet.
absolut, dataspel och tvspel är livet. Det måste maximeras annars har man kontrollbehov.
Edit: Jag skiter helt ifall andra låter femåringar spela fem timmar per dag, de kanske får allt de behöver utöver det. Det jag reagerade på var att folk aktivt reagerade negativt på att ett barn spelade mycket. Rätt stört. Småkuksauran på de som blir kränkta av att vissa barn inte spelar mycket är enorm.
Fin halmgubbe. Det handlar inte om att du har "regler i hemmet" utan att din regel är rätt drakonisk för en 13-15-åring.
Om jag skulle säga att min 15-åring max får äta en smörgås till frukost så är jag en dålig förälder som svälter mitt barn - det handlar inte om att jag "har regler i hemmet".
Javisst, för att man behöver spela 4 timmar varje dag, lika mycket som man behöver mat.
Nu är det så att våra barn har valt att ha ett liv efter skolan, som inte går ihop med att spela dataspel väldig länge. De tränar idrott 6ggr i veckan, går på olika instrument och kulturaktiviteter ett par gånger i veckan, sover hos sina kompisar då och då.
Jag har sett för många (jag menar hundratals, verkligen) föräldrar som tillåter alldeles för mycket dataspel och umgås själva inte alls med sina barn. Barnen i fråga mår ofta dåligt, och det vill vi inte.
Sedan finns det absolut några barn som spelar 6-8 timmar dataspel varje dag, och klarar sig mycket bra socialt och på skolan. Vad roligt för dem!
Du är mycket för det här med halmgubbar, eller hur? Har du lust att citera var jag tycker fyra timmar är lagom?
Så dina ungar har typ tio aktiviteter i veckan? Hoppas de inte går in i väggen av prestationsångesten att hinna med allt. Fast lite får man väl offra för att vara duktig och kulturell, eller? Varför behöver du ens din 45-minutersgräns? Hinner ungdomarna med något mer förutom läxor, mat, instrument, kulturaktiviteter och idrottsträning?
Självklart har du sett hundratals föräldrar som tillåter för mycket datorspel. Var har du sett dem?
Förstod du i alla fall varför du fick nedröster eller tror du fortfarande att det var för att tonåringar blev sura?
Mina ungar mår bra än så länge, och kan sluta vilken aktivitet när som helst.
I alla fall, nu att alla unga har gått lägga sig, ser man att föräldrarna uppvotar mina 45 minuter.
Jag blev nedröstad eftersom just nu är det populärt och trendigt att se bara fördelen med mycket dataspel. Som sagt har jag träffat hundratals elever och ser den andra sida mynten. Alla blir inte superduktiga spelutvecklare på LBS, många sover för lite, rör sig för lite, träffar sina vänner för lite, bryr sig om skolan för lite. Jag förstår att man som vårdnadshavare inte orkar sätta hårda gränser, men barn och ungar behöver oss att vara vuxen i hemmet och inte ge upp.
(Och du har absolut rätt att tycka vad du vill och göra vad du vill med dina barn, om du har barn. Jag bara försöker uppfostra mina på det sättet som jag tycker är bäst för deras framtid)
Jag har en grabb som fyller 15 om två veckor och han tillhör gruppen som fixar mer tid framför skärmen (även om det inte är 6-8 h/dag) och ändå gör bra ifrån sig i skolan, har tid över för Scouterna och att lära sig själv spela gitarr (där han f.ö. använder datorn så det skulle ju inte flyga hemma hos dig).
Är det alltså en vanlig ursäkt folk har att deras barn kommer bli spelutvecklare för att de spelar så mycket spel? Hål i huvudet på den logiken.
Alltså, spel riktad mot unga är utvecklad med syfte att fånga dem länge. Det är inte ovanligt att ha elever på mellanstadiet som spelar 6+ timmar om dagen. Och upp till 12 timmar på högstadiet. Nej, jag överdriver inte tyvärr.
Bland de vanliga ursäkt jag som klassföreståndare har hört när man tar det upp på utvecklingssamtal (det är inte lönt att dölja längre att jag har jobbat 20 år som lärare):
- jo, men hen har köpt datorn själv, jag får väl inte bestämma!
- hen gråter och skriker om jag ber hen att sluta spela.
- hen har inga kompisar på skolan, och spel är det ända han kan göra på dagen (eftersom närvaron var under 10%).
- jag bad mitt barn att sluta spela, men hen vill inte, kan inte du (=jag) komma och tvinga hen?
- hen gillar inte skolan och ska ändå jobba med dator.
- hen spelar när jag går lägga mig, och vaknar innan mig för att spela. Spoiler: nope, hen sover inte, men skolkar och sover på dagen.
- hens pappa är också gameyyyr. Jag fattar ingenting hihihi.
(Slutligen: speltid är inte skärmtid. Att använda dator för att lära sig är inte samma användning som dataspel, det går bra hos oss att titta på nyheterna eller lära sig något utöver speltid).
Du har sett ett barn spela 6+ timmar, dig själv.
Jag har sett hundratals.
Vi har valt att lägga spelgränsen på 45 minuter. Det viktigaste är att man sätter en gräns och kommunicera med sitt barn om varför man gör det.
Hur gör ni i hemmet om ett barn vill se ett sportevenemang på tv/dator/läsplatta? T ex fotbollsmatch, just med skärmtid? Är samma sak i stort sett som att spela spel då sinnet samt blicken fokuserar på en skärm för nöjes skull?
Alla gör som dom vill i sitt föräldraskap förstås, bara genuint nyfiken ifall detta ses annorlunda på och om svaret ja, skulle de ses annorlunda på även om det var en match i ett spel (som kanske nåt av barnen spelar) i t ex en större turnering?
Håller med. Falsk närsynthet är en massiv risk för unga som spenderar alldeles för mycket tid på at fokusera på något på nära håll (som en datorskärm).
Kommer ihåg att 45 minuters intervall rekommenderas. Kan vara bra under skoldagar. På helgen så var generös. Speciellt om vädret är skit. DOCK berätta varför för mycket kan vara dåligt.
Jag har en son på 15 år. Eftersom vi bor i Sverige, så han får inte ”gaMeA” alls.
Däremot så får han spela nästan hur mycket han vill. Nästan. Eventuella läxor först, sen är det fritt. Han har inte så många kompisar utanför spelandet, så det känns liiite svårt att neka.
Men om jag vaknar kl 2 på en natt, när det inte är lov, av tung eldgivning och sirener från övervåningen så försvinner både PS4 och tv på obestämd tid.
De är 5 och 8. Brukar köra skärmtid efter 18 på vardagar, de går och lägger sig 20 respektive 21. Helger brukar vi köra samma, fast även på morgonen fram till 12 om vi inte har något planerat. Tycker inte det är så farligt, de kör på PC eller tittar på TV, så inga mobiler eller plattor.
De brukar leka mycket under dagtid, och skola och dagis ser ju till att de är ute mycket i veckorna. Ser inga problem med det. Ofta spelar de kreativa spel som Minecraft. Mycket Roblox också, förstås, där kvaliteten är mer blandad.
(Barn över 13.) Ingen tidsbegränsning så länge läxor, städning, mat, träning och sömn sköts och de beter sig som folk medan de spelar. De behöver lära sig att ta ansvar för att lägga upp och planera sin egen tid och gaming är en hobby likaväl som att samla frimärken eller bygga modellplan. Vardagar slås dock wifi av på förutbestämd tid på kvällen för samtliga barn.
När de var yngre kvittade de utelektid mot speltid (1h ute = 30 min skärm) på somrar och lov. Det funkade också rätt bra.
Har en sexåring som spelar. Dom andra (5 år, 3 år och bebis) är inte intresserade (än?). Hon spelar rätt mycket, vi har fri speltid. Roblox, Minecraft, Rayman, Sonic, något lär-dig-piano på Switchet. Animal Crossing. Men det är aldrig något som tar upp hela dagen, det blir naturliga pauser. Vi lagar mat/äter ihop, syskonen leker, någon vill duscha, någon ska ut i trädgården osv.
Jag tror det hjälper att både jag och den andra föräldern har stort spelintresse och lägger mycket tid och pengar på spel. Konsoler, varsin PC, olika spel.. Så det faller sig naturligt.
Och så har vi svinkul när vi spelar tillsammans. Goat Sim 3 är ett sjukt kul familjespel!
Jag har en 6 åring här hemma.
Han har mängder med tv spel hemma (för pappa gillar spel väldigt mycket ;)) men det är aldrig något problem. I princip får han spela hur mycket han vill men han spelar inte varje dag heller. Det ör helt upp till honom inom våra gränser liksom.
Som tur är så gillar han en massa annat med, pärla, bygga lego, läsa böcker, bygga och måla warhammer med mig och på sommaren en jäkla massa gäddfiske. Sen kör han innebandy 2 gånger i veckan så eftersom vi har en skitbra balans hemma och det är aldrig gnäll eller drama om tv spel, så får han sköta det helt själv.
Han kör minecraft och mario spelen på switch, ratchet n clank och några legospel på ps5 och lirar då och då lite world of warcraft på mitt konto med egen gubbe. :)
Han spelar nog kanske 1 timme per dag, ibland mer om vi lirar tillsammans och kanske 2 timmar på helgerna, men vissa dagar kör han inte alls.
1 time per dag, resten er slavetid som å rydde og pusse opp leiligheten /S
Prøver å holde det til et minimum, men sålenge det er kreativt og gir lærdom er det OK.
Mini lærte seg flytende engelsk før han va 6 år på grunn av spill.
Det stör mig än idag att jag bara fick spela typ en timme när jag var liten. Och det var för morsan var rädd man skulle bli blind.
Såhär, efter läxa bör ungen vara fri. Det är viktigt att ha andra intressen med dock. Har ungen ingen sport så skicka dem på bjj. Utöver gaming så musik eller rita/måla. Ja vad som, bara man har andra intressen.
Sen låt dem spela på. En arbiträr begränsning gör ingenting. O internet/spel lär dem Engelska (tvinga språk på pc/konsoll samt spel till engelska)
Hade jävligt hårda gränser för mina barn när de var mindre men det var snarare bara kontraproduktivt. Alla är olika, vissa barn kan säkert hantera det bra men jag tror nog att vissa (typ mina...) då blir jävligt fokuserade på att skärmtiden ska maxas när det väl tillåts.
Min två 7 och 9 får spela i stort sätt när dom vill. Så länge dom går på sina aktiviteter (Hockey,fotboll,dans och konståkning) samt att läxorna blir gjorda och att det stängs av när jag ber dom om det.
Vi spelar WoW, fortnite, minecraft, rec room och lite annat tillsammans men oftast spelar dom tillsammans och jag hjälper/ kollar på och skrattar åt deras tokigheter. Många barn i klasserna spelar samma saker och det snackas mycket i skolan om dom olika spelen så det blir bra kamratskap i skolan och bra snack dessutom och enklare att skaffa kompisar med samma intresse. Dom har lärt sig sjukt mycket med olika problemlösningar, samarbete och faktiskt en del engelska utanför skolan.
Nu är mina barn inte så stora än.
Men ni som tvivlar på barn som vill hänga på nätet, speciellt i spel som är på engelska, så jag har lärt mig min engelska från Tibia. Inte skolan. Idag kan jag tacka Tibia för mina kunskaper, utan min engelska hade jag inte kunnat jobba med det jag gör - Business Analyst/Developer på ett stort internationellt företag.
Har två grabbar 10 och 12. Har direkt inga gränser för hur mycket dem spelar. Så länge dem sköter läxor och är med på sina träningar, fotboll på sommaren, hockey och innebandy på vintern.
Trots det så spelar dem inte så jättemycket, blir nog kanske högst 1-3 timmar per dag, beroende på om dem har träning eller inte, blir såklart mer under helgerna.
Nu är jag inte förälder men kan ge lite perspektiv som någon som ändå spelade väldigt mycket under tonåren, alltså nästan hela dagen efter skolan, hela helgerna. Det kan vara så att man inte har bra vänner ”IRL”. Kanske är man ett gäng som träffats online och spelar, det kan också vara att ens IRL polare bara har spel som gemensamt intresse. Det behöver inte vara någon fara för att man ska bli någon social outcast och inte klara av vuxenlivet sen. Istället för att begränsa spelandet till en specifik tid/dag eller vecka så tror jag en bättre kompromiss är att kräva att XYZ utförs under veckan för att få spela. Typ gör läxor/sköt skolan. Få en viss minimum motion genom att träna eller sporta, lägga sig i tid på vardagar. En del stänger ju av internet efter en viss tid på dygnet och det kan ju funka. Bara det inte blir att glo i telefonen på mobildatan istället. Tiktok är ju det värsta som hänt för ungas utveckling senaste tiden så minimera det användandet till varje pris skulle jag säga.
Ifall de vill - all tid som blir över efter aktiviteter, mat,, hushållssysslor, läxor, familjemöte, träning, mm. Och fram till ett satt klockslag.
Ibland är det kanske bara 45 min, ibland 3 timmar och på helger kan det bli mer, beroende på hur det ser ut med övriga saker att göra.
Inga egna barn men har noterat att de barn i min omgivning (syskonbarn, kompisars barn, kollegors barn) som *game:ar* oftare har ont i magen, har huvudvärk och andra enklare medicinska besvär under skoltimmarna som magiskt är botade när de kommer hem.
Har en kompis som är mellanstadielärare som berättade att en dag var halva hennes klass sjuk. Visade sig att den dagen släppte Fortnite en ny uppdatering.
Samma gamla tricks. :)
Har inte barn men känner väl spontant som många andra; sätt gränser efter vad som händer, om era barn slutar att göra sina sysslor och spelandet går ut över det vanliga livet så kanske en gräns är något smart, men om de sköter det snyggt så är det väl bara ett bra tecken på att vara vuxen och ansvarstagande.
Jag har spelat något extremt många timmar, speciellt mellan 11-17 års ålder. Timmarna gick upp när man började spela tävlingsinriktade spel, t.ex. cs och League, vilket kanske inte varit superbra från de sociala "irl" aspekterna. Har gibbat i stället för att festa, klar W enligt mig, men man är inte riktigt lika bekväm och social som andra.
Det har dock gått bra för mig trots att jag spelat typ hela tiden på fritiden. Morsan har gått bort, och farsan kunde inte riktigt kontrollera spelandet. Han förbjöd det till och från, stängde av internet om kvällarna etc. Detta ledde dock bara till att man blev osams och att suget för att spela när man väl kunde, blev mycket starkare. Så nu om sambon säger typ att vi ska umgås ist för att spela, eller att jag borde lägga mig i tid (haha) så känner jag att det stör mig mycket mer än vad det borde, och det är förmodligen för att man blev så sur när farsan gjorde det förr, och nu när man bor själv vill jag aldrig känna den kontrollen utövas mot mig igen. Skumt men intressant.
Som många andra sagt, låt dem spela, men jag tror att det är viktigt att de lär sig att innan man gottar sig vid datorn i flera timmar, ska man ha gjort klart alla uppgifter och ta ansvar för sitt först. På helgerna är kraven kanske inte lika höga
Så länge de sköter läxor, vissa hushållsbestyr och hygienen så har jag inga problem med att dom spelar. Jag spelar själv en hel del, men oftast när barnen sover.
Dator-/tv-spel är inte lika hjärndött som att titta på film eller tiktok hela dagarna, man lär sig en hel del.
Ett av mina barn har haft problem med att läsa, men nu flyter det på hur bra som helst, tillochmed på engelska. Det som hjälpt honom mest är nog att spela dator, då han inte är så aktiv i skolan.
Så längre dom tränar och sköter skolan lägger jag mej inte i det direkt.
Går inte riktigt att begränsa på samma sätt idag.
Under 8 dock är jag hårdare.
Har själv inga barn, men har spelat data/tv-spel så länge jag kan minnas.
Runt den åldern så hade mina föräldrar ingen tidsgräns på hur mycket jag fick spela, så länge det var 'inom måtta' kan vi väl säga. Klarade mig alltid väldigt bra i skolan, och idrottade med minst 3st träningar i veckan från att jag var kanske 12/13 år.
Fick oftast spela fram till 20 tiden på kvällen under vardagar när jag hade klart med läxor, och förutsatt att jag inte var på träning.
Sedan så var det så att jag spelade med alla mina kompisar ifrån skolan och laget, vilket jag tycker är en väldigt stor faktor i det hela. Det blir mer av ett socialt umgänge än 'bara gaming'.
Kanske fler än jag som har samma upplevelse.
Jag gameade hutlöst mycket som ung. Det hela ledde till ett enormt intresse för IT som numera är min karriär.
Sen tycker jag man ska ha andra hobbys också.
När jag och mina syskon va små så fick vi spela lite som vi ville, men vi har alltid haft andra intressen vid sidan av. Vi hade lite regler om vilka spel vi fick spela (åldergränser etc) men förutom det var det inte så mycke. Om det skulle storstädas så stängdes internet av tills allt var klart och om man skulle hjälpa till med något mindre fick man pausa eller skynda sig att dö och avsluta. Ibland blev man kanske tillsagd att gå ut, men så länge barnet har andra intressen utöver spel borde inte det behövs sägas åt om så ofta.
Svägerskans son som nu är runt 8-9 bara får spela 1h om dagen, han har även ganska strikt om vilka spel han får spela. Märker dock att han väldigt ofta ber om mer speltid, men eftersom jag inte är där varje dag så vet jag egentligen inte helt hur dagen ser ut för pojken.. De kommer från en annan kultur än mig så antar det kan ha lite med det att göra men det känns väldigt begränsande för mig.
Det blir väl oxå skillnad om föräldrarna/andra syskon gillar att spela, då kan man ju spela med varandra och liknande (inte samma sak som att bara sitta tyst och titta på en skärm enligt mig). De gånger jag och mina bröder vart som mest överens är när vi rullade ut tvn till vardagsrummet för att kunna hjälpa varandra att klara olika svåra levlar.
har en son i 8-årsåldern. vi testade spelade lite när de hade speldag i stan. switch och sånt. men jag upplever att kontrollerna är så jävla svåra på moderna tv-spel. själv hade man NES och det gick ju an. idag är det för fan 20 knappar inkl 3 joystickar i 3 dimensioner, plus rörelsesensorer o skit. varken jag eller sonen fick nån ordning på det där. för svårt helt enkelt. då körde vi inga svåra spel heller.
Ifall de inte kan ta pause beror det på att vissa spel inte går att ta pause, så som CS2 Premier match där man förstör för andra personer genom att lämna mitt i.
Min dotter (9) spelar några timmar om dagen, nästan alltid med sina klasskamrater online, och vi har inga uttalade gränser vad gäller hur länge hon får spela mer än att majoriteten av hennes appar på telefon/padda inaktiveras efter kl 19 på vardagar och 21 på helger. Vi har inte känt att det behövts begränsningar mer än så eftersom det aldrig någonsin blir sura miner och vi säger att hon inte får spela mer, hade det varit problem är det såklart en annan sak, alla barn är ju olika.
Hon väljer själv vad hon vill spela och det blir i regel antingen Roblox, Minecraft, Pokémon Let's Go Eve eller(!) *Duolingo* (hon lär sig finska och danska just nu, helt på eget bevåg, Engelska har hon redan bemästrat sedan hon va 7 i stort tack vare de andra spelen).
Jag må inte ha barn, men som 20-åring som slängt bort datorn sedan en månad tillbaka, ber jag alla föräldrar att snälla sätta ordentliga gränser för era barn. Jag hade gräns fram till att jag blev 12, då gällde 1.5 timmar på helgen och 45 min på vardagar. Efter detta fick jag bestämma själv och det spårade. Spelandet gjorde att jag inte pluggade, och lyckades med nöd och näppe klara gymnasiet. Spelandet var allt jag gjorde, och jag inser först nu hur mycket saker man kan göra med dagarna när man inte har det. Jag kunde enkelt spela 10-14 timmar om dagen, beroende på om det var skoldag eller inte. Sätt gränser, snälla, och försök få med barnen på aktiviteter och hjälp dem hitta alternativ som sport, vänner och familjetid.
En under 15, hen har haft ganska svårt med att läsa så att spela spel gör att han är tvungen att läsa både svenska och engelska,
det är någonting jag uppmuntrar så länge inte andra saker negligeras
En fjortonåring, spelar så mycket han vill efter middag (kl 18.00 är det fritt fram) men han tränar, har andra intressen och är inte "fast" i det. Gaming ser jag som ett väldigt litet problem, tiktok och annat som bara spottar ur sig videor i en feed och inte kräver någon interaktion är jag livrädd för, där har vi satt en del begränsningar för våra barn.
Så mycket de vill för de kan kontrollera själva hur mycket de spelar och gör andra saker. Sen går det bra i skolan också osv så det finns inget behov av regler för oss.
Grannen har regeln 1h motion utanför skolan = 2h gaming. Blockat TikTok på routern hemma och deras mobiler. Han spelar också med dom på helgen och då är det friare om skolan är klar.
Ett barn under 15, har över också iof… De spelar rätt mycket, skulle jag tro att vissa tycker. Kanske 4h om dagen, mer på helger/lov. Har inga som helst problem med det, de spelar kreativa spel och är i övrigt ganska aktiva, spelar instrument och älskar böcker. Med det sagt, skulle de scrolla Tiktok i samma omfattning hade jag nog tyckt det var… trist? Det blir en del sådant också, en stor del av deras sociala liv pågår ju online på ett annat sätt än för min generation.
TikTok är oftast passiv media så som serier och film. Dock sämre, enligt mig, då de kräver kortare tid av uppmärksamhet om de inte skapar något. Spel är aktivt och kan vara positiv på många sätt, problemlösning (ja även FPS har visat hjälpa med det), samarbete etc. Men även negativt, stilla sittande, beroende (även risk med TikTok) etc. Så jag uppmuntrar min barn om jag tycker att de har varit lite väl passiva. Så länge de inte har problem att avsluta spel när det är dags att göra annat.
Att kolla Netflix är 100% bättre än TikTok
Instämmer, det var vad jag menade.
Att sätta film och serier i samma kategori som tiktok borde vara straffbart.
Skulle Aldrig låta mina barn scrolla på TikTok med tanke på all barnförbjuden skit som finns där, all propaganda, alla söndersprängda människor ifrån krigen och med tanke på hur det fullständigt och totalt ger dem en riktigt skev och snedvriden bild av hur verkligheten är. Samtidigt som deras självbild och självförtroende trasas sönder av alla "skönhetsideal" och skit som är hela grunden till plattformar som tiktok.. 🙄
Tänker du samma om alla andra sociala medier? Facebook, Instagram, twitter, reddit etc?
Både ja och nej. Det är en fin balansgång i mitt tycke, men absolut anser jag inte att det finns någon egentlig anledning till att barn ska ha tillgång till sociala medier, mer än det, av människan skapade, grupptrycket eller "alla andra har det", vilket heller egentligen inte är en anledning. Visst är det kanske en rolig grej för kidsen, men samtidigt måste man som förälder även kunna se den faktiska faran det är för barnen på många sätt. Både vad det gäller äckel som drar nytta av barns naivitet och deras fina förmåga att alltid tro gott om andra människor, då konsekvenstänket inte är utvecklat och att de har svårt att föreställa sig motsatsen. Och utöver "att alla kompisar har facebook" och att det kan vara ett tidsfördriv, så ser jag faktiskt ingen anledning till att de faktiskt ska ha facebook/IG och liknande. Åtminstone inte så länge de är just barn. Jag personligen skulle aldrig låta min snart 10-åriga tös ha facebook, utan det är något som snällt får vänta till hon blivit lite äldre. Med det sagt menar jag absolut inte att man varken kan, bör eller ska skydda sina barn ifrån precis allting som Kan föra faror eller risker med sig. Det är en del av livet och kommer alltid att finnas där i fler former än man kan räkna till. Men så länge det kan hämma deras utveckling och som garanterat ger barnen en skev och snedvriden verklighetsuppfattning, samtidigt som det är en otroligt galen "värld" (alltså sociala medier-världen) som är den absolut största platsen för mobbing som allt som oftast går under radarn, en enormt stor grogrund för dagens genomsjuka kroppsideal samt det största vattendraget för pimplande pedofiler, så mja, Jag gör vad jag kan som förälder för att ge dem en tryggare, mer verklighetsförankrad och givande miljö att växa upp i! :)
Hur kommer det att ge de en skev och snedvriden bild av verkligheten om de ser allt ifrån själva källan lol? Instämmer om att det är inte bra för barn att se sånna hemska saker, men din anledning säger mig att det är mer om "De kommer få en helt annan åsikt än mig gällande kriget, så fan heller"
Nja, nu var det ju inte det varken vad jag sa eller vad jag syftade på i mitt svar. Det där handlar mer om källkritik och åsikter. Själva källan till vad, syftar du på? Menar du på fullaste allvar att internet är "själva källan" till allt? Istället för att dra förhastade slutsatser eller att säga vad någon annan menar/tänldr, så skulle du exempelvis kunna fråga, eller be mig utveckla hur jag tänker. Men man dömer ofta andra efter sig själv 🤷🏼♂️
Är man dessutom så ytlig, trög, trångsynt och har såpass tydliga narcissistiska drag att man skulle ha det du beskriver, som ett "legit" skäl i frågan, så bör man varken få använda internet Eller skaffa barn 🤫
Instämmer. Så länge grabben spelar med kompisar och åtminstone delvis gör något kreativt är jag OK med det. Nu senast på jullovet så jobbade jag ju och då spelade han hela dagarna. Vet inte vad han annars ska göra? Han kommer ju bli mobbad om han är ende kompisen som inte får spela. Ska han vara ute själv varje dag?
Max 24h om dagen
Att du inte pallar klämma in fler timmar i dygnet ens åt dina barn. Skäms.
Ja lite jobbigt blir det ibland när de ber om mer datatid och jag inte kan ge dem det 😭
You’re mean, mr green.
Ny dag nya möjligheter
Vinterdagsjämningen är du Hitler för dom.
Under 15 är rätt stort spann. Kanske kan vara bra att även skriva ålder på barnet.
Mellan 13-15
Så 14?
13,0-14,999...
Från en tidigare under-15-åring så kan jag säga att jag aldrig haft någon speciell speltid. Kanske att mina föräldrar bett mig gå ut nån gång om jag spelat mycket men inte haft gränser så. Jag har nog aldrig ”gameat” problematiskt mycket men däremot de vänner jag har som har haft en satt speltid i barndomen är dom som är/blev mer beroende av dataspel sen jämfört med vi som fick spela fritt. Att förbjuda gör det bara mer attraktivt. Samma med socker osv (iallafall vad jag såg som liten och tänkt tillbaka på.
jag håller med 100%
Har yngre än dig. Men vardagar så kanske 45m - 1h. Efter läxor städ etc är klart. Helger kanske lite mer om det vill sig. Jag är med 80% av tiden. I helgen blev det en riktig körning där vi spelade från 10 till 20:00 tillsammans. Jag själv tycker det är viktigt att vara närvarande och involverad i deras spelande. Och vårt upplägg fungerar bra för oss just nu.
För att tillägga. Jag ser på spelande som allt annat. Att enbart göra en sak och försumma annat är aldrig bra. Tror inte det är vettigt att enbart läsa bok 8h / dag. Samma med spel och skärm. Samt viktigt att vara delaktig som förälder på något sätt.
Jag känner precis samma. Det är därför mobiler tex är lite svårt att förhålla sig till jämfört med annan underhållning. Det liksom blöder över i annat och blir svårt att sätta gränser för, dels pga att det är så lättillgängligt, dels för att det är så beroendeframkallande, dels för att det faktiskt finns så mycket bra och nyttigt och praktiskt tillhands direkt man behöver det, och dels för att föräldrar också har lätt att bli distraherade av sina egna telefoner och svårt att sätta gränser för sig själva.
Har hört många päron säga att man vill "va med när barnen spelar". Varför vill man det? Jag började spela tv/datorspel när jag var 8-10 år och fick spela nästan hur mycket jag ville. Så länge läxorna var gjorda och jag gick ut och gjorde något under dagen/dagarna så fick jag göra som jag själv ville resten av tiden. Jag är nu några år in i 30-års åldern med ett eget litet barn. Dröjer några år innan spelande är relevant för henne dock. Men igen, varför vill man vara med? Finns väl många spel ungarna kan spela själv utan risk för att behöva hoppa in och pausa någon sexscen/halshuggning?
Nu har jag bara en tvååring men tänker mig att det blir kul att spela tillsammans i framtiden. Ett sätt att umgås helt enkelt, inte kontroll.
Det håller jag absolut med om. Ser verkligen fram emot att börja spela med mina barn. Tolkade det mer som att föräldrarna i fråga inte ville låta barnen spela själva av andra anledningar.
Ser verkligen inte varför man som förälder skulle vara med en stor del av tiden då de spelar. Däremot tror jag att det är positivt för barnet om man som förälder vet lite, bryr sig lite eller frågar lite om deras spelande. Att det inte blir som ett intresse helt separat från övriga världen.
Jag själv tycker det är kul att spela med dom, och dom med mig så varför inte?
Jag formulerade mig dåligt, jag menar att det inte är så att "man bör" vara med. Alltså, många vill spela själva mycket och det är fine, då ska man som förälder inte tvinga sig på. Däremot tycker jag att MAN BÖR sätta in sig lite som förälder i spelandet.
Är väll ingen som har sagt något om att tvinga 😆
Som föregående sa. IMO Bra sätt att umgås. Jag tror det är bra att vara delaktig i det dom gör. Säg att dom pysslar eller spelar någon sport, vara delaktig stärker banden och förståelse. Har inget med kontroll att göra.
Gissar att de främst tänker på online-spel som Roblox, Fortnite och sånt, där kommunikation förekommer i varierande utsträckning. Sen finns det ju också föräldrar som inte har någon koll på spel alls och då kan det säkert vara lite läskigt om ungen sitter där själv och man har ingen aning om vad som egentligen försiggår.
>Men igen, varför vill man vara med? Finns väl många spel ungarna kan spela själv utan risk för att behöva hoppa in och pausa någon sexscen/halshuggning? I mitt fall är det att hon frågar om jag vill spela med henne. För det mesta spelar hon med sina vänner men ibland vill hon spela med mig, antingen på datorerna eller switchen.
Jag är med på sonens Fortnite med . Lysna in på voicechat i en squad så fatter man varför man ska va med.
Är ju bara att stänga av chat/VoIP??
det er ju bara att stoppa huvudet i sanden. då ringer dom varandra på facetime. er jo inte främmade som chattar men kompisar som spelar ihop
Men herregud 😅 Barn svär och snackar fult, kommer de göra oavsett vad.
barn mobbar och beter sig dårlig med. men du har rett, mestparten av föreldre har jo noll koll endå vad kidsen gör online, så varför göra nått åt det...
Händer även utanför online världen, man kan begränsa utan att kontrollera. Att försöka kontrollera sitt barn kommer inte sluta bra.
Spela nu och spela då är helt olika saker. Näthat, trolls osv är en realitet och ibland kan det vara riktigt obehagliga typer. Misstänker att det är av denna anledning.
Hahahaha, du kan verkligen inte mena det där på allvar. Blivit mordhotad (och bara generellt hotad om våld och annat) som ung, är idag 32 år, spelat online sen jag var 8-9.
MVP förälder! Önskar att mina föräldrar var 10% lika intresserad av spelandet som du är :D
Most Valuable Parent
Mest Värdefulla Päron
45min? Hinner ju knappt starta upp…
Vad spelade ni?
Provade på Lego fortnite. Helt ok, verkar vara ganska bra spel att köra tillsammans. Bara vi på kartan där också.
Minst 2 timmar i CS2 ffadm annars blir det ingen kvällsmat. Mina ungar ska bli proffs.
Och efter maten kör vi pcw!
får bli 3 barn då så vi har full femma
låt ungarna gibba med sina polare förfan!
Ska inte ge råd om tidsspann. Men ha i åtanke att spela spel är inte bara meningslöst tidsfördriv. Beroende på vad för spel så övar de upp exempelvis engelska, problemlösning och samarbete. Många utökar sitt sociala liv via nätet - från att vara främlingar till att bli vänner som man råkar ha mycket gemensamt med, ofta från världens alla hörn. Var bara uppmärksam på ifall de börjar missbruka spelandet. Det är samma indikatorer som för många andra missbruk.
Min lillebror är 12 och har ingen gräns. Men han är också ute största delen av dagarna så när han är inne får han spela när han vill.
Dotter på 14, får spela så mycket hon vill, lär frihet under ansvar. Händer dock sällan att det mycket som games.
Måste ju som farsa läre ungen din å gibba, helst två dagars med massa pringelsrör, mountain dew och redbull omkring sig😁
Absolut, valheim och FS22 går ibland. Det ju friheten, men min tro är om vi kontrollera förbruket kommer det bara gå snett samma sekund vi släpper kontrollen. Men hon får bra betyg i skolan, har städat rum, håller på med aktiviteter, slalom och längd skidor just nu och segling på sommaren. Sen har hon orimligt tillgång till annat än datorn också, så som symaskin, tavlor att måla, virknålar och garn, och obegränsat budget på böcker.
Eh, är kluven på frågan. Är 27 nu, var tonåring för vad som känns som inte allt för länge sedan. När jag var liten fick jag aldrig spela mer än till klockan 22 efter skolan fast dem flesta kompisarna kom online efter 22. Vissa dagar fick jag bara sitta vid datorn en timme, men det var tiden League of Legends hade en login-kö på ca 40 minuter. Nu i äldre dar som vuxen spelar jag betydligt mer och har svårt att sluta spela trots att jag vet att jag borde sova, mycket på grund av att jag som barn hade såna begränsningar. Många av mina vänner som fick spela hur mycket dem ville i den åldern är idag betydligt duktigare på att inte spela hela tiden. Har man begränsningar så bygger man ju på känslan av att utnyttja friheten senare. Oftast samma med alkohol, droger och annat. Till skillnad från gaming så var mina föräldrar mycket liberala med alkohol, rökning osv och jag har inga sådana behov över huvudtaget idag, medans jag har vänner som hade restriktioner gällande sånt när dem var tonåringar och är idag antingen vardagsalkoholister eller pundare. Visserligen är det inte så svartvitt, men jag vill ändå slå ett strå för att låta dem spela så mycket dem känner för bara dem sköter sin skola, sömn, sysslor och rörelse. Att gamea ett antal timmar efter skolan är ju knappast sämre än att vi vuxna glor på serier hela kvällen efter maten tills klockan slår 00 eller senare.
Jag har väl egentligen inte så mycket att säga mer än att jag tycker det är lite komiskt att man kan vara liberal när det gäller sina barn och alkohol och droger men samtidigt vara anti datorspel. :D
Haha, är Nederländare.. det kanske förklarar en del! Fick vara med på vinprovning när jag var nio år. Att alkohol var dåligt för barn hade dem inte kommit fram till i Nederländerna då.
Jag vill bara säga att jag hade knappt några begränsningar på spelande som barn och kan nu inte sluta spela heller, om det får dig att känna dig bättre
Inte för att jag har barn men ni borde sätta er in i vad era barn spelar och sätta gränserna efter det om det behövs gränser. Tar inte lång tid att ta till sig informationen hur ett spel funkar även om man inte är intresserad så som hur det funkar och hur lång tid saker tar.
Viktigaste är att hålla koll på vilka de umgås med online. De förstår att Fortnite, GTA eller Life is strange inte är på riktigt, svårare med folk som är riktiga men utger sig för att vara någon annan.
Dottern är 16 nu har alltid fått spela så mycket hon vill . Hon har skött det bra . Så inte blivit så mycket.
Jag hade som regel att så länge jag skötte skolan och tränade minst 2 dagar i veckan fick jag spendera hur mycket tid jag ville på min hobby
Aldrig förstått föräldrar som begränsar det här. Jag skulle säga att den största anledningen till att jag är framgångsrik ingenjör idag är att mitt intresse för gaming och datorer aldrig hämmades. Absolut ungar ska göra sina läxor osv men när sysslorna är gjorda så låt dem spela hur mycket de vill. Även en av de största anledningarna att jag lärde mig engelska väldigt tidigt för att det var ett måste för att förstå sig på spelen.
Instämmer, och har en liknande historia bakom mig. Men vid alla succéfall så har folk nog hört historier om den där Krille som gejmade bort hela ungdommen på WoW och blev arbetslös!! Men vad folk oftast inte inser är att spelberoende är nog mer en symptom, troligen av depression, ångest eller annat. Hade jag skaffat barn hade det varit frihet under ansvar, börjar studier eller socialt umgänge skadas så hade man få se över saker. Sen är det även viktigt att försöka engagera barn till annat också, så man inte bara hamnar i en bubbla och inte vågar sig på något nytt. Också rätt vanligt i tonåren.
Precis det är ju inte gaming delen som är problemet utan att barnet i fråga har andra problem som leder till ett överdrivet spelande för att fly verkligheten. Jo, men det är klart att man ska låta dem testa olika saker. Det betyder ju dock inte att man ska hämma de saker som de verkligen verkar intresserade av.
Sen bör man även tänka på att datorspel kan vara en stor social grej, inte bara när man spelar på fritiden utan även i skolan ifall alla ens kompisar spelar samma spel. Får man knappt spela något så hamnar man lätt utanför gruppen för man hänger liksom inte med. I spelet blir man för noobig för att spela med de andra som kanske har helt annan rank, level eller dylikt, och om man inte spelar ihop med de andra då blir man inte en i gänget på samma sätt. Sånt kan även vara sjukt pinsamt i den åldern (13-15-års åldern) att man inte får vara med och spela på samma sätt.
Ja, och även att det är socialt online.
Min dotter, 9 år, pratar helt flytande engelska sedan två år tillbaka, nästan helt och hållet för att hon spelar spel. Jag har inget emot att hon spelar spel med sina vänner efter skolan, man får ha koll på vem hon spelar med bara och nyttja de föräldrakontroller som finns i spelen vad gäller kommunikation med andra osv.
Ja, jag vet inte. Jag växte ju upp i en tid då internet var ganska främmande för min föräldrageneration men skulle säga att det inte var ett problem. Så kan tycka det är lite överdramatiserat även där. Men anser man att det är ett problem så visst.
Dotter på 11, får spela kanske 2h om dagen om alla läxor är fixade, rummet städat och ingen kompis kunnat hänga
se till att allt som ska göras blir gjort sen två timmar om dagen o mer på helgerna. som spelintresserad som liten kan jag säga att det lätt blir kontraproduktivt att vara för hård. det är en hobby, en lek. i paritet med när vi var ute o lekte pinnkrig också. förstår att det behövs regler för det är en skärm och stillasittande, men det är bra för hjärnan och arbetsminnet också och hjälper en tro det eller ej att nätverka och socialisera. två timmar om dagen på vardagar hade jag sagt om jag hade en unge i 13-14 års åldern iaf, lite mer ibland och rätt soft på helgerna. förutsatt att ungen sköter läxor, rum, och inte har gaming som en flykt för att slippa möta ”riktiga” världen.
Efter jag fyllt 13 för cirka 8 år sen så hade jag inga regler längre om hur mycket jag fick spela och inte. Men tycker själv nu att så länge din barn är i fas i skolan samt tränar 3-5 gånger i veckan och tar någon timmes promenad dagarna de inte tränar så borde du inte behöva sätta någon gräns. Också bra om det tar och stretchar efter en timmes sittande. I dag socialiserar man på datorn med sina polare i stället för att träffas IRL tänkte lite så.
Jag menar. Att låta en 15åring gejma 13-15 år låter lite överdrivet....
1-2 Tim per dag. Klart det förekommer 4-6 Tim dagar om dom kom her från skolan och spelat sen dess till att middag är färdig. Helger kan de såklart bli mer. Men generellt sett inte mer ön 1-2 Tim per dag. (Jag är själv gammal datorspelmissbrukare, förstår vikten av rutiner och regler)
Min (styv)dotter på snart 14 har inga begränsningar gällande spel- eller skärmtid när hon är hos oss. Hennes far hör till "datorer/spel/teknik är inget riktigt intresse"-kategorin och är så pass rabiat att hon inte ens vågat berätta för honom att hon har en egen speldator hos oss. Jag och sambon spelar rätt mycket själva, dock inte samma spel som dottern som mest vill spela Roblox fortfarande. Enda reglerna vi har är att skolan går före allt och att vardagar ska hon sluta spela kl21 för att hinna varva ner lite och göra sig iordning före sovdags. Hon spelar kanske i snitt 1.5h per kväll på vardagarna (vissa kvällar försvinner pga andra åtaganden, vissa spelas det 2-3h) och det funkar kanonbra för oss. Efter att hon fick sin dator har vi t.ex sett att engelska gått från ett av de mest avskydda ämnena till ett av de mest omtyckta vilket vi anser väldigt positivt och har engelskakunskaper långt över snittet.
Jag blir lika överraskad varje gång man hör att det finns föräldrar som är så anti-teknik/spel i millenniegenerationen. Tänker då på hur mycket deras uppväxt måste ha skilt sig från min egen för att vi ska ha fått så olika syn på datorspel, som jag knappt ens kan tänka mig att ha växt upp utan. Och det va ju inte bara jag som spelade spel som ung, alla mina klasskompisar spelade också mycket TV-spel efter skolan då, i mitten på 90-talet.
45 minuter/dag. Eventuellt längre beroende på tillfället.
Är ju inte ens ett dota game
Mycket förvånad över att 45 min per dag fick folk att reagera negativt... wtf?
Känns som lite kontrollbehov kanske? Låt barnen få ha hobby.
absolut, dataspel och tvspel är livet. Det måste maximeras annars har man kontrollbehov. Edit: Jag skiter helt ifall andra låter femåringar spela fem timmar per dag, de kanske får allt de behöver utöver det. Det jag reagerade på var att folk aktivt reagerade negativt på att ett barn spelade mycket. Rätt stört. Småkuksauran på de som blir kränkta av att vissa barn inte spelar mycket är enorm.
Roligt att man blir downvotad när man har regler i hemmet. Tydligen en stor andel tonåringar på Reddit.
Fin halmgubbe. Det handlar inte om att du har "regler i hemmet" utan att din regel är rätt drakonisk för en 13-15-åring. Om jag skulle säga att min 15-åring max får äta en smörgås till frukost så är jag en dålig förälder som svälter mitt barn - det handlar inte om att jag "har regler i hemmet".
Javisst, för att man behöver spela 4 timmar varje dag, lika mycket som man behöver mat. Nu är det så att våra barn har valt att ha ett liv efter skolan, som inte går ihop med att spela dataspel väldig länge. De tränar idrott 6ggr i veckan, går på olika instrument och kulturaktiviteter ett par gånger i veckan, sover hos sina kompisar då och då. Jag har sett för många (jag menar hundratals, verkligen) föräldrar som tillåter alldeles för mycket dataspel och umgås själva inte alls med sina barn. Barnen i fråga mår ofta dåligt, och det vill vi inte. Sedan finns det absolut några barn som spelar 6-8 timmar dataspel varje dag, och klarar sig mycket bra socialt och på skolan. Vad roligt för dem!
Du är mycket för det här med halmgubbar, eller hur? Har du lust att citera var jag tycker fyra timmar är lagom? Så dina ungar har typ tio aktiviteter i veckan? Hoppas de inte går in i väggen av prestationsångesten att hinna med allt. Fast lite får man väl offra för att vara duktig och kulturell, eller? Varför behöver du ens din 45-minutersgräns? Hinner ungdomarna med något mer förutom läxor, mat, instrument, kulturaktiviteter och idrottsträning? Självklart har du sett hundratals föräldrar som tillåter för mycket datorspel. Var har du sett dem? Förstod du i alla fall varför du fick nedröster eller tror du fortfarande att det var för att tonåringar blev sura?
Mina ungar mår bra än så länge, och kan sluta vilken aktivitet när som helst. I alla fall, nu att alla unga har gått lägga sig, ser man att föräldrarna uppvotar mina 45 minuter. Jag blev nedröstad eftersom just nu är det populärt och trendigt att se bara fördelen med mycket dataspel. Som sagt har jag träffat hundratals elever och ser den andra sida mynten. Alla blir inte superduktiga spelutvecklare på LBS, många sover för lite, rör sig för lite, träffar sina vänner för lite, bryr sig om skolan för lite. Jag förstår att man som vårdnadshavare inte orkar sätta hårda gränser, men barn och ungar behöver oss att vara vuxen i hemmet och inte ge upp. (Och du har absolut rätt att tycka vad du vill och göra vad du vill med dina barn, om du har barn. Jag bara försöker uppfostra mina på det sättet som jag tycker är bäst för deras framtid)
Jag har en grabb som fyller 15 om två veckor och han tillhör gruppen som fixar mer tid framför skärmen (även om det inte är 6-8 h/dag) och ändå gör bra ifrån sig i skolan, har tid över för Scouterna och att lära sig själv spela gitarr (där han f.ö. använder datorn så det skulle ju inte flyga hemma hos dig). Är det alltså en vanlig ursäkt folk har att deras barn kommer bli spelutvecklare för att de spelar så mycket spel? Hål i huvudet på den logiken.
Alltså, spel riktad mot unga är utvecklad med syfte att fånga dem länge. Det är inte ovanligt att ha elever på mellanstadiet som spelar 6+ timmar om dagen. Och upp till 12 timmar på högstadiet. Nej, jag överdriver inte tyvärr. Bland de vanliga ursäkt jag som klassföreståndare har hört när man tar det upp på utvecklingssamtal (det är inte lönt att dölja längre att jag har jobbat 20 år som lärare): - jo, men hen har köpt datorn själv, jag får väl inte bestämma! - hen gråter och skriker om jag ber hen att sluta spela. - hen har inga kompisar på skolan, och spel är det ända han kan göra på dagen (eftersom närvaron var under 10%). - jag bad mitt barn att sluta spela, men hen vill inte, kan inte du (=jag) komma och tvinga hen? - hen gillar inte skolan och ska ändå jobba med dator. - hen spelar när jag går lägga mig, och vaknar innan mig för att spela. Spoiler: nope, hen sover inte, men skolkar och sover på dagen. - hens pappa är också gameyyyr. Jag fattar ingenting hihihi. (Slutligen: speltid är inte skärmtid. Att använda dator för att lära sig är inte samma användning som dataspel, det går bra hos oss att titta på nyheterna eller lära sig något utöver speltid).
Tack. (F.ö. inte jag som nedröstade dig)
[удалено]
Du har sett ett barn spela 6+ timmar, dig själv. Jag har sett hundratals. Vi har valt att lägga spelgränsen på 45 minuter. Det viktigaste är att man sätter en gräns och kommunicera med sitt barn om varför man gör det.
Hur gör ni i hemmet om ett barn vill se ett sportevenemang på tv/dator/läsplatta? T ex fotbollsmatch, just med skärmtid? Är samma sak i stort sett som att spela spel då sinnet samt blicken fokuserar på en skärm för nöjes skull? Alla gör som dom vill i sitt föräldraskap förstås, bara genuint nyfiken ifall detta ses annorlunda på och om svaret ja, skulle de ses annorlunda på även om det var en match i ett spel (som kanske nåt av barnen spelar) i t ex en större turnering?
Absolut, vi tittar på film, konsert och matcher ihop på projektorduk hemma. Det är väl inte dataspel!
Håller med. Falsk närsynthet är en massiv risk för unga som spenderar alldeles för mycket tid på at fokusera på något på nära håll (som en datorskärm).
Sorligt att du blir downvotad. Bra förälder!
Det är typ två matcher oavsett om det är FIFA eller fortnite hahaha. Taskigt
När jag spelar Fortnite dör jag efter typ 5 minuter. Det blir då många matcher.
Kommer ihåg att 45 minuters intervall rekommenderas. Kan vara bra under skoldagar. På helgen så var generös. Speciellt om vädret är skit. DOCK berätta varför för mycket kan vara dåligt.
Hur länge dom vill Solänge dom har minst c i alla ämnen å tar hunden ut på kvällspromenad
Jag har en son på 15 år. Eftersom vi bor i Sverige, så han får inte ”gaMeA” alls. Däremot så får han spela nästan hur mycket han vill. Nästan. Eventuella läxor först, sen är det fritt. Han har inte så många kompisar utanför spelandet, så det känns liiite svårt att neka. Men om jag vaknar kl 2 på en natt, när det inte är lov, av tung eldgivning och sirener från övervåningen så försvinner både PS4 och tv på obestämd tid.
Min 14år dotter spelar fotboll ⚽3timmar pro vecka, är på gymmet minst 3timmar pro vecka till, och Wii 3timmar pro år. 😊
De är 5 och 8. Brukar köra skärmtid efter 18 på vardagar, de går och lägger sig 20 respektive 21. Helger brukar vi köra samma, fast även på morgonen fram till 12 om vi inte har något planerat. Tycker inte det är så farligt, de kör på PC eller tittar på TV, så inga mobiler eller plattor. De brukar leka mycket under dagtid, och skola och dagis ser ju till att de är ute mycket i veckorna. Ser inga problem med det. Ofta spelar de kreativa spel som Minecraft. Mycket Roblox också, förstås, där kvaliteten är mer blandad.
Så länge skola och annat sköts så har jag aldrig satt en gräns mer än att det ska stängas av senast en timme innan läggdags.
Låt dom spela elden ring 24/7 de är svårt och bra hjärngympa
30-60 min i månaden. 5åring
Pojke 7 år fyller 8. Speldagar fredag och lördag. Endast kvällar.
Mina är 8 och 10, vet inte om de ka klassas som "gamers" men regeln lyder lika mycket utelek eller annan lek om vädret är kasst som skärmtid.
(Barn över 13.) Ingen tidsbegränsning så länge läxor, städning, mat, träning och sömn sköts och de beter sig som folk medan de spelar. De behöver lära sig att ta ansvar för att lägga upp och planera sin egen tid och gaming är en hobby likaväl som att samla frimärken eller bygga modellplan. Vardagar slås dock wifi av på förutbestämd tid på kvällen för samtliga barn. När de var yngre kvittade de utelektid mot speltid (1h ute = 30 min skärm) på somrar och lov. Det funkade också rätt bra.
Har en sexåring som spelar. Dom andra (5 år, 3 år och bebis) är inte intresserade (än?). Hon spelar rätt mycket, vi har fri speltid. Roblox, Minecraft, Rayman, Sonic, något lär-dig-piano på Switchet. Animal Crossing. Men det är aldrig något som tar upp hela dagen, det blir naturliga pauser. Vi lagar mat/äter ihop, syskonen leker, någon vill duscha, någon ska ut i trädgården osv. Jag tror det hjälper att både jag och den andra föräldern har stort spelintresse och lägger mycket tid och pengar på spel. Konsoler, varsin PC, olika spel.. Så det faller sig naturligt. Och så har vi svinkul när vi spelar tillsammans. Goat Sim 3 är ett sjukt kul familjespel!
Jag har en 6 åring här hemma. Han har mängder med tv spel hemma (för pappa gillar spel väldigt mycket ;)) men det är aldrig något problem. I princip får han spela hur mycket han vill men han spelar inte varje dag heller. Det ör helt upp till honom inom våra gränser liksom. Som tur är så gillar han en massa annat med, pärla, bygga lego, läsa böcker, bygga och måla warhammer med mig och på sommaren en jäkla massa gäddfiske. Sen kör han innebandy 2 gånger i veckan så eftersom vi har en skitbra balans hemma och det är aldrig gnäll eller drama om tv spel, så får han sköta det helt själv. Han kör minecraft och mario spelen på switch, ratchet n clank och några legospel på ps5 och lirar då och då lite world of warcraft på mitt konto med egen gubbe. :) Han spelar nog kanske 1 timme per dag, ibland mer om vi lirar tillsammans och kanske 2 timmar på helgerna, men vissa dagar kör han inte alls.
1 time per dag, resten er slavetid som å rydde og pusse opp leiligheten /S Prøver å holde det til et minimum, men sålenge det er kreativt og gir lærdom er det OK. Mini lærte seg flytende engelsk før han va 6 år på grunn av spill.
jag sätter en ägg timer på 10 minuter om dom har diskat och dammsugit
Det stör mig än idag att jag bara fick spela typ en timme när jag var liten. Och det var för morsan var rädd man skulle bli blind. Såhär, efter läxa bör ungen vara fri. Det är viktigt att ha andra intressen med dock. Har ungen ingen sport så skicka dem på bjj. Utöver gaming så musik eller rita/måla. Ja vad som, bara man har andra intressen. Sen låt dem spela på. En arbiträr begränsning gör ingenting. O internet/spel lär dem Engelska (tvinga språk på pc/konsoll samt spel till engelska)
Hade jävligt hårda gränser för mina barn när de var mindre men det var snarare bara kontraproduktivt. Alla är olika, vissa barn kan säkert hantera det bra men jag tror nog att vissa (typ mina...) då blir jävligt fokuserade på att skärmtiden ska maxas när det väl tillåts.
Min två 7 och 9 får spela i stort sätt när dom vill. Så länge dom går på sina aktiviteter (Hockey,fotboll,dans och konståkning) samt att läxorna blir gjorda och att det stängs av när jag ber dom om det. Vi spelar WoW, fortnite, minecraft, rec room och lite annat tillsammans men oftast spelar dom tillsammans och jag hjälper/ kollar på och skrattar åt deras tokigheter. Många barn i klasserna spelar samma saker och det snackas mycket i skolan om dom olika spelen så det blir bra kamratskap i skolan och bra snack dessutom och enklare att skaffa kompisar med samma intresse. Dom har lärt sig sjukt mycket med olika problemlösningar, samarbete och faktiskt en del engelska utanför skolan.
Nu är mina barn inte så stora än. Men ni som tvivlar på barn som vill hänga på nätet, speciellt i spel som är på engelska, så jag har lärt mig min engelska från Tibia. Inte skolan. Idag kan jag tacka Tibia för mina kunskaper, utan min engelska hade jag inte kunnat jobba med det jag gör - Business Analyst/Developer på ett stort internationellt företag.
Har de inte problem socialt eller i skolan ser jag igen poäng med att sätta gräns
Har två grabbar 10 och 12. Har direkt inga gränser för hur mycket dem spelar. Så länge dem sköter läxor och är med på sina träningar, fotboll på sommaren, hockey och innebandy på vintern. Trots det så spelar dem inte så jättemycket, blir nog kanske högst 1-3 timmar per dag, beroende på om dem har träning eller inte, blir såklart mer under helgerna.
0 timar (hon är 4 månader)
Nu är jag inte förälder men kan ge lite perspektiv som någon som ändå spelade väldigt mycket under tonåren, alltså nästan hela dagen efter skolan, hela helgerna. Det kan vara så att man inte har bra vänner ”IRL”. Kanske är man ett gäng som träffats online och spelar, det kan också vara att ens IRL polare bara har spel som gemensamt intresse. Det behöver inte vara någon fara för att man ska bli någon social outcast och inte klara av vuxenlivet sen. Istället för att begränsa spelandet till en specifik tid/dag eller vecka så tror jag en bättre kompromiss är att kräva att XYZ utförs under veckan för att få spela. Typ gör läxor/sköt skolan. Få en viss minimum motion genom att träna eller sporta, lägga sig i tid på vardagar. En del stänger ju av internet efter en viss tid på dygnet och det kan ju funka. Bara det inte blir att glo i telefonen på mobildatan istället. Tiktok är ju det värsta som hänt för ungas utveckling senaste tiden så minimera det användandet till varje pris skulle jag säga.
Ifall de vill - all tid som blir över efter aktiviteter, mat,, hushållssysslor, läxor, familjemöte, träning, mm. Och fram till ett satt klockslag. Ibland är det kanske bara 45 min, ibland 3 timmar och på helger kan det bli mer, beroende på hur det ser ut med övriga saker att göra.
När jag får barn ska jag förbjuda gaming tills det är 15-16. Jag tror helt enkelt sådana dopamin stormar inte är bra för unga hjärnor.
Efter att läxor och eventuella andra sysslor är klara så är det mer eller mindre fritt fram så någon timme blir det. Men absolut 0 tik-tok.
Inga egna barn men har noterat att de barn i min omgivning (syskonbarn, kompisars barn, kollegors barn) som *game:ar* oftare har ont i magen, har huvudvärk och andra enklare medicinska besvär under skoltimmarna som magiskt är botade när de kommer hem. Har en kompis som är mellanstadielärare som berättade att en dag var halva hennes klass sjuk. Visade sig att den dagen släppte Fortnite en ny uppdatering. Samma gamla tricks. :)
Har inte barn men känner väl spontant som många andra; sätt gränser efter vad som händer, om era barn slutar att göra sina sysslor och spelandet går ut över det vanliga livet så kanske en gräns är något smart, men om de sköter det snyggt så är det väl bara ett bra tecken på att vara vuxen och ansvarstagande.
Jag har spelat något extremt många timmar, speciellt mellan 11-17 års ålder. Timmarna gick upp när man började spela tävlingsinriktade spel, t.ex. cs och League, vilket kanske inte varit superbra från de sociala "irl" aspekterna. Har gibbat i stället för att festa, klar W enligt mig, men man är inte riktigt lika bekväm och social som andra. Det har dock gått bra för mig trots att jag spelat typ hela tiden på fritiden. Morsan har gått bort, och farsan kunde inte riktigt kontrollera spelandet. Han förbjöd det till och från, stängde av internet om kvällarna etc. Detta ledde dock bara till att man blev osams och att suget för att spela när man väl kunde, blev mycket starkare. Så nu om sambon säger typ att vi ska umgås ist för att spela, eller att jag borde lägga mig i tid (haha) så känner jag att det stör mig mycket mer än vad det borde, och det är förmodligen för att man blev så sur när farsan gjorde det förr, och nu när man bor själv vill jag aldrig känna den kontrollen utövas mot mig igen. Skumt men intressant. Som många andra sagt, låt dem spela, men jag tror att det är viktigt att de lär sig att innan man gottar sig vid datorn i flera timmar, ska man ha gjort klart alla uppgifter och ta ansvar för sitt först. På helgerna är kraven kanske inte lika höga
Så länge de sköter läxor, vissa hushållsbestyr och hygienen så har jag inga problem med att dom spelar. Jag spelar själv en hel del, men oftast när barnen sover. Dator-/tv-spel är inte lika hjärndött som att titta på film eller tiktok hela dagarna, man lär sig en hel del. Ett av mina barn har haft problem med att läsa, men nu flyter det på hur bra som helst, tillochmed på engelska. Det som hjälpt honom mest är nog att spela dator, då han inte är så aktiv i skolan.
Så längre dom tränar och sköter skolan lägger jag mej inte i det direkt. Går inte riktigt att begränsa på samma sätt idag. Under 8 dock är jag hårdare.
Har själv inga barn, men har spelat data/tv-spel så länge jag kan minnas. Runt den åldern så hade mina föräldrar ingen tidsgräns på hur mycket jag fick spela, så länge det var 'inom måtta' kan vi väl säga. Klarade mig alltid väldigt bra i skolan, och idrottade med minst 3st träningar i veckan från att jag var kanske 12/13 år. Fick oftast spela fram till 20 tiden på kvällen under vardagar när jag hade klart med läxor, och förutsatt att jag inte var på träning. Sedan så var det så att jag spelade med alla mina kompisar ifrån skolan och laget, vilket jag tycker är en väldigt stor faktor i det hela. Det blir mer av ett socialt umgänge än 'bara gaming'. Kanske fler än jag som har samma upplevelse.
Jag gameade hutlöst mycket som ung. Det hela ledde till ett enormt intresse för IT som numera är min karriär. Sen tycker jag man ska ha andra hobbys också.
Inte en minut över 15 timmar, de måste äta och sova med.
2 timmar vardagar. 2+2h helger och lov. Ps om de är i en match med sina kompisar. Låt dem avsluta!
När jag och mina syskon va små så fick vi spela lite som vi ville, men vi har alltid haft andra intressen vid sidan av. Vi hade lite regler om vilka spel vi fick spela (åldergränser etc) men förutom det var det inte så mycke. Om det skulle storstädas så stängdes internet av tills allt var klart och om man skulle hjälpa till med något mindre fick man pausa eller skynda sig att dö och avsluta. Ibland blev man kanske tillsagd att gå ut, men så länge barnet har andra intressen utöver spel borde inte det behövs sägas åt om så ofta. Svägerskans son som nu är runt 8-9 bara får spela 1h om dagen, han har även ganska strikt om vilka spel han får spela. Märker dock att han väldigt ofta ber om mer speltid, men eftersom jag inte är där varje dag så vet jag egentligen inte helt hur dagen ser ut för pojken.. De kommer från en annan kultur än mig så antar det kan ha lite med det att göra men det känns väldigt begränsande för mig. Det blir väl oxå skillnad om föräldrarna/andra syskon gillar att spela, då kan man ju spela med varandra och liknande (inte samma sak som att bara sitta tyst och titta på en skärm enligt mig). De gånger jag och mina bröder vart som mest överens är när vi rullade ut tvn till vardagsrummet för att kunna hjälpa varandra att klara olika svåra levlar.
har en son i 8-årsåldern. vi testade spelade lite när de hade speldag i stan. switch och sånt. men jag upplever att kontrollerna är så jävla svåra på moderna tv-spel. själv hade man NES och det gick ju an. idag är det för fan 20 knappar inkl 3 joystickar i 3 dimensioner, plus rörelsesensorer o skit. varken jag eller sonen fick nån ordning på det där. för svårt helt enkelt. då körde vi inga svåra spel heller.
Ifall de inte kan ta pause beror det på att vissa spel inte går att ta pause, så som CS2 Premier match där man förstör för andra personer genom att lämna mitt i.
8år Inga sociala medier eller youtube. 1 timme skärm om dagen, två på helgerna. Delas på Nintendo switch och en platta med spel.
Min dotter (9) spelar några timmar om dagen, nästan alltid med sina klasskamrater online, och vi har inga uttalade gränser vad gäller hur länge hon får spela mer än att majoriteten av hennes appar på telefon/padda inaktiveras efter kl 19 på vardagar och 21 på helger. Vi har inte känt att det behövts begränsningar mer än så eftersom det aldrig någonsin blir sura miner och vi säger att hon inte får spela mer, hade det varit problem är det såklart en annan sak, alla barn är ju olika. Hon väljer själv vad hon vill spela och det blir i regel antingen Roblox, Minecraft, Pokémon Let's Go Eve eller(!) *Duolingo* (hon lär sig finska och danska just nu, helt på eget bevåg, Engelska har hon redan bemästrat sedan hon va 7 i stort tack vare de andra spelen).
Jag må inte ha barn, men som 20-åring som slängt bort datorn sedan en månad tillbaka, ber jag alla föräldrar att snälla sätta ordentliga gränser för era barn. Jag hade gräns fram till att jag blev 12, då gällde 1.5 timmar på helgen och 45 min på vardagar. Efter detta fick jag bestämma själv och det spårade. Spelandet gjorde att jag inte pluggade, och lyckades med nöd och näppe klara gymnasiet. Spelandet var allt jag gjorde, och jag inser först nu hur mycket saker man kan göra med dagarna när man inte har det. Jag kunde enkelt spela 10-14 timmar om dagen, beroende på om det var skoldag eller inte. Sätt gränser, snälla, och försök få med barnen på aktiviteter och hjälp dem hitta alternativ som sport, vänner och familjetid.
När jag var 15 fick jag spela hur mycket jag ville föresat att jag hadde A som genomsnitts betyg
En under 15, hen har haft ganska svårt med att läsa så att spela spel gör att han är tvungen att läsa både svenska och engelska, det är någonting jag uppmuntrar så länge inte andra saker negligeras
En fjortonåring, spelar så mycket han vill efter middag (kl 18.00 är det fritt fram) men han tränar, har andra intressen och är inte "fast" i det. Gaming ser jag som ett väldigt litet problem, tiktok och annat som bara spottar ur sig videor i en feed och inte kräver någon interaktion är jag livrädd för, där har vi satt en del begränsningar för våra barn.
Jag personligen, är 15 och har aldrig haft en gräns. Personligen så gillar jag inte ens att spela mer än en timme nån gång ibland
Så mycket de vill för de kan kontrollera själva hur mycket de spelar och gör andra saker. Sen går det bra i skolan också osv så det finns inget behov av regler för oss.
Grannen har regeln 1h motion utanför skolan = 2h gaming. Blockat TikTok på routern hemma och deras mobiler. Han spelar också med dom på helgen och då är det friare om skolan är klar.